Europa kring 1900
Första världskriget I början på 1900-talet hade det bildats två stora allianser. Ententen bestod av Ryssland, Frankrike och Storbritannien. Centralmakterna bestod av Tyskland, Österrike-Ungern och Italien (Italien bytte dock sida nästan direkt när kriget bröt ut). Tre stora stater var under sönderfall, bl.a. beroende på nationalismen som slet sönder dem inifrån. Det var Ryssland, Österrike-Ungern och det Osmanska riket (Turkiet). Detta märktes extra tydligt på Balkan där gränsen mellan Österrike-Ungern och Osmanska riket gick. En rad mindre slaviska folkgrupper hade här utvecklat idéer om att de borde ha egna stater. Av de slaviska grupperna var serberna de mest aktiva. Några serber bildade en terrororganisation som kallades ”Den svarta handen”. Dessa ville skapa ett Storserbien, med våld om så behövdes. När Österrike-Ungern la beslag på Bosnien blev Svarta handen ännu mer aktiv och när den österrikiske kronprinsen Franz Ferdinand kom på besök i Sarajevo, tillsammans med sin fru, slog de till.
Bilen som Franz Ferdinand och hans fru Skotten i Sarajevo 28 juni 1914 utsattes Franz Ferdinand och hans fru för ett mordattentat. Mördaren var en ung serb ur Svarta handen, vid namn Gavril Princip. Efter mordet ställde Österrike-Ungern hårda krav på Serbien. Ett ultimatum skickades till Serbien. Kraven var så hårda att Serbien omöjligt kunde gå med på dem, bl.a. krävde Österrike att de skulle få skicka egna poliser för att hjälpa till med mordutredningen. Eftersom det var mitt i sommaren var många av Europas ledare på semester. Österrikes mobilisering kritiserades inte särskilt mycket i Europa. Bilen som Franz Ferdinand och hans fru Sophie färdades i.
Upptrappningen Medan Serbien funderade på hur de skulle svara på Österrikes ultimatum skedde en massa saker i olika möten under juli 1914. Österrike ansåg att Wilhelm II i Tyskland hade lovat att stödja dem ifall det skulle utbryta krig. Vissa forskare menar t.o.m. att många tyska militärer gärna ville ha krig – hellre 1914 än några år senare tycks de ha tänkt. Serbien hörde sig för om stöd i Ryssland och Nikolaj II lovade att gå i krig om Österrike anföll det lilla slaviska landet. Då kanske det oroliga folket i Ryssland dessutom skulle få en yttre fiende att koncentrera sig på, så att de slutade kräva förändringar inom Ryssland. Samtidigt diskuterade ryssarna med sina allierade Frankrike, och Frankrike lovade ställa upp om det blev krig. Många i Frankrike ville gärna ha revansch efter förlusten 1870-71, då Tyskland hade slagit Frankrike. Fransmännen pratade i sin tur med engelsmännen och Storbritannien lovade att hålla vad man lovade när man gick in i Ententen. Detta är något som tycks ha förvånat ganska många tyska militärer.
Propagandabild för att värva Den svarta veckan När Serbien inte svarade ja till Österrikes alla krav förklarade Österrike krig mot Serbien 28 juli 1914. 30 juli började Ryssland mobilisera och alla militära experter i Europa begrep att detta betydde krig. Ryssland var för omodernt för att kunna ha sin armé stående vid gränsen mer än någon vecka. Då skulle den svälta ihjäl. 1 augusti förklarade Tyskland krig mot Ryssland. De vädjade till fransmännen att förhålla sig neutrala men dessa sa nej. 3 augusti förklarade Tyskland krig mot Frankrike. 4 augusti gick Tyskland in i det neutrala Belgien, för att komma runt fransmännens försvarslinje. Natten mellan 4 och 5 augusti förklarade Storbritannien krig mot Tyskland. Propagandabild för att värva soldater till kriget.
Krigsutvecklingen De militära experterna i t.ex. Tyskland hade tänkt sig ett snabbt krig. De skulle först slå ut Frankrike för att därefter vända sig mot det stora men långsammare Ryssland. Vad experterna misstog sig på var dock de fruktansvärda nya vapnen. Kulsprutor, giftgas, artilleri och flygbombningar stämde mycket dåligt med den gammaldags taktik man använde sig av. Det blev slakt. I ett enda slag, vid Somme, tror man att 1,3 miljoner dog. Under första dagen stupade 100 000 man!
De olika fronterna Västfronten är det som de flesta känner till. Där blev kriget totalt stillastående. Man grävde ner sig i skyttegravar och gjorde då och då meningslösa anfallsförsök genom stormning – med masslakt som följd. På östfronten var kriget något rörligare och här var det Tyskland som pressade tillbaka den stora men extremt dåligt utrustade ryska armén. Somliga ryska soldater hade inte ens skor på fötterna när de skickades fram mot fronten.
Till havs Tyskland försökte blockera handeln till Storbritannien, för att få dem att lida brist på både militära och civila varor. Detta drabbade även Sverige, fast vi stod utanför kriget, som vi ska titta närmare på senare. Man hade nu uppfunnit u-båten och detta blev ett viktigt vapen för den tyska flottan. De sköt ner en mängd fartyg på väg mot Storbritannien. En del av dessa var amerikanska, och detta bidrog i allra högsta grad till att USA gick med i kriget på Ententens sida – 1917. Bl.a. sänkte man ett passagerarfartyg – Lusitania. 1198 människor omkom. När britterna dessutom lyckades snappa upp ett telegram från den tyske utrikesministern till den tyske ambassadören i Mexiko där han berättade om de tyska planerna började USA förbereda sig för krig. I telegrammet stod det att tyskarna skulle skjuta ner alla fartyg som var på väg mot Storbritannien och dessutom skulle Tyskland försöka få med Mexiko i kriget på Centralmakternas sida.
