Vår kontraproduktiva välfärd Det här föredraget sammanfattar slutsatserna av mina resonemang kring den framtida välfärdens finansiering och de vägval som Sverige står inför. De vägvalen handlar om långt mer än vår välfärd, de rör vid kärnan i den demokrati som har hjälpt oss bygga välfärden. Jag erbjuder inga ”Lösningar”, utan vill visa i vilken riktning vi behöver förändra samhället för att klara finansieringen – och samtidigt försvara de värden vår demokrati bygger på. Förändringarna kommer att behöva ske i små steg – det viktiga är att vi tar stegen åt ungefär samma håll – att förändringarna får stöd i en gemensam vision av hur vi ska kunna färdas väl genom livet. Det finns liknande föredrag i anslutning till hemsidans olika temata: Hur ska det gå för Christina?, Utanförskap!, Välfärdens människosyn och Demokratins dilemman.. Du är fri att använda materialet. Plocka ut det som passar bäst för dina behov och utforma dina egna kommentarer. Frågan är: Innebär alla de bekymmer jag berättat om att det är kört för oss . . .?

Är det kört för oss? Nej, det är inte kört för oss , men vi står inför ett antal oundvikliga vägval. Jo, visst kan vi undvika vägvalen, men då säkerställer vi bara att finansiella och demokratiska kriser (långt ifrån enbart Sverigedemokraterna, och deras kollegor i allt fler europeiska länder) tvingar sig på oss och dikterar villkoren för våra val. Några av de viktigaste skälen till att vi behöver göra sådana val . . .

Åldersstruktur Sverige 1860 - 2100 65 + 0 - 14   80 + Här ser du hur Sveriges befolkning förändras: Den gröna linjen visar hur de ungas (0 – 14) andel av befolkningen har minskat praktiskt taget oavbrutet de senaste 150 åren. Den utvecklingen beror bland annat på att: * de vuxnas ekonomiska trygghet inte längre bygger på att ha tillräckligt många (överlevande) barn * preventivmedel har kommit * fler kvinnor är yrkesverksamma * allt fler barn överlever de första fem åren. Den ljusröda linjen visar hur andelen 65 och äldre har växt från runt fem procent till dagens ca 17 procent – och morgondagens 27 procent (2100)! När folkpensionen infördes 1913 berörde det en mycket liten andel av Sveriges befolkning, en andel som dessutom inte levde särskilt många år som pensionärer. Den mörkröda linjen visar hur andelen ’gamla gamla’ ökar från praktiskt taget noll till dagens fem och morgondagens 12 procent. Den är den gruppen som ställer till det! Det är den gruppen som behöver mest vård och omsorg. – och kostar mer än fyra gånger så mycket som en grundskoleelev . . .

Finansiering av Välfärd 1.0 Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, dels därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. SKL publicerade 2010 en framskrivning av kostnaderna för Välfärd 1.0, Välfärdens framtida finansiering. Man kom fram till att ’samhället’ kommer att behöva 200 miljarder extra inom 20 år för att finansiera Välfärd 1.0 på grund av den snabbt ökande andelen dyra pensionärer. Det här är inte en ”decimalvetenskap” – det kommer naturligtvis inte att bli ett underskott på exakt 200 miljarder därför att ”allt annat” inte kommer att vara lika. ’Samhället’ kommer att lappa och laga, precis som hittills. Problemet – eller i varje fall en del av problemet – är att när man lappar och lagar utan att tala klartext med oss väljare växer det fram en misstro och ett missnöje, och i förlängningen ett utanförskap och extremism. Ta till exempel den äldreomsorgspolicy som lanserades i kommunerna runt år 2000. Den innebar att ”kvarboende i hemmet” gäller för alla åldringar som inte är helt hjälplösa ledde till att man kunde ersätta platser på servicehus (som kostar 600 – 800.000 kronor per person och år) med hemtjänst (som kostar en tredjedel så mycket). Samma sorts lappande och lagande pågår inom försvaret och polisen, inom vården och omsorgen – och vi ska inte tala om underhållet av miljonprogrammets bostäder och våra järnvägar! Baksidan av det myntet är att många gamla får en sämre social miljö, vilket leder till sämre hälsa. Deras liv riskerar att bli en ”förvaring i avvaktan på döden”. Och så har vi invandringen . . .

