Idrottens föreningslära - grunden

En presentation över ämnet: "Idrottens föreningslära - grunden"— Presentationens avskrift:

1 Idrottens föreningslära - grunden
Nya Föreningsguiden Målstegen Idrotten vill Normalstadgar Skatter och avgifter – PM SISU Idrottsutbildarna och SISU Idrottsböcker Plats för eget material från SF och IF Välkommen till Idrottens föreningslära! Du som ideellt eller professionellt engagerad ledare inom idrotten är tillsammans med cirka tre miljoner andra (!) medlemmar oerhört viktig för idrottens och föreningslivets fortsatta utveckling. I syfte att öka dina möjligheter att bidra till denna utveckling har vi tagit fram ett paket av bra-att-ha-saker. Vi hoppas att du finner dem introducerande, informerande och inspirerande! Idrottens föreningslära är det samlade begrepp vi använder för allt som har med föreningskunskap och föreningsutveckling att göra. Du får Idrottens föreningslärapärm som en del i det första steget av tre som handlar om föreningskunskap och föreningsutveckling. De övriga två stegen, Idrottens föreningslära fortsättning och fördjupning, hittar du mer information om på SISU Idrottsutbildarna hemsida ( I pärmen har vi mot bakgrund av ovanstående lagt med: Nya Föreningsguiden – ett material om elementär föreningskunskap och föreningsutveckling Målstegen – ett material när man ska ta fram föreningens verksamhetsinriktning och verksamhetsplan Idrotten Vill (utdrag), som är hela den samlade idrottens verksamhetsinriktning, verksamhetsidé och värdegrund Riksidrottsförbundets normalstadgar för idrottsföreningar med kommentarer – ett dokument som på olika sätt belyser och beskriver varför stadgarna finns, varför de innehåller det de gör och behöver göra PM om skatter och avgifter – ett material som översiktligt beskriver vad som gäller för allmännyttiga ideella föreningar när det gäller just skatter och avgifter SISU Idrottsböckers förlagskatalog – där du kan hitta en mängd fortsättnings- och fördjupningsmaterial i det som handlar föreningslära Beroende på i vilket sammanhang du får pärmen kan den vara kompletterad med material från ditt specialidrottsförbund, ditt SISU-distrikt, från din kommun eller annan samverkanspartner. Pärmen med dess innehåll i kombination med den träff, Idrottens föreningslära – grund, som du just deltagit i är tänkt att vara ditt eget uppslagsverk när det gäller sådant som har med föreningslära att göra. Fyll därför gärna på pärmen allt eftersom och besök också med jämna mellan både ditt eget specialidrottsförbunds, SISU Idrottsutbildarnas och Riksidrottsförbundets ( hemsidor. Där hittar mer du kan ha nytta av i rollen som en av de viktigaste personerna vad gäller idrottens och föreningslivets utveckling. Till sist – organisationen (föreningen och förbundet) är till för idrottens skull, aldrig tvärtom. Idrottens föreningslära är på samma sätt till för idrottens skull, inte för sin egen.

2 Vi är där när idrotten lär
SISU Idrottsutbildarna har 21 distrikt runt om i landet som arbetar med att utveckla de idrottsföreningar som finns runt om i Sverige. Det finns fem former för vår verksamhet: Lärgrupper Kurser Föreläsningar Process- och utvecklingsarbeten Kulturprogram Våra medlemmar SISU Idrottsutbildarna ät idrottens studie-, bildnings- och utbildningsorganisation. Vi har 67 specialidrottsförbund som medlemmar – Svenska Fotbollförbundet är ett av de större och Svenska Isseglarförbundet är ett av de minsta. Dessutom har vi tre medlemsorganisationer. Varje specialidrottsförbund sätter ramarna för sin idrott. I enlighet med idrottsrörelsens gemensamt beslutade riktlinjer ”Idrotten vill” tar SF fram utvecklingsstrategier och stimulerar sina föreningar att utvecklas i linje med dessa. Utbildnings bedrivs även av SF själva i egen regi, men också i samarbete med SISU Idrottsutbildarna. /mellanrubrik/ SISU Idrottsutbildarnas roll Vår verksamhet utgår från idrottens behov av utveckling. Vi jobbar för att stimulera människors lärande, stärker engagemanget och utvecklar idrottens verksamhet. /underrubrik/ Vi utvecklar idrottsförbunden och medlemsorganisationerna På riksnivå fungerar SISU Idrottsutbildarna som ett stöd och en resurs för de SF och MO som vill utveckla sin organisation och verksamhet. Här är våra processledare en viktig resurs. På riksplanet har vi också ett omfattande kurs- och konferensprogram och ett projekthotell. /underrubrik/ Vi utbildar idrottsföreningarna SISU Idrottsutbildarna har 21 distrikt somt om i landet som arbetar med att utveckla de idrottsföreningar som finns runt om i Sverige. Det finns fem former för vår verksamhet: Lärgrupper Kurser Föreläsningar Process- och utvecklingsarbeten Kulturprogram Kontaktuppgifter till ditt distrikt finns på

