Allmän grammatik Lektion 1 Satsdelar Ordklasser

Språkliga nivåer Mening - största grammatiska enheten Våra studenter läser flitigt. Fras - en grupp av ord som hör ihop Våra studenter ; läser flitigt. Ord - det som står i lexikon Student, läsa, flitigt… Morfem – minsta betydelsebärande bit av ordet stud+ent+er; läs+er, flitig+t Fonem – minsta betydelseskiljande bit av ordet [s], [t], [u], [d], [e], [n], [t]

Svenska Akademiens ordlista

Ord hämtade på måfå ur SAOL vatten rolig roligt läsa avstånd idé ifatt på när fyra nej skriva idelig din pang! prata struntprat eftersom lång och kanske honom men i sopåkare bakerst den där brant oj!

Substantiv Adjektiv Räkneord Pronomen Verb Adverb Prepositioner Konjunktioner Subjunktioner Interjektioner

vatten rolig roligt läsa avstånd idé ifatt på när fyra nej skriva idelig din pang! prata struntprat eftersom lång och kanske honom men i sopåkare bakerst den där brant brant oj!

Vi ser att man kan plocka ord i en ordbok, dvs som inte hänger ihop med varandra i en mening, och putta in dem i någon av de 10 uppräknade ordklasserna: Substantiv, adjektiv, verb, adverb, räkneord, pronomen, konjunktioner, subjunktioner, prepositioner, interjektioner I en del grammatikor räknar man bara med 9 ordklasser. Då för man samman konjunktioner och subjunktioner till en enda klass: konjunktioner. SAOL anger ordklass efter varje ord, så där kan man kolla om man är osäker. SAOL finns på nätet: http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet

Om orden däremot hänger ihop – om de infogade i en mening, en sats – då kan man också tala om satsdelar. Satsdelarna definierar i vilken relation orden står till varandra inom meningen, inom satsen. ”Pelle slår Kalle.” Vem är det som får stryk? Vem är objekt för handlingen? Vem är det som utför den = subjekt.

Den traditionella skolgrammatiken är uppställd ordklass efter ordklass Den traditionella skolgrammatiken är uppställd ordklass efter ordklass. Det är denna typ av grammatik som man brukar möta i nybörjarspråken. De slaviska språken är flexionsrika. De har alltså många böjningsändelser. Substantiv har en typ av ändelser, adjektiv en annan typ, verb en tredje typ. Vissa ordklasser böjs inte alls som t ex prepositioner (”på”) eller konjunktioner (”och”). Detta gäller även för de slaviska språken. Det är ändå praktiskt att föra samman dem till klasser beroende på deras funktion. Ofta har skolgrammatikorna även en avdelning ”Syntax” som handlar om satslära. I regel är den mycket mindre än ordklassdelen. Det beror inte på att det finns mindre att säga där, utan på att syntax brukar smygas in i ordklassdelen. En grammatik helt utan exempel är ganska tråkig. Så fort man exemplifierar med en mening har man blandat in syntaxen.

Idag ska vi bara ägna oss åt ordklasser Idag ska vi bara ägna oss åt ordklasser. Vi kommer att hålla oss till svenska exempel. Vi kommer att gå igenom ordklass för ordklass och kommentera dem.

Substantiv Substantiv är den största ordklassen i svenskan och andra språk, och det bildas hela tiden nya substantiv. Ordet betyder egentligen ”det som finns till” (jfr substans): häst, bok, stol, flicka Denna stora kategori kan indelas i undergrupper: substantiv egennamn icke-egennamn artnamn ämnesnamn

Egennamn: Stockholm, Karl Pettersson, Florence Nightingale Artnamn (eller appellativ) är klasser av räknebara individer Ex: : hund, fisk, stol, dator, kung Ämnesnamn betecknar ämnen, material som inte består av räknebara individer. Ex: guld, sand, mjölk Samma ord kan ibland ”vandra” mellan klasserna: ”Jag äter aldrig hund.” (= hundkött, ämnesnamn) ”Hon var ingen Florence Nightingale.”

