Starta presentationen…. Text och bilder Tuhin Översättning och bearbetning av svensk och engelsk text Kajsa Söderbaum och Carina Ylipää Bearbetning.

En presentation över ämnet: "Starta presentationen…. Text och bilder Tuhin Översättning och bearbetning av svensk och engelsk text Kajsa Söderbaum och Carina Ylipää Bearbetning."— Presentationens avskrift:

1 Starta presentationen…

2

3 Text och bilder Tuhin Översättning och bearbetning av svensk och engelsk text Kajsa Söderbaum och Carina Ylipää Bearbetning av materialet till digital form Mikael Öholm

4 Koitta En by i Bangladesh Förord Den här boken är skriven av en god vän till mig. Han heter Tuhin. Han är en lysande fotograf, en mycket god tolk, en man som älskar sitt land med alla dess för- och nackdelar och han högaktar och beundrar sina landsmän i Bangladesh. Jag har träffat Tuhin vid ett flertal tillfällen och arbetat tillsammans med honom under mina vistelser i Bangladesh. För två år sedan började vi fundera kring att göra en bok om Bangladesh och om bylivet där i synnerhet. Global Learning / Lärande utan gränser, en svensk ideell förening som arbetar ut mot Bangladesh, var intresserad av en bok som presenterade det land och de människor som de arbetar med och för. På samma gång skulle denna bok presentera samarbetet mellan Global Learning och den ickestatliga bangladeshiska organisationen Proshika. Detta samarbetsprojekt har som mål att stötta driften av tio bangladeshiska grundskolor. forts… En tanke med boken är att den kan användas som ett läromedel både i Sverige och i Bangladesh. Den kan användas på olika sätt beroende på elevernas ålder och nivå. Boken kan naturligtvis också användas som en presentation av Bangladesh för andra organisationer som är verksamma i landet. Texterna har bearbetats av Carina Ylipää, som undervisar i engelska på Bräckegymnasiet i Göteborg. Boken har översatts till svenska av Carina Ylipää och Kajsa Söderbaum, ordförande i Global Learning / Lärande utan gränser. Jag rekommenderar verkligen denna bok fylld av fantastiska bilder och texter, en blandning av poesi och fakta. Njut av detta smakprov av Bangladesh med dess människor, skönhet och dagliga kamp för överlevnad. Göteborg

5 God morgon! Morgonen gryr Dimman ligger fortfarande tät En bonde skyndar barfota på daggvåt stig av gräs till arbete

6 Bangladesh Fattigdom, naturkatastrofer, trafikkaos, korruption och befolkningsexplosion är ord som ofta förknippas med Bangladesh och andra utvecklingsländer. Men det finns också ett annat Bangladesh med en landsbygd fylld av skönhet. Det geografiska läget mellan Himalaya och Bengaliska viken tillsammans med floderna, som likt blodådror slingar sig genom landskapet, skapar fruktbar jord och grönska som föder 150 miljoner människor på en yta stor som Götaland. Den kulturella mångfalden bjuder på ett rikt utbud av sång, musik, teater och festivaler. De olika uttrycksformerna har ofta religiös, etnisk, historisk, fostrande eller politisk underton. Olika religionstillhörigheter ges utrymme och integritet och hindrar inte gemenskap, generositet och gästfrihet. Från gryning till afton är bylivet enkelt och samtidigt varierande. Människorna arbetar hårt men hetsar inte. Det är många människor och ändå stilla. Fåglarna sjunger högt och rent. Livet här kan uppfattas som en evig, grön gåva. Det geografiska läget mellan Himalaya och Bengaliska viken tillsammans med floderna, som likt blodådror slingar sig genom landskapet, skapar fruktbar jord och grönska som föder 150 miljoner människor på en yta stor som Götaland. Den kulturella mångfalden bjuder på ett rikt utbud av sång, musik, teater och festivaler. De olika uttrycksformerna har ofta religiös, etnisk, historisk, fostrande eller politisk underton. Olika religionstillhörigheter ges utrymme och integritet och hindrar inte gemenskap, generositet och gästfrihet. Från gryning till afton är bylivet enkelt och samtidigt varierande. Människorna arbetar hårt men hetsar inte. Det är många människor och ändå stilla. Fåglarna sjunger högt och rent. Livet här kan uppfattas som en evig, grön gåva.

