Markens hydrauliska konduktivitet – en nyckel till lösningen på markföroreningar Julia Björn I dagsläget rapporterar Naturvårdsverket om 85 000 konstaterade eller misstänkt förorenade områden i Sverige Naturvårdsverket 2018). För att åtgärda det stora antalet områden lyfts kostnadseffektiva och hållbara behandlingsstrategier fram. In situ sanering är en metod som förespråkas då behandlingen utförs på plats och hantering av föroreningar och förorenade jord- och vattenmassor kan minskas. Föroreningssituationen är ett storskaligt problem som kräver djupgående kunskap för att kunna lösas på ett effektivt vis. För att kunna uppnå önskad effekt krävs bland annat kunskap om hur markens genomsläpplighet, även kallat hydrauliska konduktivitet, påverkas av saneringen. Förändringar i denna parameter kan ha både positiva och negativa effekter på saneringens slutresultat (Strutz et al. 2016). Fallstudie Tvätteriet i Alingsås Marken och grundvattnet i anslutning till Tvätteriet i Alingsås är förorenat av klorerade lösningsmedlet PCE. Fyra pilotförsök har utförts där man har injekterat olika saneringsmedel i olika delar av området, för att påskynda mikrobiell nedbrytning av föroreningen (Fig. 1). Pilotförsöken har utförts för att kunna utvärdera möjligheten till fullskalig sanering. För att undersöka hur markens hydrauliska konduktivitet har påverkats har slugtest utförts i 13 brunnar på området, inom och utanför saneringsområdena. Området har blivit undersökt med avseende på hydraulisk konduktivitet innan saneringarna, vilket möjliggör jämförelse (Fig. 2). Fig. 1: Bilden visar det förorenade området vid Tvätteriet i Alingsås. På bilden visas även undersökta brunnar och injekteringspunkter för de olika saneringsförsöken. Den hydrauliska konduktiviteten påverkas både inom och utanför saneringsområdet. Inom saneringsområdena kan olika resultat observeras. I vissa fall har den hydrauliska konduktiviteten minskat, vilket kan bero på att tillförseln av näringsämnen som finns i saneringsmedlet ökar den mikrobiella tillväxten och därmed täpper igen porutymmen (Fig. 2). I andra fall har den hydrauliska konduktiviteten ökat, detta kan ske då höga tryck används vid injektering av medlet och därmed orsakar uppsprickning av marken. Sprickbildningen tycks även kunna vara långtgående då förändring i hydraulisk konduktivitet observeras även utanför saneringsområdena (Fig. 2). Uppsprickning av marken och/eller igensättning av porutrymmen kan påverka saneringens resultat. En ökad hydraulisk konduktivitet kan medföra att saneringsmedlet kan färdas längre, men så också föroreningen. I det andra scenariot kan spridning av förorening hindras, men så också saneringsmedlet. Fig. 2: Resultat på hydraulisk konduktivitet för de undersökta brunnarna. Fyrkanterna motsvarar de mätningar som utförts i denna studie, två olika utvärderingsmetoder användes (H och B&R). Dessa är färgkodade baserat på om de finns inom ett injekteringsområde eller utanför. Mätningar utförda i mars 2014, november 2012 och oktober 2003 finns där för jämförelse. Referenser: Naturvårdsverket, 2018a: Förorenade områden. Hämtad 20-05-2019, från https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Mark/Fororenade-omraden/ Strutz, T. J., Hornbruch, G., Dahmke, A. & Kober, R., 2016: Effect of injection velocity and particle concentration on transport of nanoscale zero-valent iron and hydraulic conductivity in saturated porous media: J Contam Hydrol 191, 54-65. doi: 10.1016/j.jconhyd.2016.04.008 Julia Björn | Geologiska institutionen | Lunds universitet | Sölvegatan 12 | 223 62 Lund | Sverige | email: juliabjorn6@gmail.com