Redigering Jaana Hagelberg 12.1.2009

Kursprogram Datum Kl. Ämne Föreläsare Sal 12.1 10–14 Introduktion JH övn.red 14.1 Nyhetsgrafik i dagstidningen Björn Heselius 15.1 Principer för layout Jesper Vuori 16.1 Principer för layout (forts.) 19.1 10–15 Photoshop Bo-Erik Mannerström 301 (datasal) 21.1 Bilden i layouten Hannu Vanhanen 314 26.1 InDesign Patrik Harald 28.1 29.1 2.2 4.2 5.2 När ska vi tenta?

I dag ska vi … titta lite på historien … titta lite på dagstidningar … titta lite på tidskrifter … titta lite på Morgonvrålet

Lite historia Boktypografi 1771-1850 Korsettens tid 1850-1910 Paradsidornas tid 1910-1950 Blockredigeringens tid 1970- ”Modern” redigering Den första tidningen i Sverige kom 1645, Ordinari Post Tijdender. I Finland tidningar utgifne av ett sällskap i Åbo år 1771 Naturligt att tidningarna såg ut som böcker, jfr också nyare medier De fyra första enligt Mervola, den femte enligt Alm: Boktypografi: texten sattes i en spalt, litet format. Sidnumreringen löpte under hela året och i slutet av året kom en innehållsförteckning. Under den s.k. korsettens tid började texten läggas i spalter och här ser man också spaltlinjer. Rubrikerna är enspaltiga. Annonserna vanligen på första och sista sidan. Bilder börjar användas från början av seklet – till en början mest teckningar, porträtt och bilder av byggnader Paradsidornas tid: Man började publicera de viktigaste nyheterna på första sidan – rubriken gick över två spalter och foton blev allt vanligare. Insidorna förändrades inte nämnvärt under den här tiden. Blockredigeringen: under 1960-talet söker tidningarna en ny linje, i början av 70-talet blockredigering, dvs. Materialet sattes i lådor ”Modern” redigering: frigör sig från lådorna, men ännu också klara linjer. Koppling till hur trycktekniken utvecklades. Till en början tryckte man för hand, två sidor åt gången och det maximala sidantalet var 4 De snabbare pressarna kom på 1840-talet och The Times i London fick sin första rotationspress 1848 – Husis fick en 1896. Blytekniken ersattes med fotosättning och offset på 70-talet. Desktop publishing DTP fr.o.m. 1980-talet, men lite olika när det har börjat användas.

”En doldis på redaktionen” (Alm & Eliasson 2008) Redigeraren kan t.ex.: Värdera texter Välja och beskära bilder Tvätta texter Etiska överväganden Skriva rubriker, bildtexter och annat Strukturera och layouta sidorna Producera tryckfärdigt sidoriginal Alm och Eliasson har listat saker som en redigerare kan tänkas göra. Det varierar mycket mellan olika redaktioner. Redigerarens uppgifter kan gömma sig bakom många olika benämningar eller uppgiftsbeskrivningar. Värdera texter och prioritera – vad ska med, vad inte? Välja bilder och beskära dem Tvätta texter – korra, stryka, putsa, fila. Varierar från tidning till tidning Ofta skriver redaktören rubriker och bildtexter – och borde kanske också helst skriva förslag, eftersom de utgör en viktig del av artikeln Ofta har sidorna färdiga mallar, så man börjar inte från noll varje dag Sköta det tekniska innan materialet skickas till tryck (rippa filen).

Redigering redigering (av redigera, av fr. rédiger, se vidare redaktion), bearbetning och sammanställning av ett text-, bild- eller ljudmaterial. Jfr klippning, mixning och ordbehandling. 2008-12-17 Nationalencyklopedin • Lång http://www.ne.se/artikel/291465

Ombrytning ombrytning, sammanställning av en trycksaks text och bilder till färdiga sidor. Termen myntades på den tid då typer, gjutna textrader och klichéer plockades för hand till en tryckform. Med fotosättningens genombrott på 1960-talet kom ombrytning att ske i form av montage av text- och bildmaterialet på papper eller film före tryck. Med användandet av desktop publishing, som successivt ökat sedan 1980-talet, har ombrytningen integrerats med text- och bildbehandlingen och utgör inte längre ett särskilt arbetsmoment. 2008-12-17 Nationalencyklopedin • Lång http://www.ne.se/artikel/275876

Layout layout (eng.), skiss som visar placeringen på ett givet trycksaksutrymme av satta texter, bilder, teckningar, rubriker etc. jämte instruktioner till t.ex. sättare, tryckare och reprofotografer. Förr klistrades vanligen text och bild upp på ett pappersark, men numera utförs ofta layoutarbetet på bildskärm med hjälp av dator och scanner (jfr desktop publishing). – Ordet kan även avse verksamheten ("arbeta med layout") och resultatet ("sidan har en snygg layout"). 2008-12-17 Nationalencyklopedin • Lång http://www.ne.se/artikel/238773