3 Vem är du? Vad är din roll i föreningen? Varför är du här?

4 Vi kanske borde bilda en förening!
DET VAR DÅ! Regler för samverkan människor emellan har alltid funnits. Från början var de oskrivna och skapades i takt med de behov som uppstod. De tidiga jägarfolken behövde enas om hur den samordnade jakten skulle bedrivas, hur det gemensamma bytet skulle fördelas och hur besluten skulle fattas i kollektivet. Interna gruppregler utvecklades. Någon blev ledare. Ledaren utsågs inte alltid genom demokratiska val, utan närmast efter en mer eller mindre påtaglig maktkamp där den starkaste, äldste och/eller klokaste kom att bli den som förde stammens talan. I umgänget med andra nomadiserande stammar eller med dem som till skillnad från jägarfolken blev bofasta jordbrukande folk, uppstod snart ett behov av att byta egna varor mot andras. Till en början styrdes denna byteshandel av efterfrågan på begärliga och överflödiga varor. Så småningom utvecklades handeln till mer praktiska betalningsmedel, dvs. mynt i olika utföranden och valörer började användas. Hela tiden förfinades och skapades regler för samverkan mellan människorna. I de samhällen och statsbildningar som nu successivt formades började snart de oskrivna reglerna att kodifieras, och en tidig lagstiftning växte fram. I Sverige nedtecknades de första sammanhängande lagarna genom de s k landskapslagarna under 1200‑talet. I dessa finns bl.a. knapphändiga regler om några slag av bolag, bl a för jordbruk. Redan tidigt uppstod även föreningsliknande organisationer såsom t ex gillen, skrån och byalag. Gillen var ursprungligen oftast av religiös karaktär och finns omnämnda i urkunder från början av 1300‑talet. Härefter uppstod även gillen med rent sällskapliga syften. Närbesläktade med gillena var de gamla skråna, sammanslutningar för olika hantverkare. Skråväsendet utvecklades snart till monopolliknande sammanslutningar med offentlig prägel. Endast skråmedlemmar ägde rätt att utöva visst yrke och försälja alster därav. Skråväsendet upphörde genom lagstiftning så sent som under mitten av 1800‑talet. Från mitten av 1800‑talet och fram till de första årtiondena under 1900‑talet fick vi lagstiftning för de flesta av de nu vanligaste samverkansformerna, såsom t ex aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Under denna tid växte även de ideella föreningarna ‑ den vanligaste juridiska formen för de s k folkrörelserna ‑ fram. Idrotten På idrottens område bildades ett stort antal ideella föreningar under senare delen av 1800‑talet och i början av 1900‑talet ‑ om än att den äldsta, och omtalade för­eningen Uppsala Simsällskap bildades redan år År 1903 bildades Svenska Gymnastik‑ och Idrottsföreningars Riksförbund, vilket år 1947 ändrade namn till Sveriges Riksidrottsförbund (RF). Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har under historiens lopp tagits upp vid ett flertal tidpunkter. Det första egentliga försöket kom från riksdagen år 1899 i skrivelse till Kungl. Maj:t. Härefter har förslag och utkast till lag om ideella föreningar framlagts med jämna mellanrum. Senast prövade riksdagen under hösten 1989 ett antal motioner med begäran om lagstiftning. Någon lagstiftning har dock ännu inte kommit vilket sannolikt ligger i linje med vad flertalet stora ideella organisationer önskar. I en förening samverkar man med andra under avtalade former

5 Frågan är… Varför bildar man en förening?
Har du varit med om att bilda en förening och varför gjorde ni det?

6 Varför bildar man en förening?
Vanliga svar: ”kommunen kräver det för att vi ska få tillgång till anläggningar”, ”det är ett villkor från förbundet för deltagande i seriespel” ”vi måste vara en förening för att få bidrag” (eller ”för att få sälja Bingo Lotter”) Varför bildas idrottsföreningar? Inte sällan erhålls de mest skiftande svar på frågan om anledningen till varför man avser att bilda en idrottsförening. Några av de vanligaste anförda skälen är ”kommunen kräver det för att vi ska få tillgång till anläggningar”, ”det är ett villkor från förbundet för deltagande i seriespel” (jfr även artikel om farmarklubbar i Årsskriften 1998) eller helt enkelt ”vi måste vara en förening för att få bidrag”. I dessa fall finns hopp om bättring genom en kortare introduktion på temat ”meningen med föreningen”. Att föreningsbildandet inte i sig måste göras för att andra kräver det, utan snarare för att ett antal personer själva har enats om att bedriva idrottslig verksamhet i organiserad form, och därefter söka medlemskap, bidrag etc., är något som med lite tålamod går att förmedla till ovana föreningsmänniskor. Ibland får man emellertid en känsla av att några med föreningsbildandet enbart avser att få en verksamhetsform för undvikande av beskattning, för att erhålla bidrag och andra förmåner eller helt enkelt för att bli godkänd för att sälja ”lilafärgade” och andra allehanda lotter. ”Jag är tränare och avser nu att bilda en förening för min verksamhet – hur går jag till väga?” Så kan frågan ibland ställas, och det kan ju vara frestande att utnyttja den allmännyttiga ideella föreningens möjligheter istället för att i egen firma driva en träningsstudio, ett gym, etc.. Vissa föreningar verkar dessutom tillkomma enbart för att möjliggöra t.ex. försäljning av lotter i syfte att finansiera en mindre krets mer eller mindre idrottsanknutna verksamhet. Föreningar bildas uppenbarligen av olika anledningar och ibland för en mängd syften som inte har varit avsedda att organiseras inom ramen för en ideell förening. En ideell förening - en idrottsförening - skall i huvudsak bedriva en ideell verksamhet (idrott) till gagn för ett ideellt syfte (nyttan och nöjet). För all del kan den ideella verksamheten övergå till att få mer eller mindre omfattande inslag av ekonomisk verksamhet, men inte i kombination med att syftet blir att främja medlemmars ekonomiska intressen. Men är det ”meningen med föreningen”?

7 Meningen med föreningen
Det är medlemmarna som avgör hur det ska vara i föreningen. Det är medlemmarna som genom sitt engagemang, sina demokratiska rättigheter avgör vilka gemensamma överenskommelser som ska finnas i föreningen. Meningen med föreningen är den gemensamma föreningsidén som svarar på frågorna vad, varför och för vem man vill göra något. . VAD ÄR MENINGEN MED FÖRENINGEN? Om detta inträffar - har vi då kvar demokratiskt uppbyggda ideella idrottsföreningar? Om detta blir utvecklingen, vad är då meningen med föreningen? I själva ordet "förening" ligger något som utgör den bakomliggande tanken med en förening. Att förenas, att göra något tillsammans. En ideell förening kan inte ägas av någon eller sägas vara en verksamhetsform för någon enskild att bedriva sin privata rörelse i. En idrottsförening är en sammanslutning av och för medlemmar. I föreningen är det medlemmarna som i demokratisk ordning tillsammans bestämmer vad de vill göra, utan att fokusera på egen personlig förtjänst i någon form. Det är därför viktigt att samtliga medlemmar känner att de tillsammans utgör föreningen och att en förening inte är en inrättning som besöks blott för att få utlopp för sina idrottsliga behov. Det innebär också att ansvaret för hur föreningen fungerar ytterst åvilar medlemmarna. Vad som är meningen med just den egna föreningen är något som medlemmarna själva bestämmer genom att bland annat formulera ett föreningsändamål som skrivs in i det gemensamma medlemsavtalet, det vill säga i föreningens stadgar. Det är viktig att medlemmarna funderar på VARFÖR de har sin förening!

8 Föreningsidén ger uppdraget
Vilken organisation som helst har ett uppdrag. Annars behöver den inte finnas. Med uppdrag menas varför organisationen finns, vad som är syftet och ändamålet. Men det räcker inte med att man formulerar ett uppdrag för att det ska förverkligas. Man behöver gå från ord till handling. Det krävs aktiviteter i form av till exempel träning och tävling, utbildning och medlemsrekrytering. Alla dessa aktiviteter genererar och omsätter medel och resurser i form av till exempel engagemang, pengar, kompetens, klubbdräkter, lust och glädje. Man kan säga att vi genom aktiviteterna skapar ett antal tillgångar som möjliggör nya aktiviteter. I bästa fall bidrar denna kedja av ord och handlingar till att vi faktiskt kan uppfylla uppdraget! När denna kedja fungerar konstruktivt, dynamiskt och i takt med tiden har vi att göra med en nyskapande föreningsutveckling. Föreningskunskapen berör, som vi ska se, alla tre led i vår modell. Det hela är därför egentligen mycket enkelt. Meningen med föreningen är vad medlemmarna anser, tycker, tänker och känner om någon gemensam föreningsidé, ett gemensamt intresse eller uppdrag. Och, ska det bli någon verksamhet behövs engagerade ledare, både organisations- och aktivitetsledare, som får övriga medlemmars förtroende att förvalta och utveckla verksamheten. Det behövs en tydlig och gemensamt överenskommen organisation, som tar hand om allt det som skapas i verksamheten.

