Jonas Reinholdsson KommunLex AB

En presentation över ämnet: "Jonas Reinholdsson KommunLex AB"— Presentationens avskrift:

1 Jonas Reinholdsson KommunLex AB www.kommunlex.se
Ansvaret för utbildning, arbete och sysselsättning för elever och unga med funktionsnedsättning Jonas Reinholdsson KommunLex AB Copyright © 2014 KommunLex AB Materialet får inte spridas, användas eller kopieras utan KommunLex medgivande. Bild- och ljudupptagning förbjuden.

2 Huvudsakliga frågor för föreläsningen
Skolans och elevhälsans ansvar. De nya reglerna om extra anpassningar och särskilt stöd. Ansvaret för elever och unga vuxna som inte går i gymnasieskolan. Elever som uteblir från utbildningen – ansvarsfördelning mellan skola, socialtjänst och LSS. Arbete och sysselsättning efter avslutade studier. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunen – vem ansvar för vad? I mån av tid – frågor från deltagarna.

3 Prop. 2013/14:160 Nya regler från 1 juli 2014 om stöd, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Dessutom ändring i vad som ska ingå i den skriftliga individuella utvecklingsplanen. Se närmare i lagtexten och propositionen.

4 I propositionen framhålls bl.a.
Att åtgärdsprogram upprättas snart det befaras att målen inte nås, men utan att utredningen utmynnat i att elevens stödbehov inte kan tillgodoses inom ramen för den ledning och stimulans som ska ges alla barn och elever. Lagstiftarens intentioner har inte följts och lett till en överdokumentation. Se närmare i propositionen s. 18 – 19.

5 Extra anpassningar och gränsdragningen mot särskilt stöd
Som huvudregel bör elevers behov av stöd kunna hanteras inom ramen för de resurser som lärare eller t.ex. lärarlaget har tilldelats. Rektorn ansvarar dock alltid för att se till att givna resurser fördelas på ett lämpligt sätt utifrån elevernas behov och att resursfördelningen vid behov ses över.

6 Extra anpassningar och gränsdragningen mot särskilt stöd
Som stöd i form av extra anpassningar räknas enligt propositionen (se s. 21) t.ex. att hjälpa en elev med att planera och strukturera sina studier. Det kan t.ex. ske med hjälp av ett särskilt schema över skoldagen, extra tydliga instruktioner eller stöd för att sätta igång arbetet. Även hjälp med att förstå texter, att förklara ett ämnesområde på annat sätt eller extra färdighetsträning inom ramen för den ordinarie undervisningen, såsom lästräning eller mattestugor, är att anse som stöd i form av extra anpassningar. Till stöd i form av extra anpassningar hör även enstaka specialpedagogiska insatser under en kortare tid, t.ex. två månader. Likaså kan särskilda läromedel eller utrustning i form av t.ex. tidsstöd, dvs. hjälpmedel för att förstå och passa tider, samt digital teknik med anpassade programvaror som huvudregel anses falla inom ramen för stöd i form av extra anpassningar.

7 Insatser som är att se som särskilt stöd
Insatser som är att betrakta som särskilt stöd är t.ex. placering i särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning (3 kap. 11 § skollagen), anpassad studiegång (3 kap. 12 § skollagen) eller elevassistent. Det rör sig således om insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare inom ramen för den ordinarie undervisningen. Även insatsernas omfattning och varaktighet måste beaktas. Enstaka specialpedagogiska insatser under en kortare tid kan vara att betrakta som stöd i form av extra anpassningar medan mer omfattande eller regelbundna specialpedagogiska insatser utgör särskilt stöd.

8 Anmälan till rektor Kommenteras särskilt i propositionen (se s 23 ff.). Bör som huvudregel göras först om det, trots att stöd i form av extra anpassningar har getts, kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

9 Anmälan till rektor Regeringen uttalar vidare bl.a. följande.
Det är inte möjligt att ange någon tidsgräns för hur länge stöd bör ges i den ordinarie undervisningen innan en anmälan till rektorn ska göras. Tidpunkten för detta måste avgöras i varje enskilt fall. Om en elev efter en tids stöd fortfarande inte når de kunskapskrav som minst ska uppnås är det viktigt att stödinsatserna intensifieras och anpassas ytterligare utifrån elevens behov. Om stödet trots detta inte är tillräckligt bör frågan om elevens behov av särskilt stöd anmälas till rektorn.

