Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft – slutbetänkande från Ansvarskommittén Björn Föredrag av Björn Sundström.

En presentation över ämnet: "Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft – slutbetänkande från Ansvarskommittén Björn Föredrag av Björn Sundström."— Presentationens avskrift:

1 Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft – slutbetänkande från Ansvarskommittén
Björn Föredrag av Björn Sundström

2 Vad är problemet – nu och framöver?
Demografin Minskande andel i arbetskraften Ökande behov av välfärdstjänster Teknisk och ekonomisk utveckling Större möjligheter att bota/lindra allt fler sjukdomar Högre efterfrågan på välfärdstjänster Allt mer sammansatta behov/önskemål från medborgarna Skillnader finns i kommunernas/landstingens välfärdsproduktion Initiativen från nationell nivå är för många, för sektorsorienterade och för okoordinerade Ansvaret för att skapa goda tillväxtbetingelser är splittrat – staten har övergivit länen för länge sedan Björn

3 Den demografiska utmaningen i det kommunala uppdraget

4 Förändring av antalet personer i olika åldrar
Arbetskraftsutbudet i den mest yrkesaktiva gruppen år beräknas öka med personer

5 Kommunal styckkostnad, 2003

6 Genomsnittlig kostnad per person inom äldreomsorgen
Ålder Kvinnor Män 65-74 10 700 10 200 75-79 36 700 27 900 80-84 81 400 56 000 85-89 90+ Källa: Kommunförbundet

7 Boendeformer enligt IBF (institutet för bostads- och urbanforskning)
Exbo Gambo Kombo Mambo Vedbo Delsbo Fågelbo Förbo Gråbo Krylbo Närbo Sambo Svärbo Särbo Turbo Gravbo

8 Den demografiska utmaningen
Befolkningsutveckling i lokala arbetsmarknader Andel sysselsatta inom äldreomsorgen Källa: SCB samt Svenska Kommunförbundets långtidsutredning

9 Kostnader per capita - sista levnadsåret

10 Bruttonationalprodukten (BNP) 1950- Miljoner kr, 2000 års priser

11 Demografiskt tryck och offentlig konsumtionsökning per år 1950-2000

12 Är skattetaket nått?

13 Det långsiktiga behovet av kommunalskatt
Källa: Svenska Kommunförbundets långtidsutredning Kommunala framtider (år 2002)

14 Statens styrningsproblematik
Den politiska arenan Riksdagen: Lagar Förordningar Föreskrifter Tillsyn Verksamheten

15 Specialiseringstrycket på kommunerna

16 Staten Stort behov av att ”återsamla staten”
Tvärsektoriellt beslutsfattande Ny modell för samordning av staten Utvecklat samspel RK – länsstyrelserna – sektorsmyndigheterna Regeringskansliet bör ses över Offentlig tillsyn som princip ett statligt ansvar sektorsmyndigheternas tillsyn samlokaliseras länsstyrelserna övertar flertalet av kommunernas tillsynsuppgifter Åsa

17 Staten och den kommunala sektorn
Ansvaret för välfärdstjänsterna delas av staten och den kommunala sektorn Statens styrning inriktas på normering Ta vara på kunskapsstyrning – bättre nationell informationsförsörjning Relationen brister i tillit och dialog Lägg fast en ordning för samråd mellan staten och kommunsektorn Åsa

18 Primärkommunerna Nuvarande kommunindelning behålls tills vidare
Underlätta kommunsamverkan Länsstyrelserna ska följa utvecklingen i kommunerna Särskilda bidrag för kommuner som vill gå samman Utjämningssystemet bör ses över Kommuner ska redovisa sin samverkan Fokusering på välfärdstjänsterna och grundläggande samhällsplanering Tillsyn (enligt EG-förordningar, lagar, andra föreskrifter) blir i princip ett statligt ansvar Björn

19 Hälso- och sjukvården Decentraliserat hälso- och sjukvårdssystem främjar utvecklingskraft och effektivitet Huvudmännen behöver viss storlek för att klara kunskapsbildning och –spridning samt långsiktigt utvecklingsarbete Landstingen ersätts av väsentligt färre och mer jämnstora regionkommuner ”med ansvar för regional utveckling och för hälso- och sjukvård” Ett regionsjukhus per regionkommun (alt. institutionaliserat samarbete) Statlig styrning renodlas mot normering – förstärkt kunskapsstyrning bl.a. via regionala kunskapscentra Roger

20 Hälso- och sjukvården (forts)
Samlad patientlagstiftning Medborgarens fasta läkare kan vara annan än allmänspecialist Socialstyrelsen samordnar SBU, LMV Bedömningar och resonemang Tillsynen bör flyttas från Socialstyrelsen och samordnas med tillsyn över socialtjänsten Företagshälsovårdens roll bör utvecklas Om inte nya lagen får effekt bör kommuner få anställa läkare Ev. bör man överväga sammanslagning av FK/AMS Ev. bör regionerna ta över ansvaret för missbrukarvården Roger

