Nationella minoriteter i förskolan och skolan

En presentation över ämnet: "Nationella minoriteter i förskolan och skolan"— Presentationens avskrift:

1 Nationella minoriteter i förskolan och skolan
Denna presentation syftar till att ge en översikt över nationella minoriteters rättigheter i förskolan, förskoleklassen, grundskolan, specialskolan, grundsärskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan för att huvudmän och rektorer bättre ska kunna informera personal, vårdnadshavare, barn och elever. Vad ska huvudmän och rektorer informera om? Det finns en skyldighet att informera om de nationella minoriteternas rättigheter och det allmännas ansvar enligt minoritetslagen och andra föreskrifter som minoritetslagen hänvisar till.  För rektorer och huvudmän innebär det att informera om nationella minoriteters rättigheter knutna till förskola och skola, till exempel rätten till förskola på minoritetsspråk och rätten till modersmålsundervisning även om bara en elev kräver det och saknar förkunskaper. Det är dessutom viktigt att huvudmännen har ett genomtänkt informationsarbete för samtliga nationella minoriteter och att informationen är synlig och lättillgänglig.  Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk 3 §   Kommuner och landsting ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt denna lag och de föreskrifter som denna lag hänvisar till. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är av betydelse för de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken. Lag (2018:1367). 4 §   I språklagen (2009:600) anges att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.

2 De nationella minoriteterna
Judar romer urfolket samerna sverigefinnar tornedalingar Gemensamt för nationella minoritetsgrupper är att de befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell identitet och en vilja att behålla sin identitet. Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar uppfyller dessa kriterier. Respektive grupp har aktivt värnat om sin kultur och sitt språk så att minoritetskulturerna utgör en levande del av det svenska samhället och kulturarvet. Alla fem grupper har dessutom funnits i Sverige under mycket lång tid. Judar har bott i landet sedan 1600-talet, och romer åtminstone sedan 1500-talet. Samerna är ett urfolk och har levt i det som nu är Sverige sedan urminnes tider. Tornedalingar och finsktalande personer har funnits här sedan långt före den svenska statsbildningen. Sverige och Finland var under drygt sexhundra år, fram till 1809, ett och samma land. I Sverige tillämpas principen om självidentifikation för att avgöra vilka som ingår i en nationell minoritet. Enligt den svenska minoritetspolitiken betyder det att det är individen själv som bestämmer om hen vill ingå i en nationell minoritetsgrupp eller inte. Ingen annan har rätt att bestämma individens tillhörighet, varken genom att hindra någon från att ingå i en grupp som man identifierar sig med eller påtvinga någon en identitet som individen själv inte har valt. En individ kan identifiera sig med en eller flera grupper, men det är alltid upp till individen själv att avgöra sin tillhörighet.

3 Nationella minoritetsspråk
De erkända nationella minoritetsspråken i Sverige är: jiddisch romani chib (alla varieteter) samiska (alla varieteter) finska meänkieli. I samband med ratifikationen av ramkonventionen och språkstadgan den 9 februari 2000 angavs att de nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även har urfolksstatus), sverigefinnar och tornedalingar och att de nationella minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Språkstadgan skiljer på språk med landsdels – eller minoritetsspråk och territoriellt obundna språk. För ett språk med historisk geografisk anknytning krävs att det ska ha använts av hävd i ett visst territorium inom en stat av medborgare i staten, och att språket ska skilja sig från det officiella språket. Vidare ska språket talas av ett tillräckligt stort antal personer så att det motiverar olika åtgärder för skydd och främjande. Om ett språk inte uppfyller dessa krav betraktas det som ett territoriellt obundet språk. För dessa språk är skyddsnivån lägre och mer allmän. Samiska, finska och meänkieli har starka historiska och geografiska kopplingar varför dessa språk även omfattas av särskilda regionala åtaganden (förvaltningsområden). En kommun kan ansöka till regeringen om att ingå i ett förvaltningsområde. Romani chib och jiddisch räknas som territoriellt obundna språk. Invandrarspråk och dialekter av landets majoritetsspråk anses falla utanför konventionens definition av ett landsdels – eller minoritetsspråk. Språk är bärare av erfarenhet, kunskap, tradition och kultur. Språket är därför betydelsefullt för identitetsskapandet. En del av minoritetspolitiken är att ge stöd till minoritetsspråken så att de hålls levande och att ge möjlighet till att revitalisera, det vill säga bevara och utveckla, ett språk som gått förlorat i föräldragenerationen eller ännu tidigare. Därför har elever som tillhör någon eller några av de nationella minoriteterna en stärkt rätt till modersmålsundervisning jämfört med andra elever. I 4 § Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk framgår till exempel att barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt. Det stämmer även överens med artikel 30 i barnkonventionen som säger att barn som tillhör minoriteter och urbefolkningar har rätt att ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk.

