Förorenade områden Miljöbalken, 10 kap. Evgenia Pavlovskaia Juridiska Fakulteten, Lunds Universitet

Huvudfrågor Identifiera förorenade områden Vem är ansvarig för föroreningarna? Vem ska bekosta provtagningar och efterbehandling? På vilket sätt ska förorenade områden efterbehandlas/saneras?

World’s Most Polluted Places Linfen, China; coal dust

Norilsk, Russia; the world's largest heavy metals smelting complex.

Upplägget för idag 10 kap. MB 9 kap. MB Lag (1998:811) om införande av MB Rättsfall 2 kap. MB, 2:3, 2:7 och 2:8 MB

Förorenade områden Ett stort antal områden i Sverige som innehåller föroreningar. Det är framförallt tidigare industrier som har lämnat giftiga ämnen kvar i mark eller vatten. Många förorenade områdena riskerar att skada miljön och människors hälsa. De behöver undersökas, riskbedömas och även efterbehandlas.

Förorenad mark

Naturvårdsverkets riktlinjer Naturvårdsverket är den centrala myndighet som nationellt samordnar arbetet med efterbehandling av förorenade områden. Metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). MIFO fas 1: omfattar en orienterande studie och en första riskklassning. MIFO fas 2: studien kompletteras med de nya uppgifter om föroreningsbilden som provtagningarna ger. En ny riskklassning ges.

MIFO riskklasser riskklass 1 - mycket stor risk riskklass 2 - stor risk riskklass 3 - måttlig risk riskklass 4 - liten risk

Det finns omkring potentiellt förorenade områden i Sverige har klassats i högsta riskklassen, mycket stor risk. Ca i andra riskklassen, stor risk. Långt ifrån alla områden är så undersökta att man kan bedöma risken. Det övergripande syftet med efterbehandling är att långsiktigt minska risken för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön samt att minska mängderna av metaller och naturfrämmande ämnen i miljön.

Förorenade områden: reparativa krav I 10 kap. MB finns bestämmelser om ansvar för utredning och efterbehandling av områden som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt HR är det den som bedriver eller har bedrivit verksamhet eller har vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen – verksamhetsutövaren – som är utrednings- och efterbehandlingsansvarig (10:2 MB), men även en fastighetsägare kan bli ansvarig (10:3 MB).

Förorenade områden: definition Med föroreningsskada avses en miljöskada som genom förorening av ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (10:1 MB, 1 st.). Avhjälpande omfattar utredning, efterbehandling och andra åtgärder för att avhjälpa skadan (10:1 MB, 3 st.). Allvarlig miljöskada, främst EGs direktiv om ansvar för allvarliga miljöskador + 10:1 MB, 2 st.

10 kap. reglerar offentligrättsligt ansvar Vem är ansvarig? – Verksamhetsutövaransvaret (10:2 MB) – Fastighetsägaransvaret (10:3 MB) Hur omfattande är ansvaret? – Skälighetsbedömningen (10:4 MB)

Vem är ansvarig? Primärt ansvar Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd (VU) är ansvarig för avhjälpande om verksamheten eller åtgärden har bidragit till en skada (10:2 MB). Det är verksamhetens bidrag till skadan som avgör om ansvar skall utkrävas. Ansvar utkrävs i sådant fall av verksamhetsutövaren. Verksamhetsutövaren behöver inte ha bidragit till skadan!

Alltså 1.Har den nu aktuella verksamheten bidragit till skadan? 2.Vem/vilka är/har varit verksamhetsutövare?

Vem är VU? 9:1 MB Med miljöfarlig verksamhet avses: 1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten, 2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller 3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

Miljöfarlig verksamhet. Exempel Tillverkningsindustri Utsläpp av avloppsvatten Förvaring av ämnen och material Den som förvarar något på ett sätt som kan medföra olägenhet för hälsa eller miljö bedriver per definition miljöfarlig verksamhet, och är alltså VU. – Detta gäller även om ingen aktivitet sker! – Detta gäller även om man inte är medveten om förvaringen! – Detta gäller även privat personer!

Tidsregeln 10:8 MB, ansvaret preskriberas inte. – Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på ansvar enligt 10:2-7 MB. MÖD M (2005)

Lag (1998:811) om införande av MB, 8 § Bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § MB skall tillämpas i fråga om miljöfarlig verksamhet vars faktiska drift har pågått efter den 30 juni 1969, om verkningarna av verksamheten alltjämt pågår vid tiden för MBs ikraftträdande enligt 1 §, och det föreligger behov av att avhjälpa skador eller olägenheter som har orsakats av verksamheten.2 kap. 8 §10 kap. 2 §1 §

Vad är verksamheten? Verksamhet skall aktivt ha bedrivits efter 1 juli Verkningarna pågår efter (Lag 1998:811 om införande av MB →MP 8 §) Även för föroreningar före 30 juni Samma verksamhet? Bidrag till skadan? Plats

MÖD M En VU (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet [tillverkning av tjärpapp] i fabriken sedan början av talet fram till Därefter hade bolaget annan tillverkning i fabriken, som också var miljöfarlig verksamhet. Bolaget överläts 1974 och fabriken lades ner Fastigheten såldes 30 dec 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visades att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före Länsstyrelsen förelade den ursprunglige VU (bolaget) att vidta markundersökningar.