Antal asylansökningar 1984 - 2021 84 88 92 96 00 04 08 12 16 20 Den lodräta axeln visar antalet asylsökande i Sverige år för år och den horisontella tiden från 1984 till en prognos för 2021. I början av 90-talet kom upp emot 100.000 människor från Balkan. Sedan minskade flyktingströmmen till 10 – 30.000 om året – fram till krigen i Afghanistan och Syrien som började märkas 2013 och sedan växte till dess att vi ändrade invandringspolitiken i slutet av 2015. De 162.000 som kom 2015 bestod av en blandning av: Flyktingar från krig, med en växande andel av ensamkommande barn Anhöriginvandrare (nästan hälften av de kommande) Flyktingar från fattigdom. De skiftande ursprungsländerna har gjort att man inte kan tala om ’flyktingar’ som en enhetlig grupp. Här finns ortodoxt kristna, katoliker och kristna syrier, muslimer (både sunni och shia) – och människor utan någon uttalad religion. De flesta har dock det gemensamt att de levt i kulturer där klanen varit en organiserande faktor. Det är viktigt att komma ihåg! Den här strömmen av människor behöver mycket stöd – och det stödet kostar mycket pengar . . .

Finansiering av Välfärd 1.0 Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, dels därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. ’Samhällets’ direkta kostnader för invandringen låg på ca 60 miljarder under 2016. För 2017 räknar man med minst 70 miljarder. Det har hittills tagit 7 – 8 år innan hälften av de ankommande i yrkesverksam ålder har hittat ett jobb. Under tiden får alla asylbostad fram till dess att de fått asyl, sedan etableringsersättning i två år. Sedan blir de beroende av försörjningsstöd – a-kassan finns ju inte för dem som aldrig haft ett jobb i Sverige. Alla barn och alla vuxna som saknar grundskolekompetens behöver utbildning. Alla behöver bostad – i bostadsbristens Sverige! att vi behöver de här människorna för att hålla åldersstrukturen något så när i balans, men kan (vill?) inte öppna arbets- och bostadsmarknaderna för dem. Därmed fastnar de i ett stödberoende – i stället för att bidra till vår välfärd genom arbete och skatter. Det kostar i mänskliga livsöden, men också i pengar! Migrationsverket räknar med att merkostnaderna blev runt 30 miljarder 2015, 60 2016 och blir minst 70 miljarder 2017. Man kan med ett visst fog fråga . . .

Är det kört? Ja, det är det lätt att tro, särskilt för människor som under hela sitt liv fått höra: ”Vi tar hand om dig!” Det verkar finnas en modlöshet hos många av oss, en tro att 1900-talet var ett (förlorat) paradis, att våra barn inte kommer att få det lika bra som vi haft det. Därför tänker jag visa vad som faktiskt pågår runt om oss i världen . . . En professor vid Harvard, Steven Pinker, beskriver boken ’The Better Angels of Our Nature’ hur världen förändrats under de senaste 1.000 åren. Jag har plockat ut några smakbitar ur boken . . .

Allt färre dör i krig! Krig har aldrig dödat en så liten andel av alla människor som under 1900-talet! Under förhistorisk tid dog 15 procent av alla jordinnevånare (män, kvinnor och barn) dog som en följd av krig och krigsliknande våld. Det har de kommit fram till genom att undersöka skelett från den tiden. Senare tiders samlare/jägare levde under liknande ständiga hot. Det här är de ädla vildar som många romantiker drömmer om – och ideologer av olika kulör vill att vi ska komma tillbaka till! Sedan blev vi jordbrukare – och ännu fler dödades i krig – var fjärde individ! Fundera på vad det står för! I en familj med två vuxna och sex barn fick man räkna med att två skulle komma att dödas i förtid. Det som hände var att människor skaffade sig ”egendom” i form av mark och skördar, egendom som andra kunde roffa åt sig. Med mer mat att äta överlevde fler och byarna växte och hamnade allt närmare varandra. Ett ledarskikt, en elit, utvecklades och tog makten. Organiserade krig mellan arméer startade. Flockens levnadsmönster utvecklades till klanens när metoder för att hantera alla dessa konflikter behövdes. Under de senaste kanske 1.000 åren utvecklades elitskiktet utvecklats till en allt starkare centralmakt och under de senaste kanske 300 åren har den centralmakten skaffat sig våldsmonopol. Det är det som ligger bakom att bara fem procent av 1900-talets världsbefolkning dödades i krig eller i folkmord. I den siffran ingår mer än 100 miljoner som dödades av sina egna regeringar! Vi har blivit mer civiliserade . . .

Tortyr är olagligt! Tortyr var länge en del av lagstiftningen, för att avskräcka och straffa – och för att roa människor. Tortyren förbjöds tidigt i England. Det är lockande att tro att det finns en länk till ”The Glorious Revolution” 1688, då de första formella stegen mot rättssäkerhet – och i förlängningen demokrati – togs. Sverige följde efter runt 1775. Det är intressant att se att Vatikanstaten var en av de sista som förbjöd tortyr. Jag ska inte fördjupa mig i den här saken, men vill ändå visa en bild som visar hur allmänt accepterat det var att plåga sina medmänniskor . . .