4 Sveriges minoritetspolitik
Syftar till att: ge skydd till de nationella minoriteterna stärka deras möjligheter till inflytande ge stöd till de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Sverige har ratificerat, det vill säga förbundit sig att beakta, ett antal internationella överenskommelser inom området. Dit hör bland annat ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (språkstadgan). Ramkonventionen är uppbyggd som en principdeklaration och i konventionen anges att de principer som kommit till uttryck i konventionen skall förverkligas genom nationell lag och lämplig regeringspolitik. Vidare innehåller ramkonventionen inte någon definition på en nationell minoritet vilket innebär att de ratificerande staterna själva kan avgöra vad som kännetecknar en nationell minoritet. Minoritetspolitiken är en folkrättslig skyldighet för Sverige, som följer av att konventionerna ratificerats. Minoritetspolitiken omfattar tre områden: diskriminering och utsatthet, inflytande och delaktighet samt språk och kulturell identitet. Där ingår ansvar för att hålla samråd med minoriteterna i frågor som berör dem, att stödja språkens utveckling och utveckla en egen kulturell identitet och att motverka diskriminering på grund av etnisk bakgrund eller tillhörighet till någon av de nationella minoriteterna. Ramkonventionen och språkstadgan har genomförts i Sverige bland annat genom lagstiftning: lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, språklagen och i skollagen. Dessa lagar omfattar bland annat stärkandet av nationella minoriteters rättigheter och rätten att använda minoritetsspråken. Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Från den 1 januari 2019 revideras lagen så att rättigheter och skyldigheter stärks ytterligare. Kommunerna blir då till exempel skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och dessa ska på begäran kunna lämnas ut till den myndighet som har uppföljningsansvar för lagen. Språklagen (2009:600) (är en ramlag, det vill säga den anger principer, mål och riktlinjer för språkanvändningen. Offentliga verksamheter ska följa språklagen, men det finns inga straffbestämmelser om man bryter mot den. Justitieombudsmannen (JO) kan däremot pröva om en verksamhet strider mot lagen och utfärda kritik. . Skollagen (2010:800) I läroplanerna för grundskolan, specialskolan, grundsärskolan och sameskolan framgår att rektor ansvarar för att skolpersonalen får kännedom om de internationella överenskommelser som Sverige har förbundit sig att beakta i utbildningen. Veta mer? Se

5 Förskolans läroplan Lpfö 18
Förskolan ska: stödja barn i sin språkutveckling i sitt nationella minoritetsspråk och främjas i sin utveckling av en kulturell identitet bidra till att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer. En reviderad läroplan för förskolan trädde i kraft den 1 juli Nationella minoriteters rättigheter i förskolan tydliggörs och detsamma gäller förskolans skyldighet att undervisa om nationella minoriteter. Detta gäller oberoende av om förskolan har barn som tillhör en nationell minoritet eller inte i sin verksamhet. I det första citatet är ordet ”kan” är nu utbytt mot ”ska” och skrivningen är något ändrad: ”Barn som tillhör de nationella minoriteterna, där urfolket samer ingår, ska även stödjas i sin språkutveckling i sitt nationella minoritetsspråk och främjas i sin utveckling av en kulturell identitet. Förskolan ska därigenom bidra till att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer.” Sedan har det också tillkommit en skrivning om att ”Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer.”

6 Förskola på nationella minoritetsspråk
Skollagen (2010:800) 8 kap. 12 a §  (1 januari 2019) Hemkommun i förvaltningsområde ska erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska. Vårdnadshavare som ansöker om förskoleplats ska tillfrågas om de önskar plats i sådan. Från och med den 1 jan 2019 ska huvudmän i förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats på en förskola som bedrivs helt eller till väsentlig del på finska, meänkieli eller samiska. Detta är en förstärkning från tidigare då omfattningen var ”hela” eller ”delar av”. En annan viktig ändring i skollagen rör erbjudandet om förskoleplats. Kommuner i förvaltningsområden är skyldiga att fråga alla vårdnadshavare som ansöker om en förskoleplats om de vill få plats vid en förskola där utbildningen bedrivas på finska, meänkieli eller samiska. Det räcker alltså inte att fråga om barnet har något annat modersmål än svenska. Ändringen är betydelsefull eftersom den flyttar ansvaret för att barnet får undervisning i sitt nationella minoritetsspråk från vårdnadshavaren till huvudmannen. Om vårdnadshavaren inte känner till sina rättigheter kan hen annars missa den här möjligheten om inte frågan ställs. Då den stärkta rätten gäller kommuner i förvaltningsområden finns inte motsvarande rätt för jiddisch eller romani chib. Se vilka kommuner som är förvaltningsområden på webbplatsen minoritet.se Källa: 8 kapitlet 12 a § skollagen, lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

