Mänskliga rättigheter och FN

En presentation över ämnet: "Mänskliga rättigheter och FN"— Presentationens avskrift:

1 Mänskliga rättigheter och FN
om FN:s arbete med mänskliga rättigheter och ex på FN:s kritik på Sveriges arbete mot rasism av Svenska FN-förbundet Talmanus Aktion FN dec 2016 lärarmaterial

2 Mänskliga rättigheter är
en del av den internationella folkrätten. individens rättigheter och statens skyldighet. reglerade via sedvana, traktaträtt och lagar. odelbara o samverkande. universella, gäller alla människor på jorden, sedan då den allmänna förklaringen antogs av FN den 10 december. Folkrätten skiljer sig från nationell rätt på så vis att makten inte delas, utan det är samma aktör, suveräna stater, som såväl lagstiftar, verkställer och dömer. Mänskliga rättigheter ska skydda individer mot staters övergrepp. För att alla ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda måste staten på olika sätt leva upp till sina skyldigheter enligt konventionerna. Staten är bl.a. skyldig att: Följa och respektera rättigheterna. Skydda medborgarna. Uppfylla rättigheterna, exempelvis stifta lagar och avsätta budget som gör att rättigheterna kan uppfyllas På en världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien i juni 1993 som ofta refereras antogs en deklaration och ett handlingsprogram som på nytt slog fast att det är det internationella samfundets uppgift att skydda rättigheterna. Ett viktigt resultat av konferensen var även att den slog fast att rättigheterna är ömsesidigt samverkande, odelbara och delar av samma enhet. Samt att de mänskliga rättigheterna är universella – de gäller för alla människor, utan åtskillnad, över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation. Wien-deklarationen tog också upp massiva kränkningar av mänskliga rättigheter, särskilt folkmord, etnisk rensning och systematiska våldtäkter, vidare självbestämmande, nuvarande och framtida generationers behov av en god miljö, särskilt sårbara gruppers situation som gästarbetares, flyktingars och handikappades samt kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, där konferensen kräver att kvinnors rättigheter sätts i fokus för FN:s arbete för att skydda mänskliga rättigheter.

3 Folkrätt Nationell rätt Internationell rätt Privaträtt
Mänskliga rättigheters plats i det internationella rättssystemet. De mänskliga rättigheterna ska gälla i fredstid till skillnad från den humanitära rätten som är krigets lagar. Både de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten reglerar statens skyldighet att skydda sina medborgare. De ska skydda individer mot staters makt- och våldsanvändning, i fred respektive i väpnad konflikt. I dag överlappar och kompletterar de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten varandra. Ibland reglerar de samma rättigheter och skydd, t.ex. förbud mot tortyr, slaveri och diskriminering samt rätten till liv, frihet och personlig säkerhet. Vissa mänskliga rättigheter kan tillfälligt inskränkas av staten i nödlägen (som t.ex. under en väpnad konflikt). Det kan till exempel handla om begränsningar i rätten till rörelsefrihet, mötesfrihet eller yttrandefrihet. Men vissa grundläggande rättigheter, som rätten till liv, skydd mot tortyr eller omänsklig behandling, förbud mot slaveri, förbud mot retroaktiv strafflagstiftning, kan aldrig begränsas och ska gälla i alla situationer, även under en väpnad konflikt. Brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer ofta under väpnade konflikter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna bidrar till att konflikter uppstår. Omvänt gäller att respekt för de mänskliga rättigheterna kan förebygga väpnade konflikter. Privaträtt Offentlig rätt - folkrätt Mänskliga rättigheter Humanitär rätt Folkrätt i fred Folkrätt i krig

4 Läget? Ca 40 krig med över 100 000 döda.
> 60 miljoner flyktingar, människor / dag Asylsökande rekord: 2,6 miljoner ( i Sve 2015) 6 miljoner barn under fem års ålder dör varje år. Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden, i hushållen och i beslutsfattandet. Klimatförändringar redan här. Högerextremism åter på frammarsch? Fakta om nuläget vad gäller krig och flyktingar i världen: Ca 40 krig med över döda 2014, i Syrien, Kongo-Kinshasa, Ukraina, Irak, Afghanistan, Nigeria, Sydsudan, Somalia. (11 större) Över 50 konflikter i början av 1990-taket Konflikter mellan icke-statliga aktörer ökar. Över 1000 döda i 11 konflikter Väpnad konflikt innebär över 25 döda/år OBS: Fortfarande ligger talen dock en bra bit under de dödligaste åren på och 1980-talen. UNHCR:s rapport Mid-Year Trends 2015: för första gången sedan 1992 är antalet flyktingar i världen fler än 60 miljoner. De allra flesta, 34 miljoner, är på flykt inom sina egna länder. Det är 2 miljoner fler jämfört med 2014. Över 4 miljoner syrier har flytt ut ur landet medan fler än 7 miljoner är på flykt inom Syrien. Antalet asylsökande i världen har under den här perioden blivit 78 procent fler än året innan. I juni 2015 hade 2,6 miljoner människor lämnat in en asylansökan, varav nästan en miljon människor som tagit sig över Medelhavet för att söka asyl i Europa.  Största ökningen av flyktingar någonsin UNHCR:s rapport Global Trends från 2014: varje dag i genomsnitt människor lämna sina hem till följd av krig, konflikt eller brott mot mänskliga rättigheter. Av världens 59,5 miljoner människor som är flyktingar eller befinner sig i flyktingliknande situationer är 19,5 miljoner konventionsflyktingar, och ungefär 38,2 miljoner internflyktingar, med andra ord människor som är på flykt inom sitt eget lands gränser. Bland dessa 59,5 miljoner människor inkluderas även 5 miljoner palestinska flyktingar registrerade av UNRWA och 1,8 miljoner asylsökande. År 2015 var 1,6 miljoner personer av Sveriges befolkning födda utomlands, vilket motsvarade drygt 16%. De vanligaste medborgarskapsländerna, för personer som invandrade samma år, var Syrien följt av återinvandrande svenska medborgare. De vanligaste utvandringsländerna var Norge, Danmark och Storbritannien. Flyktingkrisen i Syrien har gjort att antalet personer som sökt asyl i Sverige var på historiskt höga nivåer under 2014 och Under 2015 ansökte  personer om asyl i Sverige, vilket är dubbel så många som under 2014.  År > Syrienfödda invandrat till Sverige.