Alm 2008

Tidningsformgivning Skapa en logisk och läsarvänlig grunduppbyggnad Grafisk identitet och hålla ihop helhten. Sidmallar, typografi och färger Sällan redigeraren behöve lära sig rent praktiskt – man kan förstås men man kan också låta bli, det är en tjänst som många köper in utifrån. Vissa saker är det ändå bra att känna till. Tidningsformgivning har i princip två målsättningar. Det ena är at skapa en logisk och läsarvänlig grunduppbyggnad. Det ska vara lätt för läsaren att ta till sig tidningens innehåll. Dessutom ska formgivningen ge en grafisk identitet och hålla ihop helheten. Man ska kunna känna igen tidningen bland andra tidningar och det ska vara enhetligt från början till slut. Man har uppnått en stark identitet om man med en enda glimt av en sida kan säga vad det för tidning. Identiteten består av många olika faktorer: format, satsuta och spalter, teckensnitt, bildformat, färger mm. Ju fler beslut som drar åt samma håll, desto starkare blir identiteten. Besluten beror huvudsaklingen på två saker: målgrupp och innehålle. Tidningens egen design ska känna attraktiv och naturlig för en tänkt läsargrupp och dessutom spegla tidningens innehåll. Varje tid har dessutom sin egen formgivning (boken om kvällstidningarna) Omgörningar eller redesign

Olika frihetsgrader Olika hård styrning Layoutstyrd produktion

Grundprinciper Tydlig ingång Dynamisk sida Blockredigering Balans Kontrast Strävan är att få sidan så logiskt uppbyggd och lättåskådlig som möjligt. Varje sida behöver en ingång, en stark grafisk signal. Det kan verka självklart men ser man på tidningar, i synnerhet gamla, så är det inte så självklart. Tidigare var sidorna ofta lapptäcken. I modern layout markerar man sidans ingång tydligt. Uppe på sidan, oftast till vänster, finns den största rubriken eller den dominerande bilden som blickfång. Det ger läsaren en klar signal om var han/hon ska börja. Dynamiska sidor Ibland har man två lika långa texter och lika många bilder som är lika bra eller lika dåliga. Då finns det en uppenbar risk att man delar sidan i två lika stora delar vilket gör sidan statisk. Man måste prioritera – dra upp det ena och göra det andra mindre, för att göra sidan mer dynamisk, skapa inre spänning. Blockredigering I modern layout sätts artiklarna i block, rektanglar som är klart avgränsade – alla bitar ska få plats inom samma block. Det ger en lugn grundstruktur och om det behövs kan blocken bytas ut. Balans Det kan också verka självklart att sidan ska ha balans. Men ibland glömmer man bort det när andra layoutproblem ska lösa. En kraftfull rubrik eller en stor bild kan få sidan att väga över om den inte balanseras med andra element på sidan. Främst uppnår man balans mellan sidans tyngre element, t.ex. Bilder, tonplattor, eller en kraftig rubrik. Vanligtvis uppnår man balans centrerat eller diagonalt. Men en sida behöver också kontrast. På nyhetssidor betyder det vanligen storlekskontrast – dragarbild vs komplementbilder. Det kan också vara färgkontrast – färgbilder vs svartvita – formkontraster (frilagda vs rektangulära) eller styrkekontrast (mörka ytor mot ljusa). Kontrasterna ska vara ordentliga.

Bra layout (Jais-Nielsen) Ändamålsenlig och funktionell Organiserar och orienterar Attraherar och fångar uppmärksamhet Då layouten är ändamålsenlig och funktionell signalerar den tidskriftens redaktionella idé och typ av text Då layouten organiserar och orienterar hjälper den läsaren att hitta rätt. Den handlar om prioritering, tydlighet och sammanhang En bra layout är tilltalande – men inte slätstruken. Den ska väcka och överraska. Också t.ex. För många mänskor kan bli avtrubbande

Tidskrift tidskrift, periodisk publikation som vanligen förmedlar fackkunskap, kulturmaterial eller förströelse. De äldsta tidskrifterna utgavs i början av 1600-talet i Tyskland och Frankrike. Tidskriftsmarknaden i Sverige är i dag mycket stor; flertalet har emellertid liten upplaga och låg utgivningsfrekvens. De upplagemässigt största tidskriftsgrupperna är i fallande ordning kulturtidskrifter, facktidskrifter, specialtidningar och familje-, dam-, herr- och ungdomstidningar. Drygt 600 tidskrifter har utgåvor på Internet. De stora svenska förlagen inom tidskriftsområdet är Bonnier, Forma Publishing Group, Aller och Egmont. 2008-12-17 Nationalencyklopedin • Kort http://www.ne.se/artikel/1183902