7 Frågor och svar Vad menas med en väsentlig del av utbildningen?
Vad händer om det är brist på personal med språkkompetens? Hur många vårdnadshavare måste begära en plats där utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska, för att kommunen ska vara skyldig att erbjuda det? Vilken rätt har barn att få gå i en förskola på finska, meänkieli eller samiska som också ligger nära hemmet eller vårdnadshavarens arbete? Ska förskolor som bedrivs på finska, meänkieli eller samiska vara öppna för alla barn? Frågor och svar hämtade från Vad menas med en väsentlig del av utbildningen? Tanken bakom rätten till förskola på nationella minoritetsspråk är att språket ska bevaras, utvecklas och föras vidare till nya generationer. Utbildningen på minoritetsspråket bör alltså vara så omfattande att den bidrar till det. Enligt skollagen ska förskolan bedriva den huvudsakliga delen av utbildningen på det nationella minoritetsspråket. Men man måste göra en helhetsbedömning av verksamheten. Det är betydelsefullt hur många timmar som förskolan undervisar på minoritetsspråket. Andra saker som är viktiga är hur bra språkkunskaper personalen har hur förskolan strukturerar sitt arbete med att bevara, utveckla och föra vidare språket vilka arbetsmetoder förskolan använder hur mycket vårdnadshavare och andra i barnets omgivning involveras i revitaliseringsarbetet, alltså hur språket ska bevaras, utvecklas och föras vidare till nya generationer. Det är viktigt att vårdnadshavare och andra i barnets omgivning blir involverade eftersom det rör sig om överföring av språk och kultur. Vad som menas med en väsentlig del måste förstås utifrån de här faktorerna. Men det är upp till varje huvudman och förskola att närmare avgöra hur de ska göra för att leva upp till kravet. Källa: proposition 2017/18:199 sidan 57–58. Vad händer med rätten till förskola på nationella minoritetsspråk om det är brist på personal med språkkompetens? Det är upp till kommunerna att hantera det genom att ha strategier för till exempel personalförsörjning, kompetensutveckling och organisatoriska frågor. Utöver det krävs långsiktiga och målmedvetna insatser från alla berörda aktörer för att se till att det finns personal både på kort och lång sikt. Det kan till exempel röra sig om att samla flera barn vid vissa förskoleenheter för att kunna erbjuda en samlad verksamhet och effektivisera personalplaneringen. Källa: proposition 2017/18:199 sidan 58. Hur många vårdnadshavare måste begära att deras barn ska få gå i en förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska för att kommunen ska vara skyldig att erbjuda det? Det räcker med en. Rätten till förskoleplats på ett nationellt minoritetsspråk gäller varje enskilt barn om vårdnadshavaren begär det. Därför måste kommunerna se till att de kan erbjuda olika former av verksamhet beroende på barnunderlag och andra lokala omständigheter. Källa: proposition 2017/18:199 sidan 55 och 59–60. Vilken rätt har barn att få gå i en förskola på finska, meänkieli eller samiska som också ligger nära hemmet eller vårdnadshavarens arbete? Enligt skollagen ska kommunen erbjuda barn plats vid en förskoleenhet som ligger så nära barnets hem som möjligt. Kommunens organisatoriska lösningar ska inte leda till att vårdnadshavare avstår från att tacka ja till en förskoleplats. Det kan exempelvis ske om förskolan ligger för långt från hemmet eller arbetet. Det går inte att på förhand och i allmänhet säga när kommunen har levt upp till både rätten till förskola nära hemmet och förskola på ett nationellt minoritetsspråk. Men kommunen måste ta hänsyn till det bakomliggande syftet med bestämmelsen när man planerar verksamheten, nämligen att barn ska ges möjlighet till utbildning på nationella minoritetsspråk. Kommunen kan till exempel se till att det finns flera förskoleenheter med mer omfattande verksamhet på nationella minoritetsspråket. Om det ändå inte fungerar för en enskild familj kan kommunen behöva se till att man gör skäliga anpassningar av verksamheten på någon förskoleenhet närmare hemmet. Barnets rätt till utbildning på nationella minoritetsspråket ska vara utgångspunkten. Källa: Proposition 2017/18:199 sidan 58, 8 kapitlet. 15 § skollagen. Ska förskolor som bedrivs på finska, meänkieli eller samiska vara öppna för alla barn? Ja. De nya bestämmelserna från 2019 innebär att man förtydligat undervisningens innehåll för barn som tillhör de nationella minoriteterna. Det ska inte innebära att förskolan blir mindre tillgänglig för andra barn. Att ta hänsyn till varje barns behov kan leda till en ökad likvärdighet. Undervisningen i svenska, som är statens officiella språk, ska heller inte bli sämre. Källa: proposition 2017/18:199 sidan 57.