9 Fyra viktiga V Verksamhetsidé Värdegrund Vision Verksamhetsplan
VVVV – fyra viktiga V Varje förening eller organisation, gruppering eller sammanslutning finns till av någon anledning. Vi kan till exempel åka skidor utan att behöva vara med i någon förening. Men om vi vill något mer än att ”bara” tillfredsställa det individuella behovet av skidåkning kanske det finns anledning att bilda en förening tillsammans med andra med liknande intresse. Vi kan säga att varje förening finns till för att uppnå ett eller flera syften. Man har tagit på sig ett uppdrag, man finns för att förverkliga någon slags idé. Grundfrågan är: Varför finns vi? För att uppnå sina syften och sin idé på bästa sätt behöver medlemmarna enas om ett antal förhållningssätt till varandra, till verksamheten och till omgivningen. Det är en uppsättning mer eller mindre uttalade spelregler som gäller för den enskilda idrottsföreningen. Spelregler som hjälper medlemmarna att fatta, för sina syften, rätt beslut, som fungerar som en ledstång när det till exempel gäller hur man gör laguttagningar, hur man inom en viss förening vill sträva efter jämställdhet och som i övrigt fungerar som en av föreningens viktigaste avstämningsstationer inför beslut. Grundfrågan är: Vad ska känneteckna vårt förhållningssätt till varandra, till föreningen? För den enskilde idrottaren eller laget är det naturligt att sätta upp mål. Vi vill vinna serien, vi vill nå långt i cupen, vi vill kvalificera oss till kommande mästerskap. Samma sak gäller för föreningen som helhet. Mål är eller behöver vara relativt konkreta. Ofta kan det också vara bra att ha en målsättning som sträcker sig bortom det konkreta, en målsättning som mer än målen fungerar som magnet mot vilken hela föreningens verksamhet dras eller strävar. Grundfrågan är: Hur skulle vi vilja beskriva det framtida önskvärda tillståndet för vår förening? Kärt barn har många namn. Det finns en uppsjö av planer – kommunikationsplaner, aktivitetsplaner, handlingsplaner, utvecklingsplaner för att nämna några. Det viktiga är i första hand inte vad vi kallar den plan som beskriver vad vi vill uppnå och hur vill göra det. Det viktiga är att den finns och att den är känd av alla som berörs. Grundfrågan är: Vad vill vi åstadkomma och hur vill vi göra det? När vi har tagit itu med dessa fyra grundfrågor har vi också tagit itu med VVVV – fyra viktiga V: Verksamhetsidé Värdegrund Vision Verksamhetsplan

10 Frågan är… Vad är meningen med er förening? Vad är ert uppdrag?
Vad, varför och för vem?

11 En ideell förening bildas
Lag om ideella föreningar saknas, därför får svaret sökas i praxis (dvs. rättsliga avgöranden, HD, äldre datum). Enligt praxis gäller att Stadgar av någorlunda fullständighet skall antas Styrelse skall utses att företräda föreningen. Namn/firma kan sägas ingå i kravet på fullständiga stadgar. En ideell förening är en juridisk samverkansform som inte är reglerad i någon särskild lag. För att en ideell förening ska kunna fungera som vad man inom juridiken kallar en rättskapabel juridisk person, krävs egentligen bara två saker: Att det finns ett medlemsavtal eller stadgar (mer om vad de i sin tur behöver innehålla i nästa kapitel). Att det finns en styrelse. Man kan säga att ideella föreningar är allt annat än aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Beroende på syftet med föreningen, varför den finns, anpassas verksamheten. Därför blir följande kännetecknande för den ideella föreningen: Det är en sammanslutning av personer som, av andra intressen än rent ekonomiska, vill något (till exempel syssla med ridsport, verka för en bättre miljö, bidra till fred på jorden, samlas kring ett bestämt bilmärke). Man vill främja något (till exempel hjälpa människor som på olika sätt har det svårt) och man gör det genom att bedriva ekonomisk verksamhet (t ex Röda Korset, Plan, Rädda Barnen). Själva föreningen finns till för att främja medlemmarnas ekonomiska och andra intressen, men man gör det genom att bedriva icke ekonomisk verksamhet (t ex fack- och arbetsgivarföreningar). Idrottsföreningar har i allmänhet tillhört den första kategorin av ideella föreningar. Den bilden håller delvis på att förändras i takt med att fler och fler ekonomiska intressen tar plats också i mindre och medelstora föreningar. Till skillnad från den ideella föreningen är de utmärkande dragen för den ekonomiska föreningen att den bedriver ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Den ideella föreningen kan visserligen ha båda dessa drag, men inte samtidigt. En ideell förening kan inte bedriva ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Skulle så visa sig vara fallet betraktas föreningen som en oregistrerad ekonomisk förening, vilken inte är en juridisk person. Effekterna av detta blir att de som ingår olika typer av avtal blir personligt (betalnings)ansvariga. Lag om ideella föreningar saknas! Normalt sett brukar det finnas utförliga regler att hålla sig till när man skall bilda en samverkansform som är en juridisk person. De vanligast förekommande samverkansformerna för privat verksamhet är aktiebolag, olika former av handelsbolag samt ekonomisk förening. Utöver dessa finns de ideella föreningarna som i vårt land uppskattas till ett antal av ca För bolagen finns aktiebolagslagen och lag om handelsbolag och enkla bolag att hålla sig till. För de ekonomiska föreningarna gäller lagen om ekonomiska föreningar, som också brukar kallas "föreningslagen" . För ideella föreningar finns däremot ingen speciallag! Det förhållandet att lag om ideella föreningar saknas gör det både enkelt och svårt på samma gång. Enkelt därför att stor frihet finns att själv forma föreningen efter eget önskemål. Svårt därför att man inte alltid vet om man gör rätt. Vad som är rätt eller fel beträffande ideella föreningar bygger till stor del på rättsliga avgöranden, s k prejudikat. De främsta prejudikaten är domar i Högsta Domstolen (HD). Reglerna om bildande av ideella föreningar bygger på ett antal HD-avgöranden (de flesta av mycket gammalt datum). Juridisk person - ansvarighet Att idrottsföreningen blir en juridisk person - en ideell förening - torde vara en av de främsta anledningen till bildandet av föreningen. Enligt gällande huvudregel är det den juridiska personen som med sina tillgångar svarar för de förbindelser som uppkommer i föreningen. Det är den juridiska personen som är avtalspart och part inför domstol och myndigheter. Enskilda medlemmar går i princip alltid fria från personligt betalningsansvar, och föreningens företrädare blir ansvariga enbart om de inte följer vad som ankommer på dem att göra. Det är den juridiska personen (föreningen) som blir ägare av föreningens bollar, tröjor och övriga tillhörigheter och inte de enskilda medlemmarna. Det är också föreningen som enligt huvudregeln är betalningsskyldig och som sista utväg kan försättas i konkurs om tillgångarna inte täcker skulderna. Medlemmarna slipper således personligt betalningsansvar under förutsättning att föreningen har skötts på ett acceptabelt sätt. Det är under dessa förhållanden av yttersta vikt att föreningsmedlemmarna i allmänhet och föreningens företrädare i synnerhet har grundläggande föreningsrättsliga kunskaper. Innan en idrottsförening bildas bör därför elementära föreningskunskaper inhämtas! Genom bildandet blir föreningen en Juridisk person!