7 Bybor fiskar i kanalen längs vägen. Att leva i Koitta. Koitta är en by i Bangladesh, som ligger 52 km väster om huvudstaden Dhaka, i distriktet Manikganj. På landsbygden är bybornas arbete beroende av och nära naturen. Byborna försörjer sig huvudsakligen av jordbruk och små familjeföretag som t.ex. möbeltillverkning, keramik, smide och skrädderi. Eftersom Koitta ligger nära huvudstaden har industrialiseringens utveckling nått även denna by och förändrat livsmönstren. Människor väljer olika moderna yrken i stället för de traditionella. Mikrokrediterna i Bangladesh, som gav initiativtagaren Nobelpriset, ger människor en möjlighet att bekämpa fattigdomen. Baksidan av myntet är risken att bli skuldsatt för resten av livet… …Elektricitet i byn medgav konstbevattning och ökade användningen av telefon, TV, kylskåp, m.m. Människor använder elektrisk belysning i den mån den är tillgänglig eftersom elnätet är mycket otillförlitligt. Fattigdomens och arbetslöshetens förbannelse ger industriägarna möjlighet att profitera på desperata människors behov av pengar. Även barn utnyttjas. Unga, arbetslösa människor flyr till andra städer eller utomlands, framför allt till Mellanöstern, i hopp om att kunna skapa sig och sin familj ett liv utan fattigdom. Trots att levnadssätt och levnadsstandard förändrats snabbt så är livet i byn fortfarande enkelt och traditionellt.

8 Ris Ris är basfödan i Bangladesh. Odlingen av ris varierar med årstider och vattentillgång. På vintern, från oktober till februari, när floderna torkar bildas bördiga slambäddar som lämpar sig väl för risodling och ger mycket god avkastning, av så kallat ”Boro-rice”. I andra områden så odlas ”Boro-rice” med hjälp av konstbevattning. Men alla bönder odlar ”Aman-rice” med hjälp av regnvatten. Hälften av landets totala risproduktion består av denna rissort. En annan rissort med hög avkastning är ”Aus”, som produceras under sommaren. Mellan risodlingssäsongerna låter man inte jorden ligga oanvänd. Bonden odlar grönsaker, jordnötter eller oljeväxter under förutsättning att det finns tillgång till vatten och gödningsmedel. Fiskodling förekommer. Traditionellt har jordbruksarbete haft hög status i Bangladesh. Men arealen användbar jord minskar och därmed antalet bönder på grund av den förändrade synen på jordbruksarbete som mindre attraktivt. Införandet av modern teknik liksom förändrade ägarförhållanden inom jordbruket har inte minskat fattigdomen på landsbygden utan snarare tvärtom. Färre rika jordägare lägger under sig större arealer jord genom att köpa upp skuldsatta bönders mark. Bonden får sedan bruka jordägarens åker under mycket dåliga villkor. Han blir mer eller mindre livegen.

9 Abdul Kader Abdul Kader arbetar som riksha-förare. Han tjänar ungefär 2 dollar per dag. Han verkar vara en lycklig man med sin lilla familj på 3 personer.

10 Abdul Kader skördar ris. Han odlar ris bara för den egna familjens årliga behov. Att ha möjlighet att odla eget ris ger stor trygghet. Eftersom detta är en småskalig odling arbetar han ensam. Hans fru och enda dotter hjälper honom dock ofta på fältet.

11 Jute kräver en mycket större arbetsinsats än ris men avkastningen per hektar är också högre. Ramzan Ali lagrar sin jute och väntar på det bästa marknadspriset.

12 Ramzan Ali Ramzan Ali, med två söner och en dotter, är bonde. Förutom att arbeta med sin egen jord är han riksha-förare och daglönearbetare. Den dagliga inkomsten på två dollar är knappt tillräcklig för att tillgodose hans familjs dagliga behov. Båda sönerna bidrar till familjens försörjning. Ramzan Ali tog ett mikrokredit-lån på 70000 taka (ca 7000 kronor) för att ordna en fest och för att betala sin dotters hemgift. Med sin blygsamma dagliga inkomst och den årliga försäljningen av jordbruksprodukter så gör han sitt bästa för att kunna betala tillbaka sina skulder. Efter att ha betalt tillbaka 830 taka varje vecka så återstår bara en mindre summa till honom själv.