PAUS Visst har det gått framåt! Trots all veklagan och all kritik mot dagens civilisation är det tydligt att vi blivit mänskligare! Den avsky vi känner i dag inför människors lidande återspeglar hur våra normer ändrats – till det bättre. En annan fantastisk del av utvecklingen . . .

Extrem fattigdom minskar! Trots den snabba ökningen av antalet människor på jorden minskar antalet (och andelen) extremt fattiga. Det är inte ett trick med statistiken. Definitionen av extrem fattigdom har under den här perioden ändrats från $1,00 till $1,25 till $ 1,90. Den här bilden bygger på Världsbankens statistik. För 200 år sedan levde 95 procent av jordens befolkning i extrem fattigdom. I takt med ett långsamt ökande välstånd minskade fattigdomen fram till runt 1960, då andelen extremt fattiga började falla dramatiskt ner till dagens En mindre andel av jordens befolkning är extremt fattig i dag än någonsin tidigare. Det här betyder inte att vi har utplånat all fattigdomen, men vi är på god väg . . .

Vi vet – och erkänner – att vi inte vet! Det här en av de viktigaste segrarna under de senaste 500 åren! Länge ansågs Bibeln innehålla all den kunskap som människan behöver. Det var något av en hädelse att säga något annat. Med Upplysningen kom inställningen: ”Jag vet inte – men jag tänker ta rätt på . . .!”, och det var något av ett genombrott för en ny och öppen inställning till sökande efter kunskap. Den förändringen har fått stöd av en annan förändring . . .

Läskunnigheten ökar! Vägen till kunskap har aldrig varit så lättgången som i dag! En allt större andel av jordens befolkning blir läskunnig! Det innebär att allt fler människor får tillgång till - och kan förstå – allt mer information, kan söka svar på frågor som de ställs inför. De blir aktörer, snarare än offer för sin egen okunnighet, och det öppnar en dörr till fler demokratier. Jag tror, helt parentetiskt, att den allt bredare tillgången på information är en viktig förklaring till den ekonomiskt drivna folkvandringen. Så händer det något helt fantastiskt . . .

Vi blir intelligentare! Det har funnits intelligenstester åtminstone sedan 1940-talet och forskare har konstaterat att resultaten blir allt bättre med tiden. Det gör att det krävs en allt högre intelligents för att för att vara ”medelmåttig”. Den här s k Flynn-effekten är inte genetisk – den går alldeles för snabbt, ca tre poängs förbättring för varje tio-årsperiod. Vi tycks helt enkelt lära oss att använda den hjärna vi har allt effektivare! Förbättringen märks minst när det gäller, siffror, ord och mest när det gäller former och jämförelser. Förändringen har kunnat konstateras i åtminstone 30 länder där man har den statistik som behövs för att visa vad som sker. Hur påverkar det här våra samhällen . .

Antalet demokratier växer! Antalet demokratiska stater har nästan femdubblats sedan slutet av andra världskriget! Antalet diktaturer växte från ett tjugotal under 1930-talet till en topp på straxt under 90 under mitten av 1970-talet. Den följande nedgången återspeglar först avkolonialisering och sedan Sovjetunionens sönderfall. I dag finns det aningen fler än under 30-talet. Antalet demokratier växte långsamt ända fram till Sovjetunionens fall – och drog sedan iväg till dagens drygt 90. De två kurvorna borde kulle naturligtvis se ut som varandra spegelbilder om det inte vore för det Pinker kallar ”anokratier”, stater som är vare sig utvecklade diktaturer eller demokratier. Antalet ”anokratier” växte kraftigt när Sovjet föll och har sedan legat på 40 à 50 stater som egentligen är icke-stater, icke fungerande stater. Somalia, Iraq, Syrien, Yemen, Afghanistan(?), Sudan(?), Det är i den här ”mellangruppen de stora bekymren uppstår, eftersom det saknas starka centralmakter som kan upprätthålla någon form av ordning. Det från dessa områden många av flyktingarna kommer. Det är människor med de minnena som behöver få en chans att leva i demokratiska samhällen. Det här är den värld vi ska anpassa oss till, leva i. Är det kört, eller . . .

Du bestämmer om det är kört! Världen mår alltså bättre än den någonsin gjort”. När vi nu behöver se över vårt sätt att fungera gör vi det från en styrkeposition – om vi väljer att göra det!

Sverige behöver anpassa sig till verkligheten här hemma och i världen Du bestämmer! Sverige behöver anpassa sig till verkligheten här hemma och i världen Det är avgörande för Sveriges framtida ekonomiska och demokratiska hälsa är att vi accepterar den verklighet vi faktiskt lever i – och anpassar oss. Vi kan inte insistera på att ”Om kartan och verkligheten inte överensstämmer – så gäller kartan!”. Det vi gör nu är otäckt lik den inställningen. inställningen är inte så progressiv – om jag får uttrycka mig så. Den är till och med destruktiv om vi envisas med att stanna kvar i våra ideologiska skyttegravar. Vilken politisk ledare vågar vara, just ledare . . .

