Ja, så var det karnevalen då. Här kommer tredje bildspelet. Håll i dig så kör vi!

Karnevalen drar igång med diverse jippon ungefär två veckor innan finalen. Det här är en ”Mas-Camp” (Mas = Masquerade) där karnevalsdräkterna tillverkas. Det finns olika ”band” man kan ansluta sig till genom att köpa en av dessa dräkter. Tusentals dräkter ska tillverkas och det är rena rama tomteverkstaden. Det ser inte bättre ut än att en och annan fasan få gå med rumpan bar nu i vinter.

Just denna Mas Camp har cirka olika modeller att välja mellan. Matchande dam och herr givetvis. Anna provar en grön.

Detta är en Pan Yard. Här övar steelbanden inför Panoramafinalen. Man tävlar i tre olika klasser. Small, medium & LARGE. Ett mediumband innehåller trummare för att ge någon sorts ide om storleken på banden.

Kiddies Karneval. Barnen har ett eget jippo som är väldigt populärt. Det tävlas i åldersklasser från ”Babies in arms” upp till 15-års åldern. Alla är fina men man undrar ju hur mycket barnen fick vara med vid tillverkningen. Vi misstänker att tävlingen egentligen är mest för mamma. Käften nu! Har mamma kämpat hela vintern med den här dräkten så ska jag, jag menar DU, minsann visa upp den på karnevalen åxå. Det är ROLIGT det här…

Ju äldre barn desto pampigare dräkter.

De vuxna får så klart klä ut sig de också och då går det gärna lite till överdrift. Så här ungefär kan det se ut på King & Queen uttagningarna. Tyvärr har vi inga bilder från den kvällen men den här bilden ger i alla fall ett litet smakprov på hur det kan se ut.

När man har bockat av ungefär två veckor fyllda med uttagningar och deltävlingar blandat med några regelrätta partajer så är det dags för själva karnevalen. Den inleds med ”J’uvert” (Joovee) som är ett slags ambulerande gatupartaj som börjar klockan 04:00 på morgonen. Förutom att dricka en massa rompunch kastar man färg och lera på varandra och spelar skithög musik.

Efter J’ouvert går alla hem och drar på sig fjäderskruden. Den kan se ut lite hur som helst. Så här till exempel.

Eller så här kanske. Just den här är lite intressant tycker vi. En rastaindian.

Förutom fjäderskruden MÅSTE man ha en sådan här. Orsakar förutom rytmiska ryckningar även njurskador och inre blödningar…

En sådan här måste man förståss ha också. En rullande bar. Alla borde ha en…

Ja, sedan är det bara att dansa iväg över gatorna och skrämma tanter och hundar.

Den här tanten måste vara antingen döv eller död.

Lagens långa arm håller folkmassorna i schack. Att det här är tuffare trakter än till exempel New York kan man se på polisens ”slogan”. Medan kollegorna i New York tjänar och beskyddar medborgarna i nämnd ordning måste konstaplarna på Trinidad först börja med att beskydda och sedan tjäna dem som fortfarande är kvar. Hmm, vem ser till att denna skylt efterlevs och vad är i så fall straffet?

För den törstige råder det ingen som helst brist på dricka av olika slag.

Mat finns det också näst intill obegränsat av. Frågan är bara vad det är för spännande rätter som gömmer sig bakom skyltarnas namn. Öl för 6 kronor. Det fattar man ju som tur är.

På Trinidad håller man sig med ett lite speciellt handslag. Shit åxå, knytnävshandslaget. Här gäller det att försöka se cool ut…

Har man överlevt så här långt så är det bara att hänga med till det börjar ljusna igen.

Och så till slut, efter ett par dagars hejdundrande karnevalspartyn är det över för denna gång. Vi kastar loss och påbörjar vår långa hemfärd. Grenada blir vårt första stopp. Öhh, var det inte Red Bull den hette den där lilla burken?