Osteoporos Bisfosfonater I kombination med kalcium och D-vitamin till patienter med hög risk för frakturer. Behandlingen bör omprövas efter 3-5 år I första hand alendronat Alendronat Teva Veckotablett Peroral bisfosfonat och kalcium intas vid skilda tidpunkter I andra hand zoledronsyra Aclasta För patienter med gastrointestinal intolerans och/eller svårighet att följa behandlingsregim med alendronat. Endast för patienter med GFR över 35 ml/min Bisfosfonat: I första hand rekommenderas peroralt generiskt alendronat i kombination med kalcium och D-vitamin till patienter med hög risk för frakturer. Beakta kontraindikationer. Ett antal fall av erosiv oesofagit finns rapporterade. Behandlingen är kontraindicerad vid esofagusförändring som kan fördröja passagen. Instruktionen för tablettintag måste följas. Alendronat Veckotablett tas fastande med enbart vanligt kranvatten i upprätt kroppsläge. Kalcium bör ges först ett par timmar senare. Samtidigt intag av kalcium, födoämnen med mera hämmar biotillgängligheten signifikant. Uppmärksamma hur intaget av alendronat fungerar och följs. Följsamheten för perorala bisfosfonater över längre tid är långt under 50%. Enstaka fall av osteonekros i käkben finns rapporterade vid behandling av osteoporos med perorala bisfosfonater. Försiktighet vid behandling av osteoporospatienter med tandproblem och behov av invasiva tandingrepp kan därför vara befogad. Flera studier har visat att alendronat minskar risken för tillkomst av radiologiska kotkompressioner hos postmenopausala kvinnor med osteoporos. NNT varierar mellan 15, efter 3 års behandling av osteoporotiska kvinnor med kotfraktur vid studiestart, till 64 efter 4 års behandling av kvinnor med enbart låg bentäthet. NNT för kliniska, symtomgivande kotkompressioner har i två studier varit 37 respektive 62. ARR för kotfraktur varierar i fyra studier mellan 1,7-7,0 procent, störst effekt bland de kvinnor som hade svår osteoporos och tidigare fraktur. Metaanalys har visat att alendronat även minskar risken för övriga frakturer men data för höftfrakturer är begränsade till en studie. Ytterligare frakturreducerande effekt är inte övertygande dokumenterad vid behandlingstider över fem år med bisfosfonater. Eftersom det kommit enstaka rapporter hos bisfosfonatbehandlade patienter om osteonekros i käken, och även rapporter om en annars mycket sällsynt typ av femurfrakturer lokaliserade subtrokantärt och i lårbensdiafysen, bör bisfosfonatbehandlingen omprövas efter 3-5 år. Aclasta, ett parenteralt zoledronsyrepreparat, har funnits upptagen i Kloka Listan sedan 2009 för specialiserad vård. En nyhet i Kloka Listan 2011 är att Aclasta har tagits upp som ett basläkemedel för osteoporosbehandling. Andrahandsvalet Aclasta kan vara ett alternativ för patienter med gastrointestinal intolerans och/eller svårigheter att följa behandlingsregimen med alendronat. Nytt

Osteoporos – behandlingstid bisfosfonater Optimal behandlingstid för bisfosfonatbehandling har länge diskuterats Data saknas för att bisfosfonatbehandling har frakturskyddande effekt efter > 5 års behandling Flera fallbeskrivningar har kopplat förekomst av atypiska subtrokantära och diafysära insufficiensfrakturer i femur till långtidsanvändning (>3-5 år) av bisfosfonater. Sambandet är dock omtvistat Överväg behandlingsuppehåll med bisfosfonat efter cirka 3-5 års behandling Inget talar för att man bör undvika att sätta in bisfosfonat pga den låga risken för insufficiensfraktur Det föreligger en underbehandling med bisfosfonat av patienter med hög frakturrisk Enligt Öppna jämförelser 2010 visar den enda kvalitetsindikatorn vad gäller osteoporos att endast 13,7% av kvinnor över 50 år som slutenvårdats för osteoporosrelaterad fraktur behandlas med bisfosfonat 6-12 månader efter vårdtillfället. Se även anteckningssida till bild 6