12 Juridisk person En ideell förening är, precis som en fysisk person, ”rättskapabel”, och kan därför: äga saker vara part i avtal vara part inför domstol vara medlem i annan ideell förening försättas i konkurs En ideell förening är en juridisk samverkansform som inte är reglerad i någon särskild lag. För att en ideell förening ska kunna fungera som vad man inom juridiken kallar en rättskapabel juridisk person, krävs egentligen bara två saker: Att det finns ett medlemsavtal eller stadgar (mer om vad de i sin tur behöver innehålla i nästa kapitel). Att det finns en styrelse. Man kan säga att ideella föreningar är allt annat än aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Beroende på syftet med föreningen, varför den finns, anpassas verksamheten. Därför blir följande kännetecknande för den ideella föreningen: Det är en sammanslutning av personer som, av andra intressen än rent ekonomiska, vill något (till exempel syssla med ridsport, verka för en bättre miljö, bidra till fred på jorden, samlas kring ett bestämt bilmärke). Man vill främja något (till exempel hjälpa människor som på olika sätt har det svårt) och man gör det genom att bedriva ekonomisk verksamhet (t ex Röda Korset, Plan, Rädda Barnen). Själva föreningen finns till för att främja medlemmarnas ekonomiska och andra intressen, men man gör det genom att bedriva icke ekonomisk verksamhet (t ex fack- och arbetsgivarföreningar). Idrottsföreningar har i allmänhet tillhört den första kategorin av ideella föreningar. Den bilden håller delvis på att förändras i takt med att fler och fler ekonomiska intressen tar plats också i mindre och medelstora föreningar. Till skillnad från den ideella föreningen är de utmärkande dragen för den ekonomiska föreningen att den bedriver ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Den ideella föreningen kan visserligen ha båda dessa drag, men inte samtidigt. En ideell förening kan inte bedriva ekonomisk verksamhet i syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Skulle så visa sig vara fallet betraktas föreningen som en oregistrerad ekonomisk förening, vilken inte är en juridisk person. Effekterna av detta blir att de som ingår olika typer av avtal blir personligt (betalnings)ansvariga. Juridisk person Fördelen med att bilda en ideell förening är bl a att denna blir en s k juridisk person, vilket innebär att den i princip tar över de enskilda fysiska personernas roll och ansvar. Den juridiska personen kan äga saker; vara avtalspart; vara arbetsgivare; vara part inför domstolar och myndigheter; vara medlem i annan juridisk person (förening i SF) samt kan såsom yttersta åtgärd begära sig i eller försättas i konkurs. Hela tiden är det i princip den juridiska personen som med sina tillgångar ansvarar för ingångna förbindelser. De enskilda medlemmarna går i allmänhet alltid fria från personligt ansvar, och föreningsstyrelsens ledamöter kan endast under vissa förutsättningar ställas till personligt ansvar. Om en ideell förening icke skulle uppfylla kraven på att vara en juridisk person, så blir den som tecknar avtal för föreningens räkning personligen ansvarig och bunden till avtalet. Eftersom idrottsrörelsen under årens lopp alltmer har smält in i vårt samhälle, är det viktigt att dess medlemsorganisationer har sådan ställning att de kan godtas av samhällsorganen. Härför krävs att de är juridiska personer, dvs. rättssubjekt med självständig rätt att ingå avtal och ikläda sig förpliktelser samt att vara part hos myndigheter eller domstolar. Således skall föreningen ha stadgar av någorlunda fullständighet, den skall ha utsett styrelse och den skall ha antagit ett namn som inte kan förväxlas med annan ideell förenings namn. RF har också i sina stadgar sett till att nämnda villkor måste uppfyllas för att förening skall kunna anslutas till idrottsrörelsen. Ställningen som juridisk person är särskilt betydelsefull därför att den medför att - med vissa undantag - varken styrelseledamöter eller medlemmar i föreningen kan göras personligt ansvariga för föreningens förbindelser och åtaganden. I sammanhanget bör betonas att sektion inom förening inte är juridisk person. Vidare kan nämnas att det lär finnas mången korpklubb (lag) som inte har organiserats så att den är juridisk person. Ställ ofta frågan - Viken samverkansform är jag verksam i? Och vet jag vilka regler som gäller för denna! Den juridiska personen svarar med sina tillgångar för de skulder som uppkommer