Konkreta och abstrakta substantiv Konkreta substantiv är fysiska objekt. Ex: bil, flod, blomma, fluga Abstrakta substantiv är mera svårgripbara. Ex: trohet, demokrati, egenskap, kärlek De står för känslor eller hämtas från vår tankevärld, de betecknar egenskaper (vänlighet) eller handlingar (satslösning)

Levande och icke-levande Inom de slaviska språken är det också viktigt att skilja på levande och icke-levande substantiv. Levande substantiv är sådana som betecknar människor och djur, troll och andeväsen, enhörningar. Icke-levande substantiv är alla andra (hit hör även växter).

Kollektiva substantiv Kollektiva substantiv är substantiv som betecknar ett kollektiv av räknebara individer. Ex: familj, skolklass, kommitté. Det står alltså i singularis fast det betecknar flera individer. Om det står i pluralis betecknar det flera kollektiv som vart och ett innehåller flera individer.

Genus i slaviska språk Maskulinum, femininum och neutrum Maskulinum betecknar individer av hankön, femininum individer av honkön och neutrum är alla icke-levande. Slaviskt icke-levande substantiv kan även vara maskulina eller feminina. Oftast, men inte alltid, kan man avgöra det utifrån ordets grundform (som man finner i lexikon). Substantiv som slutar på –a brukar nästa alltid vara femininum. Det är mycket viktigt att veta till vilket genus ett substantiv hör eftersom det är detta som avgör vilka ändelser det tar i olika kasus. Och när man refererar till ett feminint icke-levande substantiv så säger man ”hon” (”ona”, ”она).

Genus i svenskan Här är det viktigt att skilja på grammatiskt genus och semantiskt genus. I svenskan finns två grammatiska genus, och skillnaden beror på vilken artikel man väljer. Ex: stolen, kvinnan, bilen, äpplet, huset Om ordet slutar på –n är det utrum, om det slutar på –t är det neutrum. Det är en helt formell skillnad och har ingenting med betydelsen att göra. Om vi talar om semantiskt genus är det betydelsen som avgör. Vi säger ”han” om en pojke och ”hon” om en flicka. Pojken är av manligt kön (maskulinum) och flickan av kvinnligt (femininum).

Numerus Både svenskan och de slaviska språken (och de flesta andra språk har två numerus: singularis och pluralis Singularis betecknar ental: katt, stol, blomma Pluralis betecknar flertal: katter, stolar, blommor

Böjning av substantiv i slaviska språk För att kunna böja ett slaviskt substantiv rätt måste man alltså känna till genus och numerus. Det böjs i alla kasus i singularis och pluralis. De olika deklinationstyperna kallas deklinationer.

Kasus i svenskan Svenskan var ursprungligen precis som tyskan ett språk med fyra kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ), men nu är bara två kasus bevarade (nominativ och genitiv). Ex. pojken (grundform, lexikonform) är nominativ, pojkens är genitiv. Genitiv kan vara av olika slag: Possessiv genitiv uttrycker ägande. Ex: Roffes bil Subjektiv genitiv. Ex: Stålmannens död Objektiv genitiv. Ex. Barnens uppfostran Deskriptiv genitiv. Ex. Två års fängelse

Kasus i slaviska språk Slaviska språk är rika på böjningsändelser. Substantiv, adjektiv, räkneord och pronomen böjs i sex eller sju kasus. Vilka är de?

Nominativ Genitiv Dativ Ackusativ Instrumentalis Lokativ Vokativ En viktig del av grammatiken är kasuslära – när använder man vilket kasus?

Bestämd och obestämd form Svenskan skiljer på bestämd och obestämd form. När vi ska säga något måste vi göra detta val. En katt kom genom dörren. Katten kom genom dörren. I det andra fallet gäller det en katt som redan är känd ur det föregående. I de slaviska språken är inte denna distinktion viktig. Man kan uttrycka den med andra medel, men man måste inte. Därför är kategorin bestämdhet/obestämdhet svår för slaver att lära sig.

