Nugent kapitel 8. Kommissionen och Europaparlamentet Europeiska rådet utser en ordförande på fem år (före 1993 4 år) koordinerat med EP: 6 månader efter.

En presentation över ämnet: "Nugent kapitel 8. Kommissionen och Europaparlamentet Europeiska rådet utser en ordförande på fem år (före 1993 4 år) koordinerat med EP: 6 månader efter."— Presentationens avskrift:

1 Nugent kapitel 8

2 Kommissionen och Europaparlamentet Europeiska rådet utser en ordförande på fem år (före 1993 4 år) koordinerat med EP: 6 månader efter EP-val. Ordförandekandidaten och medlemsstaterna utser enskilda kommissionärer. Ordförandekandidaten måste klara en förtroendeomröstning i EP (1995), efter 2009, ”elected by” EP. Ordförandekandidaten måste också ta hänsyn till EP-valet. De enskilda kommissionärerna har ”hearings” med relevanta EP- utskott. Om ordförandekandidaten förlorar förtroendeomröstningen har Europeiska rådet en månad på sig att utse en ny kandidat. Lissabonfördraget (2009): En av kommissionärerna är EU:s ”höge representant” i utrikes och säkerhetsfrågor. Lissabonfördraget: Kommissionen som helhet (och Europeiska rådets ordförande samt den höge representanten) måste godkännas av EP.

3 Kommissionärerna 27 ledamöter. Före 2005 hade de stora länderna (Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Storbritannien) två kommissionärer – nu har alla en. Kommissionärerna, inklusive ordföranden, sitter 5 år. Kan förnyas. Är ofta f.d. ministrar. Blandad politisk bakgrund, men aldrig extrema. Oberoende och agerar utifrån EU:s intressen, ej enskilda medlemsstaters (men kan fungera som förmedlande länk!). Varje kommissionär har ett eget ansvarsområde. Vissa ansvarsområden är mer eller mindre fastlagda – budget, konkurrens, miljö – andra kan skapas eller upphöra. Kommissionärerna har varsitt kabinett – en stab av medhjälpare. Ordföranden koordinerar med EU:s övriga organ, drar upp ramarna för kommissionen i dess helhet och dess framtida riktning – kan tvinga andra kommissionärer att avgå. Ordföranden är ofta en f.d. premiärminister i en medlemsstat.

4 Kommissionens byråkrati 26.000 (2008) – en liten administration. Meritokrati men också nationell avvägning. Generaldirektorat (t.ex. forskning, energi, ekonomi & finans). Generaldirektoraten är indelade i direktorat och enheter i en hierarkisk struktur. ”Specialised services” (t.ex. bistånd, handel, Eurostat). Det finns inga entydiga kriterier för vilka som är generaldirektorat och vilka som är specialised services. Vertikalt och horisontellt: många beslut fattas i hierarkiska linjer vilket innebär bristande horisontell koordination. Detta motverkas av: Generalsekretariatet Kommissionens ordförande Kommissionen som helhet Samarbete mellan olika generaldirektorat. Trots detta kvarstår problem med horisontell koordination.

5 Kommissionens makt Föreslår och utvecklar policy och lagstiftning (i det senare fallet oftast med ensamrätt). En mängd andra aktörer (både EU-institutioner och andra organisationer, både offentliga och privata) försöker influera EU:s policy. Kommissionen föreslår EU-lagstiftning. Expertkommittéer med medlemmar från medlemsstaterna influerar lagförslag. Det gör även rådgivande kommittéer med medlemmar från särintressen (t.ex. fackföreningar/näringslivsorganisationer). ”Non-political legislation” = kommissionen bestämmer regler för implementering av primär lagstiftning, d.v.s. är själv ett lagstiftande organ: regleringar, direktiv, beslut. Kommissionen sköter EU:s finanser och försöker undvika budgetunderskott (som är förbjudet för EU). Men kommissionen är beroende av ministerrådet och EP som fattar grundläggande budgetbeslut och av nationella och regionala organ som implementerar.

