Sveriges epoker Forntiden 20 000 f.kr Vikingatiden 800 e.kr Tidig medeltid 1000 – talet Folkungatiden 1200 – talet Unionstiden 1400 -talet Vasatiden 1500 - talet Stormaktstiden 1600 - talet Frihetstiden 1700 - talet Gustavinaskatiden 1772-1814 1800 – talet 1800 - talet 1900 – talet 1900 - talet

Frihetstidens Sverige 1719-1772

Varför kallas det för frihetstiden? Genom stora delar av den svenska historien, från medeltidens början fram till stormaktstidens slut, hade Sverige styrts av kungar eller drottningar. Under den senare hälften av stormaktstiden, då Karl XI och senare Karl XII styrde, hade kungamakten dessutom blivit enväldig vilket innebar att kungen själv hade kunnat fatta alla viktiga beslut. Detta ändrades under frihetstiden då makten istället hamnade i riksdagen.

Riksdagen tar makten - kungamakten minskar Efter Karl XII:s död 30 november 1718 och det svenska stormaktsväldets sammanbrott, befann sig Sverige i kris. Landet var utfattigt efter de många och långa kostsamma krigen och var i stort behov av återhämtning. Folket ville ha förändring. I samband med att Sveriges dåvarande drottning Ulrika Eleonora hade avsagt sig kronan 1720, passade riksdagen på att minska kungamakten. Makten skulle i fortsättningen istället ligga hos rådet och riksdagen. Perioden mellan 1719 och fram till Gustav III:s maktövertagande 1772 brukar därför inom svensk historieforskning kallas för frihetstiden. Men friheten var bara till för ett fåtal eftersom riksdagen dominerades av adeln. Bönderna, som utgjorde merparten av Sveriges befolkning, hade fortfarande väldigt lite makt och hölls utanför alla viktiga politiska beslut.

Sverige behövdes byggas upp ekonomiskt Krigen på 1600-talet och i början av 1700-talet hade ruinerat Sverige. Landet var därför tvunget att byggas upp även finansiellt (ekonomiskt). För att Sverige skulle kunna återhämta sig var det viktigt att lokalisera, mobilisera (samla ihop) och utnyttja alla resurser som fanns inom rikets gränser. En rad vetenskapsmän, däribland Carl von Linné, skickades under 1740-talet ut på upptäcktsresor inom landets gränser för att hitta outnyttjade naturresurser som staten kunde använda sig av. I Sverige grundades också en vetenskaplig akademi 1739 i syfte att förbättra de teknologiska kunskaperna och få fart på landets industri.

Hattarna och mössorna - Sveriges första politiska partier Under frihetstiden fick Sverige sina två första politiska partier – hattarna och mössorna. Den politiska makten skiftade mellan dessa två partier under frihetstidens gång. Mössorna förde en försiktig utrikespolitik Hattarna ville ha revansch mot ärkefienden Ryssland vilket ledde till ett misslyckat krig 1741-1743.

Det kungliga enväldet återinförs Frihetstiden karaktäriseras av ekonomiska och vetenskapliga framsteg, men också av politisk instabilitet. Läget i riksdagen var lynnigt och korruptionen utbredd. Frihetstidens politiska kaos utmynnade så småningom i Gustav III:s statskupp 1772 som satte punkt för frihetstiden. I och med det återupprättades det kungliga enväldet så att kungen återigen bestämde det mesta själv. Den efterföljande gustavianska tiden(1772-1809) dominerades därför helt av kungar: Gustav III och därefter hans son  Gustav IV Adolf.

Händelser under frihetstiden Den 29 februari 1720 abdikerade drottning Ulrika Eleonora till förmån för sin man Fredrik av Hessen. Drottningen motiverade sin abdikation med bibliska ord (hon följde Paulus ord). Hon ansåg att det var omöjligt att regera när hon hade en 12 år äldre make, som enligt aposteln Paulus, skulle styra över kvinnan. År 1726 förbjöds alla enskilda religiösa sammankomster i Sverige. De som bröt mot förbudet dömdes till höga böter eller långvariga fängelsestraff.

Husförhör var ett slags religionsförhör som prästen utförde på sina församlingsbor. Prästen kom till de olika hemmen och förhörde alla huvudstycken i Luthers lilla katekes, som var läroboken i kyrkans och statens tro. Meningen med dessa förhör var att kontrollera att ingen försökte föra fram nya idéer som stred mot den rätta tron. Vid dessa förhör förde prästen anteckningar om vad var och en kunde och vilka som var läskunniga. Husförhören var också ett slags folkliga fester. Till dem gick man för att träffa bekanta och äta god mat.

Det nuvarande Sverige hade år 1750 knappt 1,8 miljoner invånare och Finland drygt 400 000. 1700-talets svenska riksdagsdebatter var livliga föreställningar. Fylleri och slagsmål var vanliga företeelser. Talmannen fick ofta uppmana riksdagsmännen att de inte skulle komma onyktra till sammanträdena. Ordentligt berusade riksdagsmän arresterades för fylleri när de var inne i riksdagen. År 1771 åt den svenske kungen Adolf Fredrik ihjäl sig. Kungens svaga hälsa tålde inte en supé bestående av kött med rovor, vetebullar, kaviar, hummer, böckling, öl, champagne och massor av semlor. 1772 hade Stockholm 70 000 invånare, över 9000 var tiggare.