5 Det blir bättre ”Mänskligheten har de senaste tvåhundra åren gjort framsteg som är fullständigt unika i människans historia. Och det är under de sista årtiondena som framstegen tagit fart på riktigt. Utvecklingen verkar dessutom fortsätta att accelerera.” Källa: Blir Världen bättre? 2016 Undersökningar visar att många ser dystert på världens utveckling med hänvisning till daglig rapportering om bl a konflikter, flyktingströmmar, terrordåd och klimatförändringar. Dessa undersökningar visar att vi överlag har en överdrivet negativ syn på hur utvecklingstrenderna i världen ser ut. Faktum är att världen på många sätt aldrig varit bättre än nu och att det är en accelererande trend. Detta berör även de mänskliga rättigheterna, eftersom minskad fattigdom på flera sätt direkt påverkar flera av de mänskliga rättigheterna positivt.

6 FN-fakta visar stora framsteg
Extrem fattigdom minskat med 75 % sedan år 1990. Extremt fattiga i utvecklingsländer minskat från 47 % år > 14 % år 2015. Barn utan skola 100 milj år > 57 milj år 2015. Barn som dör före sin 5-årsdag har mer än halverats. Mödradödligheten minskat med 45 procent. Nya hiv-infektioner minskat med 40 % sedan år 2000. Allt färre smittas av malaria och tuberkulos.  Medellivslängden i världen har stigit till 70 år. Källa: The Millennium Development Goals Report 2015, UN. Fakta från FN om utvecklingen i världen: Framgångar Sedan 1800­talets början har världens befolkning fått en allt bättre hälsa, trenden har varit positiv om än ojämn och stundtals väldigt långsam. Vi blir fler, äldre och friskare och allt färre lever i extrem fattigdom Målet att halvera andelen människor som lever i extrem fattigdom nåd­des redan Globalt sett minskade antalet fattiga människor med nästan en miljard människor mellan 1990 och Detta trots att vi samti­digt blev en miljard fler människor på jorden. I Kina har den extrema fattigdomen nästan utrotats. Samt­liga länder som har gjort de största framstegen mätt i medellivslängd ligger i Afrika. Framför allt har länderna söder om Sahara gjort större framsteg på senare år jämfört med under 1990-­talet. Den extrema fattigdomen i världen har minskat med 75 procent sedan Det är möjligt att avskaffa den extrema fattigdomen helt och hållet till år 2030. Medellivslängden ökar i alla delar av världen och har stigit till 70 år. Aldrig någonsin har överlevnadschanserna varit större för ett barn som föds, oavsett födelseplats. Barnadödligheten minskar i alla delar av världen och har totalt sjunkit till under fem procent. Barn som dör före sin 5-årsdag har mer än halverats, från 90 till 43 dödsfall per 1 000 levande födda barn mellan 1990 och 2015. Mödradödligheten minskar (men inte så snabbt som den borde). Allt färre smittas av malaria, hiv och tuberkulos. Många länder i Afrika söder om Sahara har lyckats vända den svåra hiv­-epidemin. Allt färre dör av krig eller naturkatastrofer Millenniemålet att halvera andelen människor utan dricksvatten har nåtts. Ökad demokrati På lång sikt har världen blivit mer demokratisk. Allt färre utsätts för brott Den generella trenden i Europa och USA är att allt färre utsätts från brott, våld och rån I Sverige utsätts allt färre för brott. Det dödliga våldet, mord och dråp, har sannolikt aldrig varit så lågt i Sverige som det är just nu. Aldrig någonsin har fler barn gått i skolan och fått en grundläggande utbildning. Läskun­nigheten är högre än någonsin. Millenniemålet att lika många flickor som pojkar ska börja skolan har nåtts. Utmaningar Det enda millenniemålet där vi inte har sett en positiv utveckling är målet om ekologisk hållbarhet. För några av miljömålen är situationen värre än den var 1990. Mängden koldioxid i atmosfären är högre än på mycket länge, sannolikt på ofattbara 32 miljoner år. Kvinnor utgör fortfarande en stor majoritet av världens fattiga, de diskrimineras på arbetsmarknaden, i näringslivet, i hushållen och i besluts­fattandet. Nära sex milj. barn under fem års ålder dör varje år, de flesta av sjukdomar som kunnat förhindrats. Fem länder står för hälften av världens barnadödlighet. Det finns ingen annan dödsorsak som kommer i närheten av det antal dödsfall som fattigdom skördar. Varken krig, terrorism eller naturkatastrofer har någonsin kommit i närheten. Det finns ett starkt samband mellan fat­tigdom och miljörelaterade dödsfall: ju fattigare land, desto större är risken att dö av orsaker kopplade till dålig miljö. På lång sikt har visserligen världen blivit mer demokratisk. Men de senaste 10 åren har fler länder upplevt försämringar än förbättringar. Inget land i världen har uppnått jämställdhet mellan könen, vare sig ekonomiskt, politiskt eller socialt. Världens tillgångar och inkomster är extremt ojämlikt fördelade över världen. MEGATRENDER: Vi blir fler människor på jorden, Många kommer att bo i Afrika, Men Afrika kommer inte att vara fattigt som idag, De flesta kommer att bo i städer, Vi kommer att leva längre, Den tekniska utvecklingen kommer fortsätta att accelerera, Färre fattiga och fler rika, Större påfrestning än någonsin på vår värld?