Du bestämmer! Sverige behöver anpassa sig till verkligheten här hemma och i världen Därför behöver vi svenskar: förstå vart vi är på väg – ta ställning till om det verkligen är dit vi vill – komma överens om en färdriktning i förändringsarbetet Det första steget måste vara att just ”förstå vart vi är på väg”, se konsekvenserna på 10 och 20 års sikt av hur vi fungerar med Välfärd 1.0 och vårt sätt att ”hantera” invandringen och i förlängningen se konsekvenserna för vår demokrati. Det andra steget blir sedan att vi, helt rått och helt själviskt, frågar oss själva: ”Är det den sortens Sverige jag, personligen, vill leva i?” En tredje (men långt ifrån sista!) fråga blir: ”Om jag inte vill dit vi tycks vara på väg, vart vill jag i stället?” Svaret på den frågan börjar ge klarhet åt vilket håll du vill färdas. Sedan handlar det om att finna tillräckligt många med samma planer. Det är visst det här som kallas demokrati ! Men först ett varningens ord . . .

Demokrati och välfärd ”finns” inte! Demokrati och välfärd är inte något som kan ”ägas” - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Det lätt att tro att vi ”äger” vårt välstånd och vår demokrati, att kassan är outtömlig! Saker ”måste få kosta” för att citera en landstingspolitiker i Dalarna. Den inställningen har sina rötter i vår till synes gränslösa välfärd under 60- och 70-talen. Det var mot den bakgrunden vi byggde Välfärd 1.0 med sin höga ambition att skydda alla svenskar mot livets alla stötar. Välfärd 1.0 bygger på vad andra ska göra för mig. Då är det lätt att se politikerna som ”välfärdsleverantörer” och sig själv som ”föremål för omsorg” – och, om man inte får ”tillräckligt” – som offer. Då blir det snabbt dyrt! Nu är det ju så, att pengar inte är något man öser ur en bottenlös kassakista. Pengar är händer – och huvuden – som jobbar. Pengar är människor som skapar mervärden. Pengar är måttet på hur mycket vi kan hjälpa varandra att färdas väl genom livet. Sverige behöver ett Välfärd 2.0 som bygger på stöttålighet, på min förmåga och vilja att klara mig själv. Det skulle bidra till en social miljö där jag har kvar befälet i mitt eget liv. Då är jag inte ett offer - jag har befälet! Jag återkommer till den saken. Nu kommer jag att prata om . . .

Nu kommer jag att prata om Vi behöver hantera . . . Förändringsriktning Förändringsprocess Varför ska jag bry mig? Process Jag börjar med att påminna om vilka förändringar det är som vi behöver hantera, anpassa oss till. Sedan återkommer jag till vilken bild av människan dagens forskare ger oss. Det är ju den som behöver styra vårt val av förändringsinriktning.’ Sedan kommer frågan: ”Hur fanken ska vi bära oss åt för att förändringar ska kunna genomföras?” Jag har hittills bara snuddat vid den helt avgörande frågan: ”Varför ska jag bry mig?” Till sist: ”Hur sjutton ska vi, du och jag, åstadkomma allt det här?”

Vi behöver hantera . . . Förändringar i Välfärd 1.0 kommer – ska de tvingas fram av andra – eller bygga på våra egna, demokratiska beslut? Öppna dörrarna till demokratin för gettoborna! Ett antal saker kommer att hända, vare sig vi vill det eller inte. Åldersutvecklingen och invandringen kommer att överbelasta Välfärd 1.0, samtidigt som utformningen av samma Välfärd 1.0 bidrar till kostnadsutvecklingen. Sverige kommer att hamna i en finansieringskris – vi är strängt taget redan där! Se på bristen på resurser inom polisen, vården, omsorgen, skolan, . . . Våra politiker lappar och lagar – i stället för att berätta vart vi faktiskt är på väg. Lappandet och lagandet bidrar till att centralmakten försvagas, och till att getton växer fram där demokratin sätts på undantag. Detaljreglerade arbets- och bostads-”marknader” bidrar till att stänga dörrarna för alltför många flyktingar, vilket också bidrar till att getton växer fram. Ambitionen att skydda människor, snarare än att bidra till deras stöttålighet är en central del av problemen. Tron på att samhällsingenjörer kan ersätta individuella människor val (inte minst inom arbets- och bostads-”marknaderna” ) förvärrar situationen. Den tron står i strid med vad vi tror oss veta om människans natur och bidrar till att ’samhällets’ roll underfinansieras och urholkas. Låt mig påminna om hur det ser ut . . .

