Löneförhandlingar i Sverige Anna-Stina Elfving Offentliganställdas förhandlingsråd, OFR

Arbetsmarknaden TCO TCO 15 förbund 1,2 milj Saco 22 förbund 630 tusen LO 14 förbund 1,5 milj Staten Kommun Landsting Privat 49 förbund TCO – medlemsförbund tjänstemän inom både privat och offentlig sektor Saco – akademiker inom privat och offentlig sektor LO – arbetare inom privat och offentlig sektor OFR – inom ramen för OFR som förbunden planerar och samordnar löneförhandlingar inom på offentlig sektor TCO och Saco förhandlar inte Staten och Kommun/landsting är en organisation men privata näringslivet består av flera branch/arbetsgivarförbund

Arbetsmarknaden 90 procent täcks av kollektivavtal 70 procent medlem i facket Ett kollektivavtal på en arbetsplats gäller alla även oorganiserade Mer än 100 parter, fack och arbetsgivare 650 kollektivavtal om löner Inga lagstadgade minimilöner eller allmängiltigförklaring av avtal

Parternas och statens roll Fack och arbetsgivare - självständiga parter som förhandlar fritt Staten - skapar förutsättningar för parterna Lagstiftning för arbetsmarknaden Riksbanken – penningpolitiken Medlingsinstitutet – väl fungerande lönebildning Regeringen – reformer och lagstiftning Fack och arbetsgivare förhandlar självständigt ------- den svenska/nordiska modellen Arbetsmarknadslagstiftning - exempel: Medbestämmandelagen – ger facken rätt att förhandla och rätt till information Lag om anställningsskydd Arbetsmiljölag Lag om facklig förtroendemans ställning Riksbanken – myndighet som ska upprätthålla ett fast penningvärde 1992 släppte Sverige den fasta växelkursen, numera är Riksbankens inflationsmål på 2 procent målet för penningpolitiken. Om lönerna ökar så mycket att inflationen stiger, höjer Riksbanken räntan, vilket leder till ökad arbetslöshet, som kyler av arbetsmarknaden Medlingsinstitutet, myndighet, tillkom år 2000. Har tre uppdrag verka för en väl fungerande lönebildning medla i arbetstvister, utser medlare (inte på statliga och kommunala sidan) ansvarar för den officiella lönestatistiken Medlingsinstitutet arbetar utifrån att löneökningstakten inom industrin ska vara norm Regeringen påverkar genom reformer och lagstiftning, exempelvis i senaste budget föreslår man en kraftig sänkning av bolagsskatten med 4,3 procent.

Offentlig och privat sektor Båda sektorerna styrs av samma lagstiftning, har samma typ av kollektivavtal och samma process inför löneförhandlingar MI –konkurrensutsatta sektorn är lönenormerande Facken inom industrin (LO, Saco, TCO) sätter märket (normen) LO-samordning – gemensamma yrkanden, lyfta lågavlönade/kvinnor Facken inom offentlig sektor – eget konfliktlösningsavtal MI- i deras uppdrag ”att verka för en väl fungerande lönebildning” ingår att industrin (den konkurrensutsatta) ska vara normerande.Andra parter på arbetsmarknaden accepterat det, efter krisen i början av 90-talet. Facken inom industrin förhandlar tillsammans. Tjänstemannafacken ökar i betydelse – tidigare arbetarsidan viktigast LO-samordning innebär att alla LO-förbund har gemensamma yrkanden både vad gäller lön och andra villkor. Kan kollidera med Facken inom industrin Fack med medlemmar inom offentlig sektor accepterar industrins normerande roll. Men de har egna konfliktlösningsavtal. Vilket innebär att man har ett avtal med arbetsgivarsidan hur man ska hantera konflikter. Bland annat utser man själva medlare vid konflikter. Dessa medlare är inte lika hårt bundna till industrins märke som medlare från MI.