Adjektiv Adjektiv beskriver substantiv. Det kan gälla egenskaper, karaktär, beskaffenhet, nationalitet etc. Ex: en tjeckisk man, en liten flicka, ett stort bord, en rik änka, en polsk maträtt I exemplen står adjektivet förenat med sitt huvudord (i attributiv ställning). Det kan också stå i predikativ ställning. Då finns det ett bindeverb mellan substantivet och adjektivet. Ex: Maträtten är polsk. Flickan är liten. Bordet är stort. I de slaviska språken kan detta ha betydelse för adjektivets form.

Böjning av adjektiven Liksom substantiven böjs adjektiven (de långa) i sex eller sju kasus. De olika typerna kallas deklinationer.

Adjektivets komparation Ett adjektiv kan uttrycka en högre eller mindre grad av den egenskap det uttrycker. Ex: hög – högre – högst, lång – längre – längst. Vi fogar ett suffix till adjektivets rot. Detta kallas enkel eller syntetisk komparation. Gradernas namn: ”hög” är positiv ”högre” är komparativ ”högst” är superlativ

Adjektivets komparation (forts) En del adjektiv kompareras med sammansatt (analytisk) komparation. Ex: sammansatt – mera sammansatt – mest sammansatt Ibland går båda typerna: Ex: intressant – intressantare – intressantast intressant – mera instressant – mest intressant

Substantiverade adjektiv Ibland fungerar ett adjektiv som ett substantiv, dvs det klarar sig utan ett huvudord. Ex: En bekant sade till mig igår… Ett gemensamt ord för substantiv och adjektiv (och inte bara substantiverade) är nomen.

Räkneord Det finns två slag av räkneord. Grundtal: ett, två, tre, fyra…. hundra osv Ordningstal: första, andra, tredje, fjärde….. hundrade osv I Grammatiskt ABC avverkas räkneord på nio rader. I polsk/rysk/tjeckisk grammatik är det däremot ett ganska omfångsrikt kapitel, eftersom både grundtal och ordningstal böjs i alla kasus och i varje fall en del grundtal har en ganska speciell böjning.

Pronomen Pronomen kommer från latinets pro nomen, ”pro” betyder ”i stället för” och ”nomen” betyder ”substantiv eller adjektiv”. Man delar in pronomen i självständiga och förenade. Självständiga: Tolstoj är en rysk författare. Han skrev flera tjocka romaner. Förenade knyts till ett substantiv på samma sätt som ett adjektiv. Hans romaner är översatta till svenska. Bland båda typerna finns en rad undergrupper.

Pronomen Personliga: jag, du, hon, han, ni ... Possessiva: min, din, hennes, vår … Reflexiva: sig… Han slog sig. Reciproka: varandra Demonstrativa: den här, den där… Determinativa: den … (+som) Den som lever får se. Relativa: som, vilken, vars… (Han läste boken, som jag rekommenderade.) Interrogativa: vad? vem? vilken?… Indefinita (kvantitativa): alla, varje, flera, somliga , ingen, någon…

Verb Verb uttrycker handlingar, skeenden etc. Ex: göra, lysa, leva, arbeta, tänka, semestra Verben delas in i huvudverb och hjälpverb. Verb som kan stå som satsens enda verb kallas huvudverb. Ex: Kalle arbetar. Hjälpverben står tillsammans med ett annat verb. Ex: Idag har Kalle arbetat hela dagen. Modala verb uttrycker talarens attityd till handlingen, skeendet. Ex: I morgon kan (vill, ska) han inte arbeta.

Tempus ”Tempus” betyder ”tid” på latin. Presens: Kalle arbetar idag. Preteritum (imperfekt): Kalle arbetade igår. Perfekt: Kalle har arbetat hela dagen idag. Pluskvamperfektum: Kalle hade arbetat på tidningen i tre år, när han skickades till Afrika. Futurum: Kalle kommer att/ska arbeta där i tre år. Konditionalis I: Kalle skulle arbeta där längre, om han fick. (Handlingen är möjlig men villkorad.) Konditionalis II: Kalle skulle ha arbetat där längre, om han hade fått. (Handligen var omöjlig, eftersom villkoret inte uppfylldes.)