10 Omgående Anmälan till rektor
Det finns dock fall där särskilt stöd kan behöva sättas in relativt omgående, exempelvis om det stöd som ges inom ramen för den ordinarie undervisningen inte är tillräckligt för att en elev ska lära sig läsa. Det kan också finnas situationer där läraren omedelbart kan bedöma att det stöd som kan tillhandahållas i den ordinarie undervisningen inte kommer att vara tillräckligt. Så kan t.ex. vara fallet med en elev vars funktionsnedsättning ger upphov till ett behov av betydande anpassningar. Detsamma kan gälla en elev med andra svårigheter, vilka kräver betydande anpassningar som inte kan hanteras inom ramen för den ordinarie undervisningen. Regeringen föreslår därför att huvudregeln ska kompletteras med en bestämmelse som innebär att en anmälan till rektorn ska göras omgående, om det finns särskilda skäl att anta att stöd i form av extra anpassningar inte skulle vara tillräckliga.

11 Åtgärdsprogrammens utformning
De behov som ska framgå av åtgärdsprogrammet är de behov av särskilt stöd som eleven har. När det gäller uppföljning och utvärdering krävs inte längre att det i åtgärdsprogrammet anges hur uppföljningen och utvärdering ska ske, utan det räcker med att ange när uppföljning och utvärdering ska ske och vem som ansvarar för att det sker. Åtgärdsprogram ska däremot även fortsättningsvis utarbetas för en elev i behov av särskilt stöd oavsett om det begärs av eleven eller dennes vårdnadshavare. Se närmare i propositionen på s. 26 ff. Se även om hur behoven ska beskrivas s. 28 – 30.

12 Prop. 2013/14:191 Införandet av ett aktivitetsansvar att gälla från den 1 januari för ungdomar som varken arbetar eller studerar. Det så kallade informationsansvaret för icke skolpliktiga ungdomar förtydligas och benämns istället aktivitetsansvar för ungdomar. Ansvaret innebär att kommunerna har i uppgift att erbjuda de ungdomar som berörs lämpliga individuella åtgärder. Åtgärderna ska i första hand motivera till utbildning. Kommunerna får i uppgift att föra ett register över de ungdomar som omfattas av ansvaret och att dokumentera sina insatser på lämpligt sätt. Huvudmän för gymnasieskolor och gymnasiesärskolor ska snarast meddela hemkommunen om en elev utan giltigt skäl är frånvarande i betydande utsträckning. Se närmare i propositionen 132 ff.

13 Lämpliga individuella åtgärder
Motivationshöjande insatser och relevant stöd som syftar till att ungdomarna kan få behörighet till ett nationellt program eller om de har behörighet, fullgöra en utbildning på ett nationellt program. Majoriteten av de ungdomar som omfattas av bestämmelsen kommer sannolikt att ha behov av individuell studie- och yrkesvägledning. För en del av dem kommer detta att räcka som insats från kommunens sida. Ungdomar som inte är behöriga till ett nationellt program kan erbjudas plats på introduktionsprogram. De ungdomar som är behöriga till ett nationellt program och avbryter en utbildning kan, om huvudmannen för en utbildning bedömer att det finns synnerliga skäl, antas till yrkesintroduktion eller individuellt alternativ. En del ungdomar kan, utöver utbildningsinsatser, komma att behöva psykosocialt stöd i form av samtal med psykolog eller kurator.

14 Dokumentation av åtgärderna
I propositionen sägs att dokumentationen ska utvisa, t.ex. de aktiviteter den unge och kommunen kommer överens om, upprättandet och innehållet i individuella handlingsplaner, vilka insatser ungdomar har fått, om insatserna har bidragit till att ungdomar påbörjar eller återupptar en utbildning alternativt får ett arbete m.m. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter även om vad dokumentationen ska innehålla (jfr prop. s 141).

15 Den nya vägledningen för elevhälsan
Se närmare i vägledningen. Bidrar bl.a. till ett förtydligande av vad som ingår i elevhälsans uppdrag. Tydliggör även de olika insatserna inom elevhälsan och ansvaret för de olika teammedlemmarna.