7 På väg mot mänskliga rättigheter
Mänskliga rättigheter rötter i alla tiders filosofi, religion och politik. 1700-t: Upplysningsideer reagerar mot överhetens makt. Amerikanska och franska revolutionen. 1800-t: Slavhandeloch livegenskap förbjuds Arbetarklass organiserar sig. Internationell humanitär rätt. Krigets lagar formuleras. Röda Korset. 1900-t: kamp för kvinnlig rösträtt och demokrati. Första vk, > 10 milj döda – Nationernas Förbund ILO bildas 1919. Andra vk, 60 milj döda – FN bildas 1945 1948 den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna Regionala MR-konventioner i Amerika, Afrika, Europa, Asien, Universella juridiskt bindande konventioner tas fram i FN Mänskliga rättigheter har rötter i mycket gamla värderingar och religioner i vårt kulturarv och de ingår i de mest alla utbredda filosofiska och politiska doktriner vi har i världen. Den sk gyllene regeln är ett exempel på detta, som kan ses i alla världsreligioner. Tydligt arv från del av upplysningsfilosofin som menar att maktstrukturen i samhället är ett fördrag mellan människorna och en stat, som i gengäld binder sig att respektera vissa rättigheter för medborgarna, som rätt till liv, frihet och egendom. Koppling till amerikanska och den franska revolutionen: Alla människor är skapade lika, och har rättigheter som ingen kan ta ifrån dem, såsom rätten till liv, frihet och att få sträva efter lycka. Amerikanska oavhängighetsförklaringen 1776 Det franska folket har beslutat att fastställa människans naturliga, oförytterliga och heliga rättigheter och skyldigheter. Franska deklarationen om de mänskliga rättigheterna 1789 Humanitär rätt: (Krigets lagar) initierades av Henri Dunant, ( ), som i Solferino 1859 organiserade en räddningsinsats efter ett stort slag med över sårade, döende och döda. Dunant grundade Röda Korset Första Genevekonventionen antogs Det finns 4 Genevekonventioner: om skydd för sårade till lands och till sjöss, krigsfångar, civila i krig Haagkonventioner : flera konventioner som bl a definierar vem som är soldat, krigsfånge, hur krig får startas och skall skötas. Haagkonventionerna utgör grunden för Haagtribunalen, den permanenta skiljedomstolen, verksam från 1899. Internationellt samarbete kring de mänskliga rättigheterna har främst utvecklats efter andra världskriget. Flera stater hade före 1945 egna liknande lagar om medborgarnas rättigheter men det fanns få internationella regler på området. Främjandet av de mänskliga rättigheterna som ett av FN:s mål, slås fast direkt i inledningen i FN-stadgan från 1945, där Förenta Nationernas folk förklarar att de är beslutna: "att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer.” Tre år därefter, den 10 december 1948, antogs den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Samtidigt har under efterkrigstiden regionala system för att stärka mänskliga rättigheter vuxit fram: Den europeiska konventionen med skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna från 1950 med tillhörande protokoll har även tillhörande domstol som kan pröva om stater kränkt sina medborgares rättigheter. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995. Den amerikanska konventionen för mänskliga rättigheter för länder i Nord-, Syd- och Mellanamerika, trädde i kraft 1978. Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter (African Charter on Human and Peoples' Rights) el. Banjulstadgan, undertecknades 1981 i Nairobi av Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) sedermera Afrikanska Unionen. Stadgan trädde i kraft 21 oktober 1986, varför den 21 oktober firas som Afrikanska mänskliga rättigheters dag. Alla 53 medlemsländer i AU har ratificerat stadgan. Asiens deklaration för mänskliga rättigheter (1986) skapades av Asiens kommission för mänskliga rättigheter, som grundades av en grupp jurister och människorättsaktivister i Hongkong. Dokumentet beskrivs som ett ”folkets frihetsbrev”, för inget regeringsdokument har hittills getts ut. Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i Islam antogs av 57 stater i OIC, Islamiska konferensorganisationen i Kairo Deklarationen förmedlar en muslimsk syn på mänskliga rättigheter och utgår från Sharia. Deklarationen kom till då Flera muslimska länder ansåg att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna inte tog hänsyn till kulturella och religiösa förhållanden.