6 Kommittologi och implementering Kommissionen implementerar EU-lagstiftning i samråd med kommittéer med representanter från medlemsstaterna. Kommittéerna kan arbeta på olika sätt: de kan vara rådgivande (advisory procedure) de kan blockera (management procedure) kommissionens beslut deras godkännande (regulatory procedure) kan krävas de kan genomdriva ändringar/tillägg (safeguard measures) de kan vara ett verktyg för EP att granska/veto (regulatory procedure with scrutiny, RPS) kommissionens beslut. Ofta används flera procedurer samtidigt. För att implementera policies/lagstiftning är kommissionen därefter beroende av nationella organ (som ibland har svårigheter att genomföra detta och att tillämpa tolka och de ofta snåriga reglerna). Dessutom händer det att medlemsstater inte vill implementera viss EU-lagstiftning.

7 Kommissionen försöker se till att EU:s lagstiftning följs Svårt att granska utifrån kommissionens resurser, samt med hänsyn till medlemsstaterna (kommissionen genomför egna undersökningar men bara i begränsad utsträckning), men: många avslöjar sig själva: EU:s direktiv anger en tidtabell för genomförande; om genomförandet inte redovisats vid angiven tidpunkt. Staterna vill ha kommissionens åsikter eller medgivande för undantag från konkurrenslagstiftning. Individer, organisationer, företag eller medlemsstater klagar på andra aktörer. Kommissionen kan se till att medlemsstater bötfälls av EU-domstolen (t.ex. 20.000-250.000 Euro/dag). Företag kan också bötfällas för att missbruka sin ställning på marknaden men i regel söks en uppgörelse. Företag kan tvingas betala tillbaka statsstöd. Kommissionen kan förbjuda företag att gå samman om de hotar att skapa en monopolsituation.

8 Ytterligare ansvarsområden Kommissionen representerar EU i internationella handelsförhandlingar (t.ex. WTO) och andra internationella avtal, granskar ansökningar om medlemskap i EU och genomför ansökningsförhandlingar. Kommissionen och den höge representanten (som sitter i kommissionen) företräder EU exempelvis i FN. Kommissionen försöker medla mellan de olika institutionerna/aktörerna i EU. Kommissionen har till uppgift att se till EU:s allmänintresse snarare än till vissa särintressen eller vissa medlemsstaters intressen. Men vad är ”allmänintresset”? Hur effektiv är kommissionen egentligen i detta?

9 Kommissionens minskande makt? Andra institutioner – EP och Europeiska rådet – har fått mer makt. Kommissionens status har minskat efter skandalen med Santer/Cresson 1999 och problematiska hearings med kommissionärer 2004 (Rocco Buttiglione!) Nya former av governance. De djärva, snabba beslutens tid är förbi? Vissa teoretiker ser EU som främst mellanstatligt (t.ex. Moravcsik) och tonar ned kommissionens roll även historiskt.

10 Nugent kapitel 9

11 Europeiska unionens råd a.k.a. ”ministerrådet” eller ”rådet” Bör ej förväxlas med Europeiska rådet eller Europarådet! En av EU:s lagstiftande makter (tillsammans med EP) Tar initiativ till nya policies genom att uppmana kommissionen att göra så! Kan anta resolutioner, rekommendationer, överenskommelser som är politiskt viktiga. Icke-bindande avtal och överenskommelser mellan medlemsstaterna kringgår mycket av kommissionens makt. Ministerrådets roterande ordförandeskap blir allt viktigare! Genom ”kommittologin” har ministerrådet ett starkt inflytande över implementeringen av EU-lagstiftning. EU:s utrikespolitik är en central del av ministerrådets ansvarsområde genom dettas deklarationer och militära och civila aktiviteter i främmande länder genomförs också av ministerrådet. Ministerrådet försöker också medla mellan EU:s olika institutioner samt mellan medlemsstaterna.