16 Skolverket om särskilt stöd
Nästan 14 procent av eleverna i grundskolan har åtgärdsprogram. Det är vanligare att pojkar har ett åtgärdsprogram jämfört med flickor. Andelen elever med åtgärsprogram ökar från årskurs 1 till 5. Därefter sker en minskning fram till årskurs 7 för att sedan åter öka fram till årskurs 9. Andelen elever med åtgärdsprogram är som högst i årskurs 9 där 21 procent av pojkarna och 16 procent av flickorna har ett åtgärdsprogram.

17 Skolverket om särskilt stöd
Totalt får 1,4 procent av eleverna i grundskolan stöd i en särskild undervisningsgrupp. Det är vanligare att pojkar jämfört med flickor får stöd i en sådan grupp. Åtgärden blir vanligare ju högre upp i årskurserna eleverna kommer. I årskurs 8 och 9 sker en större ökning av andelen elever i särskild undervisningsgrupp jämfört tidigare årskurser. I årskurs 9 får 3,6 procent av pojkarna och 2,3 procent av flickorna stöd i särskild undervisningsgrupp. Andelen elever i grundskolan som har anpassad studiegång uppgår till knappt 1 procent av samtliga elever. Även andelen elever med denna stödform tilltar från årskurs 1 till årskurs 9, från 0,2 procent till 3,2 procent. Andelen pojkar som har anpassad studiegång är även här något högre än andelen flickor.

18 Skolverket om särskilt stöd
Andelen elever i grundskolan som har anpassad studiegång uppgår till knappt 1 procent av samtliga elever. Även andelen elever med denna stödform tilltar från årskurs 1 till årskurs 9, från 0,2 procent till 3,2 procent. Andelen pojkar som har anpassad studiegång är även här något högre än andelen flickor.

19 Skolinspektionens erfarenheter och resultat från tillsyn
Inspektionens slutsatser i regeringsrapport. Gällande särskilt stöd konstateras ett antal brister, se s. 59 ff. Inspektionen konstaterar därtill särskilt att elever med autismspektrum inte ges tillräckligt stöd samt att insatserna för denna grupp är av generell natur och sällan följs upp och att det saknas individuella utredningar.

20 Skolinspektionen om elevhälsan
I regeringsrapporten (s 65 ff.) noteras även brister inom elevhälsan. Bl.a. framhåller inspektionen följande. På nästan en av tio grundskolor som tillsynats under året återfinns brister gällande elevhälsan. Det saknas ofta psykosocial och socialpedagogisk kompetens på de skolor som granskats. Det förekommer bland annat att dessa tjänster köps in vid behov. Detta kan leda till att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet blir lidande då tillgängligheten till elevhälsan begränsas för eleverna.

21 Skolinspektionen om elevhälsan
Ofta saknas samråd med elevhälsan vid upprättandet av åtgärdsprogram. Ibland sker samråd först vid uppföljningen och utvärderingen av programmet, men ofta sker det inte alls på grund av att lärare eller rektor inte ansett det nödvändigt. Även i granskningen gällande elever med autismspektrumtillstånd ser inspektionen att samråd med elevhälsan endast sker i undantagsfall när det gäller såväl utredning som uppföljning. Inspektionen framhåller att fullgoda utredningar kräver elevhälsans olika kompetenser under hela utredningsprocessen. I granskningen framkommer det även att lärarna ofta inte är medvetna om hur kommunens centrala elevhälsoresurser kan engageras i utredningar.

22 Skolinspektionen om gymnasieskolan
Se regeringsrapporten, se närmare s. 70. Många elever får inte det stöd de behöver för att klara av sin skolgång. Eleverna erbjuds inte elevhälsa i tillräcklig utsträckning. Elevhälsan kopplas inte alltid in vid utredningar av elevers behov av särskilt stöd i undervisningen.

23 Skolinspektionen om särskolan
Inspektionen konstaterar ett antal brister och utvecklingsområden. Bl.a. anges att elever fortfarande riskerar att bli fel mottagna i särskolan, se närmare i rapporten på s. 82 och 88 ff.