8 Förskoleklassen i Lgr 11 Undervisningen ska:
stödja och skapa möjligheter för elever med annat modersmål än svenska att använda både svenska och sitt modersmål ta tillvara olikheter och mångfald och på så sätt ge eleverna möjlighet att fördjupa sin förståelse för olika sätt att tänka och vara utmana och stimulera elevernas intresse för olika tider, platser och kulturer. Från och med höstterminen 2018 är förskoleklassen obligatorisk. Förskoleklassens läroplan följer den aktuella skolformens, dvs. för de flesta förskoleklasser gäller grundskolans läroplan, Lgr 11. När förskoleklassen anordnas vid en specialskola eller sameskola gäller i stället specialskolans respektive sameskolans läroplan, Lspec 11 respektive Lsam 11. Grundsärskolan omfattas inte av förskoleklass. Avsnitt 3 i den samlade läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet förtydligar förskoleklassens uppdrag. Den texten är uppbyggd kring två huvudrubriker: syfte och centralt innehåll. Det finns inga kunskapskrav i förskoleklassen. Lgr 11 Läroplanen för grundskolan anger att undervisningen ska i de vardagliga aktiviteterna på olika sätt skapa möjligheter för elever med annat modersmål än svenska att använda både svenska och sitt modersmål. För att det ska bli möjligt att leva upp till läroplanens skrivningar är det viktigt med ett klimat där olika språk ses som en tillgång och där elevernas intresse för och nyfikenhet på olika språk uppmuntras. Det kan innebära att det finns tillgång till litteratur på olika språk i förskoleklassen eller att gruppen arbetar med att undersöka vardagliga ord och uttryck på olika språk. Genom ett språkutvecklande arbetssätt och att i det dagliga arbetet uppmärksamma ord och begrepp på såväl svenska som elevernas modersmål, blir det möjligt att använda och utveckla både svenskan och modersmålet i samband med många aktiviteter. Läroplanen grundskolan anger vidare att undervisningen ska ta tillvara olikheter och mångfald och på så sätt ge eleverna möjlighet att fördjupa sin förståelse för olika sätt att tänka och vara. I förskoleklassen och andra sammanhang kommer eleverna att möta människor med andra erfarenheter, åsikter, uttryck och värderingar än de själva har och det behöver tas tillvara i undervisningen. När eleverna får ta del av vad andra tycker kan de utveckla en fördjupad förståelse för andras sätt att tänka och vara. Att lära sig lyssna till en annan människas erfarenheter, känslor och behov kan stärka den empatiska förmågan, ge nya insikter och leda till bättre förutsättningar att hitta gemensamma lösningar. I en miljö där olikheter i gruppen ses som något naturligt och självklart får eleverna i förlängningen en möjlighet att utveckla förståelse och respekt för olika sätt att tänka och vara. Närområdet ingår ofta i förskoleklassens pedagogiska miljö. När eleverna besöker platser och verksamheter får de gemensamma erfarenheter av och kunskaper om den plats som förenar dem. Undervisningen kan på så sätt bidra till en känsla av samhörighet. Det är också värdefullt att eleverna får möta tider, platser och kulturer bortom deras omedelbara närhet. På så sätt kan undervisningen bidra till att eleverna utvecklar sin förståelse för mångfald och skilda sätt att vara och tänka.

9 Förskoleklassen i Lsam 11
Undervisningen ska: ge eleverna förutsättningar att bidra till att stärka urfolket samernas möjligheter att bevara och utveckla sin samiska identitet som en del i det svenska samhället stödja och skapa möjligheter för eleverna att använda svenska, samiska och i förekommande fall, annat modersmål utmana och stimulera elevernas intresse för olika tider, platser och kulturer, särskilt för den samiska kulturen. Från och med höstterminen 2018 är förskoleklassen obligatorisk. Förskoleklassens läroplan följer den aktuella skolformens, dvs. för de flesta förskoleklasser gäller grundskolans läroplan, Lgr 11. När förskoleklassen anordnas vid en specialskola eller sameskola gäller i stället specialskolans respektive sameskolans läroplan, Lspec 11 respektive Lsam 11. I grundsärskolan Den tredje delen i den samlade läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet förtydligar förskoleklassens uppdrag. Den texten är uppbyggd kring två huvudrubriker: syfte och centralt innehåll. Det finns inga kunskapskrav i förskoleklassen. Lsam 11 - Syftestext Samisk identitet I läroplanen för sameskolan finns skrivningar om att undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att bidra till att stärka urfolket samernas möjligheter att bevara och utveckla sin samiska identitet som en del i det svenska samhället. Vad som är samisk identitet ser olika ut för varje enskild individ. Det kan till exempel handla om språket, kulturen och rennäringen. Samiska och annat modersmål Utöver skrivningen i Lgr 11 anger sameskolans läroplan samiska språket i formuleringen att undervisningen ska i de vardagliga aktiviteterna på olika sätt stödja och skapa möjligheter för eleverna att använda svenska, samiska och i förekommande fall, annat modersmål. Läroplanen för sameskolan lyfter det samiska perspektivet genom att undervisningen ska utmana och stimulera elevernas intresse för olika tider, platser och kulturer, särskilt för den samiska kulturen.

