Tillsammans för psykisk hälsa Dikter av Caroline Dyrshagen Suicidprevention i Kalmar län
Känslan av att leva i ett vakuum växer sig starkare och starkare Är jag en levande död? En marionettdocka gjord av det tunnaste mest ömtåliga papper Färdig att falla ihop vid minsta vindpust, skrynklig och tilltufsad Dränkt av vågorna i rännstenen Tvivlen ansätter mig ständigt Existerar jag kanske bara i någon annans sjuka fantasi En fallande snöflinga Mjuk och sårbar, färdig att krossas mot den frusna marken Misstankarna ökar i takt med vetskapen Demon eller Helgon? Djävul eller Gud? Söker efter svaret i den spruckna spegelbilden Men skärvorna får mitt ansikte att förändras Munnen att förvridas, ögonen att svartna Kanske är det sanningen jag ser, meningen med livet Djävul eller Gud? Död eller Levande? Frågorna är många Svaren omöjliga att finna
... Och odjuret steg upp ur havet Det hade tio horn, sju huvuden och orden det viskade till mig var ljuvare än livet ... Och odjuret sade till mig Var ej rädd Ty om du än vandrar i dödsskuggans dal så ska min makt bära dig genom evigheten ... Och odjuret förmörkade himlavalvet färgade månen av blod och lät människorna falla döda ner till den sönderbrända marken. Han var den störste, den mäktigaste, den evinnerlige Och med ett leende på läpparna, tog jag hans hand och gick för att möta min gud...
Du måste kämpa, vara stark Inte låta tankarna styra Inte bryta ihop Inte känna glasets iskalla kyla smeka din heta puls Du måste kämpa, vara stark Inte låta dig krossas Inte lyssna till ångestens hesa lockrop Du måste kämpa, vara stark Inte låta demonerna dansa fritt i ditt huvud Inte ge upp Inte se solen blänka på det tveeggade stålbladet i din handflata Du måste kämpa, vara stark Endast du har ansvaret Endast du kan hindra din egen undergång Du måste kämpa, vara stark Inte låta döden vinna över livet