Åldersstruktur Sverige 1860 - 2100 65 + 0 - 14   80 + Låt mig påminna om våra förutsättningar!

Vi behöver hantera . . . Sverige Andel (%) förvärvsarbetande 77 Andel (%) akademiker med motsv. jobb 68 Andel (%) som varken arb. eller stud. 16 Andel (%) m utländsk bakgrund 22 Det här har du också sett! Sverige har en hög andel förvärvsarbetande. Flertalet akademiker har jobb som motsvarar deras utbildning. Det är ganska få som vare sig arbetar eller studerar.

Vi behöver hantera . . . Sverige 38 förorter Andel (%) förvärvsarbetande 77 55 Andel (%) akademiker med motsv. jobb 68 40 Andel (%) som varken arb. eller stud. 16 38 Andel (%) m utländsk bakgrund 22 73 Så här ser det ut i de getton vi låtit växa fram: Litet mer än hälften har ett jobb. Mindre än hälften av dem som har högre utbildning kan använda den. Drygt en tredjedel vare sig arbetar eller studerar – de lever alltså på ”socialbidrag”. Områdena är mycket invandrartäta.

Vi behöver hantera . . . Sverige 38 förorter Rosengård Andel (%) förvärvsarbetande 77 55 14 Andel (%) akademiker med motsv. jobb 68 40 30 Andel (%) som varken arb. eller stud. 16 38 54 Andel (%) m utländsk bakgrund 22 73 95

Vilken bild av människan ska vi bygga på: den utopiska eller Förändringsriktning Vilken bild av människan ska vi bygga på: den utopiska eller den tragiska ? Den utopiska människosynen ser människan som en varelse som behöver (och kan) formas av en klok elit, allt i syfte att uppnå en idealisk värld någon gång i framtiden. Den bilden har funnits med bakom de stora ideologiska experimenten under 1900-talet. I jakten på ett framtida paradis mördades upp emot 150 miljoner människor av Hitler, Lenin, Stalin och Mao – för att inte nämna Pol Pot i Kambodja och en rad andra troende, allt för att de överlevande skulle nå detta framtida paradis. (1600-talets religionskrig var inte mindre grymma. Sedan kan man undra över hur mycket de handlade om tro och hur mycket de handlade om makt.) Perspektivet är: ”Jag vet vad som är bra för dig! Jag tänker se till att det blir som jag anser att det ska vara genom lagstiftning eller genom våld!” Resultatet har blivit ett stötskyddande Välfärd 1.0 – ett system som i praktiken bidrar till att forma sårbara undersåtar med en offermentalitet – snarare än medborgare. Den tragiska människosynen bygger på bilden av ”djuret som blev människa”. Flockmedlemmen som överlevde på savannen för 200.000 år sedan utvecklades till den moderna människan – som fortfarande bär med sig de överlevargener som utvecklats under de 8 – 10 miljoner år som gått sedan en aphona födde två döttrar, varav en blev vår stammoder och en schimpansernas. Nyckeln till att överleva var stöttålighet. Perspektivet är: ”All makt utgår från individen – och ansvaret vilar på samma individ!” Resultatet är ett Välfärd 2.0 som bidrar till individens stöttålighet – allt inom ramen för respekt för andra. Jag talar om ett högst medvetet vägval som rör vid kärnan i min syn på mig själv och på människan . . .

Varför ska jag bry mig? Mitt svar utgår från min ”tragiska” bild av hur vi människor fungerar. För mig är inte den synen ”tragisk” alls – den berättar hur vi kan bygga ett bättre samhälle här och nu, snarare än drömma om ett paradis bortom horisonten. Jag tror dessutom att den är sann, och det gör mig till optimist. Den bilden gör inte att vi inte behöver en elit, men den visar också hur vi kan undvika att låta den eliten utnyttja oss andra. Den tragiska visionen handlar om att min centrala drivkraft – överlevnadsviljan, eller själviskheten om du så vill¨- hjälper mig – och mina barn – att överleva, och bara då överlever de gener som format mig. Demokratin ger fördelar till mig som individ , och det är det som kommer att motivera de extra ansträngningar jag behöver lägga ner. Alltså . . .