Revolution i Ryssland Den dåligt utrustade ryska armén hade svårt att stå emot tyskarna. Dessutom var de så dåligt organiserade att de oftast svalt. Detsamma gällde det vanliga ryska folket. I mars 1917 blev läget akut och hungerskravaller utbröt i Sankt Petersburg, den tidens huvudstad. De hungriga människorna plundrade affärer i jakt på mat. Soldater skickades emot dem, men snart bytte soldaterna sida. De insåg att de hade mer gemensamt med det fattiga folket än de som gav dem order. De delade istället ut gevär till folket och den första delen av revolutionen var ett faktum – marsrevolutionen. Tsar Nikolaj II flydde från huvudstaden och abdikerade. Den nya regeringen försökte fortsätta det hopplösa kriget men nu flydde massvis med soldater hem till sina gårdar istället för att slåss.
Oktoberrevolutionen På hösten var det val. Det var två partier som stod som huvudmotståndare – Mensjevikerna och Bolsjevikerna. Båda förespråkade förändringar i samhället och ökad rättvisa, men Bolsjevikerna gick klart längst och ville ha revolution. Mensjevikerna vann valet men då genomförde Bolsjevikernas ledare – Lenin – en kupp med våld. Hans parti tog makten och han slöt snabbt en separatfred med Tyskland. Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen lyckades göra sig självständiga i den här vevan. Lenin tänkte dock att det snart skulle utbryta en revolution över hela världen och då skulle han ta tillbaka dessa områden. Tsarfamiljen avrättades nu. Inbördeskrig utbröt i Ryssland (och även i Finland) mellan kommunister och mer högerinriktade grupper. I Ryssland vann kommunisterna och Sovjetunionen bildades. I Finland vann högerkrafterna.
USA ingriper i kriget I juni 1917 anlände de första amerikanska soldaterna till västfronten. Det var i sista minuten för de brittiska och franska soldaterna var nästan på väg att ge upp. Nu vände kriget sakta. Tyskarna backade först långsamt, men efterhand allt snabbare. På hösten 1918 utbröt det revolution i Tyskland. Soldater gjorde myteri och kejsare Wilhelm II flydde till Nederländerna. Tyskland gav upp, trots att man egentligen inte hade förlorat ännu. I november 1918 ingicks vapenvila och man började förhandla om fred.
Freden I freden som skrevs under på sommaren 1919 fick Tyskand ta på sig hela skulden för kriget – något som skulle bli mycket ödesdigert. De tvingades till en rad eftergifter: De skulle betala ett gigantiskt skadestånd till segrarmakterna De fick inte ha fler än 100 000 man i sin armé De fick inte ha något flygvapen Inga soldater fick finnas i Rhenområdet, närmast Frankrike De fick lämna ifrån sig stora geografiska områden, bl.a. stora delar till Polen och det omstridda Elsass-Lothringen till Frankrike Dessutom tvingades Tyskland bli en demokratisk republik, den s.k. Weimar-republiken För att strö extra salt i såren skrevs freden under på samma ställe som använts efter kriget mellan Frankrike och Tyskland 1870-71: Versailles. Därför kallas freden oftast Versaillesfreden.
Konsekvenser Det mänskliga lidandet var otroligt. Ca 60 miljoner soldater deltog i kriget. Av dessa dog 10 miljoner och 30 miljoner var på ett eller annat sätt skadade för livet. De hade kanske mist en arm eller ett ben, blivit blinda av senapsgasen eller blev psykiska nervvrak efter vad de hade varit med om. Som om inte detta vore nog utbröt dessutom en hemsk epidemi på vintern 1918. Den utbröt först i Spanien och kallas därför spanska sjukan. Det var en sällsynt allvarlig influensa som dödade ca 20 miljoner över hela Europa, ofta unga människor.
Fler konsekvenser När en stor del av männen hade varit upptagna av att slå ihjäl varandra fick kvinnorna fylla deras plats i den nya industrin. Många jobb togs under kriget över av kvinnor och efter kriget var de inte så villiga att lämna ifrån sig det oberoende de nyss skaffat sig. Kvinnornas makt stärktes alltså och inte minst märktes detta genom att kvinnlig rösträtt infördes i många länder i Europa. En annan konsekvens var att inställningen till krig hade ändrats drastiskt. Man var nu överens om att man måste försöka förhindra fler sådana vansinniga konflikter. Den amerikanske presidenten Woodrow Wilson föreslog att man skulle införa en internationell organisation som skulle avgöra konflikter som en domstol. Anfallskrig blev förbjudet och om någon stat anföll en annan skulle alla andra vara skyldiga att på olika sätt ingripa på den angripnes sida, s.k. kollektiv säkerhet. Organisationen kallades Nationernas Förbund, NF. Ett av problemen med NF var att Wilson inte fick med sig politikerna hemma i USA på att gå med, så USA stod utanför, fast idén kom därifrån.
Europa efter 1919