8 Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna
Då FN bildades 1945 fick Eleanor Roosevelt (bilden) i uppdrag att leda arbetet i den nybildade Kommissionen för mänskliga rättigheter med att ta fram en deklaration om de mänskliga rättigheterna. Tre år senare, den 10 december 1948, antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Från den dagen sägs de mänskliga rättigheterna vara universella, det vill säga gälla alla människor på jorden, oavsett vem du är eller var du bor. Förklaringen definierar vilka de grundläggande mänskliga rättigheterna är. Den uttrycker den gemensamma viljan och strävan hos FN:s medlemsstater att arbeta för mänskliga rättigheter, rättvisa och jämställdhet i alla världens länder. Deklarationen säger att envar är berättigad till dessa absoluta rättigheter, utan åtskillnad av något slag. Det handlar om mänsklig värdighet och hur mänsklig värdighet kan beskyddas. Texten säger att det är just erkännandet av människors universella och odelbara rättigheter som ligger till grund för rättvisa, frihet och fred i världen. 30 Artiklar Den allmänna förklaringen består av 30 artiklar som gemensamt uttrycker de grundläggande och universella fri- och rättigheterna. Artiklarna behandlar både sådant som alla har rätt till, som frihet och utbildning, och sådant som alla har rätt att vara fri från, som slaveri och tortyr. Det är den första universella förklaringen om att det finns grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla och som världens stater gemensamt ska leva upp till. Förklaringen är också utgångspunkten för alla juridiskt bindande internationella folkrättsliga konventioner och den utgör grunden i det internationella arbetet med att övervaka de mänskliga rättigheterna i världens stater. Hela världens förklaring När FN:s generalförsamling antog texten till den allmänna förklaringen 1948 sa man att texten skulle spridas över hela världen, oberoende av regioners politiska förhållanden för att den skulle utgöra ett gemensamt rättesnöre för alla nationer att sträva efter. I dagsläget har nästan alla världens stater accepterat den allmänna förklaringen som ett kontrakt mellan regeringen och deras invånare. Den har också fungerat som en utgångspunkt för det expanderande folkrättsliga systemet om skydd av olika individers och gruppers rättigheter. Eftersom den allmänna förklaringen antogs den 10 december 1948 är den 10 december den dag då man uppmärksammar mänskliga rättigheter världen över. Den allmänna förklaringen är idag översatt till 360 språk och håller därmed världsrekordet som världens mest översatta dokument.

9 9 kärnkonventioner Avskaffa alla former av rasdiskriminering 1965
Medborgerliga och politiska rättigheter 1966 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 1966 Kvinnokonventionen 1979 Mot tortyr 1984 Barnkonventionen 1989 Migrantarbetares rättigheter 1990 (ej Sve) Funktionshindrades rättigheter 2006 Mot ofrivilliga försvinnanden 2006 (ej Sve) FN:s främsta redskap för att skydda de mänskliga rättigheterna är konventioner. Länder som har ratificerat en konvention har förbundit sig att agera i enlighet med dess innehåll. Ett land ansluter sig till en konvention i två steg: Först sker ett undertecknande som ett viljeuttryck av en regering att verka för en ratificering av konventionen. Därefter ser landet över och ändrar, om det är nödvändigt, sin nationella lagstiftning så att den överensstämmer med konventionen. När arbetet med den nationella lagstiftningen är klar kan landets styre godkänna att konventionen ratificeras. Länder som har ratificerat en konvention kallas för konventionsstater. Det finns möjlighet att reservera sig mot delar i konventionstexten, något som många länder utnyttjar. Reservationer urholkar konventioner Ett problem med reservationer är att innehållet i en konvention riskerar att urholkas om ett land reserverar sig mot alltför många eller viktiga bestämmelser. Wienkonventionen om traktaträtten slår fast att reservationer inte kan tillåtas om de är oförenliga med en konventions ändamål och syfte. Det är emellertid inte alla MR-konventioner som hänvisar till denna bestämmelse. En av de konventioner som har flest reservationer är konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor. Cirka 60 länder har reserverat sig mot delar av innehållet. Det finns nio s k kärnkonventioner för mänskliga rättigheter i FN-systemet. Bilden visar dessa nio, när de tillkom och vilka Sverige anslutit sig till. Kärnkonventioner kallas så för att de har en särskild tyngd i FN-systemet då varje sådan konvention har en kommitté som övervakar staternas arbete med konventionen. Varje stat som har ratificerat en konvention är skyldig att kontinuerligt lämna skriftliga rapporter till den aktuella kommittén. Med jämna mellanrum rapporterar Sverige om efterlevnaden av sina internationella MR-åtaganden till FN:s övervakningskommittéer. Kritik mot Sverige Barnkommittén har vid flera tillfällen uttryckt kritik för avsaknaden av en åldersgräns för könsmognad, vilket försvagar skyddet mot att barn utnyttjas i pornografi. Dessutom anser barnkommittén att systemet med självstyrande kommuner leder till att barn riskerar att behandlas olika i olika kommuner. Kvinnokommittén har konstaterat att stora löneskillnader förekommer mellan män och kvinnor och tortyrkommittén har kritiserat Sverige flera gånger för att ha avvisat flyktingar trots att de löper risk att utsättas för tortyr när de återkommer till sitt hemland. Rasdiskrimineringskommittén har upprepade gånger riktat kritik mot Sverige om att samer, romer och andra minoriteter diskrimineras, att hatbrott för sällan leder till åtal, och att Sverige inte uppfyller kraven i konventionen beträffande rasistiska organisationer. Utöver kritiken ger också kommittéerna förslag på hur regeringen kan förbättra skyddet av de mänskliga rättigheter som omfattas av konventionen i fråga. Konventionen för migrantarbetare kommer Sverige inte ansluta sig till då man följer EU:s politik i frågan. Konventionen mot ofrivilliga försvinnanden kommer Sverige att ansluta sig till så snart förberedelsearbetet är klart vilket beräknas vara fallet inom kort.