13 En sektion är ingen juridisk person
Ishockey Fotboll Boule Skidor Ett årsmöte En styrelse En ”ägare” -Medlemmarna En avtalspart IF-styrelsen står över sekt.- styrelserna Gemensamma skulder! Tennis Orientering Ett namn Föreningen är en juridisk person Sektioner inom flersektionsförening – problem och möjligheter Enligt nuvarande ordning inom RF betraktas inte sektioner inom en förening som självständiga juridiska personer. Föreningen i sin helhet utgör den juridiska personen, och det är föreningen (och inte sektionerna) som är medlem i SF. Utmärkande för en juridisk person (ideell förening) är - som nämnts ovan - att den har antagit stadgar (av någorlunda fullständighet) för sin verksamhet, att den valt en styrelse (föreningsstyrelse) som företräder föreningen samt att den har ett namn som ger föreningen en individuell prägel. En sektion inom en idrottsförening saknar stadgar samt har inget officiellt namn. Den uppträdet istället under föreningens namn och lyder under föreningens stadgar. Däremot har sektionen oftast en egen styrelse och inte sällan även eget "årsmöte". Eftersom sektionen ej betraktas som juridisk person kan den ej heller formellt ha egna medlemmar. De enskilda personerna är medlemmar i föreningen och kan tillhöra respektive sektion. Sektionen kan inte äga saker och inte själv vara arbetsgivare eller avtalspart i relation till annan juridisk eller fysisk person. Detta kan synas vara självklarheter för den invigde, men upplevs många gånger som helt främmande för ett stort antal förenings- och sektionsföreträdare. I själva verket torde det vara mycket vanligt att sektionens ställning upplevs som självständig, och då inte bara beträffande den idrottsliga verksamheten utan även vad beträffar den administrativa/ekonomiska verksamheten. Sektionerna uppfattar sig bl a som ägare av de tillgångar man förfogar över. Är situationen i flersektionsföreningen så här - krävs att man gör något!! Uppdelning av flersektionsförening Av bl a anledningen ovan finns idag en uppenbar trend bland många flersektionsföreningar mot att låta sektionerna bilda egna föreningar. Orsakerna till detta kan vara många, men en gemensam faktor tycks vara sektionernas obenägenhet att offra "sin" goda ekonomi till förmån för annan sektions skulder. Om exempelvis hockeysektionen får ett större underskott ett år, blir övriga sektioner tvungna att avvara de tillgångar som uppfattas som sektionens egna, för att föreningen i sin helhet inte skall hamna i ekonomiskt trångmål. Detta upplevs negativt av vissa sektionsföreträdare. Ett problem som uppstår när en flersektionsförening vill omorganisera sig till separata specialföreningar är identiteten. Varje ny förening (f d sektion) vill oftast behålla ursprungsnamnet, klubbmärket, klubbfärgerna m m. Den sociala samhörigheten, det stora utbudet av olika idrotter och de sammanhållande attributen är, vid sidan av det historiska ursprunget, otvetydigt det som främst bromsar splittringsprocessen i flersektionsföreningarna. Härtill kommer osäkerheten om de nya klubbarna i samma utsträckning som tidigare får behålla exempelvis kommunala bidrag och bingotillstånd. Generellt kan sägas att flersektionsföreningens stordriftsfördelar också medverkar till att hålla ihop föreningen. För många kan det tyckas otillfredsställande att hålla ihop föreningar, som i själva verket redan är splittrade. Genom att sektioner i många fall har tillförskaffat sig - och låtits få - oinskränkt handlingsfrihet, har man försatt föreningens styrelse i en i längden ohållbar situation. Föreningens styrelse (ibland kallad för huvudstyrelse även om en bättre benämning är föreningsstyrelsen) är det organ som bär det yttersta ansvaret för föreningen gentemot övriga medlemmar och utomstående. En styrelse som ej har grepp på verksamhetens bedrivande, riskerar ett ansvarstagande som ej står under styrelsens kontroll. Uppkommer denna situation är föreningsstyrelsen skyldig att handla. Underlåter styrelsen att vidta åtgärder kan detta föra med sig ett personligt ansvar p g a ledamöternas "försumlighet", dvs. ren passivitet kan medföra ansvarighet. Uppdelning av en förening till flera specialidrottsföreningar är ett stort och för föreningen som sådan dramatiskt beslut. I princip innebär det att man lägger ner den gamla anrika flersektionsföreningen i befintlig form för att bilda flera helt nya separata föreningar. En sådan åtgärd väcker i de flesta fall ett känslosamt engagemang från medlemmarna. Inte minst av denna anledning är det viktigt att förändringsprocessen sker i den demokratiska ordning som föreningens stadgar föreskriver. Styrelsen är i högsta grad ansvarig för att inga övergrepp mot denna ordning sker. De allmänna råd som kan ges till föreningarna, med här nämnda problem, är att ej förhasta sig. Sektionsproblematiken är en komplex frågeställning, där inga "rätta svar" kan ges. Varje förening måste utifrån sina egna förutsättningar diskutera fram vilken lösning som passar bäst. I vissa fall kan det vara att bibehålla flersektionsföreningen, med ett för denna väl anpassat och fungerande regelverk. I andra fall har splittringen gått så långt att ingen återvändo finns.

14 Medlemsavtalet ger stadga
Mål och syfte Föreningens namn och ort Hur man blir medlem Hur man utesluter medlemmar Hur medlemsavgift fastställs Styrelse och revisorer Hur beslut ska fattas Årsmötets genomförande Hur man lägger ner föreningen Stadgeändringar Del av en helhet Idrottsföreningen med sina medlemmar är, som vi såg i förra kapitlet, i sin tur medlemmar i specialidrottsförbund, som är medlem i Riksidrottsförbundet. Man kan alltså säga att Riksidrottsförbundet är dess medlemmar på samma sätt som föreningen är det. Idrotten har genom dess medlemmar på Riksidrottsmöten (hela idrottens årsmöte, som hålls vartannat år) bestämt att varje förenings stadgar måste innehålla vissa saker för att vara fullständiga. Som en hjälp för idrottsföreningen finns RF:s Normalstadgar för idrottsföreningar och det är ur den som det finns några saker som är ”tvingande”. Medlemsavtalet måste alltså innehålla: Mål och syfte med föreningen (verksamhets- eller föreningsidé) Uppgifter om var föreningen hör hemma En beskrivning av hur man blir medlem Vilka förutsättningarna är för att man ska utesluta någon medlem En beskrivning av hur medlemsavgiften bestäms Uppgifter om antalet styrelseledamöter, revisorer och mandattid (för hur länge de väljs) En beskrivning av hur styrelsen väljs Uppgifter om vad som krävs för att styrelsen ska kunna fatta beslut och hur det ska gå till Hur föreningen väljer att inrätta sitt verksamhetsår (eller räkenskapsår) En beskrivning av hur man ska kalla till och hur beslut ska fattas på olika typer av föreningsmöten (till exempel årsmöte) Vilka ärenden som ska finnas med på årsmötet En beskrivning av hur man ska göra med föreningen tillgångar om föreningen skulle behöva läggas ner eller lösas upp

