Datalagring Data lagras på olika sätt beroende på vilken lösning man väljer för sitt GIS. Varje lagringstyp har sina för respektive nackdelar. © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Data för GIS Rumslig information (koordinater, uppgifter som beskriver var) Attributinformation (uppgifter som beskriver vad) © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Geometriska grundelement Punkt: Träd, brunn, mätstation Linje: Väg, dike, telefonledning Yta: Sjöyta, vegetation, bebyggelse Dessutom måste kontinuerliga ytor (topografi, temperatur, radonhalt) kunna hanteras av systemet © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Attributinformation Anger vad de geometriska grundelementen beskriver för objekt. Ett geometriskt grundelement kan ha mer än ett attribut kopplat till sig, t.ex. kan en punkt som beskriver en brunn ha attributen: Djup, vattenföring, ägare, jordart, berggrund, fastighetsbeteckning, användning, mm. © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Koppling mellan rumslig data och attribut Grundtanken i de flesta GIS program är att varje objekt eller geometriskt grundelement har ett unikt ID-nummer. Detta ID används för att koppla attribut till den rumsliga informationen. Data kan lagras i två separata tabeller, som båda innehåller dessa ID, vilket används för att länka ihop informationen och synliggöra de attribut som finns kopplade till ett visst objekt. © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

De geometriska grundelementen punkt, linje och yta lagras oftast som koordinater eller snarare koordinatpar (x och y) Till varje grundelement hör också ett unikt ID-nummer som gör att man kan identifiera varje element och koppla annan information till just detta element (attribut) ID=1, X1,Y1 ID=2, X2,Y2 ID=3, X3,Y3 Osv... © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Punkter © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Länkning via ID-nummer Punkter Varje punkt lagras som ett ID-nummer med tillhörande koordinatpar ID=1 X1,Y1 ID=2 X2,Y2 ID=3 X3,Y3 Länkning via ID-nummer ID X-koord Y-koord 1 670245 130267 2 673756 139298 3 687456 140928 ID Typ Ägare Värde Skick Höjd 1 A Eva 400 Bra 1,75 2 K Olle 300 1,92 3 V Karin 600 14,34 Koordinatfil Attributdatafil © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Linjer © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Koordinatfil, koppling till attribut sker via Id-nummer X1,Y1 X2,Y2 X8,Y8 X3,Y3 A B C Linjer Varje linje lagras som ett ID-Nummer med antal tillhörande koordinatpar (ett för varje brytpunkt) med start och stopp koordinater som ofta kallas noder ID=1 är alla koordinatpar mellan noderna (A) och (B) ID=2 är alla koordinatpar mellan noderna (B) och (C) ID=1 X1,Y1 X2,Y2 X3,Y3 X4,Y4 X5,Y5 X6,Y6 X7,Y7 X8,Y8 ID=2 Koordinatfil, koppling till attribut sker via Id-nummer = samma som X8,Y8 ovan eftersom linjerna delar en nod © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Ytor (polygoner) © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Ytor – mer komplicerad lagringsstruktur X1,Y1 X2,Y2 X7,Y7 X3,Y3 A Ytor – mer komplicerad lagringsstruktur Varje yta lagras som en eller flera begränsningslinjer, var och en med ett unikt ID-nummer Noden (A) är start och slutpunkt för begränsningslinjen och det första och sista koordinatparet har alltså samma koordinater ID=1 X1,Y1 X2,Y2 X3,Y3 X4,Y4 X5,Y5 X6,Y6 X7,Y7 Koordinatfil för ytans begränsningslinje = samma som X1,Y1 ovan eftersom begränsningslinjen måste starta och sluta i samma punkt © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Polygontopologi: Koordinatfil Attributdatafil Länkning via ID-nummer En punkt med ID=1 läggs till och ett yt-skikt (polygoner) byggs genom att begränsningslinjer och ID-punkt kopplas ihop Polygontopologi: skapas genom att ytan får en egen Id-punkt som används för att knyta attribut till ytan X1,Y1 X2,Y2 X3,Y3 Länkning via ID-nummer ID X-koord Y-koord 1 670245 130267 ID Typ Ägare Värde Skick Höjd 1 A Eva 400 Bra 1,75 Koordinatfil Attributdatafil © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Det finns undantag Punkter, linjer och polygoner kan användas för att beskriva de flesta objekt vi önskar avbilda OCH HUR GÖR VI DÅ MEN ! © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

