Några av antikens filosofer
Sokrates, Platon, Aristoteles Dessa tre räknas som grundarna av västerländsk filosofi. Sokrates är en gåtfull person som endast är känd genom sina studenters redogörelser. Sokrates dömdes till döden, anklagades för att ha förlett ungdomen och att han förnekat gudarna. Sokrates var Platons lärare.
Forts Platon, Aristoteles Platon var filosof, matematiker och författare. Han var lärare åt Aristoteles, som också var en filosof. Aristoteles myntade många ämnen t.ex. fysik, poesi, teater, lyrik, etik, retorik och biologi
Antikens filosofer Archimedes var en matematiker, astronom och filosof. Betraktas som antikens störste matematiker. Archimedes princip: beskriver vad som gör att ett föremål flyter. Hävstångsprincipen
Hippokrates, Homeros Hippokrates kallas för ”läkekonstens fader” och är en av de mest framträdande personerna i medicinens historia. Homeros var enligt traditionen författare till Iliaden och Odysséen. Det finns forskare som tvivlar på att han funnits. Hans verk är början på den grekiska antikens litteratur.
Pythagoras, Sofokles Pythagoras var filosof och matematiker. Känd för ”Pythagoras sats” Sofokles var en dramatiker och hans mest kända verk är Oidipus, en tragedi.
Antikens litteratur Antikens litteratur delas in i 3 huvudgenrer. Lyrik, epik, dramatik Lyrik utgörs ofta av korta, koncentrerade poetiska texter som försöker förmedla en bild eller en känsla. Epik är detsamma som berättande litteratur, till skillnad från lyrik, som är en enskild människas subjektiva beskrivning av något Dramatik, som är berättelser på vers eller prosa. De äldsta dramerna kommer från antiken.
Tragedi och komedi De två undergenrerna till dramatiken är tragedi och komedi. Tragedi betyder egentligen ”bocksång”, (tragos= bock + oide= sång), dramatisk genre som från antiken spelat en viktig roll i västerlandets kultur. Motsatsen till komedi och har i regel ett olyckligt slut. En av de mest kända tragedierna är Sofokles Oidipus Komedin har som syfte att väcka glädje eller skratt, historien tar karaktärerna från ett mindre bra tillstånd till ett bättre. Under antiken behövde den inte vara rolig men till skillnad från tragedin så hade den ett lyckligt slut.