10 Förskoleklassen i Lsam 11
Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla sin förmåga att kommunicera i tal och skrift på svenska och samiska i olika sammanhang och för skilda syften utforska och beskriva företeelser och samband i natur, teknik och samhälle särskilt ur ett samiskt perspektiv Undervisningen ska även behandla samiskt levnadssätt och kulturarv förr och i nutid Lsam 11 De långsiktiga målen I läroplanen för sameskolan är det tredje och sjätte målet något annorlunda formulerat, medan de i övrigt är likalydande som grundskolan. Genom undervisningen i förskoleklassen ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att kommunicera i tal och skrift på svenska och samiska i olika sammanhang och för skilda syften, utforska och beskriva företeelser och samband i natur, teknik och samhälle särskilt ur ett samiskt perspektiv, Centralt innehåll I sameskolans läroplan tillkommer en punkt under det centrala innehållet: samiskt levnadssätt och kulturarv förr och i nutid. Genom kunskap om samiskt levnadssätt och kulturarv i ett historiskt perspektiv får eleverna möjlighet att utveckla intresse för och fördjupa sin kunskap om sitt samiska ursprung och om samisk kultur. På så sätt ges eleverna möjlighet att ta del av de grundläggande värden som anges i första delen av sameskolans läroplan, att skolan ”ska förmedla det samiska samhällets och urfolket samernas normer, värdegrund, traditioner och kulturarv till eleverna.”

11 Grundskolans uppdrag Skolan ansvarar för att varje elev får kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Undervisningen ska specifikt behandla de nationella minoriteterna eller de nationella minoritetsspråken i: Historia, åk 7-9 Samhällskunskap, åk 4-6 resp. 7-9 Svenska, åk 4-6 resp. 7-9 Bild omslag på Lgr11 I läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet, avsnitt 2.2 Kunskaper anges att skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola bland annat har fått kunskaper om de nationella minoriteternas (judar, romer, urfolket samerna, sverigefinnar och tornedalingar) kultur, språk, religion och historia, kan samspela i möten med andra människor utifrån kunskap om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia, har fått kunskaper om samhällets lagar och normer, mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar i skolan och i samhället, I kursplanen för historia anges att undervisningen i årskurs 7-9 i kunskapsområdet Demokratisering, efterkrigstid och globalisering, cirka 1900 till nutid bland annat ska behandla Historiska perspektiv på urfolket samernas och de övriga nationella minoriteternas situation i Sverige. I kursplanen för samhällskunskap anges att undervisningen i årskurs 4-6 i kunskapsområdet Individer och gemenskaper bland annat ska behandla Urfolket samerna och övriga nationella minoriteter i Sverige och de nationella minoriteternas rättigheter. I årskurs 7-9 ska undervisningen i kunskapsområdet Rättigheter och rättsskipning bland annat behandla De nationella minoriteterna och samernas ställning som urfolk i Sverige samt vad deras särställning och rättigheter innebär. I kursplanen för svenska anges att undervisningen i årskurs 4-6 i kunskapsområdet Språkbruk bland annat ska behandla Språkbruk i Sverige och Norden. Några varianter av regionala skillnader i talad svenska. Några kännetecknande ord och begrepp i de nordiska språken samt skillnader och likheter mellan dem. Vilka de nationella minoritetsspråken är. I årskurs 7-9 ska undervisningen i kunskapsområdet Språkbruk bland annat behandla Språkbruk genom tiderna, De nationella minoritetsspråken i Sverige och deras ställning i samhället.

