Är din triangel rättvänd? (Den enklaste förklaringen)

En presentation över ämnet: "Är din triangel rättvänd? (Den enklaste förklaringen)"— Presentationens avskrift:

1 Är din triangel rättvänd? (Den enklaste förklaringen)
Den reglerande dialogen Den meningsskapande dialogen Den känslomässiga dialogen Den enklaste förklaringen är att den emotionella dialogen är i basen och därefter följer den meningskapande och till sist den reglerande. En viktig anledning till denna förklaringsmodell är att tydliggöra hur grundläggande emotionell bekräftelse och trygghet är grundläggande för all annan samvaro. Den emotionella dialogen: Genom emotionell intoning och medkänsla från omsorgsgivarens (föräldrar, förskolepersonal, lärare) sida utvecklar barnet sin känslomässiga kapacitet. Det är den emotionella dialogen som är grundläggande för hela barnets utveckling. Den meningskapande och utvidgande dialogen: Barn har en inneboende motivation att skapa mening och sammanhang av sina erfarenheter. Nya erfarenheter ska fogas till gamla – eller gamla erfarenheter ska omskapas.. Barn försöker skapa mening i vardagsupplevelser, men försöker även förstå svåra situationer. För att detta ska bli möjligt för barnet måste den vuxna stödja och vägleda barnet. De vuxna blir medspelare i barnets utforskande av sin värld. Denna stödjande och utvidgande dialog är avgörande för barnets sociala, språkliga och kognitiva utveckling. Detta sker precis som i den emotionella dialogen helt spontant i samspelet mellan föräldrar och barn. Den reglerande dialogen: Med reglering menas att den vuxne hjälper och stödjer barnet att utöva självkontroll (affektreglering) och att planera genom att peka ut positiva alternativ och hjälpa barnet att steg för steg lösa utmanande uppgifter. När barnet blir äldre ges förklaringar varför vissa saker inte är tillåtna. Istället för att säga nej är det viktigt att de vuxna vägleder och förklarar hur barnet skall göra. Reglering innebär också att utmana barnet i den meningen att barnet med hjälp av den vuxna ställs inför uppgifter som det initialt inte klarar av (Zonen för möjlig utveckling, Vygotsky 1978). Detta är speciellt viktigt vid målinriktade aktiviteter men också i sociala situationer när barnet saknar överblick. När barnets egen förmåga växer, med den vuxnes hjälp, drar den vuxne sig tillbaka så att barnet får utöva självkontroll. Den reglerande dialogen förutsätter en god emotionell dialog och erfarenheter av meningsskapande samspel. ICDP Sweden Paul Bergman 2013

2 Är din triangel rättvänd? (Den enklaste förklaringen)
Den reglerande dialogen Den meningsskapande dialogen Den känslomässiga dialogen I den här modellen har vi ritat ett hus. Detta för att tydliggöra att alla dialoger är lika viktiga. Det till exempel inte möjligt att ta bort grunden, då rasar hela huset. Men på samma sätt är det inte heller möjligt att ta bort den meningskapande dialogen, mellanskiktet, vilken är en lika viktig del för barnets utveckling. Den meningsskapande dialogen är liktydig med barnets utforskande av sin omvärld, att skaffa sig ett språk, att lära sig saker. Om den meningsskapande dialogen inte finns med, är utveckling och lärande inte möjligt. På många sätt är den meningskapande dialogen en av de viktigaste poängerna med programmet. Den reglerande dialogen är också liktydig med barnets egen förmåga, med stöd av sin omvärld. Den är alltid närvarande i den emotionella dialogen, eftersom god omvårdnad också hjälper barnet att reglera sig själv. Här är den reglerande dialogen taket, utan tak inget hus, taket är ett skydd mot omvärlden, precis som självregleringen, vilket är liktydigt med den egna kompetensen, är för barnet. I en mening närmar vi oss en annan förklaringsmodell som mer är lik en röntgenbild, beroende på hur vi ställer in skärpan så kommer vi att se olika saker (dialoger) men allt finns ändå alltid där och hänger samman och är beroende av varandra. ICDP Sweden Paul Bergman 2013