12 Ministerrådets ordförandeskap Ordförandeskapet i ministerrådet roterar enligt trio/trojka-systemet = tre stater i 18 månader/6 månader var som ledare. Ordförandeskapet leder möten, försöker bygga konsensus och leda utvecklingen, representerar ministerrådet utåt, och skapar kontinuitet genom trio-systemet. Ett lyckat ordförandeskap skänker prestige och ger möjlighet att påverka EU:s framtid; ett misslyckat ordförandeskap innebär omvänt en prestigeförlust.

13 Ministerrådet består av… Ministrar, som möts i tio olika konstellationer (rådet för allmänna frågor samt t.ex. ecofin, utrikespolitik, miljö). Formella samt informella möten. COREPER II & I koordinerar och understödjer ministerrådets arbete. Kommittéer med medlemmar från medlemsstaterna samt ibland kommissionen understödjer också ministerrådet med råd (t.ex. artikel 207-kommittén, för utrikeshandelsavtal). Arbetsgrupper analyserar lagförslag. Generalsekretariatet är ministerrådets administrativa understöd, som också samordnar övergången mellan de olika roterande ordförandeskapen.

14 Ministerrådets arbetssätt: behandling av lagförslag från kommissionen Arbetsgrupperna diskuterar förslaget samt försöker få medlemsstaterna att komma överrens. Om förslaget kräver enhällighet i ministerrådet kan detta ta längre tid; om det endast kräver majoritet går det i regel fortare. Därefter… …sänds förslaget vidare till COREPER som försöker klargöra ytterligare och slutligen… …tar ministrarna ställning i ministerrådet. Målet är att det mesta arbetet då redan är gjort så ministrarna kan koncentrerar sig på de mest väsentliga övervägandena och överenskommelserna. Förslag där överenskommelser redan nåtts på arbetsgruppsnivå eller i COREPER kallas ”A points” och brukar antas utan vidare diskussion, medan förslag där enighet inte kunnat nås längre ned i beslutsprocessen kallas ”B points”. Men även dessa är förberedda, d.v.s. det finns redan förslag på lösningar/överenskommelser. Ett problem är att de olika formationerna har olika ansvarsområden och det är svårt att koordinera: det finns en konstellation med ett övergripande ansvar, rådet för allmänna frågor, men detta består delvis i praktiken av ministrar som i själva verket står under viktigare ministrar i de olika medlemsstaterna, varför det blir svårt att ta ett övergripande ansvar. Ministerrådets möten är stora och kan bli kaotiska. Efter utvidgningen 2004 krävs en mer ordnad beslutsordning, men informella möten utanför de formella är å andra sidan viktiga – t.ex. i pauser, eller informella kontakter.

15 Ministerrådets beslutsfattande Enhällighet krävs gällande viktiga beslut i områden som EU:s utvidgningar, utrikespolitik och beskattning. Kvalificerad majoritet (QMV) krävs i de flesta andra frågor. Enkel majoritet (där varje stat har en röst var!) räcker i vissa mindre frågor och procedurfrågor. I regel eftersträvas konsensus i de flesta frågor. QMV är ovanligt = 85 % av de beslut där QMV gäller tas ändå enhälligt. Men: blotta hotet att bli nedröstad kan räcka för stater att hellre kompromissa. Medan majoriteten å sin sida kan vilja kompromissa för att bevara harmonin inom EU och se till att lagstiftning implementeras utan problem. QMV har alltså en stark informell verkan även där den inte åberopas formellt.