10 Deklaration - Konvention
Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, art 3 Ingen ska godtyckligt berövas sitt liv. I stater som ej har avskaffat dödsstraffet, må dödsdom avkunnas endast för de allvarligaste brotten. Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna, art 6 Exempel på hur texten om en rättighet skiljer sig åt i den allmänna förklaringen, som är en deklaration och i en konvention. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är inte juridiskt bindande för de stater som skrivit under den, men det innebär ett moraliskt åtagande för staterna. Det har utifrån den allmänna förklaringen formulerats 25 juridiskt bindande konventioner, vilka har antagits av FN:s generalförsamling. Den allmänna förklaringen har dock fått så stor betydelse att åtminstone delar av den i dag kan betraktas som sedvanerätt. För översikt om hur dödsstraffet används i världens länder idag, se Amnesty,s hemsida

11 FN-systemet för MR FN:s general- församling 1945
FN-kommittéer som granskar efterlevnaden av konventioner: Bilden visar FN:s olika organ för mänskliga rättigheter. I rutan till höger nämns de kommittéer, med sakkunniga juridiska experter, som är knutna till de olika kärnkonventionerna (se förra bilden). Många frågor om mänskliga rättigheter tas även upp på hösten i New York av generalförsamlingens tredje utskott. Utskottet är ett av FN:s generalförsamlings sex utskott och det behandlar sociala, humanitära och kulturella frågor. Alla FN:s medlemsländer har en röst i generalförsamlingen. FN:s råd för mänskliga rättigheter ersatte 2006 den tidigare kommissionen för mänskliga rättigheter som fick mycket kritik för att vara ineffektivt och alltför politiserat. För att förbättra övervakandet av de mänskliga rättigheterna och undvika kommissionens misslyckanden förändrades arbetssättet och kriterier för medlemskap skärptes. Istället för att utvalda länder skall pekas ut och kritiseras, som var situationen i kommissionen, granskas nu alla länder rutinmässigt under en 4-årsperiod. 47 länder är medlemmar och möts regelbundet i Genève. Det finns även möjlighet att kalla till specialsessioner då kritiska MR-situationer behandlas separat. Sverige kandiderade för en ordinarie plats i rådet för perioden men valdes inte in och kan därmed inte delta i rådets omröstningar om olika frågor. Istället har Sverige s k observatörsstatus vilket ger möjlighet att delta i diskussioner och föreslå frågor till dagordningen. Exempel på en fråga som Sverige drivit och fått gehör för är tillsättandet av en specialrapportör för Iran. En högkommissarie för de mänskliga rättigheterna tillsattes för första gången 1993 av FN:s generalförsamling. Högkommissarien ska främja och skydda de mänskliga rättigheterna, vara rådgivare till regeringar och samordna aktiviteter inom FN-systemet som rör mänskliga rättigheter. Medborgerliga och politiska rättigheter Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Rasdiskriminering Kvinnor Barn Tortyr Migrantarbetare Personer med funktionsnedsättning Försvinnanden FN:s råd för mänskliga rättigheter 2006 1993 FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter

12 Palais Wilson vid Genèvesjön
Palais Wilson vid Genèvesjön. Här ligger MR-kontoret och det är här FN-kommittéerna sammanträder när de granskar staterna. Som exempel kan nämnas att FN:s kommitté mot rasism består av 18 oberoende experter som väljs in i kommittén mot bakgrund av deras sakkunskap. De representerar alltså inte sina regeringar i detta arbete.