24 Skolinspektionen om särskolan
Det är dock få särskolor som får kritik för brister i elevhälsan i tillsynen. De som fått kritik måste förbättra tillgången till psykolog även i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet och inte bara vid särskilda utredningar för eleverna. Samtal sker inte heller alltid med elevhälsan vid upprättande av åtgärdsprogram. Det kan exempelvis råda olika uppfattningar mellan rektorer, lärare och elevhälsan i vilken utsträckning elevhälsan faktiskt har varit med i processen, där elevhälsan anser att de inte var med i utredningarna när åtgärdsprogrammet upprättades. Utredningsprocessen av särskilt stöd ska ske i samråd med elevhälsan om det inte är självklart att det inte behövs.

25 Skolinspektionen om förskolan
Förskolorna arbetar inte alltid tillräckligt med det förstärkta pedagogiska uppdraget som den nya skollagen innebar. Många förskolelärare och barnskötare känner sig osäkra på vad uppdraget innebär. Barnen i många förskolor riskerar att gå miste om viktigt lärande på grund av bristande lärandemiljö. Många förskolor brister i att anpassa verksamheten till barn med annat modersmål än svenska. Både kommunen och förskolecheferna behöver arbeta mer med styrning, ledning och utveckling av verksamheten. Till exempel saknas underlag som möjliggör uppföljning av hur kunskapsutvecklingen ser ut i förskolan, vilket gör det svårt att veta hur verksamheten kan utvecklas.

26 Socialstyrelsen Inga direkta anmärkningar i lägesrapporten 2014 och 2013 om elevhälsan. Däremot ett antal anmärkningar i rapporten för 2012. Bristande tillgänglighet och att elevhälsan inte räcker till. De flesta skolor har tillgång till skolsköterska, skolläkare, skolpsykolog, kurator och specialpedagogiska insatser, men inte i tillräcklig omfattning. Mer än var tredje rektor anser att skolpsykologens tid inte räcker till och många anser också att kuratorn har för lite tid för att möta elevernas behov. Det konstaterar Skolinspektionen efter att ha granskat grundskolornas elevhälsa. Utvecklingsarbete… IVO…

27 stöd (3 kap 6 – 12 §§) Omfattar reglering av utredning, åtgärdsprogram, frågor om utformning av stödet, särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning och anpassad studiegång. Gäller inte i förskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. För förskolan finns i stället särskilda bestämmelser som gäller stöd i utvecklingen för barn i förskolan.

28 Överklagandenämnden Angående nämndens praxis gällande särskilt stöd och åtgärdsprogram, se Praxis ang. särskilt stöd kommer dock troligtvis att påverkas av de nya reglerna.

29 Rektors utredning och åtgärdsprogrammet
Se närmare i Skolverkets allmänna råd.

30 Elevhälsan (2 kap) 25 § För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. 26 § En huvudman för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare får för sina elever anordna sådan elevhälsa som avses i 25 §.

31 Hälsobesök och enkla sjukvårdsinsatser
27 § Varje elev i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan ska erbjudas minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Varje elev i sameskolan ska erbjudas minst två hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Hälsobesöken ska vara jämnt fördelade under skoltiden. Eleven ska dessutom mellan hälsobesöken erbjudas undersökning av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller. Det första hälsobesöket får göras under utbildningen i förskoleklassen i stället för under utbildningen i en sådan skolform som avses i första stycket. Varje elev i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska erbjudas minst ett hälsobesök som innefattar en allmän hälsokontroll. 28 § Elever som avses i 27 § får vid behov anlita elevhälsan för enkla sjukvårdsinsatser.

32 Elevhälsans uppdrag Tydliggörs till att omfatta flera delar:
förebyggande och hälsofrämjande insatser; stödjande av elevernas utveckling mot utbildningen mål genom utredning samt genomförande av elevstödjande insatser på uppdrag av rektor; och medicinska insatser genom hälsokontroller, syn och hörsel och andra begränsade kontroller samt enkla sjukvårdsinsatser.