13 Ramzan Ali samlar ris på sin åker. Han har hyrt in fyra daglönearbetare som hjälper honom. Moderna jordbruksredskap har underlättat skördandet men kostnaderna för att odla har samtidigt stigit. Plantor, bevattning, gödningsmedel och insektsgifter blir kostsamt. Under risskörden funderar Ramzan Ali på rispriset och på vad han kommer att tjäna när alla utgifter är betalda.

14 Ramzan Alis fru (kvinnan till vänster) är ute på fältet för att samla gräs till korna.

15 Hantverkare I Bangladesh är hantverkare en grupp av människor i byn som arbetat generation efter generation med tillgängliga råvaror för att skapa redskap och kärl som är nödvändiga i vardagen. Hantverkare kan också kallas konsthantverkare. Hela familjen från barn till gamla deltar i tillverkningsprocessen från insamlande av material till försäljning. Karriären till hantverkare börjar alltså redan i barndomen. Genom att hjälpa de äldre så lär sig barnet kärleken till hantverket. Genom erfarenhet och övning blir barnet också till slut hantverkare.

16 Varje dag när Jayanta, tolv år, kommer från skolan börjar han tillverka korgar tillsammans med sin mor. Det tar honom en hel dag att göra en enda korg medan en vuxen kan göra tre.

17 Tillverkning av ”palo” Riazuddin tillverkar ”palo” (ett fiskredskap) av bambu sju dagar i veckan. Han tar sina varor till Koittas ”haat”, veckomarknad, och tjänar mellan 1000 och 1400 taka på detta.

18 Haat : Koittas marknadsplats I årtionden har fredagarna varit veckomarknadsdag på Koittas marknadsplats. Bönder, hantverkare, krukmakare, smeder och andra kommer från kringliggande byar. Varje ”haat” har rykte om sig för den ena eller andra specialiteten från hantverk till boskap.

19 Fiskmarknaden Ingen bangladeshisk måltid är komplett ifall den inte innehåller någon form av fiskgryta. Mer än 80% av landets animaliska proteinkonsumtion kommer från fisk. Fisken kommer huvudsakligen ifrån floder, kanaler, våtmarker med vatten från regnperioden och privatägda dammar. Byborna köper fisk på den lokala marknaden dit fiskarna kommer på morgonen. Olagligt utsläpp från industrin förorenar många av vattendragen där fisk odlas och förorsakar därmed problem för fiskarnas uppehälle.

20 Guldsmedsarbete i den lokala verkstaden.

21 Haripada, som är möbelsnickare, snidar ut mönster. För att dekorera möbler och andra träprodukter skapar möbelsnickaren egna mönster enbart med hjälp av hammare och mejsel.

22 Krukmakarens hjul som sakta slutar snurra Användandet av lerkrukor i vardagen har tagits över av industritillverkade aluminium- och plastbehållare. Därför kan man se en tidigt väldigt upptagen krukmakare sittande på den dagliga marknaden förlorad i tankar kring en osäker framtid. Fortfarande kan veckomarknaden och lokala festivaler innebära tillfälligt goda inkomster för dessa hantverkare. Följden av minskad efterfrågan av dessa produkter gör att många krukmakare inte uppmuntrar sina barn att ta över deras yrke eftersom den ekonomiska situationen är så osäker. I vissa fall flyttar hantverkaren till staden i jakt på inkomst och lämnar därmed generationers yrkeskunnande. Är det rimligt att ett sådant här hantverkskunnande försvinner som en konsekvens av att nya produkter konkurrerar ut de traditionella?

23 Förutom att tillverka vardagsprodukter så är de hinduiska keramikerna upptagna hela året med att skapa gudabilder som helgas under hinduiska festivaler, ”puja”. Detta har de gjort under generationer både för ge bevis på sin yrkesskicklighet och sin religiösa tro.

24 En krukmakare packar sin korg för en lång promenad till Koittas veckomarknad ”haat”.

25 En krukmakarverkstad i byn Dhankura.

26 En gammal kvinna från en krukmakarfamilj stirrar ut i tomma intet. Hennes ansiktsuttryck är en bra illustration av de minskade möjligheterna av att försörja sig på keramiktillverkning.

