Svårt att tala om? 19 april 2012 Inga Tidefors

 det man skäms för  som skadar känslan av den man vill vara  dricka för mycket, äta för mycket, sexuellt misslyckad  göra någon annan illa – fysiskt, psykiskt, sexuellt  Vi har alla en bild av vad ett ”riktigt” liv är

 inse sin makt  den som känner sig usel behöver respekt  orka vara viktig, stå ut med beroende att den andre knyter an  lagom avstånd – det likgiltiga engagemanget  kunna frustrera – de egna kraven på den andres förändring  se den andres perspektiv – handlingars symbolvärde

 man kommer inte längre med den andre än vad ens egna försvar och motstånd tillåter – veta sina svaga punkter  vara på ett sätt som skulle vara gott nog för en själv  ger den andre inträdesbiljett?  med vad rätt frågar jag - för vems skull vill jag veta  varför - motstånd  när man börjar att berätta – det minst svåra först

 inte ta kamp, inte argumentera  bortse från bekännelsen, hörseln fungerar  alla har tillgång till den verbala lögnen, inuti vet man  försvaret som ett samspel  försök att slappna av – märker att du är spänd, är det något särskilt, vill du berätta  kunna hålla tyst

 Ta den andre i handen, titta den andre i ögonen  Man måste vara i linje med den man själv är  Integrerat i mig själv ”övning ger färdighet”  Att ta emot det svåra, stå ut, inställning till den egna svagheten  För att ge något gott måste man få ha det gott - ibland

 Än en gång kommer vi att behöva ta det patologiska beteendets förvrängda och förgrovade former för att förstå det skenbart enkla i det normala beteendet  Man kommer inte längre med den andre än vad ens egna försvar och motstånd tillåter

Relationen  Finns önskan till relation  Finns förmågan  Relationen som lösningen  Relationen som vägledare  Vad ”vill” den andre?  Vara allvarlig  Våga skämta  Vara tydlig  Våga ge upp  Att be om hjälp Brutalitet är ingen ursäkt för brutalitet. Att man själv inte har blivit sedd är ingen ursäkt för att inte se. Det finns ingen ursäkt. Ur Slumpvandring av Majgull Axelsson

 Aggression, depression, sorg - känslor som hänger ihop  Vara aktiv istället för att passivt se på  Ha ögonkontakt  Bättre om ilskan riktas mot föremål  Kan miljön göras lugnare  Benämn det man ser och det man gör

Marie-Louise Aspernäs: Liturgi för ett sargat barn Skulle vilja säga utifrån min upplevelse och erfarenhet: - Med oss behöver man inte göra något speciellt alls. Minst av allt behöver vi förvandlas till problemfall som skall hanteras. Vill du verkligen hjälpa mig. Sitt då bara stilla vid min sida och dela min vanmakt över en livshistoria och livsförhållanden som inte kan ändras i sak. Erbjud ingen tröst för det finns ingen. Erbjud just nu inget hopp. För här, där jag är just nu, finns inget hopp. - Var inte rädd för din vanmaktskänsla som hjälpare, själasörjare eller terapeut. Det är just den jag behöver bäst. Ur vanmaktens äkta möte som inser att inget hopp finns och ingen tröst kan erbjudas, föds det äkta hopp.

Livet är inget skämt Du ska ta det på allvar som ekorren gör, till exempel utan att vänta sig något utifrån eller från livet efter detta. Du har inget annat att göra än att leva Livet är inget skämt. Du ska ta det på allvar, men på allvar till den grad, att du med ryggen mot muren, till exempel, och bakbundna händer eller i ett laboratorium i vit skjorta och med stora glasögon kan dö på det att människor ska få leva människor som du inte ens sett ansiktet på. Och du ska dö i full förvisning om att ingenting är skönare, ingenting sannare än livet. Du ska ta det på allvar, men på allvar till den grad att du vid sjuttio års ålder, till exempel, planterar olivträd, inte för att dina barn ska få dem utan därför att du inte tror på döden även om du fruktar den utan därför att livet väger tyngre i vågskålen Nazim Hikmet ( )