33 Avgränsning av elevhälsans uppdrag
Eget uppdrag som regleras i skollagen, varav en central uppgift är att stödja skolans lärande och utvecklande uppgift. Elevhälsan kan ses som en ”första linje” i fråga om främst förebyggande och hälsofrämjande insatser samt i fråga om hälsokontroller (jfr. åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i 1 § HSL). Elevhälsan är däremot ingen del av primärvården som en del av landstingens/regionernas öppenvård. Kravet på basutredningar…

34 ANSVARET NÄR ELEVER INTE GÅR TILL SKOLAN
Skolplikten och rätten till utbildning. Oftast ingen möjlighet till föreläggande gentemot vårdnadshavare eftersom föreläggandet enligt rättsliga grundprinciper ska vara efterkombart… Ansvaret för skolskjuts åvilar skolan, däremot omfattas inte stöd av annat slag för att möjliggöra för eleven att ta sig till och från skolan.

35 ANSVARET NÄR ELEVER INTE GÅR TILL SKOLAN
Skolan har ingen annan möjlighet än att hänvisa till och eventuellt göra en anmälan till socialtjänsten. En förutsättning är dock att skolan allsidigt utrett dels behovet av stöd till eleven som kan behövas för att motivera denna att delta i utbildningen och dels utrett anledningen till frånvaron. Gymnasieelev hade vid ett flertal tillfällen påtalat sina svårigheter i matematik. Skolan utredde dock aldrig elevens behov. Svårigheterna ansågs istället bero på frånvaro och rektorn beslutade att särskilt stöd inte skulle ges. Överklagandenämnden poängterade att beslut att inte utarbeta åtgärdsprogram alltid ska föregås av en ordentlig utredning. Vid hög frånvaro ska orsaken till frånvaron utredas. Överklagandenämndens beslut dnr 304.

36 KRAV PÅ EN ALLSIDIG UTREDNING OM ORSAKEN TILL FRÅNVARON
Skolverkets rapport 2008 ”Rätten till utbildning. Om elever som inte går i skolan”. ”Skolor har i mer än hälften av besluten vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med frånvaron. Arbetet har dock varit föga framgångsrikt med en alltmer accentuerad frånvaro. I analysen av tillsynsbesluten har uppmärksammats att det ofta saknas en allsidig utredning om vad frånvaron beror på, som kan bilda underlag för skolors planering och genomförande av relevanta åtgärder. Skolor har i stället snabbt tolkat situationen och med detta som utgångspunkt provat olika insatser. Om en åtgärd inte har fungerat har en annan provats. Ibland rör det sig om många vitt skilda åtgärder under en lång tidsperiod. Åtgärderna förefaller vara dåligt genomtänkta. ” S 86 ff. i rapporten.

37 Övrig vägledning Skolverkets allmänna råd om arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan. Socialstyrelsens handbok om placerade barns skolgång och hälsa – ett gemensamt ansvar, som har getts ut tillsammans med Skolverket, se sidan 113 ff. Ingen socialtjänst under skoltid eftersom socialtjänstens ansvar inte omfattar sådant som åligger annan huvudman. Samma anses gälla enligt förarbetena till LSS. Endast assistansersättning vid särskilda skäl från Försäkringskassan pga. regleringen i SFB. Observera att principerna för ansvarsfördelningen är de samma som när barn bor kvar i den egna kommunen.

38 ANSVARET FÖR FÖRSÖRJNING OCH INSATSER FÖR ATT FÅ ENSKILDA I ARBETE
Mellan socialtjänsten och andra myndigheter för att tillgodose enskildas behov av försörjning samt genomföra arbetsmarknadsåtgärder och insatser för att få enskilda i arbete och egen försörjning.

39 NUVARANDE ANSVARSFÖRDELNING
Den nuvarande ansvarsfördelningen grundas egentligen på allmänna principer för ansvarsfördelning mellan stat och kommun, där den ekonomiska politiken och arbetsmarknadsåtgärder som en del i denna politik ses som ett statligt ansvar. Ansvaret för rehabilitering följer de principer som låg till grund för den så kallade rehabiliteringsreformen i början av 1990-talet. Försörjningsstödets roll har däremot förändrats från att vara som avsetts ett mer tillfälligt stöd. Samma gäller kommunernas intåg på arbetsmarknadsområdet. Den parlamentariska utredningen om hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet kan komma att påverka ansvarsfördelningen, se Dir. 2010:48 och 2012:90 samt