13 Sverige och ICERD International Convention on the Elimination of Racial Discrimination Antogs 1969 Sverige rapporterar till FN om: Åtgärder mot rasism Situationen för särskilt utsatta grupper Förbud mot segregation Förbud mot rasistisk propaganda och rasistiska organisationer Lika rättigheter Upprättelse Utbildning om konventionen ICERD: International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination. Den internationella konventionen mot alla former av rasdiskriminering. Konventionstext hittar du här: FN:s konvention mot rasism började gälla i Sverige 1971 (antogs två år tidigare.) Sverige måste regelbundet rapportera till FN om hur artiklarna i konventionen efterlevs. FN-kommittéerna välkomnar alternativa rapporter från civila samhället. När det gäller granskning av hur Sverige lever upp till konventionen mot alla former av rasdiskriminering är det Svenska FN-förbundet som samordnar ett nätverk av ca 60 organisationer och författar en gemensam parallellrapport till FN-kommittén. Parallellrapporten innehåller värdefull information, byggd på dokumenterad fakta, som ger utrymme för de olika svenska intresseorganisationerna att beskriva hur de ser på den svenska regeringens insatser för att motverka rasism och etnisk diskriminering i Sverige. Rapporten fungerar som en skuggrapport till den svenska regeringens rapport som därmed inte får stå oemotsagd. Granskningen blir på så sätt tuffare och mer effektiv. FN-förbundets syfte med att skriva parallellrapporter är att bidra till en ökad dialog om rasism och främlingsfientlighet med regeringen. Följande bilder ger exempel på vilken kritik Sveriges regering får av FN, och av det svenska civilsamhället, med FN-förbundet i spetsen, när det gäller konventionen mot alla former av rasdiskriminering.

14 FN:s kritik mot Sverige
Oberoende MR-myndighet saknas. Växande antal hatbrott. Nationella minoriteter diskrimineras (judar, samer, romer, tornedalingar, sverigefinnar) Allt fler drabbas av islamofobi och afrofobi. Socioekonomisk marginalisering och ökade klyftor. Etnisk diskriminering utbredd på bostads- och arbetsmarknad och i rättsväsende. Rasistiska organisationer ej förbjudna. Mer utbildning och information behövs. Generellt visar regeringens rapport på allt som åstadkommits, en positiv läsning om olika åtgärder som görs för att främja integration och motarbeta rasism och främlingsfientlighet. FN-kommittén brukar också berömma Sverige för olika reformer och satsningar. Men deras arbete är framför allt att peka på hur Sverige kan bli ännu bättre. Här tar FN-kommittén hjälp av bland annat FN-förbundets parallellrapport. FN-förbundets rapport fokuserar på vad som inte är bra i Sverige när det kommer till arbetet mot rasism och etnisk diskriminering. Dessa synpunkter syns också tydligt i FN-kommitténs rapport: Sverige bör inrätta en oberoende nationell myndighet för mänskliga rättigheter (krav från FN sedan 1993). DO lyder direkt under regeringen och är därmed inte oberoende. Större krafttag mot hatbrott behövs i Sverige. Ett hatbrott är ett vanligt brott som görs med ett visst motiv som bygger på hat. Ett hatbrott ger också ett strängare straff. Under 2012 rapporterades drygt 5000 hatbrott, men mycket få av dessa ledde till åtal och ytterst få till fällande dom. Mer måste göras för våra nationella minoriteter (judar, samer, romer, tornedalingar, sverigefinnar) men även för personer som drabbas av islamofobi och afrofobi. Det görs för lite för att motverka socioekonomisk marginalisering i Sverige. Ett utländskt klingande namn drastiskt försvårar en persons utsikter att hitta ett jobb eller en bostad. Rasistisk propaganda och rasistiska organisationers ännu inte förbjudna i Sverige. Här är ett exempel på att Sveriges lagstiftning inte stämmer överens med FN:s konvention mot rasism. I Sverige får rasistiska organisationer finnas, men inte agera rasistiskt. Regeringen brukar hävda att lagstiftningen mot hets mot folkgrupp är stark och effektiv och att det går bra att både tillåta organisationers existens och att följa konventionen genom att straffbelägga hatbrott. Men det har visat sig att olika aktörer som hanterar hatbrottsanmälningar (polis, åklagare, domstolar) inte har samma uppfattning om vad som utgör ett hatbrott. Här måste regeringen göra mer. Alla medborgare ska ha lika rättigheter. Vi pekar i vår rapport på en utredning som visar att personer med utländsk bakgrund inte bara har svårare att hitta jobb och bostad i Sverige, utan även riskerar att dömas hårdare i domstol. Det ska finnas fungerande mekanismer som följer upp kränkningar av konventionen på ett bra sätt. Vi menar i vår rapport att exempelvis DO bör ges ett tydligare mandat för att följa upp diskrimineringsfall. Staten ska se till att medborgarna känner till konventionen mot rasism. Regeringen behöver sprida mer kunskap bland allmänhet men också bland tjänstemän i kommuner och vid myndigheter. Det är viktigt att personer som dagligen arbetar med mänskliga rättigheter känner till alla kärnkonventioner. Det gör de inte i Sverige idag. Bryter Sverige mot FN:s konvention mot rasism enligt FN? När det gäller artikel 4b om rasistiska organisationer handlar det faktiskt om ett direkt felaktigt förhållningssätt från svensk sida. Att inte reservera sig mot artiklar som man inte har för avsikt att följa ses som ett avtalsbrott. På övriga områden anser kommittén att Sverige bör öka sina insatser och ansträngningar för att uppfylla sina internationella åtaganden enligt konventionen.