Hattar och mössor Hattar och mössor var en benämning på Sveriges två första riksdagspartier som uppkom på frihetstiden under 1700-talet. De båda partierna företrädde - lite förenklat uttryckt - olika samhällsgrupper. Hattarna var främst adelns parti, medan mössorna i första hand representerade de lägre stånden.

Hattpartiet, som bildades på 1730-talet, var en sammanslutning av olika oppositionsgrupper inom ståndsriksdagen. De hade alla en gemensam kritisk inställning till den försiktiga fredspolitik som fördes av riksdagens ledare Arvid Horn, som styrde riksdagen i början av frihetstiden. Hattpartiets medlemmar kallade Arvid Horn och hans anhängare för "mössor" - vilket syftade på "nattmössor", då de ansågs föra en alltför försiktig (och sömnig) utrikespolitik.

Den politiska makten skiftade mellan dessa två partier under frihetstidens gång. Mössorna förde en försiktig utrikespolitik, medan hattarna förespråkade en strikt merkantilistisk politik och en aggressiv utrikespolitik. Hattarna ville bland annat ha revansch mot Ryssland (efter det stora nordiska kriget). Sveriges ära och storhet skulle återupprättas. Detta kom senare - efter att hattpartiet tagit makten - att leda till ett misslyckat krig mor Ryssland 1741–1743.

De politiska dispyterna mellan de båda partierna i riksdagen var många, och ofta mycket hårda under stora delar av frihetstiden. Korruptionen var utbredd, likaså maktmissbruk bland politiker. Gustav III kunde därför genomföra en oblodig statskupp 1772 och återinföra det kungliga enväldet i Sverige. Frihetstiden, då riksdagen haft makten i Sverige, fick därmed ett abrupt slut. Nu inleddes istället den s.k. gustavianska tiden, då makten återigen låg hos kungen.

Stora nordiska kriget Det stora nordiska kriget var en väpnad konflikt som utspelades i norra och östra Europa 1700–1721 (samtidigt som det spanska tronföljdskriget 1701–1714).Stora nordiska kriget utkämpades mellan Karl XII:s Sverige och en varierande uppsättning allianser med Ryssland, Danmark och Polen som de främsta motståndarna. Kriget gick till en början bra för Sverige, men vände efter det stora svenska nederlaget mot ryssarna vid Poltava i Ukraina1709. Efter Karl XII:s död under det norska fälttåget i november 1718, sökte den svenska regeringen fred med sina fiender. Sveriges ekonomiska och befolkningsmässiga resurser var vid det laget i det närmaste uttömda efter årtionden av krig och andra olyckor som drabbat landet (bl.a. en stor pestepidemi, 1710).

Gustav III:s statskupp 1772 Gustav III var fast besluten att öka sin makt. Han ville göra slut på partistriderna och på främmande makters inblandning i Sverige

Den 19 augusti 1772 satte han sina planer i verket Den 19 augusti 1772 satte han sina planer i verket. Skulle det gå galet kunde han mista både kronan, friheten och sitt eget liv. Han började med att kalla in officerare och underofficerare till högvaktssalen där han höll ett medryckande tal om Sverige och om hur farlig framtiden såg ut för landet. Han slutade talet med: "Vill ni följa mig som edra förfäder följde Gustav Vasa och Gustav Adolf, så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning". När han slutat var det tyst några sekunder innan någon med hög röst sa "Vi vågar liv och blod till Ers Majestäts tjänst!", och efter detta ett enhälligt Ja! från de övriga.

Rådet som sammanträdde på slottet arresterades, och de förnämsta riksdagsmännen sattes under bevakning. Sedan red kungen ut i staden och stadsborna som förstått vad som hänt hälsade honom med jubel. Han hade bundit en vit bindel kring sin vänstra arm, och dem som efter detta hade en bindel runt armen symboliserade kungens vän. Två dagar senare samlades ständerna. Gustav hade nu övertaget och överlämnade en ny lag som gjorde kungamakten starkare. Lagen blev enhälligt antagen och kallas för 1772 års regeringsform. I den stod det bl.a. att varken kungen eller riksdagen skulle ha rätt att bestämma om allting. Kungen skulle styra riket men riksdagen bestämma skatterna. Bägges tillstånd krävdes också för att tex. stifta nya lagar eller börja anfallskrig.

Stora daldansen – juni 1743 Hattarnas ryska krig pågick fram till i början av augusti 1743, men fredsförhandlingarna inleddes dock redan i februari samma år. I juni 1743, alltså mitt under pågående krig, tågade 4 500 arga bönder från Dalarna till Stockholm för att bland annat protestera mot kriget i Ryssland och dess tvångsutskrivningar samt hattarnas inskränkningar mot dalkarlarnas fria varuutbyte med Norge. Dessutom ville de inte ha Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp som tronföljare utan de vill se den danska kronprinsen Fredrik som Sveriges nästa kung. De upprörda bönderna nådde ända fram till nuvarande Gustav Adolfs torg i Stockholm där de slog läger. Upproret – som har gått till historien som Stora daldansen – slogs hänsynslöst ned av statsledningen och militären – 42 personer dödades och ett 80-tal skadades allvarligt. Upprorsledarna fångades in och avrättades så småningom och drygt hundra andra slängdes i fängelse.