På säker grund för hållbar utveckling Upptag av metaller i vegetation som etablerats i vedaska Kristian Hemström, Sara Fransson, Ola Wik
Mötesnamn etc 2 Växtetablering SGI:s lysimeterfält Vedaska Morän Bergkross
Mötesnamn etc 3 Totalhalt fast material Totalhalt i vedaska minst en tiopotens högre än i samkross
Mötesnamn etc 4 Halter i träd TDI Boskap Risk?
Mötesnamn etc 5 Halter i träd
Mötesnamn etc 6 Utlakning eller växtupptag? Ash 0,004-0,006 % i ovanjordiska delar av vegetation > 99 % av det ursprungliga innehåll av As, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Sb, Zn kvar i askan efter 15 år (?) 0,01-0,05 % i genererat lakvatten
Mötesnamn etc 7 Slutsatser Även om totalhalten var betydligt högre i vedaskan än i samkrosset så reflekterades detta inte i ackumuleringen av metaller i betbara delar av den studerade vegetationen. (undantag As och Sb) Halten Zn i blad i Salix, både i vedaskan och i samkrosset, översteg den lägsta gränsen för tolererbart dagligt intag för boskap (TDI) och kan därmed utgöra en viss risk för betande djur. För övriga metaller var halterna i betbara delar av träden lägre än TDI Enligt den grova massbalansberäkningen har endast < 1 % av vedaskans ursprungliga innehåll av As, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb och Zn lämnat askan genom utlakning eller genom upptag i självetablerad vegetation under de 15 år som materialet legat i en lysimeter
Mötesnamn etc 8 Fortsatt forskningsarbete Är de beräknade ackumuleringsfaktorerna i föreliggande studie relevanta även för andra askor och under andra situationer då tillväxtförhållandena varit mer kontrollerade? Kan tillförlitliga ackumuleringsfaktorer bestämmas för olika restprodukter och för olika arter så att relevant prognostisering av upptag i vegetation kan göras i samband med karakterisering av restprodukter för anläggningsändamål som avses att lämnas kvar i postdriftfasen? Metallupptag i växter från slaggrus ska studera i Värmeforsk Q9-745 Bioackumulering i vegetation på geotekniska askkonstruktioner ; både fält- och kontrollerade odlingsförsök