DVS – Kontinuerliga ytor Exempel Topografi Radonhalt i mark Temperatur Avstånd till köpcentrum eller annan service Transportkostnader DVS – Kontinuerliga ytor © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Kontinuerlig yta En kontinuerlig yta innehåller ett visst antal celler, var och en med ett unikt värde. För att kunna visa en sådan yta måste värdena klassas i intervall, annars blir bilden svår eller omöjlig att tolka. © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Rasterdata När vi zoomar i bilden ser vi att data inte längre byggs upp av linjer utan av ”rutor” eller celler. Kontinuerliga data är mycket svåra att lagra med vektorer eller koordinater och lagras därför som RASTERDATA istället © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Rastermodell och vektormodell Skillnaden mellan raster- och vektorlagring är uppenbar. Att använda vektorlagring innebär att man har betydligt större möjligheter att följa linjer som skall återges exakt. Men rastermodellens rutnät är praktiskt för att återge kontinuerliga ytor. © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Rasterdata i sin enklaste form Principen för rasterdata är att området som skall avbildas delas in i ett rutnät som består av celler med en bestämd storlek. Cellstorleken kan översättas till en cellstorlek i verkligheten, t.ex. 10 x 10 m. Cellerna är oftast kvadrater. © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Rasterdata i sin enklaste form Den enklaste formen av rasterdata – Det som var ID-nummer i vektorstrukturen används för att lagra ett cellvärde (ibland kallat Z-koordinat, eftersom rasterdata vanligen används för lagring av topografi). X- och Y-koordinaterna kan vara antingen cellens plats i rastret eller faktiska koordinater i ett koordinatsystem X-koord Y-koord Z-koord 1 4 2 6 3 8 Cell x=2, y=1 Cell x=1, y=1 Så här lagras t.ex. gula kartan som rasterbild © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Rasterdata i sin enklaste form Cellvärdena anger vilken färg cellen skall få och på så vis byggs kartan upp till en bild Men cellvärdena skulle lika gärna kunna representera t.ex. höjd över havet i meter © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Rasterdata i mer komplex form Z-värdet är här ett ID-nummer som kan användas för att länka attribut till cellen Länkning via ID-nummer ID X-koord Y-koord 1 670245 130267 ID Typ Ägare Höjd Anslut Distr 1 Privat Olsson 0.5 Finns 41 Koordinatfil Attributdatafil © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Rasterdata 10 meters upplösning A Objektet A består i verkligheten av objekten a, b och c men upplösningen måste ökas för att dessa skall bli synliga 5 meters upplösning En nackdel med rasterdata är att om man vill öka upplösningen ökar datamängden som måste lagras med en faktor två a c a b © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Raster - Vektor F ö r d e l a r Enkel struktur Enkel och snabb analys Kontinuerliga ytor Billigt Avancerad databas Hög lägesprecision Snygga kartor Kompakt lagring © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Raster - Vektor N a c k d e l a r Stora datavolymer Låg lägesprecision Svårt att projicera Enkel databas ”Fula” kartor Komplicerad struktur Svårt att överlagra Inga operationer på delar av polygoner Dyrt © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Ett bra GIS-program bör kunna hantera båda lagringsmodellerna Raster - Vektor Ett bra GIS-program bör kunna hantera båda lagringsmodellerna inom samma skal. Annars bör man kunna importera och exportera fritt till ett annat program © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS

Krav på data Precision Aktualitet Vedertagen Definierad Anpassad Tillgänglig Digital © Ulrik Mårtensson, Naturgeografiska Institutionen, Lunds Universitet och StrateGIS s