Tempus och aspekt i slaviska språk De slaviska språken har ett förenklat tempussystem (utom bulgariskan!) i jämförelse med många andra väst-europeiska språk, men i gengäld har man ett utvecklat aspektsystem. Aspekt betyder ”synsätt” och markerar bl a om verbhandlingen av den talande betraktas som avslutad, pågående eller återkommande. Det finns två aspekter: imperfektiv och perfektiv.

Modus Indikativ: De är här nu. Konjunktiv: Om de ändå vore/skulle vara här nu! Imperativ: Kom hit!

Finita och infinita verbformer Finita verbformer kan ensamma stå som predikat i en sats, vilket infinita inte kan. Finita former Infinita former Presens: Jag läser. Infinitiv: läsa Preteritum: Jag läste. Presens particip: läsande Imperativ: Läs! Perfekt particip: läst Supinum: läst Ibland har perfekt particip och supinum olika form: Boken är skriven (perfekt particip), (har) skrivit (supinum).

Konjugationer Verben indelas i konjugationer beroende på hur de böjs. I svenskan finns fyra regelbundna konjugationer. visa (visade, visat, visad) ställa (ställde, ställt, ställd) tro (trodde, trott, trodd) skriva (skrev, skrivit, skriven)

Aktiva och passiva satser Aktiv sats Katten jagar råttan. Råttan jagas av katten. (av katten är agent)

Transitiva och intransitiva verb Transitiva verb kan stå med objekt. Ex: Jag släcker ljuset. Intransitiva verb kan inte ha objekt. Ex: Ljuset slocknar.

Adverb Adverb betyder ”tillagt ord”. De kan vara bestämningar till verb: Hon skriver vackert. Jag kom sent. Jag arbetar hemma. till adjektiv: en fantastiskt vacker/mycket vacker handstil. Till andra adverb: Hon skriver fantastiskt vackert/mycket vackert.

Olika typer av adverb Tidsadverb: Stanna inte länge! Rumsadverb: Vart går du? Sättsadverb: Ta det lugnt! Orsaksadverb: Därför tycker jag att det räcker nu. Gradadverb: Mycket bra! Adverb svarar ofta på frågorna när? var? hur?

Prepositioner Prepositioner (eg ”står före”) står oftast före substantiv och pronomen. Vi åkte skridskor på isen. Hon föll honom om halsen. Försök komma i tid! Han for ut ur landet. Prepositioner styr olika kasus i de slaviska språken. Dock kan en preposition aldrig följas av nominativ. Det finns rester av kasusböjning efter preposition i svenskan: gå till sjöss, färdas till lands, ha till hands. (”Till” styrde alltså genitiv.)

Konjunktioner Konjunktioner binder ihop satser. Han sitter och hon står. Han sitter men hon står. I dessa fall binds två huvudsatser ihop. Underordnande konjunktioner, eller subjunktioner, binder ihop en bisats med en huvudsats. Nu tycker jag att du är dum. När en av oss dör, ska jag flytta till min syster i Åmål. Jag kom för sent, eftersom bussen inte kom. Jag kommer gärna ikväll, om jag får.

Interjektioner Utropsord som ger uttryck för en känslomässig reaktion. Oj! Usch! Nej! Pang! Vrooom!

Vilka ordklasser hör orden till? vatten rolig roligt läsa avstånd idé ifatt på när fyra nej skriva idelig din pang! prata struntprat eftersom lång och kanske honom men i sopåkare bakerst den där brant oj!

Facit Substantiv: vatten, avstånd, idé, nej, struntprat, sopåkare, brant Adjektiv: rolig, idelig, lång, brant Räkneord: fyra Pronomen: din, honom, den där Verb: läsa, skriva, prata Adverb: roligt, ifatt, kanske Prepositioner: på, i Konjunktioner och subjunktioner: när, eftersom, och, men Interjektioner: Nej! Pang! Oj!

Till vilka ordklasser hör följande ord? hela Kalle Ewa kvällen igår långa dansade vals

Igår dansade Eva och Kalle vals hela långa kvällen.

Igår dansade Eva och Kalle vals hela långa kvällen. Tidsadverbial + predikat + subjekt + subjekt + attribut+ attribut + tidsadverbial

Lilla Lisa läser en bra bok. NP OP