Magasin magasin, (över fr. magasin 'varuhus', 'lager', 'förrådshus', av likabetydande ital. magazzino, av arab. makhāzin, plur. av makhzan 'lager', 'förvaringsplats') en i flera språk använd benämning på tidskrifter, vanligen med varierat innehåll. I Storbritannien grundades 1731 The Gentleman's Magazine, en tidig representant för tidskrifter med "magasin" i namnet som kom att bli tongivande. Det var dock framför allt från 1800-talet som ordet blev vanligt tidskriftsnamn. I dag används det ofta om illustrerade tidskrifter med ett speciellt, glansigt, papper. 2008-12-17 Nationalencyklopedin • Lång http://www.ne.se/artikel/248288

Definition på tidskrift (Tidskrifternas förbund) En tidskrift • utkommer regelbundet minst fyra gånger per kalenderår • innehåller flera artiklar och annat redaktionellt material i varje nummer • kan prenumereras av vem som helst • innehåller inte huvudsakligen meddelanden från affärsverksamhet, prislistor, annonser eller reklam • kan var hurdan som helst vad gäller storlek och papper, eller kan enbart publiceras på webben

Finlandssvenska tidskrfter Finns ca 150 tidskrifter. Samarbetar inom det s.k. tidskriftsprojektet. Startades och leddes länge av Anders G. Lindqvist. Nu av Thomas Rosenberg www.tidskrift.fi

Olika typer av tidskrifter Läsaren väljer tidskrft utgående från sina intressen: hobbyer, politik, professionellt Olika målgrupper skapas utgående från intressena, men också utgivarna kan skapa olika målgrupper Utgivarna kan skapa tidningskoncept utgående från marknadsundersökningar – man plockar ut en noggrant undersökt målgrupp – kartlägger intresseområden, ålder osv. Risken med den typen av tidningar som skapas enligt marknadslogik är att journalistiken i tidningen blir tunn, det finns ingen stabil innehållslig grund att stå på.

Olika typer av tidskrifter Enligt utgivare Organisationer Organisationstidskrifter, statliga och kommunala tidskrifter, företagstidskrifter Förlag Populärtidskrifter, facktidskrifter, kultur- och allmänpolitiska tidskrifter Tidskrifter kan ges ut av organisationer, stat, kommun och företag och då är utgivninge ett led i annan verksamhet. Organisationstidningar är t.ex. Medelmstidningar, kan vara olika typer av föreningar också fackliga Företagstidskrifter är ofta kundtidningar, men många har också regelrätta tidskrifter för intern information Tidskrifter som ges ut av förlag där tidskriftsutgivning är den primära verksamheten, dvs. Kommersiella tidskrifter. Utgör ungefär 40 procent av den totala tidskriftsmarknaden. Den här indelningen är lite gammalmodig, eftersom indelningen i kommersiella och icke-kommersiella inte längre är så solklar. Många organisationstidningar är kommersiella och säljer t.ex. Annonsutrymme och rollen som språkrör har minskat. Branschorganisationen Sveriges Tidskrifter skiljer på populärtidskrifter och facktidskrifter.

Olika typer av tidskrifter Populärtidskrifter Vänder sig till läsare som konsumenter. Uppdelning enligt målgrupp Eller intresseområde Underhålla och informera Facktidskrifter Vänder sig till läsare som yrkesutövare. Uppdelning enligt yrkesområde Svenska tidskrifter indelar så här

Tidskriften som gränssnitt (Rantanen 2007) Inte sida utan uppslag Slappt föremål Synlig övre del Vänster och höger Som filmscener text + bild, visualitet Lasse Rantanen talar om tidskriften som ett användargränssnitt. Även om en tidningssida är tvådimensionell är hela läsupplevelsen tredimensionell. Tidningen är ett konkret föremål som en läsare kan ta med sig i princip vart som helst. Dessutom kan läsaren själv bestämma i vilken takt han/hon vill ta emot innehållet. Det att tidningen är tredimensionell bestämmer hur läsaren håller i tidningen, bläddrar i den och läser den. Då en läsare bläddrar i en tidning ser han/hon inte sidor utan hela uppslag. Uppslagen utgör tematiska helheter, avdelningar eller artiklar. Tidningen är ett slappt föremål och det styr hur läsaren håller i tidningen. Det slappa påverkar också vilken typ av saker det lönar sig att placera på tidningssidorna. Läsaren ser först det som har placerats ytterst på sidorna och därför lönar det sig inte att placera viktig information inne på sidorna i vikningen. Läsarens bilck fastnar vanligtvis upp på sidan, vilket gör att sidhuvudet är ett bra ställe att placera viktig information på (t.ex. Husis små notiser på vissa sidor). Med hjälp av det som finns uppe på sidan kan man locka till läsning, eller berätta om vad som finns på sidorna. Även om det gäller att inte tänka i sidor eller uppslag, så vill annonsörerna oftast ha annonserna på högra sidan, eftersom det är där blicken sägs fastna först. Då placeras det redaktionella materialet oftast till vänster. Det hjälper läsaren att veta hur materialet oftast placeras. Eftersom läsriktningen är från vänster till höger så är den yttersta vänstra kanten en bra plats att placera viktig information på. I tidningen utgör uppslaget en helhet och tidningen utgör i sin tur en helhet av uppslag, där det ena uppslaget lockar till att läsa följande. Tidskriften är ett i högsta grad visuellt medium. I tidskriften är summan av bilden och texten, mer än sina delar – precis som kombinationen ljud och bild på film eller kombinationen smak och utseende i maträtter.