3 Anknytning versus separation-individuation (Vägledande samspel och den enkla förklaringen)
Vi skall här titta på anknytning och väga den mot tidigare förklaringsmodeller om individuation/spearation (Mahler) Bild 1: barnet i förälderns trygga famn, växer till och mognar både genom en biologisk process (Piaget) men också genom god omvårdnad. Bild 2: Barnet är moget att separera från föräldern och börja gå sin egen väg (individuation) Bild 3: Barnet är redo att klara sig själv och ger sig ut i (om)världen Bild 4: barnet blir skrämt av ensamheten Bild 4: och flyr faran (den mest primitiva reaktionen) Bild 5 : Men frågan enligt Bowlby är vart barnet vänder sig, jo barnet går till sin anknytningsperson, som är en säker hamn dit barnet kan återvända vid fara och hot Bild 6 och Bild 7 (pilar tillbaka) Barnet kan ge sig ut i världen igen, det finns en möjlighet att pendla mellan utforskande, (ut i världen) och anknytning (föräldern) Bild 7: Men det finns ett tillägg här i vägledande samspel, det är att barnet också behöver en vägvisare på plats ute världen som kan förklara och ge stöd. ICDP Sweden Paul Bergman 2013

4 Delande av känslor, av mening och stöd till egen förmåga (Vägledande samspel och den komplexa förklaringen) och intersubjektiva fält Kompetens Med stöd av En annan Intersubjektivt fält av känslor Sant själv med stöd av Intersubjektiva fält Intersubjektivt fält av förståelse och intresse Delande/spegling av känslor Delande av mening och förståelse Vi har det som vi hade i den tidigare bilden (modellen) men, Till skillnad mot tidigare så ser VS det som att barnet inte bara tankar trygghet för att sig lämna den trygga famnen för att utforska sin omvärld, och vid behov av trygghet och tröst återvända. VS förmedlar istället att barnet önskar, och ständigt är i ett tillstånd av delande och spegling av sitt inre tillstånd. Det är kvalitén i omsorgen har avgörande betydelse (Bowlby) Men detta är inte bara ett beteendesystem, utan ett inneboende behov (system) av att vilja dela känslor och inre tillstånd med föräldern, även när det är bra och barnet känner sig lugnt och tillfreds. Likväl som människobarnet har har en medfödd disposition till anknytning (Bolwby, Ainsworth, Main m.fl), dvs ett beteeendesystem, så har det också en medfödd disposition till intersubjektivt delande (Stern, Trewarten, Bråten), ett inre system av att vara tillsammans. Det är också så att detta är en ömsesidig handling och intention, barnet och omsorgsgivaren formar tillsammans sin relation (Beebe) Barnet är inte heller ensam när det utforskar sin omvärld. Utforskandet, den meningsskapande dialogen, innehåller också ett ömsesidigt delande. Barnet har behov av förmedla sig, och bli förmedlad, ha ett utbyte omkring vad det uppfattar av omvärlden (utifrån kommande), men också omkring idéer, handlingar, konstruktioner, uttalande som kommer spontant inifrån barnet själv. Vårt medvetande har på detta sätt sin upprinnelse i tidigt samspel (Vygostskij, Feuerstein, Stern, Klein, Fonagy, Bråten m.fl) Även det kognitiva systemet önskar en följeslagare som ser samma sak, talar om samma sak, försöker förstå samma sak, som barnet själv. Den ömsesidiga uppmärksamhet är grundläggande och bildar också grunden att kunna lära genom andras erfarenheter (Tomasello). Barnet är nu, genom dessa dialogiska processer på väg att bli en del av vår kultur (Tomasello, Lyon-Ruth). På samma sätt är inte heller den egna kompetensen, den egna självregleringen, ett ensamt tillstånd eller händelse. Barnet reglerar till en början sig själv med hjälp av en lyhörd omsorgsgivare, vilket leder till optimal självreglering av inre tillstånd i yttre miljö (Shore) Att kunna, att vara förmögen, är då också något som människobarnet önskar dela. Att vara kunnig är en del av att vara social, att vara med andra människor, då företrädesvis de vi tycker om, som tycker om oss och bekräftar och stödjer vår förmåga och utveckling. Genom att barnet blir förstått och speglat med en viss fördröjning, förstår det sig själv och andra människor, dvs. är moraliskt och socialt intonat = mentalisering (Fonagy). Vilket innebär att barnet, på ett optimalt = lyhört sätt, blir väglett in i den kulturella gemenskapen (Vygotsky, Pauposek, Hundeide) Vi har en flera intersubjektiva fält inom vilket barnet, och alla människor deltar. Ett fält intimitet och känslomässigt delande, ett fält av delande av idéer och förståelse och slutligen ett fält där vårt sanna utryck och förmåga delas och stöds av andra för barnet viktiga människor. Barnets egen utveckling påverkar också och interagerar med hur vi delar känslor, idéer och förståelse osv. Det är som intersubjektivitet påverkar kvalitén i självupplevelsen som i sin tur påverkar eller leder till kvalitativa språng i de intersubjektiva fälten av både emotionell och kognitiv art. ICDP Sweden Paul Bergman 2013

