Hållbar utveckling Klimat och miljö

Kvicksilver – 60-talet Kvicksilver (Hg) har varit ett känt miljöproblem i Sverige under lång tid. Redan under 1950-talet visade sig negativa biologiska effekter av kvicksilverföroreningar från olika bekämpningsmedel som användes t ex inom skogsbruket. Fler och fler effekter upptäcktes under de kommande åren, såsom att rovfåglar inte längre kunde fortplanta sig, vilket ledde till att man försökte minska utsläppen av kvicksilver till miljön, men även förbjuda användningen helt inom vissa områden såsom pappersmassaindustrin.

Kvicksilver – idag Kvicksilver är ett av de farligaste miljögifter som finns. Eftersom det är ett grundämne, kan det aldrig brytas ner eller förstöras genom kemiska reaktioner. Till Sverige importeras årligen tre till fyra ton kvicksilver. Kvicksilver finns i produkter som används dagligen, t.ex. lysrör, strömbrytare, kontakter, glödlampor, batterier och mediciner. Uppskattningsvis finns det ca 100 ton kvicksilver bara i de varor somär i omlopp i det svenska samhället. Även industrin har i många år använt kvicksilver på olika sätt som resulterat i utsläpp och farligt avfall. De största källorna till kvicksilverutsläpp globalt är förbränning av fossila bränslen. Kvicksilverhaltigt amalgam i våra tandfyllningar är också en stor utsläppskälla.

PCB och DDT – 1970-talet PCB - polyklorerade bifenyler, är en grupp miljö- och hälsoskadliga industrikemikalier som utvecklades på 1920-talet av det multinationella kemi- läkemedels- och jordbruksföretaget Monsanto. PCB-föreningar är fettlösliga vilket innebär att de anrikas i kroppens fettvävnad. I början av 1900-talet använde man brandfarliga oljor i elektronik. 1929 lanserades PCB som ett brandsäkert alternativ till oljan. Man märkte dock snabbt att personer som handskades med PCB fick klorakne-blåsor, vanligtvis i ansiktet, som lämnade djupa ärr. Stora mängder PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer.

DDT – Diklordifenyltrikloretan, är ett insektsgift som introducerades 1942. DDT används i tropiska områden som har problem med insektsburen malaria och tyfus. Det sprejas då främst inomhus, för att undvika spridning i naturen; medlet är lågt toxiskt för människor. Tidigare användes DDT i stor skala på åkrar, men sådan användning är i de flesta länder förbjuden sedan 1970-talet. Halveringstiden för DDT beräknas till 15 år i jord, 350 dagar i ytvatten och 31 år i grundvatten. Medlets utvecklades som ett insektsmedel, speciellt mot malariaspridande myggor. Detta resulterade i att malaria under ett tag höll på att utrotas i vissa områden. Dock hade DDT även negativa effekter på människor, djurliv och vegetation. Den största negativa effekten blev att vissa myggor och andra insekter, blev resistenta. Efter några år överlevde endast DDT-toleranta myggor. DDT är förbjudet sedan 70-talet i Sverige och även förbjudet i västvärlden.  Världshälsoorganisationen, WHO, har omprövat sin hållning och förespråkar DDT i länder med malariamyggor. Efter förbudet infördes har nämligen omfattande tester och undersökningar gjorts som visar att DDT inte orsakar skador på djurliv eller människor när det används och hanteras på rätt sätt. Rätt sätt i det här fallet är förenklat att spraya insidan av väggarna enligt principen "indoor residual spraying".

Tyst vår Tyst vår (engelskspråkig originaltitel: Silent Spring) är en bok av den amerikanska biologen Rachel Carson från 1962. I boken beskrev Carson vad hon uppfattar som förödande effekter av användandet av bekämpningsmedel, bland annat DDT. Hon menade att om myggor utrotas kommer även fåglarna dö – och därmed blir våren tyst. Boken blev en storsäljare och finns med på flera listor över världens viktigaste facklitterära böcker. Rachel Carson blev en ledare i den tidiga miljörörelsen och har fått mängder av utmärkelser, de flesta efter hennes död. Boken har påverkat den allmänna miljödebatten, inte minst debatten kring kemikalier och olika miljögifter.