40 FÖRSÖRJNINGSSTÖD OCH KOMMUNAL ARBETSMARKNADSVERKSAMHET
Kommunerna och arbetsmarknadspolitiken, En redogörelse för aktuell lagstiftning och samverkansformer, SKL (mars 2011). Kommunerna tar ett allt större ansvar och arbetslösa hamnar i ”gråzoner” där lagligheten gällande vissa av åtgärderna är oklar. Förekommer även konkurrensfrågor. Kommunerna gör sådant som egentligen åvilar arbetsförmedlingen, åtgärdernas effekter oklara. Riksdagens arbetsmarknadsutskott har beställt en rapport. Även Socialstyrelsen med flera kommer att utvärdera med anledning av kopplingen till försörjningsstöd.

41 ANSVARSFÖRDELNINGEN FÖR INSATSER SOM SYFTAR TILL ATT HJÄLPA ENSKILDA TILL EGEN FÖRSÖRJNING
I 2 kap 1 § kommunallagen anges att kommuner får själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten. Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken och följaktligen ett statligt ansvarsområde. Kommunernas möjligheter att bedriva arbetsmarknadsverksamhet och andra aktiverande insatser är därför begränsade och förutsätter särskilt författningsstöd. Kommunen kan ägna sig åt allmänt arbetsmarknadsfrämjande åtgärder som arbetsgivare, aktör i lokal och regional utveckling samt svara för t.ex. vuxenutbildning. Kommunernas befogenheter att bedriva arbetsmarknadsverksamhet grundas i huvudsak på lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter (förutsätter egentligen överenskommelse med arbetsförmedlingen).

42 Lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Se också SKL:s cirkulär, 09:11. Lagen innehåller bestämmelser som ger kommuner ökade befogenheter i förhållande till vad som gäller enligt kommunallagen (1991:900) eller andra författningar. Inskränker inte de skyldigheter som kommunen har enligt socialtjänstlagen. Ger kommunen exempelvis rätt: att lämna olika former av bidrag, bistånd och stöd (2 kap); att bedriva vissa typer av näringsverksamhet (3 kap), bl.a. sysselsättning för personer med funktionshinder; samt att medverka i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (6 kap).

43 UPPGIFTEN FÖR DEN KOMMUNALA ARBETSMARKNADSVERKSAMHETEN
Det finns inget stöd i SoL för att socialtjänstens uppgifter omfattar att bedriva eller genomföra arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller program. Programmen är i formell mening inte en del av socialtjänsten, utan utgör en verksamhet (kommunal befogenhet) vid sidan av socialtjänsten. Enskilda kan hänvisas till eller erbjudas deltagande i verksamheten som en del i förändringsarbetet. Det är normalt inte fråga om socialtjänstinsatser som erbjuds.

44 Kommunal arbetsmarknadsverksamhet
Kommunala arbetsmarknadsenheter eller liknande kan användas för följande uppgifter: Att efter överenskommelse med Arbetsförmedlingen, anordna aktiviteter (arbetsmarknadspolitiska åtgärder); Att utreda vissa frågor för socialtjänsten (utredningsresurs); Att erbjuda frivilliga aktiverande eller andra stödjande insatser (stöd till enskilda); och Att genomföra anvisad praktik eller kompetenshöjande insatser (undantaget enligt 4 kap 4 § socialtjänstlagen från förbudet att villkora socialt bistånd).

45 Funktionshindersomsorgen
Den kommunala funktionshindersomsorgen enligt socialtjänstlagen och LSS. Biståndsrätten i 4 kap 1 § socialtjänstlagen och rätten till insatser enligt LSS. Ingen av lagarna är tänkta att ersätta det ansvar som åvilar t.ex. gymnasieskolan, landstinget eller andra huvudmän (jfr Skolverket och Socialstyrelsen). Främst behov av stöd och service utanför skoltid samt för att tillgodose behov av t.ex. boende under skolgång. Meningsfull sysselsättning och daglig verksamhet för dem som varken arbetar eller studerar och som har behov av det på grund av sin funktionsnedsättning.

46 Särskilt om daglig verksamhet
Se PM om daglig verksamhet. HFD har fastslagit att rätten till daglig verksamhet med stöd av LSS upphör vid 67 års ålder.