15 Föreningens hierarki Årsmötet (medlemmarna)
Styrelsen (sysslomän) ……………………………….. Sektioner/Kommittéer Lag Funktionärer/ledare Anställda Krav på en formell hierarkisk struktur I alla föreningar finns ett krav på en formell hierarki i den meningen att det alltid är medlemmarna som ytterst bestämmer, och det gör man på årsmötet (extra eller ordinarie). Styrelsen har fått ett uppdrag av medlemmarna och ett förtroende att leda verksamheten när årsmötet inte är samlat. Den styrelse som inte handlar efter medlemsmajoritetens vilja kommer förmodligen att ganska snabbt avsättas! Under denna nivå kan föreningen organisera sig som man själv vill. Vanligt är att en förening med flera idrotter har flera sektioner. Både eventuella sektionsstyrelser och sektionsårsmöten är i den formella hierarkin underställda styrelsen (och självfallet föreningens årsmöte). Skulle en sektionsstyrelse inte följa föreningsstyrelsens anvisningar finns inget hinder för styrelsen att avsätta sektionsstyrelsen. Det finns inget krav på att sektioner måste finnas. Man kan ha en särskild utsedd person som får ansvar för en viss idrott, man kan ha en kommitté etc.. Genomgående gäller att underliggande organ och ledare har att följa de övergripande organens beslut och direktiv. En ungdomstränare får därför inte tex. toppa lagen om föreningen i sina av årsmötet antagna policydokument (Föreningen vill) har bestämt att alla ska få spela. Anställda bör se sig själva som stödpersoner till de som genom val eller beslut har fått ett förtroendeuppdrag direkt av medlemmarna eller genom styrelsebeslut. Att anställda inte är valbara till föreningens styrelse, valberedning eller som revisor är ett uttryck just för att de inte ska blanda ihop sin roll som arbetstagare med att ha fått ett förtroendeuppdrag – en i många stycken ”ohälsosam kombination”! Delegering av beslutanderätt

16 Demokratiska principer
Majoritetsprincipen "Den mening som fått de flesta antalet röster avgör i regel uppkommande fråga” (dock. kvalificerad och relativ majoritet) Likhetsprincipen Majoriteten får vid sitt beslutsfattande inte utan "lagstöd" utsätta de enskilda medlemmarna för olika behandling Majoritetsprincipen innebär att det är majoriteten av föreningens medlemmar som, inom ramen för vad stadgarna anger, fattar beslut om föreningens angelägenheter. Majoritetsprincipen är generellt sett en förutsättning för att en demokratisk föreningsverksamhet skall kunna fungera. Majoritetsprincipen gäller såväl på föreningens årsmöte som inom styrelsen. I vissa organisationer kan medlemmarnas bestämmanderätt enligt stadgarna dock vara begränsad till att utse ombud eller representantskap som i sin tur i enlighet med majoritetsprincipen fattar beslut för organisationens räkning. Majoritetsprincipen kan även genom föreskrift i stadgarna åsidosättas t ex genom en regel om kvalificerad majoritet för besluts fattande (t ex i stadgefrågor). Likaså kan regler finnas som möjliggör för en minoritet att fatta beslut. Ett exempel på det senare är Riksidrottsförbundets normalstadgar för idrottsföreningar i vilka föreskrivs att 1/10‑del av medlemmarna har rätt att kalla till extra årsmöte. Dessa begränsningar i majoritetsprincipen är emellertid inte tillkomna för att undergräva det demokratiska styrelsesättet, utan finns istället som ett skydd för föreningen och dess medlemmar. Likhetsprincipen innebär att majoriteten av medlemmarna vid utövandet av sin bestämmanderätt inte utan stadgestöd får utsätta de enskilda medlemmarna för olika behandling. Beträffande vissa frågor kan dock stadgarna innehålla bestämmelser som inskränker likabehandlingen. I RF:s normalstadgar för idrottsföreningar (14 §) föreskrivs exempelvis att: "Medlem har rätt att delta i föreningens idrottsliga verksamhet under de former som är vedertagna inom idrottsrörelsen och på samma villkor som gäller för övriga medlemmar". Stadgandet uttrycker i grunden en likabehandling av medlemmarna, men ger även utrymme för det som är vedertaget inom idrottsrörelsen. Till det senare hör bl a att en enskild medlem inte kan kräva som sin rätt att någon gång få spela i föreningens representationslag. I dessa delar är medlemmen underkastad de vedertagna principer inom idrotten som reglerar laguttagningar etc.. Allt det här är nog självklart för en medlem i en hockey‑ eller fotbollsklubb, men för den enskilde medlemmen i en golfklubb eller i en tennisklubb kan inskränkningar i rätten att få utöva spel uppfattas som ett brott mot likhetsprincipen, vilket det i sig inte behöver vara. I den senare typen av klubbar är det därför viktigt att klargöra medlemmar emellan vilka rättigheter medlemskapet för med sig, inte minst vad avser det idrottsliga utövandet. I anslutning till de ovan nämnda principerna brukar man också nämna den organisationsrättslig generalklausulen. Den anses ligga i likhetsprincipen, och innebär ett förbud mot stadgeändringar och/eller beslut som medger otillbörlig fördel för medlem på föreningens eller andra medlemmars bekostnad. Det typiska exemplet på detta kan vara en förening som sluter ett vanligt affärsavtal med en medlem på villkor som ger denne en otillbörlig fördel, t ex genom att han får köpa egendom av föreningen till underpris. Detta gäller för all demokratisk föreningsverksamhet

17 Frågan är… Vad är det bästa med demokrati?
Vad är det sämsta med demokrati?

18 Medlemmens rättigheter
Att vara medlem är frivilligt Som medlem har man rätt att delta i föreningens aktiviteter Rätt till information Rätt att bli behandlad lika som alla andra Påkalla extra förenings-möte (minst 10% av medlemmarna) Rösträtt. Förslagsrätt Påverkansrätt

19 Medlemmens skyldigheter
Betala medlemsavgift Följa gemensamt fattade beslut Inte skyldighet att utöver medlemsavgift och övriga stadgade avgifter bidra till föreningens ekonomi genom att ex sälja lotter, men då å andra sidan har du heller inte möjlighet att kräva att få åtnjuta det som lottförsäljningen ska gå till Du måste vara medlem för att få tävla för föreningen Du måste följa angivna tävlingsregler