27 Shari, shakha, sindur Paroma Das, 16 år, ett offer för barnäktenskap matar sitt barn. När kamraterna går till skolan är hon upptagen med att ta hand om sitt barn. Hon bär shari (tygstycke som används som klädesplagg), shakha (vita armband) och sindur (rött märke i pannan samt rödfärgad bena) som traditionellt talar om att hon är en gift hinduisk kvinna. Medelåldern för giftermål för flickor är 14 år i Bangladesh, en av de lägsta i världen. Tidiga äktenskap och täta graviditeter innebär stora risker för kvinnors hälsa. Det leder till hög spädbarns- och mödradödlighet. Många unga mödrar dör under förlossningen.

28 Fönstret mot frihet I den patriarkala kulturen är kvinnans frihet inskränkt. Hon är ständigt utmanad av osynliga barriärer upprättade av mannen. Så länge hon är inomhus eller täckt av ”burkha” (en särskild slöja som muslimska kvinnor använder för att dölja sig då de går ut) behåller hon ett slags social status. Nuförtiden är många kvinnor medvetna om sina rättigheter. De som har tillräckligt självförtroende värderar sin frihet.

29 Kvinnor och jordbruk Kvinnor är fostrade att tycka att hemmet och familjen är av största vikt och att arbete utanför hemmet är av mindre vikt. De uppmuntras sällan att söka jobb utanför hemmet utom de få jobb som männen värdesätter och därmed tillåter kvinnor att ta. Men kvinnorna visar ingen brist på kunnande då de tar på sig en mängd arbetsuppgifter inom jordbruket. De behärskar aktiviteter som att koka, torka, skala och rensa säd och linser, de tröskar och lagrar riset och konserverar säd och grödor. De arbetar sida vid sida med männen med förkultivering, plantering, ogräsrensning och skalande av jutestjälkar.

30 En ung bonde, hans fru och mor arbetar tillsammans på fältet.

31 En kvinna samlar torra grenar medan man gallrar bland träden och bär hem dessa för att använda dem vid matlagningen för att slippa köpa bränsle. En ”sann” kvinna värnar om sin familj genom att samla på allt hon kan hitta.

32 I byn Dhankura torkar kvinnor kokt ris som ska förvaras under det kommande året.

33 Kvinnorna stiger fram Det tas som självklart att kvinnan är helt och hållet ansvarig för alla sysslor i hemmet. Detta begränsar hennes möjligheter till utbildning, praktik och anställning utanför hemmet och gör henne helt beroende av en man. Ökad medvetenhet, fler läs- och skrivkunniga och fler som arbetar utanför hemmet har förbättrat kvinnans socioekonomiska status. Kvinnor som arbetar utanför hemmet arbetar ofta totalt 10 till 16 timmar per dag eftersom de fortfarande är ansvariga för hemmet.

34 Under de två senaste årtiondena har fler kvinnor än någonsin tagit anställning inom olika yrken. Ett stort antal kvinnor är anställda som gatuförsäljare, tvätterskor, daglönearbetare i småskalig industri (t ex inom livsmedelsindustrin) samt också som betald och obetald arbetskraft i andras hem. En stor andel av denna grupp är icke läs- och skrivkunnig. Med svag förhandlingsposition möter dessa kvinnor diskriminering både vad gäller lön och arbetsuppgifter.

35 Boskapsuppfödning är vanligt Alla på landsbygden är involverade i boskapsuppfödning. Alla bondefamiljer försöker hålla sig med någon slags boskap. Att föda upp kor är en vinstgivande verksamhet och många familjer gör det. På det viset kan de fördubbla sin inkomst på sex månader. När den årliga Eid-högtiden infinner sig tar byborna sina kor till marknaden ”haat” och säljer dem.

36 Under sin långa arbetsdag tvättar kvinnan kor och ger dem gräs, fyller på torrfoder, mockar, mjölkar, m.m.

37 Hon väntar på slutet I den manligt dominerade familjestrukturen i Bangladesh tillbringar kvinnan hela sitt liv med att ta hand om familjen. Eftersom hon sällan arbetar utanför hemmet är hon beroende av far eller make och i vissa fall av sin bror eller son. I de flesta kvinnors liv övergår beroendet från far till make väldigt tidigt p g a barnäktenskap och ofta är det en stor ålderskillnad mellan man och hustru. Detta resulterar i att ett stort antal kvinnor blir änkor. Som änka blir ålderdomen ensam och svår att bära. De som är välsignade med kärlek och omtanke ler ett tandlöst leende. De ensamma lever med sina minnen av det förflutna och väntar på det annalkande slutet.