Demokratin är bra för mig! Varför ska jag bry mig? Demokratin är bra för mig! Demokratin låter mig leva ett liv som ”är värt besväret” . . . Demokratin öppnar för ett unikt välstånd . . . Demokratin låter mig, hjälper mig att växa , utvecklas, leva som en fri människa . . . En av de många forskare som arbetat med ’stöttålighet är Aaron Antonovsky. Han var professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion Universitetet i Israel. I en enkät om något helt annat frågade han en rad slumpvis utvalda kvinnor hur de såg på sin egen livssituation och hälsa. Han frågade dem också om de hade suttit i tyskt koncentrationsläger under kriget (kom ihåg att detta skedde på 70-talet i Israel). Mer än hälften av de kvinnor som inte varit lägerfångar ansåg att de mådde bra, medan en knapp tredjedel av de före detta lägerfångarna svarade samma sak. Antonovsky’s spontana reaktion var: ”Ja, där ser man effekten av fångenskapen, mycket färre mår bra!”. Sedan vände han plötsligt upp och ned på begreppen: ”Nästan var tredje före detta lägerfånge mår faktiskt bra! De har suttit i koncentrationsläger, varit flyktingar efter kriget, emigrerat till Israel och där upplevt ytterligare tre krig – och trots detta mår de bra! Hur kan de må bra?” I stället för att fråga: ”Varför är X sjuk och hur ska vi bota X?” ställde Antonovsky frågan: ”Varför är Y frisk och hur ska vi stötta det tillståndet?”. Han försökte förstå vad det är som gör att individer hanterar alla de stötar som livet utsätter oss för så olika, att en del färdas väl genom livet medan andra går under. . . .

Varför ska jag bry mig? Ett liv som är värt besväret ger känsla av sammanhang är begripligt, hanterbart, meningsfullt Antonovsky utvecklade begreppet ’känsla av sammanhang’. Vi människor, sade han, behöver ha en grundläggande upplevelse av att det som sker är förutsägbart, begripligt och strukturerat. Vi behöver uppleva att de resurser dessa skeenden kräver finns tillgängliga, att livet är hanterbart. Och vi behöver se att livets utmaningar är värda besväret, att livet är meningsfullt. Det är en sådan social miljö, ett sådant liv, som får plats att utvecklas i en demokrati. Ett annat skäl till att demokratin är bra för mig är att den öppnat för en aldrig förr skådad välståndsutveckling . . .

Demokratin är bra för mig! Den har gjort mig gränslöst rik! Varför ska jag bry mig? Demokratin är bra för mig! Den har gjort mig gränslöst rik! Demokratin har lämnat utrymme för människor att skapa, bygga nytt . . .

Varför ska jag bry mig? Den här bilden visar att vi svenskar har blivit sanslöst mycket rikare under de senaste 65 åren. Tillsammans producerar och konsumerar vi fyra gånger så mycket som år 1950. Demokratin har hjälpt oss att skapa ett välstånd som aldrig funnits tidigare. Du kan naturligtvis kritisera det sättet att värdera demokratin! Du kan säga att det är fruktansvärt materialistiskt, att det saknar varje form av högre värde – och du skulle ha rätt! Problemet är att vi är inte nobla vildar som klätt sig i kostymer. Vi är i grunden materialistiska. Jag tror inte att demokratin kan överleva enbart på sina ’ädla meriter’. Demokratin ger oss det hittills bästa verktyget vi sett för att hantera ”djuret som blev människa”! Naturligtvis finns det andra värden i demokratin, värden som växer fram ur vårt eget arbete med att utveckla innehållet i demokratin . . .

Varför ska jag bry mig? Demokratin är bra för mig! Den har gjort mig gränslöst rik! Den ger mig en valfrihet som var otänkbar för bara några generationer sedan Den starka, demokratiska staten ser till att du: kan skriva en insändare där du kritiserar makthavare utan att bli straffad – eller utfryst; kan bli medlem i en facklig organisation som bryr sig om dina anställningsförhållanden; kan starta och utveckla ett eget företag – och behålla det mesta av vad du drar in; får samma behandling i domstolen som de allra mäktigaste i samhället. Kort sagt, du kan inte vara en fri individ annat än i en demokratisk stat, en stat som accepterar de maktbegränsningar medborgarna kommit överens om, en stat som har individen som måttstock, snarare än ’samhället’, kollektivet..

Varför ska jag bry mig? Demokratin är bra för mig! Den har gjort mig gränslöst rik! Den ger mig en valfrihet som var otänkbar för bara några generationer sedan Den är en drivande kraft bakom att hela världens befolkning kan hoppas på ett bättre liv Utan världens demokratier och deras inflytande – och forskning – skulle vi inte ha sett den extrema fattigdomen utvecklas som jag redan visat . . .

Varför ska jag bry mig? Skulle du kunna tänka dig detta hända i ett auktoritärt samhälle? Jo, kanske du säger, dom gör samma sak i Kina! Ja, genom att släppa loss kapitalismen inom en kommunistisk regim och på det sättet föra över lågproduktiv arbetskraft till industrin. Sovjet visade samma sorts utveckling under 20- och 30-talen, dock utan det kapitalistiska inslaget. Kina kommer också att stöta på problem, deras fall när kapitalisterna kräver att få vara med i besluten – och när de subventionerade statliga företagen blir en alltför stor belastning på landet.. Om du fortfarande tvekar om demokratins värde för dig – fundera på vilka alternativ du har . . .

