1 Kommentar till: Promemoria med förslag till ökad organisatorisk frihet för statliga universitet och högskolor, m.m. U2010/222/UH av Professor Peter Lohmander.

En presentation över ämnet: "1 Kommentar till: Promemoria med förslag till ökad organisatorisk frihet för statliga universitet och högskolor, m.m. U2010/222/UH av Professor Peter Lohmander."— Presentationens avskrift:

1 1 Kommentar till: Promemoria med förslag till ökad organisatorisk frihet för statliga universitet och högskolor, m.m. U2010/222/UH av Professor Peter Lohmander Diskussion av SULF:s forskningspolitiska program, torsdag 18 februari 2010, kl. 16.00 -- 18.00, Triple Helix, Samverkanshuset, Umeå Universitet

2 2 Jag läser följande mening i sektion 1.2 "Styrningen av högskolan": Citat: "En så långtgående decentralisering som möjligt av verksamhetsnära beslut bidrar till att främja utvecklingen av kvaliteten i utbildning och forskning.” Slut citat.

3 3 Jag, Peter Lohmander, hävdar följande: Kvaliteten i utbildning och forskning är framför allt beroende av att professorerna har internationellt konkurrenskraftiga och förutsebara tjänsteförhållanden.

4 4 Professorerna är de som har den högsta kompetensen vid universiteten, vilket garanteras av grundliga, opartiska sakkunniggranskningar. Dessa professorer måste ha kontroll över sin tid och sitt arbete för att långsiktigt utveckla forskning och undervisning på det sätt som leder till högsta möjliga kvalitet.

5 5 Om lokala beslutsfattare kan ändra på verksamheten efter behag, anställa "populära” personer utan sakkunnigförfaranden etc. och ändra utbildningens innehåll hur som helst (för att attrahera studenter med vilka medel som helst) så riskerar kvaliteten att sjunka dramatiskt.

6 6 Det viktigaste för svenska universitets långsiktiga kvalitet är därför att förbättra professorernas anställningsvillkor så att dessa blir internationellt konkurrenskraftiga och att säkra professorernas konkreta makt över utbildningen.

7 7 Om populismen och slagsmålet om studentpengarna: Kvaliteten i hela utbildningssystemet rasar. Kontroll av måluppfyllelse har blivit ”lösningen”. Nästan ingen talar om att målen samtidigt förenklas så att alla klarar sig även utan de kunskaper och färdigheter som krävs för objektiva och kritiska analyser på vetenskaplig grund. Teoretisk litteratur som förutsätter kunskaper i gymnasie- matematik anses för svår och utgår helt enkelt ur kurserna.

8 8

9 9