38 Laki Akhter Läraren Laki Akhter står med sina elever framför NFP (Non Formal Primary)-skolan i Alinagar. Lärande utan Gränser (LUG / Global Learning, en svensk ickestatlig ideell organisation som stöder utbildningssektorn i Bangladesh) stöder 10 NFP-skolor i distriktet Manikganj. Den primära inriktningen är att skapa utbildnings- möjligheter för framför allt flickor som hoppat av den statliga skolan.

39 Läraren Laki Akhter med sin familj vid deras bostad. Efter att ha avslutat årskurs tio i skolan och en kort pedagogisk utbildning anställdes hon på NFP-skolan i Alinagar.

40 Skydd mot onda makter På nästan alla barn i Bangladesh ser man ett stort svart märke på pannans vänstra sida och en färgglad tråd med en amulett runt halsen eller midjan. Amuletten plockas från det lokala templets relikskrin. Föräldrarna hämtar amuletten från imamen (den muslimska böneledaren) för att det nyfödda barnet ska välsignas med god hälsa. För att beskydda barnet från onda makter som skulle kunna ska det underlåter aldrig modern att dekorera sitt älskade barn. Denna ritual genomförs allmänt utan att ha någon direkt koppling till religiös tro. Den är snarare ett uttryck för en starkt traditionell företeelse.

41 I sin broders armar Tillsammans hela dagen. Fadern arbetar på fälten. Modern tar hand om hemmet. Så växer de upp i Bangladesh

42 Rajib gör sina läxor.

43 Jahanara, en elev i Burundis ”moktob” (koranskola), visar sin tavla där hon har skrivit de första sex bokstäverna i det bengaliska alfabetet.

44 ”Moktob”, koranskolan Nästan alla moskeer i Bangladesh bedriver undervisning. Imamen lär barnen läsa Koranen och hur man ber sina böner. Detta kan kallas en förskoleundervisning för muslimska barn. Det första språk som lärs ut till barnen blir alltså arabiska och inte modersmålet bengali. När morgonen gryr och barnen vaknar går till moskén med sin arabiska bok och sitter tillsammans läser högt i korus. Detta har varit en tradition av icke statlig fostran som har pågått i generationer. I en del områden får imamen en liten ekonomisk ersättning som är ihopsamlad av byborna. I andra områden ger den bangladeshiska islamska stiftelsen ekonomisk ersättning till imamerna. I ytterligare andra områden finns en fastställd läroplan som inkluderar undervisning i bengali och matematik. Moskéerna har genom sitt vidsträckta nätverk en mycket god möjlighet att nå alla invånare, även dem långt ut på landsbygden för vilka möjligheter till utbildning har saknats och också till nästa uppväxande generation som riskerar att annars inte få någon skolgång. Morgonens lektion i Naogao koranskola.

45 En elev på väg till skolan.

46 Utbildning; alla barns grundläggande rättighet i Bangladesh Vid självständigheten 1971 var cirka 82 % av Bangladesh befolkning icke läs- och skrivkunniga. Sedan dess har utbildning till alla setts som allra högsta prioritet. Grundläggande utbildning i Bangladesh omfattar ett brett spektra av utbildning som kan äga rum på olika nivåer och i olika miljöer och vars mål är att tillgodose en mängd behov. Detta innebär skolor med olika skolhuvudmän som t ex staten, NGOs och koranskolor. inte bara formell skolundervisning utan också annan form av utbildning på olika nivåer och i olika former. Trots alla dessa ansträngningar så anses utbildning fortfarande vara ett privilegium för dem som bor på landsbygden i Bangladesh. På landet börjar ett barns arbetsliv tidigt. Fortfarande uppvisar föräldrar liten tilltro till utbildning vilket gör att de föredrar att skicka sina barn till arbete för att förbereda dessa för ett arbetskrävande liv. En framtid som riksha-förare, tegelbruksarbetare, stenhuggare, lantbrukare, och försäljare kräver sällan någon utbildning.