16 Kvalificerad majoritet (QMV) Minst 255 röster av 345 (73,9 %). En majoritet av medlemsstaterna om det gäller ett förslag från kommissionen, annars 2/3. En medlemsstat kan kräva att den kvalificerade majoritetens medlemsstater representerar minst 62 % av EU:s befolkning. De största staterna: Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien har 29 röster var. T.ex. Österrike, Sverige, Bulgarien har 10 röster var. Den minsta medlemsstaten, Malta, har bara 3 röster (men ändå kraftigt överrepresenterad! Tyskland har 82 miljoner invånare, Malta 400.000) 2014 införs ett nytt system: kvalificerad majoritet = 55 % av medlemsstaterna som representerar minst 65 % av EU:s befolkning.

17 Nugent kapitel 10

18 Europeiska rådet: ursprung Sporadiska möten mellan stats/regeringschefer, institutionaliserades 1974. Regelbundna informella möten mellan stats/regeringschefer samt utrikesministrar från medlemsstaterna behövdes för att lösa konflikter och föra samarbetet framåt på högsta politiska nivå; övergripande, ej detaljarbete. Erkändes gradvis i fördragen: SEA (1986/87) nämnde rådet, Maastricht (1992/93), Amsterdam (1997/99) och Nicefördraget (2001/03) stärkte gradvis dess position inom EU-systemet. Lissabonfördraget (2007/2009) erkände rådet som en av EU:s officiella institutioner och införde posten som ”permanent” ordförande i rådet (”EU:s president”, som posten missvisande kallas). Trots dess länge helt informella status och trots att det saknar lagstiftande makt har rådet varit och är fortfarande mäktigt. Varför? För att det samlar EU:s stats/regeringschefer!

19 Europeiska rådet: sammansättning Ursprungligen stats/regeringschefer samt utrikesministrar plus kommissionens ordförande. Fr.o.m. slutet av 90-talet: andra ministrar, när frågor som rör deras områden diskuteras. Fr.o.m. Lissabon (2009): Stats/regeringschefer + Europeiska rådets ordförande + kommissionens ordförande + den höge representanten + en annan minister/land om så krävs. Beslut fattas i regel genom konsensus.

20 Europeiska rådets ordförande Före Lissabon var Europeiska rådets ordförande samma som ordföranden i ministerrådet (d.v.s. roterande). Väljs av Europeiska rådets medlemmar (med kvalificerad majoritet om så behövs). Sitter i två och ett halvt år åt gången, kan väljas om en gång (som USA:s president). Oklar ställning: skall leda möten och driva arbetet framåt (hur?). Förbereder Europeiska rådets möten i samråd med kommissionen och ministerrådet. Skall representera EU utåt. Potentiella konflikter mellan Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande samt EU:s höge representant, samt också kanske med de största medlemsstaternas ledare. Nu: Herman van Rompuy. En del av en större deal där Catherine Ashton också utsågs.

21 Europeiska rådet: möten Möts fyra gånger/år om inga större kriser kräver extra möten (t.ex. den globala finanskrisen, Greklandskrisen) Numera hålls mötena nästan alltid i Bryssel, tidigare varierade det med ordförandeskapet (som ju var samma som ministerrådets, d.v.s. roterande) Mötena skall i regel vara två dagar långa men kan bli upp till fem dagar Mötena är tänkta att vara informella och antalet deltagare begränsat. Förutom de som nämns ovan även en liten grupp administratörer från ministerrådet, kommissionen, samt från medlemsstaterna + tolkar. Förhandlingarna följs också av större nationella delegationer i angränsande rum och experter kan kallas in för enskilda frågor. Med andra ord: det blir inte alltid så informellt som det var tänkt…

22 Europeiska rådets ansvarsområden EU:s generella utveckling… ”Konstitutionella” och institutionella frågor, gällande fördragen, gällande var specifika EU-myndigheter skall placeras, samt utnämning av centrala befattningar (t.ex. van Rompuy, Ashton, Barroso, Trichet). EU:s övergripande ekonomiska utveckling. EU:s utvidgningar. …andra utrikesfrågor. Europeiska rådet är ansvarigt för att övervaka den allmänna inriktningen i EU:s utrikespolitik (tillsammans med den höge representanten). Kan ta sig an specifika policy-frågor som ministerrådet inte lyckats enas kring, men kan också initiera egna policies genom att uppmana andra EU-organ (även om Europeiska rådet självt inte formellt har initiativrätt eller lagstiftande makt).

