Franska revolutionen & Napoleonkriget
Folkets besvikelse De hårda tagen under franska revolutionen/skräckväldet var inte riktigt det som de franska folket hade tänkt sig när de gjorde revolution. Det som revolutionsledarna kallat för det nya samhället bestod bara av krig, svält och elände. Lagarna hade ändrats och det var inte längre så att alla fick rösta, utan man var tvungen att vara tillräckligt rik. Då dyker en av generalerna i armén upp och tar över Frankrike med hjälp av sina soldater: Napoleon. Tio år efter revolutionen är frankrike återigen ett envälde, men många av de förändringar som innebar mer rättvisa för dem med minst makt blev kvar.
Frankrike fick alltså en ny ledare i Napoleon tack vare en statskupp 1799. Han steg snabbt i militärgrad och tjänade stora pengar. Napoleon vann ett flertal krig, men besegrades dock av Storbritannien. Till slut blev alla Napoleons krig förödande för Frankrike. Han blev tillfångatagen efter att ha försökt fly den 18 juni 1815 efter att ha förlorat slaget vid Waterloo. Napoleon tvingades att abdikera och blev landsförvisad till ön Sankta Helena, Atlanten. Den 5 maj 1821 dog Napoleon, det har spekulerats i om han blev mördad, på senare tid har man dock kunnat bevisa att han dog i magcancer.
Wienkongressen 1814-1815 Wienkongressen var en internationell konferens som hölls i början av 1800-talet. Ett av målen var att återställa ordningen och maktbalansen i Europa efter franska revolutionen och Napoleonkrigen. Ungefär 200 stater samlades i Wien, men de starkaste var de fyra stormakterna Storbritannien, Ryssland, Österrike och Preussen. Meningen med kongressen var att man skulle återskapa kartan som den såg ut innan krigen och på så sätt få en maktbalans mellan länderna. Ingen stat skulle få mer inflytande än någon annan, vilket framför allt innebar att Frankrike inte skulle tillåtas att bli för mäktigt. Eftersom man inte brydde sig om vad folket i de olika staterna ville så hände det ibland att befolkningar delades och hamnade på olika sidor av gränserna. På grund av detta började många utveckla en stark nationalism, ex. serberna. Detta kom sedan att spela en stor betydelse för starten av första världskriget.