47 Elever i Umanadapur statliga grundskola i Koitta samlas inför dagens undervisning. Tillgångarna inom den statliga utbildningssektorn motsvarar dåligt den efterfrågan som finns. Eleverna är alltid fler än vad som egentligen är rimligt. Undervisningsmaterialet är undermåligt. Brist på lärare och lämpligt undervisningsmaterial förbättrar inte situationen. Utvecklingen av den grundläggande skolutbildningen är en nästan oöverkomlig utmaning p g a otillgängliga eller begränsade resurser. Regeringen försöker att med hjälp av lokala och internationella organisationer förbättra situationen. Situationen förbättras inte av faktorer som t ex oengagerade lärare eller föräldrars oförmåga eller ovilja att skicka sina barn till skolan. Sammantaget är utbildningsmöjligheterna för flertalet i Bangladesh fortfarande ett problem.

48 Det här är en lampa Goyaria är en avlägsen by i distriktet Manikganj. I den icke statliga grundskolan i byn får läraren större möjlighet att ägna sig åt var och en av sina trettio elever. Nya undervisningsmetoder har gjort att lektionerna blir mer intressanta. Efter lärarens demonstration kommer eleven Rashid fram, han pekar på lampan och säger ”This is a lamp”.

49 Mitt namn är Shamim Mia Shamim Mia i Goloras NFP-skola visar upp sin teckning ”Min by”. Som en del av lektionen i engelska skriver eleverna upp namnet på färgerna i stället för att färglägga bilden. Denna metod att lära ut namnen på färgerna är mycket effektiv för unga elever.

50 A till Z

51 Shirin Banu, lärare i Golora NFP-skola, rättar en elevs skrivuppgift.

52 Grupparbete Elever i Alinagar NFP-skola tecknar i grupper. Sättet att arbeta i grupp utvecklas bland barnen genom lekfulla arbetssätt t.ex. dans, sång och att teckna kring en gemensam uppgift.

53 En elev ritar en blomma.

54 Småprat i klassrummet.

55 Elever på Janna NFP-skola leker på skolgården.

56 Framtidstro

57 Läraren Nasir Uddin undervisar i Burundi NFP-skola.

58 2 till 5 Här får 5 elever dela på 2 läroböcker, ett exempel på skolornas tillgång på läromedel.

59

60 Vad vill du?

61 Shefali läser upp en dikt i Nayapara Ananda Skola. Denna icke statliga grundskola drivs av ”Reaching Out of School Children (ROSC)”, ett statligt initiativ att driva NFP-skolor i avlägsna byar i Bangladesh.

62 Privata förskolor på landsbygden Föräldrar med god ekonomi väljer ibland att låta sina barn gå i privata förskolor. En stor del av eleverna sållas där bort genom skolavgifter. De föräldrar som har valt att sätta sina barn i dessa skolor har gjort så för att de hoppas på bättre undervisning och mer uppmärksamhet från lärarnas sida eftersom dessa skolor har färre elever per lärare än statliga förskolor har. Dessa förskolor startar genom enskildas initiativ hos mer välbeställda bybor. Man kan bara hoppas att dessa skolor aldrig kommer att drivas i vinstsyfte. Sumi och Mahabub i skolbussen på hemväg från förskolan Nazrul Bidyashiri.

63 Utsatta barn Fattigdom, bristande kunskap hos föräldrarna, ingen ordentlig skolgång och andra liknande problem som finns i ett utvecklingsland utgör fortfarande ett hinder för skolgång. Barn som hoppat av skolan eller aldrig ens börjat skolan finner man lekande eller arbetande på fälten eller på väg till marknaden med föräldrarna i jakt på arbete. Vid tio års ålder arbetar många barn hårt och med långa arbetsdagar. Bildtext: Faruk, 10 år och Masud, 12 år (till vänster) arbetar i en restaurang vid Nayadingi busshållplats. Ingen av dem har gått i skolan eftersom det inte fanns någon i deras by.