23 Europeiska rådet och EU Europeiska rådet identifierar alltså EU:s långsiktiga målsättningar, tar initiativ till ny policy, koordinerar EU:s arbete på den högsta nivån, samt fattar grundläggande beslut kring EU:s utveckling. Europeiska rådet är en mellanstatlig organisation utan lagstiftande makt. Dess främsta makt är politisk i att den samlar stats/regeringschefer. Överstatliga institutioner som kommissionen och EP har fått minskat makt samtidigt som Europeiska rådet har stärkts. Även ministerrådets makt har minskat. EU-domstolen har dock en fortsatt stark ställning: den lagstiftar inte utan tolkar lag. Men dess ”tolkningar” blir i sig själva grundläggande beslut som ofta kan gå emot intentionerna hos de som fattat dem!

24 Nugent kapitel 11

25 EU-parlamentet (EP) Hade inledningsvis liten makt: bestod av representanter från nationella parlament som dessa utsett. Blev direktvalt 1979. Val vart femte år. 736 ledamöter. Dessa är organiserade i permanenta och tillfälliga utskott (t.ex. utrikes, budget, fiske). Två parlamentshus: Strasbourg och Bryssels. En del av administrationen i Luxemburg. Har numera tre källor till inflytande: i) lagstiftning (tillsammans med ministerrådet), ii) budgetprocessen, iii) kontroll och granskning av övriga EU-institutioner. Men EP är kraftigt begränsat i alla dessa.

26 Sätt för EP att påverka EU:s lagstiftning Diskutera enskilda förslag med kommissionen Ta initiativ till egna förslag eller kräva (genom majoritet i EP) att kommissionen utarbetar ett förslag. Utöva påverkan genom EU:s budgetprocess. Försöka påverka kommissionens årliga program för ny lagstiftning i samtal med företrädare för kommissionen. Påverka genom den direkta lagstiftningen.

27 EU:s lagstiftning: tre procedurer ”Consultation”/samråd = Ministerrådet konsulterar EP men kan ignorera EP:s åsikt om de vill. Men: EP kan fördröja lagstiftningsprocessen eftersom ministerrådet måste invänta deras åsikt (även om denna sedan kan ignoreras). The ordinary procedure(”co-decision”)/medbeslutande = EP kan stoppa lagstiftning genom absolut majoritet. ”Consent”/samtycke = EP kan stoppa förslag men kan inte förändra dem. I de båda förstnämna försöker EP däremot vanligtvis lägga till/förändra i förslagen. Det handlar om en öppen process snarare än ja/nej.

28 EP:s svagheter i EU-lagstiftningen Till skillnad från nationella parlament har EP varken full initiativrätt eller full rätt att förhindra lagstiftning. Ibland struntar ministerrådet i praktiken i att invänta EP:s åsikt under ”consultation”, särskilt i brådskande ärenden. EP har lite inflytande över kommissionens lagstiftning.

29 EP och EU:s budget Två nivåer i EU:s budgetprocess: MMF (fleråriga budgetramar) och de årliga budgetarna. EP har betydande inflytande över de årliga budgetarna, både att förändra och att godkänna eller förkasta budgeten i dess helhet. P.g.a. konflikter under 80-talet infördes MFF 1988 för att kringgå EP:s ökade inflytande. MFF bestäms främst i konflikt och samråd mellan kommissionen, å ena sidan, och ministerrådet samt Europeiska rådet, å den andra. EP:s inflytande är begränsat.