15 Aktuella exempel i Sverige

16 Stärka kunskapen om MR bland lokala beslutsfattare
Underlätta tolkning och implementering av Sveriges internationella MR-åtaganden Stärka kunskapen om MR bland lokala beslutsfattare Fokusera på aktuella MR-frågor i Sverige, exempelvis hantering av hatbrott Protester mot Skånepolisens registrering av romer, hösten 2013.

17 Romer i Sverige 80-90 % saknar arbete, majoritet ej gått ut grundskolan Diskriminering på bostadsmarknaden, vården. Ej fritt besöka affärer och restauranger. Diskrimineras av svenskt rättsväsende (BRÅ) Anmälningar leder ej till åtal. Polisregister över romer (polisen fälldes 2016) Mobbning, trakasserier i skolan.(Skolverket) Romsk kultur saknas i skolan. Modersmålsundervisning och vuxenutbildning brister Negativ media Fakta om romer i Sverige som rapporteras i Svenska FN-förbundets parallellrapport till FN-kommittén för Konventionen mot alla former av rasism.

18 Hassan har anmält 37 hatbrott – ingen blir åtalad
Bild: Prince Hassan Saads familj utsattes för flera nattliga attacker, bland annat försökte någon bränna ned hans hus när barnen låg och sov där inne. Källa: ETC , Bild: Karin Annebäck Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Den utsatta behöver inte ha egenskapen ifråga utan det räcker om gärningspersonen tror eller uppfattar att denna har det eller anser att denna representerar en grupp människor med sådana egenskaper, exempelvis ett visst etniskt ursprung eller religion. Sedan 2010 har antalet anmälda hatbrott mot afrosvenskar ökat med drygt 30 procent, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Dessutom är brotten riktade mot afrosvenskar ofta grövre än brott som drabbar andra minoriteter. Vart femte afrofobiskt hatbrott är ett våldsbrott. År 2015 identifierades drygt 6 980 hatbrottsanmälningar varav varav 68%, 4 770 anmälningar, hade främlingsfientliga/rasistiska motiv (av dessa var drygt 1 070 var afrofobiska). Det är 11 procent fler än 2014 och det högsta antalet anmälningar hittills. Liksom tidigare år var det främlingsfientliga/ rasistiska motivet vanligast bland anmälningarna, följt av hatbrott på grund av sexuell läggning. Många fall rapporteras men få utreds och lagförs. Polisen står inför allvarliga kunskaps-, säkerhets- och kapacitetsbrister i hanteringen av afrofobiska hatbrott. Det har skett en ökning av ultranationalistiska högerextrema grupper och politiska partier. Människor med afrikanskt ursprung möter dagligen rasism, trakasserier och hatbrott och det finns en verklig rädsla inom det afrosvenska samhället, särskilt för unga svarta män, att de riskerar att bli våldsamt attackerade när som helst. Hatbrottsstatistiken visar höga siffror men få anmälningar leder till fällande domar. Det behövs en gemensam definition av hatbrott som alla brottsbekämpande myndigheter kan använda sig av samt en mer effektiv implementering av den hatbrottslagstiftning som redan existerar. Ett bra exempel som FN-förbundets parallellrapport tar upp och är att fler områden i Sverige ska ta efter Stockholms-polisens hatbrottsenhet. Jämställdhetsombudsmannen (JO): Företrädare för afrosvenska samhällen som utomeuropeiska invandrare och afrikanska migranter, i synnerhet, har de högsta nivåerna av arbetslöshet, oavsett hur länge de bott i landet och oavsett hur kvalificerade de är. Afrosvenska och afrikanska muslimer är en särskilt utsatt grupp. Islamofobi växer sig starkare med främlingsfientliga, nationalistiska partier, Sverigedemokraterna och andra grupper som gör kopplingar mellan muslimer och terrorister. Diskriminering på grund av ”ras”, religion och kön visar sig särskilt för svarta muslimska kvinnor som upplevt sig diskriminerade på alla dessa grunder. Muslimska skolflickor och muslimska kvinnor med huvudduk är särskilt utsatta på offentliga platser, i arbetssituationer och i skolan. Att den svenska regeringen bestämt att man inte ska samla in specificerade uppgifter på grund av ”ras” och etnisk tillhörighet kan resultera i svårigheter att ta itu med strukturell rasism. När fokus endast läggs på ursprungsland blir det svårt att kartlägga, övervaka och vidta åtgärder. Källor: fn.se, bra.se, afrope.se, JO