64 Historien om tegelbruket I industrialiseringens namn så dök den ena tegelfabriken efter den andra upp på landsbygden. Trafiken tilltog på ett okontrollerat sätt och vägarna fylldes av fordon av alla slag. Vattendragen förgiftades av olika kemikalier. Detta bidrog till att försämra levnadsförhållandena för många människor samtidigt som den ekologiska balansen rubbades. Den ökade efterfrågan på byggnadsmaterial och tillgången på den typ av lera som behövs för att framställa tegel är det huvudsakliga skälet till det stora antalet tegelindustrier i distriktet Manikganj. Tegelbruken runt byn Koitta har ett mycket stort antal daglönearbetare som arbetar under vintersäsongen då dessa industrier är verksamma. Då dessa ofta kommer från andra distrikt bor de i och kring tegelfabrikerna i undermåliga bostäder. Kvinnor arbetar ofta på dessa tegelbruk. De har några av de allra tyngsta arbetsuppgifterna som att forsla och bära lera. Kvinnornas löner är betydligt lägre än männens redan låga löner och det strängt fysiska arbetet sliter hårt. Barnarbete är också mycket vanligt förekommande. Den uppgrävda lerjorden (se nästa sida) säljs till närmsta tegelbruk. Markägaren får ungefär 300 taka (30 kr) för varje lastbil fylld med jord. I detta fall tjänar markägaren totalt 30000 taka (3000 kr). Ingen kommer någonsin att kunna odla något på denna jord igen eftersom de bördiga jordlagren är borttagna. Byborna säljer sin jord till tegelbruksföretag och andra industrier som behöver jordmassor för att höja marknivån. Varje gång en bit jord säljs bort så mister bonden inkomsten från två till tre risskördar per år plus det egna hushållets risbehov.

65 Tegelbruken ansvarar för luftföroreningar, särskilt under den torra årstiden. Föroreningarna orsakas av rök, aska, damm och sulfatdioxidgas som förorenar omgivningarna kring fabrikerna. Surt nedfall har blivit ett återkommande problem i de här områdena. Tegelbruken orsakar också förlust av skördar, utarmning av mineral ur jorden och därmed minskad bördighet. Tegelbränning gör att markområdet runt omkring blir oanvändbart för odling under många år.

66 Arbetaren bär minst 14 tegelstenar på huvudet åt gången. Han småspringer med denna börda många gånger per timme under sin långa arbetsdag. Ju fler stenar som transporteras ju högre blir lönen. Att bära en så tung börda på huvudet medför en stor risk för nack- och ryggmärgsskador. Detta kan klassificeras som rent slavarbete och förkortar livslängden i hög grad.

67 Tegeltillverkningen har stort behov av transporter. Trafikolyckor är vanliga och de är ofta med dödlig utgång. Trots att dessa tegelbruk ger arbetstillfällen för tusentals bybor blir tillverkningen ett framtidshot eftersom den ekologiska balansen i området skadas. Är det inte en skam att detta får fortgå i ett jordbruksland som Bangladesh?

68 Följden av fabriken Vattnet i floder, strömmar och kanaler förstörs av orenat industriavfall. Textilindustrin släpper ut oerhörda mängder kemiska föroreningar i floderna för att slippa bekosta reningen av avfallet. I huvudsak består avfallet av kemikalier från färgning och blekning av textilier och vattendragen förgiftas för lång tid. Självklart har den industriella tillväxten varit fördelaktig för landet i många avseenden men den har också skapat en rad problem som t ex förgiftning av vattendrag. Eftersom landsbygdsbefolkningen i stor utsträckning är beroende av jordbruk och fiske kan inget vara viktigare än tillgång på friskt vatten för befolkningens överlevnad. Erling, på besök från Sverige, tar sig över Barobaria-floden nära Naogao.

69 Bilden är tagen ungefär ett år efter den bilden där Erling korsar floden och försämringen av vattenkvalitén syns tydligt. Floden har dött Vattnet i Barobaria-floden ser mörkbrunt ut och stinker p g a den närliggande textilfabriken. Rising Apparels Ltd släpper ut sitt avfall i en kanal som mynnar ut i floden. På mindre än två år har flodvattnet blivit förgiftat så långt som två kilometer nedanför fabriken öster om byn Naogao. Ingen fisk kan odlas i det förgiftade vattnet. Fiskare från byar i närheten har slutat att odla fisk här. De lokala bönderna använder flodvattnet till bevattning eftersom de inte har något annat val.