30 EP:s makt att granska… …kommissionen: EP tar ställning till ordföranden och kommissionen i dess helhet i förtroendeomröstningar. EP kan upplösa kommissionen om 2/3 majoritet kräver det i en omröstning. EP har också vissa möjligheter att granska kommissionens årliga rapport och att granska budgeten. Men: dessa möjligheter begränsas av att mycket av implementeringen sker av nationella myndigheter som inte vill granskas av EP. …ministerrådet: EP har mycket begränsade möjligheter eftersom ministrarna är ansvariga inför medlemsstaterna. Men: ordförandelandet skall presentera målsättningar och resultat inför EP två gånger: vid början och slutet av ordförandeskapet. Ministrar deltar också i debatter, kommittédiskussioner, o.s.v., i viss uträckning. …Europeiska rådet: nästan inga möjligheter alls. …ECB: EP konsulteras vid tillsättandet av ordföranden. EP väljer också europeiska ombudsmannen!

31 Val till EP: demokratiska problem? Valen sker inte samtidigt: t.ex. 4-7 juni 2009. Valen sker inte enligt samma system: de olika staterna har egna system (men alla någon form av proportionerligt system inom landet). Mindre stater har oproportionerligt många ledamöter: Tyskland = 830.000 medborgare/parlamentsledamot. Luxemburg = 80.000 medborgare/parlamentsledamot Valdeltagandet är relativt lågt i förhållande till nationella val och sjunker över tid (43,2 % 2009).

32 Politiska grupper i EP (svenska partier) EPP, “European People’s Party”: Kristdemokrater och andra konservativa partier (M & KD). S&D, “Progressive Alliance of Socialists and Democrats”: Socialdemokratiska partier (SAP). ALDE, “Alliance of Liberals and Democrats for Europe”:Pro-europeiska och mestadels men inte uteslutande mittenhöger-partier (FP & C). Greens/EFA, “Greens/European Free Alliance”: Gröna och regionala partier (MP & Piratpartiet). ECR, “European Conservatives and Reformists”: Europa-skeptiska högerpartier. GUE/NGL, “United Left/Nordic Green Left”: Vänsterpartier och f.d. kommunistiska partier samt miljöpartier (V). EFD, “Europe of Freedom and Democracy”: De mest Europa-skeptiska partierna. Undviker att samarbeta för mycket med varandra eftersom de är emot europeiskt samarbete…

33 Grupperna i EP efter valet 2009 (Källa: TNS opinion i samarbete med Europaparlamentet)

34 Nugent kapitel 18

35 Lagförslag utarbetas: Kommissionen har initiativrätt, men… …ministerrådet kan uppmana kommissionen att utarbeta ett förslag. Det kan även EP samt minst en miljon av EU:s medborgare. I praktiken är det inte alltid lätt att veta varifrån ett förslag ursprungligen kommer: ministerrådet består ju av medlemsstaternas ministrar. Dessa kan ha influerats av ytterligare andra aktörer. Kommissionens lagförslag måste ha en juridisk bas i EU:s fördrag och motiveras avseende subsidiaritetsprincipen och i vissa fall måste miljöhänsyn rapporteras. Konsekvenserna för EU:s budget måste också uppskattas. Förslaget utarbetas av kommissionens tjänstemän som uppvaktas av utomstående intressen, som kan vara både särintressen, lobbyister, och medlemsstaternas regeringar. När ett förslag utarbetats inleds lagstiftningen i regel enligt någon av följande procedurer…

36 EU:s lagstiftning: tre huvudsakliga procedurer Ordinary legislative procedure (”co-decision”)/det ordinarie förfarandet (”medbeslutande”) = de flesta frågor. Skapades i Maastrichtfördraget. EP pressade på för att få vetorätt. Consultation/samråd = t.ex. mänskliga rättigheter, sociala frågor, miljöfrågor, medborgerliga rättigheter, identitetshandlingar, polisiärt samarbete, beskattning, frågor rörande ECB och EIB, forskningsprogram. Consent/samtycke = t.ex. anti-diskrimineringsåtgärder, utvidgning av medborgerliga rättigheter, fleråriga finansiella ramverk för EU, EU:s utvidgningar och ingåendet av internationella avtal. (Övriga procedurer: EU:s årliga budget, Europaparlamentets akter)