19 Samer kräver ny minerallag
Bild: Demonstrationståg i centrala Stockholm 2013 med över 500 personer från Sápmi och Sverige som protesterade mot gruvboomen och krävde en ny minerallag. Foto: Michiel Brouwer. 2013 Urfolks rättigheter har (åtminstone på papper) ett förstärkt skydd jämfört med övriga minoritetsrättigheter. Folkrättsligt går regelverket för urfolk längre än för övriga minoritetsgrupper i ett land. Numera används helst inte ordet urbefolkning eftersom man vill markera att det handlar om ett folk och inte en befolkning, som är ett mer allmänt ord. Grundläggande i FN:s deklaration om urfolkens rättigheter (2007) är rätten till självbestämmande (i artikel 3). Att skydda rätten för urfolk att själva få bestämma över politisk status och att fritt få driva sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling är viktigt just för att dessa möjligheter historiskt sätt fråntagits urfolk världen över. Rätten till självbestämmande innebär inget hot mot stater eftersom att det sker inom ramen för existerande statsbildningar. Om man bekräftar samerna som ett urfolk kan man inte komma ifrån den internationella urfolksrätten och FN:s rekommendationer. Enligt Regeringsformen ska det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv främjas. Sverige, Norge och Finland inledde våren 2011 förhandlingar om en nordisk samekonvention. Syftet med konventionen är att bekräfta och stärka rättigheter för det samiska folket så att det kan bevara och utveckla sitt språk, sin kultur, sina näringar och sitt samhällsliv med minsta möjliga hinder av landgränserna. Det återstår att se om de nordiska regeringarna och sametingen i Norge, Sverige och Finland ska kunna komma överens om den saken. Om samerna i senaste rapporteringen till CERD-kommittén: Regeringen lyfter fram goda exempel som samernas status som folk i grundlagen och ökade språkrättigheter. Men situationen har snarare försämrats sedan den förra FN-granskningen 2010, menar Sametinget. Även situationen för de nationella minoritetsspråken är oroväckande. Ett exemplet är den accelererande exploateringen av traditionella samiska marker, understödd av en lagstiftning som inte skyddar samiska rättigheter. Exploateringarna hotar de traditionella försörjningsmöjligheterna för samerna – och i förlängningen hela det samiska folkets existens. Sametinget menar att rennäringslagen är diskriminerande mot en stor andel samer – nämligen de icke renskötande. De nekas sina traditionella rättigheter och de konsulteras inte heller i gruvexploateringsprocesser. Sametinget ger förslag på sex rekommendationer som bör riktas mot Sverige: Ratificera ILO-konventionen 169 skyndsamt och anpassa lagstiftningen därefter. Säkerställ att nordisk samekonvention antas i linje med väletablerade principer om urfolksrätt. Stoppa all industriverksamhet i det samiska området till dessa konventionen antagits och lagen anpassats därefter. Lagstifta om att ge samerna större inflytande över beslutsprocesser rörande all exploatering av naturresurser. Samerna ska ha rätt att säga både ja och nej till en gruva. Inrätta en samisk sanningskommission som ska kartlägga övergrepp mot samernas mänskliga rättigheter. Stoppa systematisk diskriminering av samerna och behandla samerna som ett odelbart folk, i enlighet med grundlagen. Respektera samernas rätt till land, vatten, kultur, hälsa identitet och andlighet. Alla samer ska inkluderas i beslutsprocesser vid markexploateringar. Svenska FN-förbundet påpekar särskilt i sin skuggrapport att markexploateringar utgör ett stort hot mot den samiska kulturen.  Källor: sametinget.se, samer.se och manskligarattigheter.se

20 Islamofobi ökar BRÅ: I statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv år 2015 identifierades knappt 560 (8%) ha islamofobiska motiv, knappt 390 kristofobiska motiv och drygt 330 andra antireligiösa motiv samt knappt 280 med antisemitiska motiv. I BRÅs rapport framkommer det att 49 procent av alla anmälningar om hatbrott lades ned efter påbörjad utredning och 36 procent avskrevs utan att någon utredning gjorts. Ofta begås brotten på allmän plats av okända gärningsmän. Antalet anmälda islamofobiska och antisemitiska hatbrott ökar mot 2013 med 50 procent respektive 38 procent. När det gäller hatbrott med kristofobiska motiv noteras en ökning med 75 procent, vilket också är den kategori som ökat mest. De antireligiösa hatbrotten ökar enligt BRÅ. Kvinnor är särskilt utsatta när det gäller denna typ av hatbrott. 62 procent av de antireligiösa hatbrotten har drabbat kvinnor enligt uppskattningar från Nationella Trygghetsundersökningen som bygger på självrapportering. – Det som vi diskuterat och något som syns i anmälningarna är att muslimska kvinnor framförallt utsätts för att de bär slöja som blir en markör för vilken religion de tillhör.

21 Rasistiska organisationer tillåtna
ETC, Sverige bör förbjuda rasistiska organisationer, anser debattören. På bilden syns nazistiska Svenska motståndsrörelsen vid en demonstration. Bild: Jessica Gow/TT Rasistiska organisationer (Artikel 4) Artikel 4 i CERD-konventionen handlar om att stater ska fördöma och bestraffa organisationer med rasistiska grundtankar som hetsar till hat och våld. I Sverige tillåts dock rasistiska organisationer eftersom den svenska lagstiftningen av regeringen anses ge tillräckligt skydd mot organiserade former av rasism. CERD-kommittén framhåller att rasistiska organisationer bör olagligförklaras vilket Sverige idag inte gör. Parallellrapporten från FN-förbundet lyfter fram att Sverige bör följa CERD:s bestämmelser och samtidigt effektivisera implementeringen av den befintliga hatbrottslagstiftningen med tanke på rasistiska organisationers verksamhet. Det finns även ett behov av effektiva åtgärder som kan hantera rasistisk propaganda, även på internet, enligt parallellrapporten.

22