5 Vägledande samspels/ICDP:s tre dialoger
Den Emotionella dialogen (grundläggande tillit och humanisering) Kvalitén i omsorgen har avgörande betydelse (Bowlby) Spädbarn har en medfödd disposition till anknytning (Bolwby, Ainsworth, Main m.fl) och intersubjektivitet (Stern, Trewarten, Bråten) Anknytningserfarenheter bygger barnets hjärna (Shore, Damasio) Ömsesidighet: Barnet och omsorgsgivaren formar tillsammans sin relation (Beebe) Meningsskapande och utvidgande dialog (Att intressera sig för och förstå sin omvärld) Vårt medvetande har sin upprinnelse i tidigt samspel (Vygostskij, Feuerstein, Stern, Klein, Fonagy, Bråten m.fl) Ömsesidig uppmärksamhet; människan lär genom andra, (Tomasello) Människan och vår kultur utvecklas genom dialogiska processer, där biologin är förutsättningen (Tomasello, Lyon-Ruth) Den reglerande dialogen (att få stöd och vägledning i att utveckla sociala och andra förmågor) Barnet reglerar sig själv med hjälp av en lyhörd omsorgsgivare, vilket leder till optimal självreglering av inre tillstånd i yttre miljö (Shore) Genom att barnet blir förstått och speglat med en viss fördröjning, förstår det sig själv och andra människor, dvs. är moraliskt och socialt intonat = mentalisering (Fonagy) Vilket innebär att barnet, på ett optimalt = lyhört sätt, blir väglett in i den kulturella gemenskapen (Vygotsky, Pauposek, Hundeide) ICDP Sweden Paul Bergman 2013

6 Hjärnans mognad genom lyhörd omvårdnad
Den omogna Hjärnan lånar en vuxen skugghjärna Som ger lyhörd omvårdnad Det är ingen fara det går bra, lugn… Neocortex, språk reflektion, Reflektion, bedömning av information inifrån och utifrån. kommunikation Mellan, känslohjärnan. Limbiska systemet, systemet för kommunikation System för reglering och kommunikation. Intuitiv förståelse av affekter Barnets hjärna kan reglera sig själv… Barnet är oförmöget att till en början reglera sitt eget tillstånd. Det behöver låna en mer vuxen hjärna för att få hjälp att reglera sina egna inre tillstånd liksom utifrån kommande stimuli. Men det är inte bara en vuxen hjärna som behövs, utan en lyhörd sådan, en hjärna med ett ansikte som återspeglar barnets tillstånd, på ett lyhört sätt, så att barnet kan urskilja och även särskilja sitt eget tillstånd från omsorgspersonen. Genom överdriven mimik, med en viss fördröjning, lär sig barnet så småningom att upprätta en egen självregelring. På detta sätt bygger anknytningserfarenheter barnets egen hjärna (Shore, Damasio). Barents egna förbindelser mellan cortex och hjärnstammen byggs ut med nödvändiga förbindelser och rensas på onödiga. Hjärnan är på detta sätt Användarberoende, eller användartillvänjd (Susan Hart) Hjärnstammen, den primitiva hjärnan Autonoma system. Kamp flykt, överlevnad Genetik ICDP Sweden Paul Bergman 2013