12 Nationella minoritets-språk i grundskolan
Modersmål som nationellt minoritetsspråk - minst en elev krävs – individuell rättighet - eleven behöver inte tala språket hemma - inga förkunskaper krävs Modersmål utom nationellt minoritetsspråk - minst fem elever krävs - eleven talar språket hemma - eleven har grundläggande kunskaper Rätten att få undervisning i nationellt minoritetsspråk är väldigt stark. I undervisningen i nationella minoritetsspråk ska eleven inte bara lära sig själva språket utan också lära sig om den nationella minoritetens kultur, historia och traditioner. Finska, jiddisch, meänkieli och romani chib läses enligt kursplanen i modersmål. Samiska är ett eget ämne med egen kursplan. En elev som tillhör någon av de nationella minoriteterna ska erbjudas modersmålsundervisning i elevens minoritetsspråk. Modersmål som nationellt minoritetsspråk - minst en elev krävs - behöver inte utgöra elevens umgängesspråk med vårdnadshavare - behöver inte ha några förkunskaper i språket Till skillnad från de nationella minoritetsspråken krävs följande för övriga modersmål: Modersmål utom nationellt minoritetsspråk - minst fem elever önskar modersmål i ett språk - en eller båda vårdnadshavarna har annat språk än svenska som modersmål - språket utgör elevens dagliga umgängesspråk i hemmet och - eleven har grundläggande kunskaper i språket En huvudman är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk även om det endast är en elev som önskar sådan undervisning. En huvudman är endast skyldig att anordna modersmålsundervisning om det finns en lämplig lärare. En romsk elev som kommer från utlandet har rätt att läsa två modersmål om det finns särskilda skäl. Syftet med stödmaterialet Nya perspektiv inom ämnet modersmål är att stödja rektorer, modersmålslärare och övrig personal i grundskolan och motsvarande skolformer i arbetet med att utveckla undervisningen i modersmål som nationellt minoritetsspråk. Stödmaterialet innehåller en kortfattad orientering om de perspektiv inom språkinlärningsforskningen som ligger bakom formuleringar i styrdokumenten och som finns i kursplanerna i modersmål som nationellt minoritetsspråk, framförallt i andraspråk.

13 Nationella minoritets-språk i grundskolan
Finska, jiddisch, meänkieli och romani chib: samtliga som första – och andraspråk Samiska utgör eget ämne i sameskolan och har därmed egen kursplan Kursplanen i samiska ska användas även vid undervisning i modersmål samiska i grundskolan. Bild på skola med snö Samtliga nationella minoritetsspråk kan läsas som modersmål eller som modernt språk. Elever som läser modersmål som nationellt minoritetsspråk kan läsa ämnet som första- eller andraspråk. En elev har möjlighet att läsa sitt nationella minoritetsspråk som språkval, elevens val, inom ramen för skolans val eller utanför den garanterade undervisningstiden och organiseras om det finns en elev eller flera. 10 kap. 7 § 2 stycket skollagen (2010:800) 5 kap. 8, 10 och 13 §§ skolförordningen (2011:185) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (reviderad 2016)

14 Tvåspråkig undervisning i grundskolan
För elever med annat umgängesspråk än svenska får delar av undervisningen i åk 1-9 anordnas på detta språk. Huvudman ska anmäla anordnandet till Skolinspektionen. Högst hälften av undervisningen får ges på umgängesspråket och undervisningen ska planeras så att undervisningen på svenska successivt ökar under utbildningstiden. BILD PÅ ELEVER; undervisningssituation? Tvåspråkig undervisning får ordnas för elever som har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna. Det gäller alla språk inklusive nationella minoritetsspråk. Tvåspråkig undervisning för samtliga språk regleras i Skolförordningen (2011:185) för årskurs Dessutom gäller den för elever med finska som umgängesspråk i årskurs Förordningen om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i grundskolan (2003:306) kompletterar Skolförordningen och reglerar tvåspråkig undervisning för resterande språk i årskurs 7-9. Högst hälften av den sammanlagda tiden får anordnas på ett annat språk än svenska och undervisningen ska planeras så att undervisningen på svenska ökar succesivt under utbildningstiden. Reglerna är lika för alla språk. Skolförordningen (2011:185) 9 kap. 12–13 §§ Förordningen om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i grundskolan (2003:306)

15 Fjärrundervisning i grundskolan
Fjärrundervisning får anordnas i ämnena: moderna språk, modersmål, samiska i sameskolan, integrerad samisk undervisning och teckenspråk samt i studiehandledning på modersmål. Avtal för fjärrundervisning får tecknas med Annan huvudman Sameskolstyrelsen Specialpedagogiska skolmyndigheten En huvudman för grundskolan kan anordna fjärrundervisning i ämnena moderna språk, modersmål, samiska i sameskolan, integrerad samisk undervisning och teckenspråk samt i studiehandledning på modersmål. Fjärrundervisning får bara anordnas om det inte finns någon behörig och legitimerad lärare eller om elevunderlaget är otillräckligt. En kommun, ett landsting eller en enskild huvudman kan köpa fjärrundervisning i modersmål och studiehandledning på modersmål från en annan huvudman på entreprenad. Detta gäller bara om huvudmannen har gjort vad som rimligen kan krävas för att anordna utbildningen inom den egna organisationen. Huvudmannen kan också teckna avtal för undervisningen med Sameskolstyrelsen och Specialpedagogiska skolmyndigheten dock bara för undervisning i samiska, integrerad samisk undervisning och teckenspråk. 23 kap. 3 a § 3 st. och 4 § skollagen (2010:800) 5a kap. 3 och 5 §§ skolförordningen (2011:185)