Tidskriften är ett visuellt medium är ett dramaturgiskt medium är ett journalistiskt medium är ett berättande medium En tidskrift är ett visuellt medium. De visuella elementen, t.ex. logga, typografi och struktur gör att man skiljer tidskrifter från varandra men också att man känner igen en tidning månad efter månad. En tidning borde utkomma minst fyra gånger per år för att den ska bibehålla sin kontinuitet. En stor del av de budskap vi tar in dagligen sker via ögat. Även om texten är tidningens själ, så minskar det inte på det faktum att bilden är det som först fångar läsarens blick. Det visuella, inklusive bilden, är det som utgör tidningens kropp, det som bär upp själen – det visuella är det som skapar förävntningar på innehållet. Bilder talar till mänskorna och skapar förväntningar på innehållet. Texten behöver man tänka på men bilden kan man känna. För många tidningar är annonserna en del av visualiteten. Annonserna påverkar hur det journalistiska innehållet placeras. Ur tidningens synvinkel är det viktigt att annonserna inte blandas ihop med det redaktionella materialet. För tidningen, som affärsverksamhet, är annonserna viktiga, men det är en viktig balansgång att annonserna inte tar över. Tidskriften är ett dramaturgiskt medium och Lasse Rantanen säger att man kan jämföra tidskriften med andra dramatiska former, t.ex. teater och film. I tidskrifterna är det artiklarna och avdelningarna som utgör scener som ger tidningen en rytm. Rytmen ger i sin tur en spänning, en dramaturgisk båge, som bär upp verket. Det är redaktionens uppgift att ”redigera” innehållet så att det uppstår en spänning. Det betyder att det måste finnas olika hierarkier – om allt är jämntjockt blir innehållet just jämntjockt. Om alla vagnar i tåget blir likadana så blir det bara tråkigt. Läsaren ska kunna känna igen sig i tidningen – men för att det inte ska bli alltför tråkigt måste det ibland också finnas överraskande element. Tidskriftsproduktion är inte en produktionsprocess som liknar en fabriksprocess där man alltid strävar efter ett jämnt innehåll. I det redaktionella arbetet behövs förstås lite av det här – men det behövs också överraskningar. Tidningsproduktion handlar framför allt om planering – t.ex. bildplanering. I en bra artikel finns någonting bekant men också någonting överraskande. Tidskriften är ett journalistiskt medium. De som gör tidningen har något de vill berätta och måste fundera på hur de vill berätta det. Det handlar också om att komma ihåg hur man berättar genom det visuella. Journalsitikens uppgift är t.ex. att informera, underhålla, berätta berättelser eller att förklara världen. Det att innehållet är journalistiskt avspeglas också på läsarens förväntningar. T.ex. ett för anfallande, marknadsföringsmässigt språk kan fungera avskräckande. Planering behövs, men man får inte heller gömma undan intuition och gå på magkänsla – eller ryggmärgskänsla – vad man nu vill kalla det. Tidskrifter är en samling artiklar som berättar om olika saker, mänskor och fenomen. Tidskriftsredaktionen fungerar på ett lite annorlunda sätt en en dagstidningsredaktion, eftersom den inte är bunden av nyhetsflödet. Det kan friare välja bland ämnen – man kan säga att medan dagstidningar konstaterar så berättar tidskrifter (kanske det är därför flera dagstidningar har sina tidskrifts-bilagor). Ofta väljer man också att ta upp en fråga till behandling via ett case, en människas berättelse. Tidskriften kan också ta ställning och behöver inte vara lika objektiv som traditionell nyhetsförmedling. Samspelet mellan text och bild är viktig – att de berättar samma berättelse.

Tidskriftens uppbyggnad Omslag Framvagn Mitten Bakvagn Pärmen kallas omslag I framvagnen finns innehåll, ledare, apruta, ofta sidor med smått plock, krönikor, återkommande. Också tidningens ISSN-nummer. I mitten kommer ”läspaketet” I bakvagnen kommer igen återkommande avdelningar, eventuella slut på texter, puffar för nästa nummer osv.