Avslutning Lärare förädlar Sveriges viktigaste naturprodukt!

En presentation över ämnet: "Avslutning Lärare förädlar Sveriges viktigaste naturprodukt!"— Presentationens avskrift:

1 Avslutning Lärare förädlar Sveriges viktigaste naturprodukt!

2 Kreativitet behöver återhämtning! Kreativitet handlar mycket om att se saker från andra håll, tänka i nya baner och kombinera olika kunskaper för att hitta nya lösningar Källa: Orka vara ledig. M.Persson, J. Sörbrand

3 Att undervisa! - Två modeller Trailer-undervisning Fas I. Läraren: skriver, ritar, visar, frågar, förklarar.. Eleven: lyssnar, skriver av, tittar, svarar, frågar, kopplar bort …… Fas II. Läraren: hjälper, visar, handleder, lotsar, räknar i elevens block …. Eleven: löser uppgifter, räknar, frågar kamrat eller läraren, pratar om annat …

4 ”Det är mycket som ni inte förstår när lärare undervisar från tavlan. Men ingen avbryter och frågar. Varför är det så? Elev: ”det är alltid så – det är mycket man inte förstår – man blir van – men man vet att man nog kommer att fatta när man äntligen får räkna i boken det brukar klarna då – ibland – men inte alltid – då tycker man matte är hopplöst …….. Förutsättning: En trevlig person som själv kan lösa uppgifterna och visa för eleverna hor hon/han tänker och en bra lärobok … Tänk att dom kan ersätta dej och mej med en student !!!!!!

5 ”Lärar-regisserat lärande” Fas I: Läraren: Berättar – vad, hur och varför, formulerar uppgiften, organiserar och instruerar Fas II: Eleven: arbetar i par eller 4-grupp, löser uppgiften gemensamt, redovisar i grupp, skriver redovisningen/lösningen individuellt Läraren: observerar, lyssnar, stödjer, uppmuntrar, ställer motfrågor, har ett positiv kroppsspråk Fas III: Elever + Lärare: redovisar, sammanfattar, diskuterar resultat och ev. alternativa lösningsförslag Förutsättningar: en kvalifcerad, kompetent lärare som regisserar för lärande – en sån som Du Uppgifter som ger eleverna möjligheter att tillsammans se, upptäcka, inse och förstå hur ….

6 Att spåra! Den tveklöst mest avgörande lustupplevelsen under min skoltid var en skidutflykt i skogen utanför Lövstaskolan i Luleå. Det hade fallit tjock nysnö. Solen gnistrade mot drivorna. Klassen står uppställd med vantar, stavar, bindningar, luvor. Då säger läraren: ”Idag ska vi lägga upp ett spår. Vi ska ta oss på ett led efter varandra genom skogen till järnvägsviadukten. Den som åker först kallas spårare. Han bestämmer hur spåret ska löpa. Vi andra följer efter.” Jag sänkte mitt huvud i missmod. Den högfärdige lärarjäveln skulle åter igen tvinga oss att följa hans spår. Jag såg en tröstlös tristess framför mig. Då vänder sig plötsligt läraren mot mig och säger: ”Du spårar Torbjörn!” Mannen var ett pedagogiskt geni. Han hade i smyg iakttagit hur min kreativitet strypts gång på gång i klassrummet. Nu släppte han den loss. Den humane fångvaktarens gest av generositet. Jag ställde mig i spetsen för kolonnen och stakade in i den djupa nysnön. En sådan oerhörd känsla av lycka hade jag inte tidigare haft. Snön blev sensuell. Jag trängde försiktigt fram för att inte våldta denna goda skönhet. Jag skar med skidorna perfekta skåror och sköt iväg med stavarna mjukt. Jag såg den vindlande harmonin av träd med vita kuddar på grenarna och rundningar av stenar och stubbar i marken och jag spårade, jag spårade, jag spårade ett spår som ingen annan förut spårat. Sedan dess har jag aldrig velat skida i uppgjorda spår. Norrländs tidskrift ??