Varför ska jag bry mig? Demokratin är bra för mig! Den har gjort mig gränslöst rik! Den ger mig en valfrihet som var otänkbar för bara några generationer sedan Den är en drivande kraft bakom att hela världens befolkning kan hoppas på ett bättre liv Vilka alternativ finns det? Låt oss titta på alternativet till demokratin:

Varför ska jag bry mig? Klanen erbjuder: tillhörighet och därmed status rättsskipning och därmed stabilitet Begriplighet och därmed trygghet När människor började bli bofasta uppstod blev kampen om mark och skördar intensiv. Det handlade om människors överlevnad – eller girighet – eller en blandning. Var fjärde människa dödades med våld. Klanen blev den metod människor utvecklade för att lösa konflikter. Det var inte någon planerad förändring, utan en reaktion på alla strider. Klanen erbjuder en social miljö med rötter i den flock som var människans hemvist under hundratusentals år. Det var i flocken vår förmåga att överleva, våra gener, formades – och de generna har vi kvar! Klanen avskaffade inte krig, klanen erbjöd ett sätt att bilägga tvister innan ännu fler hade dödats. I stället för ständiga vendettor skapade man former för förhandling och försoning, inte sällen till höga priser för individer. Samtidigt sparades många liv, kanske människosläktet. Lösningen hade emellertid sitt pris: Där individen står i fokus för demokratin är det kollektivet och kollektivets ledare som står i fokus i klanen. Det får konsekvenser! Mark ägs av klanen, inte av individen. Nyckelorden är heder och skam, snarare än Västerlandets samvete och skuld. Heder och skam är ”externa och kollektiva” begrepp. Hedern är inte personlig – den är klanens gemensamma. En individ som bryter mot klanens regler drar skam över hela sin klan. Hedersmord handlar inte om straff för ”personliga brott”, utan om att rentvå hela klanen från en gemensam skam. Det är här rötterna till hederskulturen finns. Den här skillnaden går mycket längre och sitter mycket djupare än de flesta av oss svenskar förstår.

Process Låt mig gå tillbaka till de centrala aspekterna. Demokratin fungerar bara om (minst) två krav är uppfyllda: 1. Det måste finnas en stark centralmakt 2. Det måste finnas tydliga, av medborgarna beslutade – och försvarade – gränser för hur den makten får utövas. Den starka centralmakten behöver sköta den yttre (försvaret) och den inre (polis, rättsväsen) säkerheten. Den behöver ordna kommunikationer. Den behöver se till att alla medborgare har tillgång till utbildning, vård och omsorg. Den behöver etablera och vidmakthålla spelregler som säkerställer att medborgarnas rättigheter bevakas och försvaras. Till de rättigheter vi beslutat att alla medborgare ska ha hör: likhet inför lagen, frihet att resa och bosätta sig där man vill, rätt att äga och skydd för ägandet, rätt att tänka och tro det man vill och rätt att säga och skriva det man vill. Låt mig lägga till en viktig sak: Det är lätt att prata illa om byråkrati och byråkrater, men utan dessa byråkrater skulle demokratin inte fungera! Det ju de som ser till att jag behandlas likadant som alla andra av rättsväsendet, får tillgång till utbildning och vård osv, osv. Så, hur ska vi bära oss åt . . .

Process Förändringar kommer! Håller du med? Var och en av oss behöver bestämma om vi tror på det här budskapet! Stämmer befolkningsprognoserna? Kommer flyktinginvandringen att fortsätta att ligga på 40 – 50.000 individer om året? Kommer det att ta i genomsnitt 7 – 8 år för de nykomna att hitta ett jobb? Kommer kostnaderna för flyktingarna att fortsätta överstiga 50 miljarder om året? Tillåter vi parallella gettosamhällen styrda av kriminella och/eller klanmedlemmar växer fram? Stämmer det att våra politiker lappar och lagar för att slippa prata klartext med sina väljare? Stämmer det att vi behöver befria arbets- och bostads-”marknaderna” från dagens detaljstyrning? Den som väljer att inte tro på det här är i demokratins namn ”skyldig” att tala om hur hon/han anser att det kommer att bli i stället – och varför . .

Förändringar kommer! Vilka effekter får de? Process Förändringar kommer! Vilka effekter får de? Var och en av oss behöver bestämma om vi tror på det här budskapet! Stämmer befolkningsprognoserna? Kommer åldersutvecklingen att leda till en finansiell kris? Kommer flyktinginvandringen att fortsätta att ligga på 40 – 50.000 individer om året? Kommer det att ta i genomsnitt 7 – 8 år för de nykomna att hitta ett jobb? Kommer kostnaderna för flyktingarna att fortsätta överstiga 50 miljarder om året? Tillåter vi parallella gettosamhällen styrda av kriminella och/eller klanmedlemmar växer fram? Stämmer det att våra politiker lappar och lagar för att slippa prata klartext med sina väljare? Stämmer det att vi behöver befria arbets- och bostads-”marknaderna” från dagens detaljstyrning? Har vi därför en begynnande demokratikris? Den som väljer att inte tro på det här är i demokratins namn ”skyldig” att tala om hur hon/han anser att det kommer att bli i stället – och varför . .

