Metafysiska teorier om ting & om ting och tid

Kort repetition Tre sorters teorier om ting: 1. Ting är ej fundamentala: komplexa sakförhållanden 2. Ting är ej fundamentala: egenskaper relaterade i en “bundle” 3. Ting är fundamentala. Idag: 1. Problem för alla teorier enligt vilka ting ej är fundamentala: Bradleys regress 2. Introduktion till teorier om tid

Bradleys regress Med Armstrongs ord: States of affairs are thought to labour under a certain further difficulty, though. It is a difficulty most usually articulated for the particular case of an ontology of particulars and universals, but seems to be a general one. It is the difficulty of predication, the difficulty of the nexus of instantiation (as they say in Iowa), the difficulty of the non-relational tie (W. E. Johnson and P. F. Strawson), the difficulty of the formal distinction (as Scotus put it), the difficulty of participation (as Plato had it). Is not bringing the constituents of a state of affairs, the particulars, the properties and the relations, together into states of affairs, a further relation in which all the constituents stand? But then the new relation is just a further element which requires to be integrated along with the other constituents. Most contemporary opponents of universals take comfort from the argument. Often it seems to be the only argument they have to set against multifarious difficulties facing their particular variety of Nominalism. D. M. Armstrong, 1993: 432.

Bradleys regress i en sanningsgörarteoretisk kontext TM: Om ett (kontingent) påstående är sant måste det finnas något i världen som gör det sant (det måste ha en sanningsgörare). ”a är F” = falskt ”a är F” = sant a, F a, F, ?

En regress genereras… Etcetera ad infinitum a, F, Ex, ? a, F, Ex ”a är F” = sant a, F, Ex, ? Etcetera ad infinitum ”a är F” = falskt ”a är F” = sant a, F, Ex a, F, Ex, ? ”a är F” = falskt a, F, Ex, ?

Armstrongs lösning på bradleys regress Well, those of us who accept states of affairs do have to accept what one might think of as an operator that takes constituents of states of affairs to states of affairs (and, in thought, to merely possible states of affairs). But I think that we are under no compulsion to take this ’formation’ of states of affairs as a further constituent, something on the same level as the original constituents. One reason for this, I suggest, is that once the putative states of affairs are reached, all further ’relations’ in the regress that our Nominalist friends say that we must accept supervene upon the states of affairs. That a state of affairs having certain constituents exists, is, I take it, a contingent matter. But all the alleged further relations in the regress flow necessarily from the structure of states of affairs. So I suggest that this supervenience is a sign that these ’extra’ relations do not have to be taken seriously ontologically. D. M. Armstrong, ibid.

Möjligt problem… Armstrongs lösning a, F, a är F a, F ”a är F” = sant ”a är F” = falskt a, F, a är F a, F Förutsätter Armstrongs ”lösning” det den är satt att förklara? Vad är sakförhållandet? …

Ting och tid

NU har en privilegierad existens NU och framtid existerar PRESENTISM (A-tid) (Dynamisk tidssyn) STRÅL-KASTARE KRYMPANDE BLOCK VÄXANDE BLOCK ETERNALISM (B-tid) (Statisk tidssyn) 3-DIM Endast NU existerar 4-DIM NU har en privilegierad existens NU och framtid existerar NU och förflutet existerar NU, förflutet och framtid existerar likvärdigt Här ser ni alternativen – med några mellanvarianter som presenteras i den nya upplagan. Alternativen… Gå igenom sakta (mer ordentlig genomgång på nästa slide) Vad som kan sägas skilja en A-syn på tid från en B-tid är att A-tiden tycks dynamisk medan B-tid tycks statisk. För att vi ska kunna ordna tid i termer av deras datum tycks det som om varje tidpunkt måste existera likvärdigt – det är alltså inte så att det i någon substantiell mening sker någon tidslig tillblivelse (därav statiskheten). Om vi därmed menar att händelser ständigt förändras inte bara i sina relationer till andra händelser men också i sina temporala tempus-egenskaper kan man tala om dynamisk utveckling och tillblivelse. Vi kommer framöver att se närmare på Presentism respektive Eternalism eftersom detta är de tydligaste och vanligaste alternativen och eftersom deras relation till de tid om identitet över tid vi just presenterat är intressant.

A- vs. B-tid ”oföränderliga” relationer såsom före och efter och simultan med: B-relationer ”föränderliga” egenskaper såsom vara framtida, vara nutida, och vara dåtida: A-egenskaper Tillsammans fångar A- och B-sättet att tänka på det som gör påståenden om tid sant, hur vi faktiskt tänker på tiden… …som något genom vilket händelser i bokstavlig mening passerar, när de går från framtida till nutida till dåtida (fångas av idén om A-egenskaper) …som något längs vilket händelser ligger (evigt och oföränderligt) utplacerade i en viss ordning (fångas av idén om B-relationer)

Mctaggart och tidens overklighet (1908) 1. För att tiden ska vara verklig måste den ha A-egenskaper: Tiden är oupplösligt förbunden med förändring. Utan förändring, ingen tid. I (ren) B-tid förändras ingenting. 2. Men, isåfall har varje händelse egenskapen att vara framtida, nutida, och dåtida. 3. Detta är motsägelsefullt. ----------------------- Alltså: tiden är inte verklig Varför (2)? (1) Att säga att händelser inte är nutida, dåtida, och framtida därför att de snarare är nutida, var dåtida, och kommer att bli framtida kräver A-tid: “Accordingly the A series has to be pre-supposed in order to account for the A series. And this is clearly a vicious circle” (p. 468); (2) Alternativt, att säga att händelser inte är nutida, dåtida, och framtida därför att de snarare är nutida, var dåtida, och kommer att bli framtida ger upphov till en oändlig regress då det innebär att man konstruerar en “second A series, within which the first falls, in the same way in which events fall within the first” (p. 469). Och denna andra A-serie drabbas av samma problem som den första… etc., ad infinitum…