MÖD M (fort.) VU överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som ansåg att bolaget var ansvarig verksamhetsutövare enligt 10:2 MB, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. MÖD fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969.

Konkursbos ansvar Om konkursboet fortsätter att aktivt bedriva verksamhet som bidrar till föroreningen är konkursboet ansvarigt som verksamhetsutövare. Saneringskostnader = prioriterad fordran i konkursen. Om det på fastighet konkursboet disponerar förvaras ämnen som kan medföra olägenhet är konkursboet ansvarigt som verksamhetsutövare. Om konkursboet inte bedriver verksamheten aktivt och det inte förvaras ämnen på fastigheten blir saneringskostnaderna oprioriterad fordran i konkursen.

Sekundärt ansvar Fastighetsägare är sekundärt ansvariga (10:3 MB) – Om det inte finns någon verksamhetsutövare som kan utföra eller bekosta avhjälpandet… Förvärv efter 1 jan Köparens undersökningsplikt: Ansvar om man kände till eller borde ha upptäckt föroreningen. Privatbostadsfastighet: Ansvar endast om man faktiskt kände till föroreningen.

Ansvarets innebörd Den som är ansvarig för att avhjälpa en föroreningsskada skall i skälig omfattning utföra eller bekosta det avhjälpande som på grund av föroreningen behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön (10:4 MB, 1 st.).

Ansvar: Skälighetsbedömning (10:4 MB, 2 st.) Hur lång tid sedan var det? Skyldigheter enligt den tidens lag – och hur dessa skyldigheter efterlevts Verksamhetsutövarens bidrag till föroreningen Omständigheterna i övrigt Ansvaret preskriberas inte (10:8 MB).

Solidariskt ansvar (10:6 MB) Myndigheten kan välja vilken/vilka verksamhetsutövare man vill utkräva ansvar av. Myndigheten kan välja vilken/vilka fastighetsägare man vill utkräva ansvar av. Den, inom respektive kategori, som fått betala mer än sin andel får kräva ersättning av de övriga.

Kostnadsansvar vid ”obehörig vinst” (10:9 MB) Fastighetsägaren kan bli ansvarig att bidra till att bekosta undersökning om åtgärderna medför nytta för henne, även om hon inte är ansvarig enligt 10 kap. MB. Fastighetsägaren kan bli ansvarig att bidra till att bekosta åtgärder för sanering om åtgärderna medför värdeökning av fastigheten, även om hon inte är ansvarig enligt 10 kap. MB.

Genomförande: Upplysningsskyldighet Den som äger eller brukar en fastighet skall genast underrätta tillsynsmyndigheten om det upptäcks en förorening på fastigheten som kan medföra olägenhet (10:11 MB). Det är straffbart att underlåta att lämna sådan underrättelse – Böter eller fängelse högst två år.

Miljöriskområde Länsstyrelsen kan förklara ett område som miljöriskområde om det behövs begränsningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått (10:15 MB). Inskränkningar i markanvändning eller anmälan – för t.ex. grävning, schaktning, bebyggelseåtgärder, ändrad markanvändning (10:17 MB).

Tillsynsmyndigheter Länsstyrelsen har tillsynsansvar för saneringsåtgärder om verksamheten ligger under länsstyrelsens tillsynsansvar. Kommunen har tillsynsansvar för saneringsåtgärder om verksamheten ligger under kommunens tillsynsansvar.

Befogenheter Tillsynsmyndigheten får meddela förelägganden och förbud – Dock inte så att ett tillstånd begränsas. – Vite, verkställighet genom kronofogdemyndigheten eller på adressatens bekostnad. Undersökning av verksamheten och dess inverkan på omgivningen – Kan kombineras med överlåtelseförbud. Det har betydelse om föreläggandet meddelas för miljöfarlig verksamhet (9 kap. MB) eller som föreläggande enligt 10 kap. MB. Tillsynsmyndigheten har rätt till tillträde – Kan beslutas även för den som vill eller är skyldig att utföra undersökningar eller saneringsåtgärder på annans mark. Villkor om efterbehandling kan föreskrivas i tillstånd

Förebygga / Reparera Miljöfarlig verksamhet 9 kap. MB. – Förebygga, hindra och begränsa förorening. – Tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt, miljömässigt motiverat, 2:3 och 2:7 MB. Förorenade områden 10 kap. MB. – Sanera områden som ändå blivit förorenade.

Målsättningen med en efterbehandlingsåtgärd är att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Vid val av teknisk lösning gäller generellt att man skall använda bästa möjliga teknik. Denna princip, den så kallade BAT (Best available technology - Bästa möjliga teknik) regleras i MB 2 kap. 3 §. Det senare gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt med avseende på nyttan med åtgärden i förhållande till kostnaden och regleras i den så kallade skälighetsregeln, MB 2 kap. 7 §.

Exempel En massafabrik har orsakat förorening i ett vattenområde genom utsläpp av fiberhaltigt processvatten. Vilka bestämmelser i MB blir aktuella för att åtgärda denna situation?