1960-1980 – talen Försurning Försurning innebär att sura ämnen tillförs marker och vattendrag i högre takt än de bortförs eller neutraliseras. Den största källan till försurningen i Sverige är förbränning av fossila bränslen.  Kväveoxider och svaveldioxid är de två ämnena i avgaserna som försurar mest. En stor del av dessa ämnen förs med vindarna från land till land. Människans utsläpp av koldioxid genom förbränning av fossila bränslen orsakar en utbredd försurning av världshaven då vattnet binder koldioxid som då bildar kolsyra. Fossila bränslen innehåller svavel som vid förbränning bildar svaveldioxid. Det kan i atmosfären delvis omvandlas till den starka syran svavelsyra. Kväveoxider bildas vid de flesta typer av förbränningar. Det är främst luftens eget kväve som är utgångsämnet, inte något ämne i själva bränslet. I atmosfären kan det övergå i den starka syran salpetersyra. Svavelsyran och salpetersyran förs med det försurade regnet ner till marker och vattendrag och orsakar försurning. Salpetersyrans nitratjoner är dessutom ett gödningsämne, så den bidrar samtidigt till övergödningen.

1990-2000 – talen, Ozonlagret Ozonlagret ligger på 2-3 mils höjd i atmosfären och har till uppgift att fånga upp de farliga UV-strålarna från solen. Utan ozon – inget liv. På 1990-talet upptäckte forskare att ozonlagret var tunt nära Nord- och Sydpolen. Orsaken var freonerna – gaserna i sprayburkar och kylsystem i kylar och frysar. Freonerna läckte ut när dessa hamnade på soptippen. Freon förbjöds i många länder i början av 2000-talet och nu har man så sakta börjat se att ozonet börjar återbildas. Spridning – Freonerna sprids lätt med luften. Ämnens egenskaper – De sprids lätt eftersom de är luftburna ämnen. Tid – Freoner bryts ned långsamt vilket gör att det tar tid för ozonhålet att återbildas.

1990-2000 – talen; Global uppvärmning och försurning pga koldioxid Koldioxid är en växthusgas och det är den som är huvudorsaken till den globala uppvärmningen. Koldioxid är en restprodukt vid all förbränning (cellandningen som exempel) och det sker förbränning i stora mängder i alla former av motorer och industrier. Så länge vi bara använder det kolet som finns i kretsloppet mellan luft och levande organismer så ökar inte mängden koldioxid i atmosfären. När man däremot tar upp fossila bränslen från underjorden så tillför man fossilerat kol från hundratals miljoner år sedan till dagens kretslopp, vilket gör att koldioxidhalten stiger. Vi förbränner det fossilerade kolet 1 miljon gånger snabbare än det tagit att bildas. En annan växthusgas är metan som frigörs när permafrosten i polartrakterna smälter. Permafrosten innehåller infruset organiskt material av döda djur och växter som bildar metan när det förmultnar. Den globala uppvärmningen skyndar på utsläppen av metan och metangasen förstärker växthuseffekten. Jämvikt Tid Ämnens egenskaper Spridning

Försurningen av haven Liknar den som skedde på 1960-1980-talen med skilldnaden att det idag sker pga koldioxid i atmosfären. Som ni redan vet så löser sig koldioxid i vattnet när halterna blir höga i luften – jämvikt. Denna överföring från luften till vattnet gör att den globala uppvärmningen fördröjs men samtidigt försuras haven av kolsyra. Kolsyra löser upp kalk och det är kalk som bygger upp korallrev och skyddande skal runt vattenlevande djur. Korallreven dör och andra arter dör ut. Jämvikt

Återvinning Varför ska vi återvinna? Spara på naturresurser. Minska miljöförstöringen genom att minska på miljöbelastningen. Miljöbelastningen för en produkt innebär, förutom avfallet den medför, även den energi som krävdes för att tillverka den, hur mycket råvaror som förbrukats, om den släpper ut föroreningar etc.

Plast Plast tillverkas av olja och olja är en råvara som håller på att ta slut. Genom att återvinna så mycket plast som är möjligt spar vi på oljeresurserna. Vi minskar även på koldioxidutsläppen om vi inte skickar all plast till förbränning. Det går åt mindre energi för att smälta om plast än att tillverka ny. Resurser Ämnens egenskaper Tid