Realism Makt, dvs förmåga att kontrollera andra, är centralt. Stater de viktigaste aktörerna. Världen är anarkisk, dvs det finns ingen ”högre” ordning. Staterna är utlämnade till sig själva. ”starkast vinner”.
Säkerhetsdilemmat Ingen stat kan lita på någon annan. Egen upprustning för säkerhets skull blir ett hot mot andra stater. Upprustningsspiral/kapprustning. Anfallskrig kan löna sig. (Sparta anföll Aten pga Atens ökade styrka)
Maktbalans Om staterna vet/tror att motståndaren är lika stark kan krig undvikas. Kärnvapen förenklar analysen. Kriget blir för allvarligt (MAD). Invändningen mot detta är att USA förlorade mot Nordvietnam, och Sovjet mot Afghanistan.
Maktbalans Bipolär maktbalans är lättast att upprätthålla. Multipolär (flera lika starka stater) ökar riskerna för krig.
Realism (Hans Morgenthau) Politik och samhälle styrs av objektiva lagar. Dessa grundas på den mänskliga naturen som inte går att förändra. Däremot kan man förklara dessa lagar. Staternas ledares främsta intresse är makt, dvs förmåga att kontrollera andra. Man kan objektivt förklara deras handlingar.
Realism (Hans Morgenthau) Intresse = makt är evigt och allmängiltigt. Politik är moral, men det kan finnas en motsättning mellan moral och framgångsrik moral (Machiavelli) Det finns ingen universell moral. Politik är en sak för sig, skilt från andra områden. En autonom sfär.
Realism (Waltz) Som Morgenthau, förutom att han anser att utgår från att IP är: ett system av enheter (stater) Det sätt som staterna är sammanfångade i en helhet, en struktur.
Kritik R bortser från allt annat än makt och stater, t ex traditioner, nationalism, idéer. R bortser från att utveckling förändrar villkoren. Kan man jämföra antiken med 2000-talet? Är verkligen stater så viktiga idag? Finns det inte andra lika viktiga aktörer? Är inte statsmaktens förtryck av sina egna medborgare den vanligaste konflikten nu?