21 Regional utveckling Två delar i det regionala utvecklingsarbetet
Utvecklingsuppdraget (prioriteringar, avvägningar, processledning) - regionkommun Myndighetsuppdraget (statlig samordning, tillsyn, uppföljning och kunskapsbildning) - länsstyrelse Regionkommunerna övertar landstingens övriga åtaganden På sikt ev. fler uppgifter Dialog och samverkan med primärkommunerna avgörande Lag om regionalt utvecklingsarbete Åsa

22 Lag om regionalt utvecklingsarbete
Regionkommunen skall leda och samordna det regionala utvecklingsarbetet i länet Regionalt utvecklingsprogram (inkl geografiska regionintressen och regiontrafikplan) EU:s strukturfonder (”bindande yttranden”) Regionalt utvecklingsanslag (ersätter länsanslaget) Regionala tillväxtprogram Lokal och regional kollektivtrafik Regionalt anpassa och konkretisera nationella miljömål Regionalt folkhälsoarbete, naturvård, kulturmiljövård Besluta om statsbidrag till regionala kulturinstitutioner Bedriva regionalt jämställdhetsarbete Åsa

23 Relationen regionkommun – primärkommun
Primärkommunen har en egen och viktig roll i det regionala utvecklingsarbetet Kommunalt planmonopol Lokala näringslivskontakter Kommunal attraktivitet (skolor, barnomsorg, service, kultur och fritid mm) Regionkommunen är inte i konstitutionell eller någon annan mening överordnad primärkommunerna kan inte fatta beslut som är juridiskt bindande för primärkommunerna Regionintressena ska utgå från den kommunala översiktsplaneringen Det är genom samråd och dialog som regionintressena ska hävdas Björn

24 Sammanfattande problemanalys
Sektoriseringen måste balanseras med tvärsektoriellt perspektiv Den regionala samhällsnivån är oöverskådlig och splittrad En ny regional samhällsorganisation med tydligare roller och uppgiftsfördelning behövs En förutsättning för reformerna är en ny, gemensam läns- och regionindelning med väsentligt färre enheter än idag Björn

25 Särskilt yttrande från SKL:s sakkunniga
Miljötillsynen tillhör de tillsynsområden som inte kan komma ifråga att flytta till länsstyrelserna. Det föreslagna samrådet mellan staten och kommunsektorn bör lagstadgas. ÅSa

26 Indelningskriterierna

27 Kriterier för regionindelning
Gemensam läns- och regionkommunindelning (giltig även för statliga myndigheter) 1-2 miljoner invånare (ej under ) Ett regionsjukhus/region (alt institutionaliserat samarbete) Ett universitet/region med betydande fasta forskningsresurser LA-regionerna utgör byggstenar Människor ska kunna känna anknytning Slutsats: 6-9 län/regionkommuner Roger

28 Möjliga regioner (baserat på AK:s resonemang)
Norra Sverige: 1–2 regioner Mellansverige: 2–3 regioner Södra Sverige: 3–4 regioner Summa: 6-9 regioner Roger

29 Slutsats 6-9 län/regionkommuner i Sverige
1-2 län/regionkommuner i norra Sverige 2-3 län/regionkommuner i mellansverige 3-4 län/regionkommuner i södra Sverige

30 Den fortsatta processen

31 Oklart hur detta ska gå till
Tidsplan i anledning av Ansvarskommitténs betänkande Prel. just. skatteutjämning Förhandlingar om Huvudmannaskap Skattesatser Personalfrågor Fastigheter Bolagsfrågor Kräver medverkan av alla kommuner och alla landsting Just. skatteutjämning Indelningsprocessen Oklart hur detta ska gå till (processledare?) Regionkommun kan träda ikraft Prel. Ek. reglering Riksd.beslut om ny länsindelning Budgetföruts. Prel. ök om ny länsindelning 1/7-08 Betänkande 1/7-10 Budget Val Remiss 1/1-07 1/1-11 1/1-09 1/1-10 1/1-08 Organisationsutredning Regeringen lägger inriktningsprop. med uppdrag att formera sig i regionkommuner Ev. folkomröst- ningar (EU-valet) Prop. ny länsind Reg.beslut om regioner och indelnings- delegerade Björn Indelningsdelegerade arb. Organisation Ekonomi Personal

32 Indelningsprocessen Tre särskilda utredare/process-ledare/förhandlingspersoner Kartan överenskommen vår/sommar 2008 Genomförande till 2010 (undantagsvis 2014) Björn