37 Ordinary legislative procedure (”co- decision”) Kräver intensiva förhandlingar mellan EP, ministerrådet och kommissionen. Sker i 1, 2, eller 3 steg: Om kommissionens förslag antas av både EP och ministerrådet blir förslaget lag i första steget (60 % av alla förslag)… …om de inte kommer överens når ministerrådet enighet kring en position (genom QMV om så behövs). Om EP godkänner eller inte motsätter sig förslaget kan det antas i andra steget. Om EP röstar emot faller förslaget. Om EP röstar för att göra tillägg och dessa inte accepteras av ministerrådet skickas förslaget… …till ett tredje steg (men 90 % av förslagen antas i de två första stegen). Steg tre består av tillsättandet av en kommitté med lika många ledamöter från EP och ministerrådet… …kommittén har 6 veckor på sig att presentera ett förslag som sänds tillbaka till EP och ministerrådet. Om dessa antar förslaget blir det lag. Om någon av dem röstar emot faller förslag. Vilket vanligtvis leder till att kommissionen arbetar fram ett nytt förslag på basis av det gamla men med ändringar som skall göra att det antas.

38 Consultation procedure/samråd Ett steg, ministerrådet fattar det avgörande beslutet Men: ministerrådet måste samråda med EP och i vissa fall också regionkommittén och EESC (European Economic and Social Committee) EP har inte vetorätt inom denna procedur, men kan förslå ändringar till lagförslag och kan vänta med att meddela sin åsikt om förslaget. Förslaget kan inte antas innan EP gett sin syn på det. EP är dock skyldiga att meddela sin åsikt. Det innebär att EP kan fördröja, men inte stoppa, lagförslag. Ofta har ministerrådet redan bestämt sig och inväntar endast EP:s åsikt av formella skäl. Inom ministerrådet försöker medlemsstaterna komma överens. De flesta förslag kräver enhällighet inom denna procedur men vissa kan gå igenom med QMV.

39 Consent procedure/samtycke Ett steg: kräver samtycke av både EP och ministerrådet. EP kan inte föreslå ändringar. Ibland, men inte alltid krävs enhällighet i ministerrådet. Ibland räcker det med majoritet av de som röstar i EP, ibland krävs en absolut majoritet av alla ledamöter. Används gällande EU:s utvidgningar, internationella avtal, fleråriga budgetramar för EU, och utvidgning av medborgerliga rättigheter.

40 Vad händer sedan? När förslaget blivit lag krävs ofta ytterligare implementerande ”teknisk” lagstiftning av kommissionen för att anpassa det till de konkreta omständigheter. Det mesta av EU:s lagstiftning är i själva verket sådan ”teknisk” lagstiftning. Breda ramverk kräver ytterligare policylagstiftning. De flesta regleringar och beslut gäller omedelbart, men direktiv måste omvandlas till nationell lag innan de börjar gälla. Direktiven anger en tidtabell för detta och medlemsstaterna återkommer när förslaget genomförts. Detta kan ske på lite olika sätt i olika medlemsstater och för olika förslag: genom ny nationell lag eller genom tillägg till redan gällande nationell lag. Kommissionen övervakar implementeringen, medan nationella och regionala myndigheter genomför, förutom t.ex. konkurrenslagstiftning som implementeras direkt av kommissionen (varför?). Problem: nationella myndigheter kan vara ovilliga att implementera mot nationella intressen/preferenser. Nationella myndigheter kan också implementera på ett felaktigt sätt p.g.a. de helt enkelt missförstår EU- lagstiftningen som är komplex. Bedrägerier förekommer också i viss utsträckning (5 % av budgeten?).