16 Sameskolan Sameskolan ska ge en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen i årskurs 1-6 i grundskolan Undervisningen ska ges på svenska och samiska Ämnet samiska ska finnas i alla årskurser. För samiska barn, men även andra barn (om det finns särskilda skäl) finns det möjlighet att fullgöra sin skolplikt årskurs 1–6 i sameskolan. Undervisningen ges på svenska och samiska. Ämnet samiska ska förekomma i samtliga årskurser. Grundskolans kursplaner gäller också för sameskolan. Varje elev som gått i förskolan och sameskolan ska, när de lämnar skolan, vara funktionellt tvåspråkiga och ha sin grund i den samiska kulturen. Sameskolorna är till skillnad från andra skolformer statlig och myndigheten Sameskolstyrelsen är sameskolornas huvudman. Sameskolor finns i Gällivare, Jokkmokk, Karesuando, Kiruna och Tärnaby. Totalt omfattar sameskolorna under 200 elever. Skollagen (2010:800) 13 kap. 2 § Skolförordningen (2011:185) 12 kap. 13–14 §§

17 Integrerad samisk under-visning i grundskolan
en huvudman för grundskola får anordna samisk undervisning för samiska elever i sin grundskola, om huvudmannen och Sameskolstyrelsen ingår avtal om det. undervisning med samiska inslag och undervisning i samiska utöver den undervisning som anordnas som modersmålsundervisning i samiska ska integreras med motsvarande utbildning för andra elever i grundskolan. En huvudman för grundskola får anordna samisk undervisning för samiska elever i grundskolan om Sameskolstyrelsen och huvudmannen för skolan ingår avtal om det. Med samisk undervisning avses undervisning med samiska inslag och undervisning i samiska utöver den undervisning som anordnas som modersmålsundervisning i samiska. 13 kap. skollagen (2010:800) 12 kap. 13–14 §§ skolförordningen (2011:185)

18 Särskild utbildning i judiska studier
får anordnas i årskurserna 7-9 efter ansökan hos Skolverket är riksrekryterande och öppen för alla elever i utbildningen ingår ämnet judiska studier som omfattar judisk religion, historia, traditioner och kultur eleverna ska erbjudas undervisning i hebreiska och jiddisch som språkval. Syftar till att öka möjligheterna för elever i grundskolan som tillhör den nationella minoriteten judar att fördjupa sina kunskaper om sin minoritets kultur, historia, traditioner och religion. Utbildningen är riksrekryterande och ska vara öppen för alla elever. Huvudmän kan ansöka hos Skolverket om att anordna särskild utbildning i judiska studier i årskurserna 7-9. I utbildningen ingår, utöver de ämnen som följer av 10 kap. 4 § skollagen (2010:800), ämnet judiska studier som omfattar judisk religion, historia, traditioner och kultur. Eleverna ska erbjudas undervisning i hebreiska och /eller jiddisch som språkval. Förordningen om särskild utbildning för judiska studier i grundskolan (SFS 2011:398) Kursplanen i judiska studier i grundskolan (SKOLFS 2011:118) Kunskapskraven för ämnet judiska studier i grundskolan (SKOLFS:2011:125)

19 Gymnasieskolans uppdrag
Skolan ansvarar för att varje elev har kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Undervisningen ska specifikt behandla de nationella minoritetsspråken i Svenska 2. Ämnen: Samernas kultur och historia, Samisk mat och matkultur och Samiskt hantverk. I läroplan för gymnasieskolan, avsnitt 2.1 Kunskaper, anges att skolan ska ansvara för att varje elev efter att ha slutfört ett nationellt program eller annan nationellt fastställd utbildning med eget examensmål inom gymnasieskolan eller ett introduktionsprogram i den utsträckning det framgår av elevens individuella studieplan bland annat har kunskaper om de mänskliga rättigheterna har kunskaper om de nationella minoriteternas (judar, romer, urfolket samerna, sverigefinnar och tornedalingar) kultur, språk, religion och historia, I ämnesplanen för Svenska 2 anges att undervisningen bland annat ska behandla Språkförhållanden i Sverige och övriga Norden, till exempel språklagstiftning, minoritetsspråk och dialekter. Ämnen: Ämnet samernas kultur och historia är till sin karaktär tvärvetenskapligt. Det behandlar det samiska kulturarvet i betydelsen det samiska folkets kultur och historia i en geografisk kontext. Ämnet behandlar traditionell samisk kultur och kunskap samt traditionellt samiskt förhållningssätt, hur dessa har utvecklats i samspel med naturen och med det omgivande samhället, samt deras nutida uttryck i samiskt samhälls- och kulturliv. Ämnet omfattar 100 gymnasiepoäng. Ämnet samisk mat och matkultur behandlar traditionella och moderna samiska metoder för matlagning och förädling av råvaror. I ämnet behandlas tillvaratagande av såväl de råvaror som traditionellt använts inom samisk matkultur som sådana som tillkommit under modern tid. Ämnet behandlar även historiska och nutida kost- och måltidstraditioner från olika delar av Sápmi. Ämnet omfattar 100 gymnasiepoäng. Ämnet Samiskt hantverk behandlar tillverkning av redskap, bruksföremål och konsthantverk. Det behandlar traditionella och moderna hantverkstekniker, material, verktyg, maskiner och annan utrustning inom det hantverksområde som eleven har valt. Det behandlar också yrkesetik under arbetsprocessen och resultatets kvalitet. Ämnet behandlar vidare hantverkets betydelse som näring, binäring, kulturbärare och identitetsskapare i det samiska samhället, samt dess symbolvärde för den samiska identiteten, livsstilen och levnadssättet. Ämnet har 6 kurser och omfattar totalt 550 gymnasiepoäng.