Mctaggart och tidens overklighet What we have done is this – to meet the difficulty that my writing of this article has the characteristics of past, present, and future, we say that it is present, has been future, and will be past. But ’has been’ is only distinguished from ’is’ by being existence in the past and not in the present, and ’will be’ is only distinguished from both by being existence in the future. Thus our statement comes to this – that the event in question is present in the present, future in the past, past in the future. McTaggart, 1908: 468-9

Respons på Mctaggart 1. Acceptera tidens overklighet (mycket ovanligt). 2. Förespråka att A-tiden trots allt inte är motsägelsefull. 3. Hävda att B-tid är tillräcklig för tidens verklighet: (i) därför att B-tid är kompatibelt med (en sorts) förändring, och/eller, (ii) därför att tidens verklighet inte är oupplösligt förbunden med förändring.

B-teorin: eternalism Alla händelser existerar Alla händelser står i B-relationer till varandra Detta ”nätverk” av B-relationer är tillräckligt för att garantera tidens verklighet Fyra frågor: 1. Vad gör sant tempusböjda påståenden givet att all tid är B-tid? 2. Hur förklaras förändring? 3. Hur förklaras vår erfarenhet av att tiden ”går”? 4. Hur förklaras våra intuitioner om en ”tidslig asymmetri”?

B-teorin & tempussanningar Tempussanningar görs sanna av (tempuslösa) B-relationer… For any sentence token u, of the form, ’x is present’, u is true iff x is simultaneous with u. For any sentence token u, of the form, ’x is past’, u is true iff x is earlier than u. For any sentence token u, of the form, ’x is future’, u is true iff, x is later than u.

B-teorin om tid & förändring Eldgaffelns temperatur varierar från en ände till den andra. Vilka händelser som existerar över (B-)tid varierar likaledes. Förändring = variation av detta slag… Fråga: Men är det förändring???

B-teorin om tidens ”gång” Hur kommer det sig att vi har denna erfarenhet av att tiden ”går”? 1. Denna erfarenhet ör illusorisk. 2. Även om erfarenheten är verklig kan den förklaras i B-teoretiska termer: min erfarenhet av att befinna mig i ett (rörligt) NU bör förstås som erfarenheten av att ett visst sakförhållande föreligger och är nutida (dvs. samtida med sakförhållandet att jag existerar).

B-teorin och tidens asymmetri Asymmetrin: Det är något särskilt med det framtida: trots att både dåtida och framtida händelser existerar i B-tiden, så fruktar vi bara de framtida. Varför? Det är något särskilt med det nutida: trots att både nutida, dåtida, och framtida händelser existerar, är vi endast omedelbart ”drabbade” av de nutida (tycks det oss). Hur är detta ens möjligt i ett B-teoretiskt ramverk?

A-teorin: presentism Endast nuet existerar. Ting förändras (i genuin mening). Tre frågor: Hur är nuet till sin natur (är det t ex ögonblickligt/utsträckt)? Hur görs sanningar om framtiden respektive det förflutna sanna i ett A-teoretiskt ramverk? Hur görs sanningar om framtida respektive förflutna tidsspann sanna i ett A-teoretiskt ramverk?

Presentismen om sanningar om det förflutna/framtiden <Jag var hungrig> Egenskapssvar: Nuet är sådant att egenskapen att ha innehållit mig hungrig är instantierad i det. Ersatzsvar: Nuet är sådant att en mängd maximalt konsistenta propositioner (som inkluderar propositionen <jag är hungrig>) står i ersatz-B-relationen ”före” en annan mängd maximalt konsistenta propositioner, nämligen den som råkar beskriva det som existerar NU.

Problem …med egenskapssvaret Innebär att vi måste acceptera egenskaper som är essentiellt ”tensed” – något som gör att de kan ”peka bortom det som existerar”. Tempus-egenskaper gör ingen skillnad för naturen hos det som existerar. Detta plus faktum att tempusegenskaper endast postuleras för att klara sanningsgörarinvändningen mot presentismen (det finns med andra ord inga positiva skäl att acceptera deras existens), innebär att vi bör ge upp dem! …med ersatz-svaret Vad är en ersatz B-relation? Varför är ersatz tidpunkterna relaterade så som de är?

Presentismen om sanningar om tidsspann <Det har funnits två Engelska kungar som heter Charles> Problem för presentismen: Det har aldrig varit fallet att mer än en engelsk kung vid namn Charles funnits (eftersom endast det som finns nu finn, och våra kungar, om de funnits, funnits vid skilda tidpunkter) <Regnet orsakade översvämningen> Det finns inga ”cross time relational” sanningar (Crisp)! Analysera som: Regnet inträffade och översvämningen inträffar, och om inte regnet hade inträffat så hade översvämningen inte nu inträffat.

Ett särskilt problem för A-teoretiker ( Ett särskilt problem för A-teoretiker (?): Speciella relativitetsteorin Att vara nutida: att vara nutida relativt en referensram Problem för presentisten (?): om det inte finns någon absolut samtidighet, vad är då detta NU som presentisten talar om? Presentistiska svar: 1. ignorera speciella relativitetsteorin 2. revidera presentismen (t ex hävda att det enda som finns är det som finns HÄR-NU) 3. Omtolka relativitetsteorin (t ex genom att hävda att denna är kompatibel med existensen av en ”preferred frame of reference” något som i sin tur kan användas för att finna fram till en absolut idé om samtidighet s.a.s. inom den speciella relativitetsteorins gränser.