Språkets uppbyggnad/grammatik Ordklasser

Substantiv – betecknar levande varelser, växter, föremål, ämnen, platser och abstrakta begrepp Olika typer av substantiv (kan delas in i ytterligare typer):  Egennamn – (stor bokstav!) namn på personer, djur, företag, eller geografiska namn, ex. Karin, Larsson, Statoil, Ford, Laholm, Amazonas  Konkreta – ord som man se eller ta på, ex. fot, fågel, mamma, gräset  Abstrakta – ord som inte direkt går att ta på, ex. kärlek, lycka, mod, år, städning, utbildning

Substantiv  FORM – Obestämd form (”vilket som helst”): flicka, banan, katterna Bestämd form (ett bestämt substantiv): flickan, bananen, katterna  NUMERUS – Singularis (ental): pojke, pojken Pluralis (flertal): pojkar, pojkarna (olika ändelser i plural = pluraldeklinationer)  KASUS – Nominativ (Grundform): land, landet, länder, länderna Genitiv: (uttrycker ägande): lands, landets, länders  GENUS – Utrum (den-ord): får ändelsen –n i bestämd form singularis, ex. bilen, bonden, brädan Neutrum (det-ord): får ändelsen –t i bestämd form singularis, ex. glaset, golvet, mötet

Verb – talar om vad någon gör eller vad som sker  HUVUDVERB är verb som själva kan bilda predikat: sover, läser, sprang, gick  HJÄLPVERB (finns tre sorters) är verb som tillsammans med ett annat verb kan bilda predikat: Hon ville gå hem. Du borde köpa en present. Ex. ska, skulle, kan, kunde, får, fick, måste, borde, bör, har, hade, blir, blev, är, var, vill, ville  Infinitiv – (att-form) man kan alltid sätta att framför grundformen, att kasta, att stå, att köpa osv.

Verb  TEMA INFINITIVPRETERITUMSUPINUM kastakastadekastat köpaköpteköpt gågickgått  TEMPUSFORMER (tidsformer) Presens (nutid), kastar, köper, står Preteritum (dåtid), kastade, köpte, stod Perfekt (har+supinum), har kastat, har köpt, har stått Pluskvamperfekt (hade+supinum), hade kastat, hade köpt, hade stått Futurum (ska, kommer att+infinitiv), skall kasta, kommer att köpa, ska stå Imperativ (uppmanings- befallningsform). Kasta! Köp! Stå! Håll tyst!

Verb  STARKA/OREGELBUNDNA VERB Förändras i preteritum, ex. sjunga – sjöng, gå – gick,…  SVAGA/REGELBUNDNA VERB Förändras inte i preteritum, ex. tala – talade, cykla – cyklade,…

Adjektiv – beskriver egenskaper hos ett substantiv  Man böjer (kongruensböjer) adjektivet efter det ord (substantiv) som beskrivs: Ett långt bordEn konstig historia Tre korta pojkar Ett konstigt slut Adjektiv kan kompareras (=jämföras): POSITIVKOMPARATIVSUPERLATIV kortkortarekortast dumdummaredummast vackervackrarevackrast intressantmer intressantmest intressant

Adverb – bestämmer (berättar mer om) verb, adjektiv eller andra adverb  Ett adverb anger tid, sätt och rum  Adverb förändras inte i plural, går dock att kompareras Ex. Vi ses i morgon. Flickan ritar vackert. Hästarna galopperar på ängen. Adverb svarar ofta på frågor:  TIDSADVERB – svarar på frågan När? Ex. aldrig, ofta, ibland, igår, nyss, tidigt  RUMSADVERB – svarar på frågorna Var? Vart? Varifrån? Ex. här, inne, ute, överallt, hemma  SÄTTSADVERB – svarar på frågan Hur? Ex. fort, vackert, illa, väl, försiktigt

Pronomen – ersätter ett redan nämnt substantiv (istället för substantiv) PersonligaPossessiva (ägande) Singular Subjektsform Objektsform 1:a pers. jag mig min, mitt, mina 2:a pers. du dig din, ditt, dina 3:e pers. han, hon, honom, den, det henne, den, det Plural 1:a pers. vi oss vår, vårt, våra 2:a pers. ni er er, ert, era 3:e pers. de dem deras

Pronomen  Relativa: som, vars, vilken, vilket, vad Syftar tillbaka på ett tidigare substantiv i meningen. Det ordet kallas korrelat.  Reflexiva: sig, sin sitt, sina Pekar tillbaka på ett tidigare substantiv eller pronomen  Demonstrativa: den här, det här… Utpekande  Interrogativa: vem, vems, vad, vilket… Frågande – inleder en fråga  Indefinita: alla, ingen, man, någon… Obestämda – anger ingen bestämd person/sak

Konjunktioner – binder ihop ord eller satser  Samordnande konjunktioner – binder ihop satser och satsdelar av samma slag Ex. Jag tycker om mamma och pappa. Hon ville gå ut, men han ville stanna hemma. Du borde ta på dig jackan, för det är kallt. samt, utan, ty, eller, så, och, men, för…  Underordnande konjunktioner (subjunktioner) – inleder bisatser och fogar samman dem med huvudsatser. Ex. Jag försäkrade, att jag skulle komma i tid. Hon sa nej, innan hon ens blivit tillfrågad. Vi var glada, eftersom vi skulle på skolresa. Ambulansen körde snabbt, för att hinna fram. att, då, medan, innan, förrän, tills, ifall, genom att, för att, såvida, även om…

Prepositioner – betecknar en relation (talar bl.a. om var personer eller föremål befinner sig)  Prepositioner förekommer framför substantiv, pronomen och infinitiver. Ex. Jag trillade framför bilen. Hon gick fram till honom Klassen vann genom att tävla i stafetten. Några vanliga prepositioner: av, bakom, bland, bredvid, efter, framför, från, för, före, genom, hos, i, med, mellan, mot, om, omkring, på, till, under, ur, vid, åt, över…

Interjektioner - utropsord Exempel:  Utropsord: aj, hu, fy, hm, äsch, usch, ack, bu…  Ljudhärmande ord (onomatopoetiska): pang, mjau, tut, kras, klatsch, sock, poff, tjong, grr…  Svordomar: jävlar, fan, fy sjutton, för bövelen…  Svarsord: ja, nej, jaså, jo…  Hälsningsord: hej, adjö, hallå…  Lystringsord: pst, ptro, hysch…

Räkneord – kan ersättas med siffror Det finns två typer av räkneord:  Grundtal: ett, tre, sjutton, sextiofem, hundra, tusen…  Ordningstal: första, tredje, sextiofemte, hundrade, tusende… Räkneord är oböjliga, men det finns ett par undantag: en - ett förste – första andre - andra