Principer för utredningar av oegentligheter

En presentation över ämnet: "Principer för utredningar av oegentligheter"— Presentationens avskrift:

1 Principer för utredningar av oegentligheter

2 Utgångspunkter för utredningsarbetet vid misstanke om oegentligheter eller brott
VGR har ett ansvar för att förebygga och upptäcka oegentligheter och brott. Det åligger dock inte VGR att utreda och beivra brott. Ansvaret för detta ligger på polis och åklagare. Istället bör utredningsverksamhet bedrivas genom samarbete och utbyte av information med relevanta myndigheter. Vid misstanke om oegentligheter ska en särskild utredning göras för att få misstanken undanröjd eller bekräftad. Utredningsverksamhetens syfte är att ge underlag för beslut om åtgärder. När ett ärende tydligt indikerar att brott har förövats ska anmälan lämnas till polisen eller annan relevant myndighet. Genom ett sådant konsekvent förfarande får utredningsverksamheten också en preventiv funktion. Uppgifter ska utlämnas till myndigheter, som med lagstöd begär upplysningar. Uppgifter får även användas i samband med rättslig prövning vid allmän domstol eller lämnas till polisen eller annan myndighet i samband med en anmälan om misstänkt brott. Utredningen tillförs ofta material som innehåller känsliga och förtroliga uppgifter angående såväl den misstänkt som andra personer vilka berörs av utredningen. Detta material ska omfattas av sekretess i enlighet med Personuppgiftslagen.

3 Definition Det finns ingen enhetlig definition av begreppet oegentligheter. I VGR definieras oegentligheter som: Ett medvetet bedrägligt beteende som strider mot lagstiftning eller Västra Götalandsregionens eller nämndens/styrelsens regelverk. Exempel på oegentligheter kan vara: muta bestickning jäv förskingring bedrägeri falsk finansiell rapportering trolöshet mot huvudman otillåtna bisysslor svart arbetskraft stöld 

4 Misstanketrappa (följer rättsväsendet principer)
Tillräckliga skäl för åtal På sannolika skäl misstänkt Åklagaren kan på objektiva grunder förvänta sig en fällande dom, det vill säga att rätten kommer att finna att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till vad åklagaren har lagt vederbörande till last. Exempel: Förövaren ertappades på bar gärning med att stjäla plånboken. Skäligen misstänkt Misstanken framstår vid en objektiv bedömning som berättigad. Det krävs något som ytterligare binder personen till brottet, exempelvis ett vittne eller teknisk bevisning. Exempel: Ett vittne har sett att en person har plockat på sig plånboken. Kan misstänkas Konkreta, objektivt underbyggda omständigheter föreligger som med viss styrka talar för att en viss person har begått den gärning som misstanken avser. På denna misstankegrad kan till exempel husrannsakan utföras av polis och åklagare. Exempel: Ett vittne har sett hur en person stod vid den plats där plånboken låg. Vid det här stadiet i undersökningen har utredningsarbetet kommit så pass långt att det kan inriktas mot viss person och sannolikheten för personens skuld ska vara större än för dennes oskuld. Detta är den lägsta graden av misstanke. På denna grad kan inga tvångsmedel, såsom husrannsakan eller kroppsbesiktning, utövas. Ingen kan heller låsas in (tas i förvar) enligt rättegångsbalkens regler. Exempel: En plånbok har försvunnit från ett klassrum där flera personer finns på plats. Samtliga kan ha haft något med det hela att göra, men det finns inget som pekar mot någon speciell, varför ingen tvångsåtgärd kan utföras av polis och åklagare.