70 En patient körs till sjukhus.

71 Bussresa Varje dag åker många bybor in till staden för att sälja mjölk och grönsaker. Människor som arbetar som daglönearbetare, gatuförsäljare, grönsaksförsäljare och andra yrkesverksamma reser med buss. Trafiken är extra tät under rusningstid. Människor åker ofta på busstaket därför att bussen är full, man har bråttom eller för att man inte har tillräckligt med pengar för att betala bussresan. Statistiken visar att trafikolyckor dödar tio gånger fler människor än översvämningar.

72 Gästarbetare Det finns alltid ett särskilt pris för gästarbetare som reser i grupper på lastbilsflak eller busstak. Gästarbetarna på bilden kommer från Bangladesh norra delar. I sina försök att skaffa sig arbete och inkomster reser de ofta till olika delar av landet. Med en medelinkomst på mindre än två dollar per dag får dessa arbetare kämpa hårt för att få ihop tillräckligt med pengar till familjen som väntar där hemma.

73 På landsbygden använder människor lastbilar för att transportera husdjur och andra varor. Även arbetarna färdas på lastbilarna.

74 Jatra folkteatergrupp Högtider På landsbygden innebär nöjeslivet sällan att artister utifrån kommer till byn. Istället är det byborna själva som står för underhållningen, alltifrån att dyrka gudar till att fira skörden. Festligheter för byborna samman då många av dessa högtider innebär att alla i byn deltar i firandet. Den bangladeshiska kalendern börjar med nyårsfirandet. Under regnperioden sjunger människorna olika folkvisor hemma på gården. Hinduerna har sin största festival, Durga Puja, under hösten. Vinterkvällarna för med sig extra underhållning till byborna när olika teatergrupper framför sina skådespel. Slutet på varje årstid firas ofta genom att marknader och kulturella program anordnas. Olika lokala helgon firas också på detta sätt. Eftersom Bangladesh i huvudsak är muslimskt spelar den arabiska kalendern stor roll vad gäller firandet av olika högtider. Muslimerna firar två av sina stora högtider, ”Eid-ul-Fitr” och ”Eid-ul-Azha”, liksom många andra religiösa högtidsdagar. Trots olika religiös tillhörighet deltar alla bybor i firandet av ”Puja” och ”Eid”

75 Rata Jatra, den hinduiska guden Jagannaths triumfvagn.

76 ”Durga Puja”, hinduernas största religiösa högtid. På hösten firar hinduerna sin största högtid.

77 ”Eid” Efter fastan, ramadan (den 10e månaden i den arabiska kalendern), ber muslimerna sin Eid-bön utomhus. Muslimerna firar två stycken ”Eid” under året och detta firas i hela landet.

78 Hinduer omfamnar varandra i ett tempel i Koitta i samband med en tre dagar lång musikalisk fest för att hedra guden Hari.

79 En skådespelare framför folksagan ”Gazi Kalui”

80 En hindu som dyrkar Rasul Shah Bogdadi dansar i trans till musik för att fira helgonets födelse.

81 Efterord Min avsikt med den här boken är att presentera ett land som jag älskar. Jag vill också låta er få möta människor som har tagit emot mig och bemött mig som en nära vän på alla tänkbara sätt. Ja fick ta del av deras liv, deras dagliga arbete, dras ansträngningar och ambitioner, deras framtidshopp för dem själva, deras barn och för deras land. Vi har talat om deras roll i samhället, deras politiska roll och deras möjligheter att påverka. Vi har talat om vikten av utbildning, om religion och om utbildning i religiösa skolor. Jag har tillbringat en lång tid i byn Koitta och dess omgivningar, återvänt dag efter dag och därmed blivit en välbekant syn för alla. Personerna i den här boken har bjudit in mig för att dela deras måltider och högtider och att delta i sorg och glädje. Jag vill uttrycka min tacksamhet till alla dem som på något sätt eller alla sätt har gjort den här resan möjlig. Jag ber om ursäkt för oavsiktliga misstag. Respons är alltid välkommen på monje_ti@hotmail.commonje_ti@hotmail.com eller www.banglatuhin.wordpress.comwww.banglatuhin.wordpress.com

82

83 Presentationen är slut…