Hur avtal förbereds Fackliga organisationer vill ha reallöneökningar och bättre villkor Samhällsekonomiska förutsättningar fås från KI:s lönebildningsrapport Regeringens budgetproposition Egna och motparters rapporter Medlemsmöten för att fånga upp olika medlemsgruppers önskemål Arbetsgivarsidan förbereder sig på likartat sätt KI gör prognoser som beslutsunderlag för den ekonomiska politiken i Sverige. Gör en speciell rapport om lönebildningen som riktar sig till arbetsmarknadens parter. Redovisar konjunkturläge, produktivitet, inflation och vilket löneutrymme som är förenligt med Riksbankens mål Medlemsmöten hålls för att få reda på vad medlemmarna vill och hur man prioriterar mellan olika frågor. Om samverkar med andra förbund – diskuterar fram gemensamma yrkanden. Avtalskonferens som fastställer förbundets yrkanden. Arbetsgivarsidans förberedelser: Stark samordning bland förbunden inom Svenskr näringsliv. Går ofta ut med att det inte finns något löneutrymme. Vill helst inte ha siffror på löneökningen i avtalen. Vill att så mycket som möjligt bestämms på lokal nivå.

Avtalets innehåll och avtalsperiod Avtalet innehåller tidsperiod, datum för lönerevision, hur mycket lönen ska öka (minst), hur löneökningen beräknas (potten), hur löneutrymmet ska fördelas, lokala förhandlingsprocesser Villkorsfrågor – semester, arbetstid, OB, arbetsmiljö, fler heltidsanställda, minska antalet visstidsanställda, olika arbetsgrupper (ofta frågor man inte lyckats lösa i förhandlingarna) Nya avtalet gäller från då det gamla går ut Om nytt avtal inte klart när gamla löpt ut – uppsagt men prolongeras För att kunna strejka måste avtalet sägas upp Konflikträtten hörnsten i löneförhandlingar Avtalet gäller mellan de centrala parterna. Innehåller överenskommelser om hur löneutrymmet ska fördelas lokalt. Individuella löner – inte tariffer inom tjänstemannaområdet Om parterna inte klara med nya avtalet innan det gamla löper ut prolongeras det, och fredsplikten fortsätter. Om parterna inte lyckas nå en lösning blir det konflikt, då måste avtalet sägas upp (2 veckor?) . Även med konflikt gäller det nya avtalet från när det gamla gick ut. Om det går lång tid innan nytt avtal – retroaktiv lön alternativ klumpsumma (inte bra då det inte är nivåhöjande)

Centralisering - decentralisering På 1970/80-talen – förhandlingskarteller På 1990-talet - enskilda förbund, eller i samverkan som förhandlar med motpart De senaste åren driver arbetsgivaren mer sifferlösa avtal på central nivå. Löneutrymmet ska bestämmas på lokal nivå. Tydlig trend mot decentralisering När kartellerna förhandlade saknade de enskilda facken egen förhandlingsrätt Idag är det förbunden – enskilt eller i samverkan – som förhandlar

För- och nackdelar Fördel - förbunden förhandlar själva Nackdel - att industrins normerande roll är så stark. Svårt förändra lönerelationerna mellan avtalsområden. Drabbar mest fack på offentliga sektorn. Lönerörelsen hårt styrd av Riksbanken, KI och MI – men har gett reallöneökningar MI – utser medlare. Vid medling går de aldrig över normen/märket. Men på offentliga sektorn eget avtal om konfliktlösning. Utser egna medlare, ändå svårt att nå högre än normen. Sifferlösa avtal fungerar inte om alla har det. Sifferlösa avtal gäller under flera år, har inte rätt att ta till konflikt om missnöjd med löneökningarna Normen missgynnar ofta kvinnodominerade förbund. Har ofta uttryckts i procent och inte i kronor. Starka samordningen på arbetsgivarsidan gör att arbetsgivare som skulle vilja betala mer inte kan det, exempelvis Svensk handel, Lärarna