20 Föreningens rättigheter och skyldigheter
Skatter och avgifter Föreningen är skattebefriad för inkomster man har på sådant man tjänar: i den idrottsliga verksamheten på så kallad serviceverk-samhet som anses ha en indirekt anknytning till föreningens ändamål av så kallad hävd eller tradition Föreningen får varken göra avdrag för eller lägga på moms för saker man utför/säljer. Att styra mot mål eller med resurser – det är frågan … En del menar att viljan och behovet kommer före möjligheterna. Andra menar tvärtom. Finns inte viljan att uppnå något, att göra något, finns inte behovet av föreningen eller en viss verksamhet – ja, då blir det inget, menar en del. Vill ingen arbeta i styrelsen, vill ingen ansvara för klubbstugan eller vill ingen medverka till att få fram nödvändiga resurser – är det någon idé att fortsätta då? Andra menar att vi som människor inte alla gånger känner till eller är medvetna om att vi har ett visst behov, utan behöver bli uppmärksammade på de möjligheter en viss verksamhet eller produkt kan ge. Ta mobiltelefonen som exempel: Hur många av oss hade en aning om att vi skulle bli så mer eller mindre beroende av den innan vi blev uppmärksammade på dess möjligheter? Även om det genomgående och ganska tydligt framgår att vi i detta material i första hand väljer att utgå från viljans kraft, måste det inte vara så i alla lägen. Det är därför viktigt att ni i er förening och styrelse samtalar om vad som ska vara vägledande för er. För att kunna ta ansvar och utföra sitt styrelseuppdrag är det viktigt att alla och inte bara ordförande och/eller kassören känner till det mest elementära om ekonomiska rapporter, skatter och avgifter för ideella organisationer. Grundläggande principer I korthet handlar det oavsett vilket perspektiv man väljer – mål- eller resursstyrning – om att skaffa resurser, få dem att räcka till och att förvalta de resurser och tillgångar föreningen skaffat sig. Skatter och avgifter Alla ingår vi i ett system där skatter och avgifter ska betalas. Det gäller för oss som privatpersoner, som anställda och det gäller för allmännyttiga ideella föreningar (som så gott som alla idrottsföreningar är). Ibland förekommer dock uppfattningen att ”vi behöver inte betala skatt för vi är ju en ideell idrottsförening”. Det stämmer inte. En idrottsförening är inte skattebefriad i egenskap av att vara en idrottsförening. Vad som däremot stämmer in på många idrottsföreningar är att de inte har några intäkter som behöver beskattas. Men, det är långt ifrån att vara allmänt skattebefriad. En idrottsförening anses allmännyttig om följande fem förutsättningar uppfylls: Man ska ha ett huvudsakligt allmännyttigt ändamål enligt stadgarna Verksamheten man bedriver ska stämma överens med stadgarna Verksamheten ska vara öppen för alla Pengar som tjänas ska användas i den idrottsliga verksamheten (det så kallade fullföljdskravet) Man ska inte finnas för att tillgodose medlemmars eller andras ekonomiska intressen Pengar in Tjänar man pengar ska man i de flesta fall betala skatt. Vi talar om den vanligaste skatten – den på inkomst. En allmännyttig idrottsförening är dock befriad från detta på till exempel ränteintäkter och eventuellt utdelningar på värdepapper (aktier, fonder och liknande). Säljer man klubbstugan eller värdepapper och gör vinst på detta behöver man inte här betala skatt (på vinsten). Om man hyr ut klubbstugan och tjänar pengar på det behöver man inte här betala skatt om man samtidigt kan visa att stugan till mer än hälften används för den egna idrottsliga verksamheten. I grova drag är en allmännyttig idrottsförening skattebefriad för inkomst man har på sådant man tjänar: I den idrottsliga verksamheten, om den bedrivs inom ramen för det ändamål som beskrivs i stadgarna. På så kallad serviceverksamhet, som anses ha en indirekt anknytning till föreningens ändamål. Det handlar om att det till exempel är OK att tjäna pengar på att sälja korv i samband med en match. Det handlar om att det också är OK att tjäna pengar på att sälja sportartiklar i samband med att den idrottsliga verksamheten bedrivs. Dock, en idrottsförening är inte skattebefriad om den bedriver reguljär restaurangverksamhet eller driver en sportaffär som vilken som helst. Av så kallad hävd eller av tradition. Historien bakom denna möjlighet är olika lagtexter som konstaterar att det till exempel är OK att tjäna pengar på att ordna bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer, upplåta reklamutrymme, ordna danstillställningar och loppmarknader för att finansiera den idrottsliga verksamheten. Eftersom det inte finns någon specifik förteckning över vad som ryms respektive inte ryms under dessa av hävd eller tradition vunna verksamheter, gör varje förening klokt i att lyssna med antingen representanter från Riksidrottsförbundet eller Skatteförvaltningen innan redovisningen av verksamheten ska göras – anses den vara skattebefriad eller inte? För en fjärde variant av skattebefrielse från reklamskatt hänvisas till Riksidrottsförbundet hemsida. Moms En idrottsförening betraktas i momssammanhang som vilken privatperson som helst. Vi kan varken göra avdrag för moms eller lägga på moms för saker vi utför. När en idrottsförening alltså köper in korv eller paddlar kan man inte göra avdrag för den moms som ingår i beloppet att betala. En idrottsförening kan heller inte i sin tur lägga på moms när man sedan säljer korven eller hyr ut paddlarna. Man kan alltså inte skicka en faktura och skriva att beloppet som mottagaren ska betala inkluderar moms. Det gör det inte. Läs mer om skatter och avgifter på

21 Arbetsgivaravgift Arbetsgivaravgift ska betalas:
För ersättningar på kr eller mer till någon med A-skattsedel I beloppet räknas också andra ersättningar som milersättning och traktamente, stipendier och gåvor. Undantag från regeln gäller idrottsutövare där arbetsgivar-avgift bara betalas för ersättningar över ett halvt prisbasbelopp. Pengar ut De vanligaste avgifterna i detta sammanhang är arbetsgivaravgifter, som ska betalas om man betalar 1000 kr eller mer (2008) till någon med A-skattesedel för att hon eller han utfört något arbete åt föreningen. I detta belopp ingår också till exempel milersättning, traktamenten, stipendier, gåvor. Ett undantag från denna allmänna regel gäller ersättning till idrottsutövare. Här behöver föreningen inte betala arbetsgivaravgifter förrän beloppet överstiger ett halvt prisbasbelopp (se uppgift om aktuellt faktiskt belopp på Skatteverkets hemsida – Men, så snart ersättningen överstiger det beloppet ska arbetsgivaravgift betalas från första kronan. Läs mer om arbetsgivaravgift på på

22 Fundera på… Hur får ni in pengar till verksamheten i er förening?
Vad har ni för ersättningar till era ledare och aktiva?

23 Idrottsrörelsens organisationer – hur hänger dom ihop?
SISU RF SDF SF SOK IF SISU-d DF

24 Idrottens organisation
IOC ISF ESF EOC 68 68+3 RF SISU SOK 35+12 DF SISU-D SF SDF Man räknar med att det idag finns ca idrottsföreningar som är medlemmar i något av de 68 specialidrottsförbunden. Det handlar om 3 – 3,5 miljoner medlemmar. De 68 SF:en är medlemmar i respektive europeiska (ESF) och internationella (ISF) specialförbund, exempelvis Europeiska Fotbollsförbundet och Internationella Orienteringsförbundet. Av de 68 är 35 (fullvärdiga medlemmar) + 12 också medlemmar i SOK, som i sin tur tillhör den europeiska (EOC) och den internationella (IOC) olympiska organisationen. En idrottsförening tillhör per automatik och beroende på sin geografiska hemmahörighet ett av RF:s distriktidrottsförbund. SISU Idrottsutbildarna är idrottens egen studie-, bildnings- och utbildningsorganisation. Det är förutom de 68 specialidrottsförbunden också 3 andra organisationer (till exempel Svenska Livräddningssällskapet) som tillsammans bestämmer vilka uppdrag SISU Idrottsutbildarna och dess distriktorganisation ska bidra till att uppfylla. Genom att besöka din förenings specialidrottsförbund, till exempel via hemsidan (observera att föreningen kan vara med i flera SF) samt Riksidrottsförbundet ( och SISU Idrottsutbildarna ( får du en bra bild över vad de olika organisationerna har för roll, funktion och ansvar. IF 21.000 2,5 - 3 milj

