Den sekundära bostadsmarknadens betydelse Ingrid Sahlin Inst. för socialt arbete, Göteborgs universitet

Den sekundära bostadsmarknaden är … … de lägenheter som kommunen (socialtjänsten) hyr ut till bostadslösa klienter i andra hand utan besittningsrätt och på särskilda villkor (”specialkontrakt”), t.ex. … Förbud mot husdjur, inneboende, samboende Krav på drogfrihet, arbetssökande, att delta i viss verksamhet Tillsyn genom socialarbetare, som ibland har egen nyckel till bostaden Omedelbar avhysning vid klagomål

Involverade parter Den bostadslösa klienten/hyresgästen Socialtjänsten/socialsekreterare Fastighetsägaren Övriga bostadslösa

Boendetrappa Försöks- och träningslägenhet Genomgångsbostad Stödboende ”Boendetrappan visualiserar stadens utbud av boende och vård för vuxna. En boendetrappa bygger på att man successivt lär sig att klara ett eget boende och är en vanlig modell i många svenska kommuner. Alla boenden i trappan är insatser enligt SOL: socialtjänstlagen.   Egen lägenhet   Försöks- och träningslägenhet Genomgångsbostad Stödboende Korttidsboende Akutboende Boendetrappan 2008” (ur Aktiv inkludering på bostadsmarknaden, NLAO Stockholm 2009)

Boendekarriär?

Exempel på resultat 1 Kommuner med hög andel tomma lägenheter i allmännyttan har inte färre härbärgesboende I sådana kommuner tenderar dock socialtjänsten att ha ett flitigare samarbete med värdarna Ju mer samarbete socialtjänst–hyresvärdar, desto fler specialkontrakt, relativt sett, i kommunen Ju fler specialkontrakt, desto fler hemlösa i situation 1 (härbärgesboende/uteliggare)

Exempel på resultat 2 För 35 kommuner med en stor och växande sekundär bostadsmarknad på 1990-talet gäller: • Ju större andel specialkontrakt 1989, desto större andel hemlösa 1999 • Ju fler tomma lägenheter i allmännyttan, desto fler hemlösa • Andelen hemlösa mer än fördubblades 1999–2005 • Andelen härbärgesboende/uteliggare var år 2005 nästan dubbelt så stor som genomsnittet i landet

Den sekundära bostadsmarknadens betydelse för involverade parter Socialtjänsten Fastighetsägaren Den bostadslösa klienten/hyresgästen Övriga bostadslösa

Socialtjänsten/socialsekreteraren • får motstridande roller som myndighet, stödjare och hyresvärd i förhållande till klienten • måste som hyresgäst och samarbetspartner vara ”trovärdig” för fastighetsägaren (för att få lägen-heter till andra bostadslösa) • kontrollen över boenden/bostäder ger ökad makt över klienter (både väntande och boende)

Fastighetsägaren • kan ställa villkor vid val av hyresgäster och får information om bostadssökande • garanteras hyra, tillsyn och kostnader för ev. avhysning och reparationer • behöver inte binda sig för att kontraktet skall överlåtas på andrahandshyresgästen • behöver inte följa hyreslagen i förhållandet till den faktiska hyresgästen • får goodwill hos kommunen; ”tar socialt ansvar” genom den sekundära bostads-marknaden

Den bostadslösa klienten/hyresgästen på den sekundära bostadsmarknaden utsätts för kontroll och integritetsintrång i bostaden tvingas till flyttning och uppbrott som både straff och belöning (ständig otrygghet) svårt att bilda familj, rota sig och ”skapa ett hem” har ingen ”advokat” vid tvister med sin värd kommer sannolikt aldrig att få ett eget kontrakt

Övriga bostadslösa ”Trösklarna” höjs till kommunala bostadsföretag Socialtjänsten får ersätta bostadsförmedlingar Långa vänte-, utrednings- och kvalifikationstider En stor gråzon av bostadslösa avvisas av socialtjänsten för att de har ”för lite” problem Ett antal personer avvisas för att de har ”för mycket” (eller fel sorts) problem eller ”misslyckats” Den sekundära bostadsmarknadens regleringar av sina hyresgäster präglar bilden av alla bostadslösa/ hemlösa