Process Förändringar kommer! Vilka effekter får de? Vad händer om vi väntar och ser? Frestelsen att vänta på mer (och bättre?) information är påtaglig! Problemet är att för varje år som vi fördriver med lappande och lagande gör det svårare att byta kurs när vi så småningom ändå tvingas till det. Fler unga kommer att växa upp utan hopp om en framtid som är värd besväret. De områden som i praktiken står utanför Sveriges demokrati kommer att växa, med fler klanbaserade brott och mord. Skatterna kommer att höjas så att de blir skadliga för vår ekonomi. Om du (motvilligt, hoppas jag!) håller med så här långt står du inför ett svårt val: Ska jag ”försöka påverka utvecklingen” eller vara åskådare? Om du väljer att försöka påverka tror jag att första steget är att samla material för att kunna bidra till att skapa ett krismedvetande . . .

Process Förändringar kommer! Vilka effekter får de? Vad händer om vi väntar och ser? Krismedvetande! Nu har jag strängt taget sagt allt jag har att säga – det är inte min sak att tala om vad du kan/ska vilja göra! När jag ändå fortsätter är det för att berätta hur jag tänker. Jag hoppas att du talar om hur du ser på saken. Varje ändring som rör Välfärd 1.0 kommer att innebära stora ingrepp i många människors ekonomi, och vi talar om människor som för det mesta har mycket små reserver – eller inga reserver alls. Det här är en svår situation för alla berörda. Därför behöver alla bli medvetna om vilka problem vi står inför – alla behöver bli krismedvetna . . .

Process Förändringar kommer! Vilka effekter får de? Vad händer om vi väntar och ser? Krismedvetande! Vilka visioner, vilket budskap, har jag? Jag tror inte att någon kommer att ställa upp på förändringar om inte den som föreslår dem har en tydlig vision, en bild av vilken sorts samhälle, vilken sorts Välfärd 2.0 som kan erbjuda ett bättre alternativ. Det är den visionen, det budskapet som är det viktiga. Visionen kan göra besvärliga förändringar lockande, värda besväret!

Process Förändringar kommer! Vilka effekter får de? Vad händer om vi väntar och ser? Krismedvetande! Vilka visioner, vilket budskap, har jag? Vem/vilka kan jag påverka – och hur? Sveriges Radio hade en gång i världen en tumregel som sa att för varje individ som ringde klagomuren fanns det 10.000 som tyckte likadant – men inte ringde. Jag tror att det är likadant nu! Var och en av oss representerar väldigt många fler när vi gör våra röster hörda. Det lönar sig att tänka igenom vilka kontakter man har – och vilka man kan skapa. För min del har jag exempelvis plockat hem e-postadresser till riksdagsledamöter och ledamöter i de flesta landstingsstyrelserna, till forskare inom relevanta områden vid olika lärosäten, till tankesmedjor och media. Jag skickade mail när min site hade öppnats och ytterligare ett något senare. Det har bidragit till att min site har haft över 10.000 besök under de två åren sedan starten. Vilken effekt har det här fått? Det vet jag inte! Det jag däremot tror mig veta är att ju fler som gör något i samma stil, desto större genomslag kan det få.

Till slut . . . Det finns inga gratisluncher! Om du vill leva i en demokrati måste du vara beredd att tillämpa och försvara de värderingar och samhällsformer som demokratin står för. du behöver ta ställning – och handla utifrån ditt ställningstagande! Det avgörande är att inse att demokratin kräver medborgare som tar ansvar genom att engagera sig i politiken! Gå med i ett politiskt parti och driv de frågor du tycker är viktiga. Visa följande bild på hur partiengagemanget minskar! ta ställning i frågor som påverkar människors valfrihet och egenansvar Hur anser du att Välfärd 2.0 ska utformas? Vilka värderingar ska finnas i botten? Hur ska tillräckligt många väljare övertygas om att förändringar är nödvändiga – innan en omfattande finansiell kris tvingar fram förändringarna? ta ställning till hur vi ska kunna integrera flyktingarna i det svenska samhället Hur skulle du vilja bli behandlad som flykting? Hur ska vi se till att flyktingarna får en chans att bidra till Välfärd 2.0?

Läs mer på: www.kan-vår-välfärd-räddas.se Det här är den site jag talat om!