20 Nationella minoritets-språk i gymnasieskolan
Modersmål som nationellt minoritetsspråk - minst en elev krävs – individuell rättighet - eleven behöver inte tala språket hemma - eleven har goda kunskaper Modersmål utom nationellt minoritetsspråk - minst fem elever krävs - eleven talar språket hemma - eleven har goda kunskaper Eleven behöver ha goda kunskaper i språket för att vara berättigad till undervisning i kurserna i modersmål. Undervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska anordnas om en elev önskar det. BILD PÅ ELEVER; undervisningssituation? När det gäller samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch har elever, som tillhör någon av de nationella minoriteterna, rätt till modersmålsundervisning även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Eleven behöver dock ha goda kunskaper i språket för att vara berättigad till undervisning i kurserna i modersmål. En huvudman är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk även om det endast är en elev som önskar sådan undervisning. Till skillnad från de nationella minoritetsspråken krävs följande för övriga modersmål: Modersmål utom nationellt minoritetsspråk - minst fem elever krävs - språket utgör elevens dagliga umgängesspråk i hemmet och - eleven har grundläggande kunskaper i språket En huvudman är endast skyldig att anordna modersmålsundervisning om det finns en lämplig lärare. Om huvudmannen i sin organisation inte har någon sådan lärare får en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman köpa fjärrundervisning i modersmål och studiehandledning på modersmål från en annan huvudman på entreprenad. Detta gäller bara om huvudmannen har gjort vad som rimligen kan krävas för att anordna utbildningen inom den egna organisationen. Modersmålsundervisning får inte omfatta mer än ett språk för en elev. En romsk elev som kommer från utlandet kan dock få läsa två modersmål om det finns särskilda skäl. Skollagen (2010:800) 15 kap- 19 §, 23 kap Gymnasieförordningen (2010:2039) 4 kap. 15–20 §§

21 Nationella minoritets-språk i gymnasieskolan
En elev på gymnasieskolan har möjlighet att läsa sitt nationella minoritetsspråk som modersmål eller som modernt språk Ämnesplanen i modersmål innefattar samtliga nationella minoritetsspråk. En elev på gymnasieskolan har möjlighet att läsa sitt nationella minoritetsspråk som modersmål eller modernt språk. I förekommande fall ska undervisningen börja på den nivån som eleven befinner sig på och organiseras om det finns en elev eller fler. Det finns inga särskilda ämnesplaner i modersmål för eleverna i gymnasiet som läser nationella minoritetsspråk. Ämnesplanen i modersmål tillämpas på samtliga modersmål inklusive de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska). Gymnasieförordningen (2010:2039) 4 kap. 15–20 §§

22 Fjärrundervisning i gymnasieskolan
Fjärrundervisning får anordnas i ämnena: moderna språk, modersmål och teckenspråk samt i studiehandledning på modersmål Avtal för fjärrundervisning får tecknas med: annan huvudman Sameskolstyrelsen Specialpedagogiska skolmyndigheten En huvudman för gymnasieskolan kan anordna fjärrundervisning i ämnena moderna språk, modersmål och teckenspråk samt i studiehandledning på modersmål. Fjärrundervisning får bara anordnas om det inte finns någon lärare som uppfyller kraven eller om elevunderlaget är otillräckligt. En kommun, ett landsting eller en enskild huvudman kan köpa fjärrundervisning i modersmål och studiehandledning på modersmål från en annan huvudman på entreprenad. Detta gäller bara om huvudmannen har gjort vad som rimligen kan krävas för att anordna utbildningen inom den egna organisationen. Huvudmannen kan också teckna avtal för undervisningen med Sameskolstyrelsen och Specialpedagogiska skolmyndigheten, dock bara för undervisning i samiska och teckenspråk. 23 kap. 3 § 3 st. och 4 § skollagen (2010:800) 4a kap. gymnasieförordningen (2010:2039)

23