25 Föreningsutveckling En organisations utveckling kan beskrivas i fyra stadier: Integration Vision Produktion Administration Fyrfältaren ... Många har genom årens lopp beskrivit organisationers utvecklingscykler i olika fyrfältsmodeller. Organisationskonsulterna Bertil Strutz och Lasse Brännlund är två av dem och det är framför allt från dem som nedanstående resonemang är hämtat, även om en del har tillförts, en del tagits bort. Utgångspunkten är ett diagram med två axlar, en strukturaxel med en skala från tät till gles och en axel med benämningen målmedvetenhet och skalan låg till hög. Med struktur menas hur inordnat och systematiskt något är. Strukturen kan vara tät, alltså mycket detaljerad och exakt, alternativt gles det vill säga i hög grad i avsaknad av någon form av organisation. Längst till vänster är ordningen total, längst till höger råder förvirring och oreda kanske anarki eller kaos. Tät struktur kan tydliggöras med begrepp som: ordning och reda klara direktiv väldefinierade roller tydliga gränser för ansvar och befogenheter många regler och normer hierarki kontroll Begreppet målmedvetenhet består av två komponenter eller delar: de mål eller den verksamhet man vill genomföra för att tillgodose behov och önskemål den lust, längtan och viljekraft man har för att förverkliga målen Med hög målmedvetenhet menas då tydliga mål som man verkligen eftersträvar. En lägre målmedvetenhet kan vara orsakad av att målen är otydliga, outtalade eller diffusa alternativt att man av olika skäl inte har lust att förverkliga målen. Det första stadiet ... En utvecklingsprocess startar eller så uppstår fröet till en organisation längst ner till höger i diagrammet. Under detta skede är idén, identiteten, tillhörigheten och gemenskapen det väsentliga. En del sammanslutningar blir inte mer än gemenskaper som bara träffas då och då utan några vidare planer och med en gles struktur (= ingen eller liten organisation). Det andra stadiet ... Nästa fas inträder när man bestämt sig för en fortsättning tillsammans. Man kan likna det vid att man i första stadiet förberett för att kunna grilla, tittat ut en lämplig eldstad, hämtat ved och näver eller fnöske och nu har det hela tagit sig. Elden sprakar och flammorna är så där härligt yviga. Nu börjar planeringen inför framtiden. Fantasin får fritt spelrum och man målar upp bilder av ett framtida önskvärt tillstånd (=visioner). Man tydliggör behov och önskemål. Det tredje stadiet ... I nästa skede går man från sagt till gjort och från drömmar och visioner till handling och förverkligande. Detta kräver system, rutiner, planer, arbetsfördelning, organisation, logistik osv. Man kan säga att elden lägger sig, man lägger inte på mer ved, utan koncentrerar sig i stället på att underhålla den fina glödbädd som nu blir resultatet av det tidigare livfulla och sprakande eldandet. Det fjärde stadiet ... Genomförande av olika verksamheter och aktiviteter pågår för fullt och blir allt mer omfattande. Planerna blir alltmer noggranna och genomarbetade. Regelsystem och rutiner utvecklas och förfinas. Rutinarbete, förvaltning, monotoni, slentrian, meningslöshet kan utvecklas. Administrativa rutiner blir allt mer nödvändiga men också en belastande del av verksamheten. En för tät struktur med många regler kan leda till att allt mer energi ägnas åt att försöka runda och glida förbi bestämmelserna, eller att för mycket energi läggs på att värna om regler och rutiner.

26 Frågan är… Vilken fas befinner sig din förening i?
Vad får dig att tro det?

27 Ett viktigt vägval… Ett viktigt vägval ...
I administrationsfasen ställs organisationen inför viktiga vägval, utmaningar och uppmaningar. Man kan fortsätta på den inslagna vägen och leva i en tillvaro med kanske ännu tätare struktur och lägre målmedvetenhet. Man väljer och inrättar en tillvaro i det trygga hörnet längst ner till vänster i diagrammet. Det inger naturligtvis en känsla eller illusion av trygghet, lugn och ro och välbehag men kan med tiden leda till apati, tristess, stagnation, nedgång och så småningom ett obehagligt uppvaknande när det redan är för sent. Föreningen har inte längre något existensberättigande. Alternativet är att slå in på förnyelsens väg och söka sig åt höger i modellen, till integrationsfasen. Det innebär att ompröva och att till och med överge delar av det som tidigare skapat framgång. Detta är ofta smärtsamt eftersom man då måste ge upp det kända och välordnade samt ta avsked av en tillvaro som byggts upp och etablerats under kanske lång tid. En förflyttning till höger handlar inte enbart om att söka sig bort från rutiner eller etablerade arbetssätt utan framförallt om att förändra värderingar, grundantaganden, attityder och förhållningssätt – en tankemässig omstart. När man börjar bli konkret, agerar och slår in på nya banor inträder inte sällan någon form av ångest eftersom förändring innebär att välja bort och införa något nytt. Ett steg till höger skapar osäkerhet och förvirring, det handlar om att ha mod. Den danske filosofen Sören Kierkegaard skrev bland mycket annat följande som kan användas för att förtydliga vårt resonemang: att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.

28 Frågan är… Hur arbetar ni med verksamhetsutveckling i er förening?
Vad är viktigast för er att ta tag i när ni kommer hem?

29 Hjälp på vägen Förväntningar och förhoppningar Engagemangsbarometer
Så ska vi arbeta! Varumärkesarbete Fem snabba mot framtiden Utmaningar! Tio heta tips för ständig utveckling Omvärlden och vi Planera för utveckling I Föreningsguiden finns några olika hjälpredor och verktyg i form av körscheman, checklistor och tips när ni till exempel vill utveckla styrelsearbetet, varumärket eller ta fram en ny verksamhetsinriktning samt utvecklings- och verksamhetsplan. Betrakta hjälpredorna som medel, aldrig som mål i sig. De räcker så att säga inte att följa en manual eller checklista för att uppnå saker. Hjälpredor är till för att sortera, prioritera, tydliggöra. En hjälpreda utför inget arbete. Det måste man göra själv.

30 Tänkvärt… Sören Kiergegaard
Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv. Sören Kiergegaard