Historien om hur Anna & Martin seglar till Karibien

Som för det flesta andra som ger sig iväg på en sådan här resa arbetar vi som besatta med förberedelserna in i det sista. Efter att under ”den sista måltiden” offrat en halv ko på grillen (för att blidka vädergudarna) plastar vi vindrodrets vinge. Kylan kryper sakta på oss och härdningen påskyndas med hjälp av varmluftsfläkt. Gott om tid till avfärd! Jamen härdarå för f…

5:e juli Den stora dagen är äntligen här! Vindrodret har spacklats, slipats och målats under de tidiga morgontimmarna. Anna hissar den danska destinationsflaggan. En lätt knuff och vi är iväg. Mot äventyret! Danmark, Norge och Skottland står först på tur. Dammtorrt

Släkt, vänner och oroliga mödrar vinkar från bryggan. Ögonblicket känns stort efter 5 års slit, sparande och drömmande. Det är nästan så att man får en liten tår i ögonvrån. Nu lämnar vi Sverige och räknar inte med att återse fäderneslandet förrän om ungefär 13 månader. Nästa anhalt: Anholt

Vinden är västligare än vi hoppats och vi tvingas på ett tidigt stadium inse att Anholt är förlorat. Tappert knappar vi in morgondagens mål i GPS:en och sätter kurs mot Läsö istället. ETA någon gång mitt i natten. Efter några timmar vrider vinden ytterligare mot väst och det ser ut som även Läsö rinner oss ur händerna. Skit åxå! Vi plågas båda av sjösjuka. Anna hänger över relingen och räknar maneter medan Martin E däckar totalt nere i en av kojerna. Det är tur att vi har Martin G med oss som med säker hand styr oss in mot den svenska kusten igen. Storslagna planer Hård verklighet

Vilka snedseglare vi är. Ska vi verkligen segla ända till Karibien? Lite snopna och snuvade på konfekten siktar vi åter den svenska kusten. Ungefär 13 månader tidigare än beräknat. Med svansen mellan benen lägger vi till i Bua som ligger på bekvämt promenadavstånd från Kärnkraftverket Ringhals. Måtte denna dag för evigt falla i glömska! Anna tar ned den danska destinationsflaggan igen…

Ny dag. Nya tag! Vinden är västligare än någonsin och att segla till Danmark är inte att tänka på, men skam den som ger sig. Det finns fler sätt att ta sig till Norge. Vi går inomskärs längs den svenska kusten istället. Detta är Marstrand. Stort jippo med många segelbåtar, Match Race mm. Det gäller att vara på hugget om man ska få någon plats vid en brygga.

Först en natt på Björkö och sedan en till på Brandskär. Vädret har kryat på sig och imorgon ser det minsann ut att bli åka av. Vi behöver bara göra ett par mindre justeringar först.

Vi hänger på låset när marinbutiken i Smögen öppnar. Anna steker pannkakor medan Martin E & Martin G monterar snabbrev i storseglet för glatta livet.

Inte för att det behövs några snabbrev i det här vädret... Motorn får jobba men vi är glada ändå. Vi är ju äntligen på väg! Nevlunghavn i södra Norge ligger och väntar på oss någonstans där bakom horisonten.