Barnets rättighet är den vuxnas plikt

En presentation över ämnet: "Barnets rättighet är den vuxnas plikt"— Presentationens avskrift:

1 Barnets rättighet är den vuxnas plikt
Alla barn har samma rättigheter oberoende: hudfärg ursprung kön språk religion förmögenhet handikapp Jokaiselle Var och en av oss har rättigheter som tillhör oss p.g.a. att vi är människor. Rättigheterna grundar sig på fundamentala behov som är gemensamma för alla människor överallt i världen. Tillfredsställandet av dessa behov främjar vår fysiska och psykiska välfärd. De allmänmänskliga behoven kallas därför för mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna är tryggade med olika nationella lagar och internationella avtal eftersom varje människa, oberoende hudfärg, religion, kön, ålder, språk eller boplats, är lika värd. De mest sårbara människogrupperna har dessutom fått sina egna människorättsavtal. Dessa människogrupper är barnen, kvinnorna, handikappade, invandrarna, flyktingarna och olika minoriteter. År 1989 godkände FN:s generalförsamling Konventionen om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Barnen behövde sitt egna internationella avtal eftersom barnen är speciellt utsatta för förändringar i omgivningen och levnadsförhållanden, de inte har politiska påverkningsmöjligheter och inte heller kunskapsmässig eller ekonomisk makt. Barnen är därför i större fara att bli utnyttjade. I många samhällen anses barn ännu vara sina föräldrars egendom, inte självständiga och värdefulla medlemmar av samhället. UNICEF

2 Barnkonventionen Världens mest omfattande människorättsavtal,
godkändes år 1989  193 länder har ratificerat avtalet, endast två länder står utanför  täcker folkliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter År 1959 godkände FN deklarationen om barnets rättigheter. Den bestod av tio principer som behandlar barnets beskydd, utveckling, uppfostran och utbildning samt barnets rätt till namn och nationalitet. Deklarationen var inte juridiskt bindande för medlemsländerna, men den var väldigt betydelsefull för förändrandet av attityder. Barnkonventionen utvecklades för att göra verklighet av de vackra orden i deklarationen. Efter aktivt kampanj- och påverkningsarbete godkände FN:s plenum konventionen den 20. november 1989, på deklarationen om barnets rättigheters 30-årsdag. Konventionen är juridiskt bindande för staterna och övervakas av FN:s Kommitté för barnets rättigheter, till vilken staterna regelbundet bör rapportera om hur de lyckats följa konventionen. Barnkonventionen har fått allmänt godkännande snabbare än något annat av FN:s avtal. Alla länder i hela världen (193) förutom Somalien och USA har ratificerat, d.v.s. bindande godkänt, konventionen. Somalien har redan undertecknat konventionen men ratificeringsprocessen är på hälft p.g.a. landets instabilitet (hösten 2004). USA har också undertecknat konventionen, men inte ratificerat den av politiska skäl. Det frågas ofta varför USA inte ratificerat konventioen. Den officiella motiveringen är att det är svårt att anpassa de självständiga delstaternas lagstiftningsprocess till att följa internationell lagstiftning (som t.ex. FN:s avtal). Experter på mänskliga rättigheter är emellertid av den åsikten att USA:s egen lagstiftning, t.ex. vad gäller barnkriminella, strider mot FN:s barnkonvention. (T.ex. godkänner USA:s lag dödsdom för underåriga). Dessutom motsätter sig USA:s politiska höger konventionen, eftersom man är rädd att den hotar de traditionella familjevärderingarna och föräldrarnas makt över sina barn. Finland ratificerade FN:s barnkonvention år 1991, och såg därmed till att landets lagstiftning överensstämde med konventionens normer. UNICEF

3 Barnet har rätt till en del av samhällets resurser att överleva
att utvecklas att gå i skola till beskydd och trygghet till information att delta  protokollfört i konventionens 54 artiklar Konventionens ledande princip är att beakta barnets fördel i all sorts beslutsfattande. Konventionens innehåll är mycket vidsträckt. Det täcker både nationella och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Alla rättigheter är jämlika, d.v.s. lika viktiga. Barnkonventionen består av 54 artiklar. Artiklarna kan delas in i tre grupper enligt innehåll: barnens rätt till överlevnad, vård och utveckling (provision); barnens rätt till beskydd och omsorg (protection) samt barnens rätt att delta i beslutsfattande som rör dem själva (participation). Rätt till överlevnad och utveckling. Konventionen förpliktigar staterna till alla genomförbara åtgärder för att förhindra barndödlighet. Detta innebär t.ex. vaccinationer samt tryggande av grundhälsovård. Det betyder också mat och rent vatten till alla barn. Med rätt till utveckling menas fysisk, psykisk, moralisk, psykologisk och social utveckling som förbereder barnet för ett självständigt liv i samhället. Rätt till beskydd. Barnet har rätt att få beskydd mot alla sorters åtgärder och diskrimination som kränker barnets fysiska och psykiska välmåga. Under 15-åringar får t.ex. inte utföra för tungt eller långvarigt arbete och barn får inte säljas. Speciellt barn som lever under krigsförhållanden, utnyttjade och misshandlade barn, föräldralösa barn samt barn som bor på gatan behöver beskydd. Rätt att uttrycka sin åsikt och delta i beslutsfattande. I Barnkonventionen ses barnet som en individ och som en människa som har rätt att kräva sina egna rättigheter. Barnen är inte sina föräldrars egendom. Varje barn är viktigt och barnets tankar är meningsfulla. Barnet har rätt att bli hört och att uttrycka sin åsikt i saker som berör barnet självt. Konventionen innehåller också plikten att informera: staterna är förpliktigade att berätta om konventionen både för barnen själva och för alla medborgare. Konventionen förpliktigar dessutom staterna att delta i internationellt samarbete för att trygga rättigheterna för de barn som är i den sämsta ställningen: barn som lever i utvecklingsländer. UNICEF

4 Vi har rättigheter! Utbildning
Det finns uppskattningsvis 700 miljoner barn i lågstadieåldern i världen. Grovt uppskattat går nästan 100 miljoner av dem inte i skola. Nästan tre fjärdedelar av dessa barn bor i Afrika söder om Sahara och i Syd-Asien. I den allra sämsta positionen är barn ur minoritetsfolk, barn som lever mitt i krig eller kris samt flickor. Av alla barn som inte får gå i skola är 53 % flickor. För att ordna grundskola för alla människor i hela världen skulle det behövas ca 7-8 miljarder dollar tilläggsfinansiering per år. Endast för vapenrustning använde världens stater 900 miljarder dollar år Summan är också lägre än summan för hur mycket européer spenderar på glass varje år. Deltagande och uttryckande av åsikt Av världens befolkning är 35 % under 18 år. Våra barn och unga är framtidens byggare och beslutsfattare. Därför tror UNICEF att det är nödvändigt att lyssna på deras åsikter. Barn och unga är bra budbärare i saker som gäller dem själva. UNICEF arbetar t.ex. tillsammans med unga i arbetet för att förhindra spridningen av HIV. Unga berättar för andra unga hur det lönar sig att skydda sig mot HIV. Hälsa Det föds 132 miljoner barn till världen varje år. UNICEF uppskattar att 30 % av dem lever sina liv som undernärda, 26 % får inte grundvaccinationerna, 19 % lever utan rent dricksvatten, 40 % har inte tillgång till hygieniska latriner och 17 % får inte gå i skolan. I utvecklingsländerna lever vart fjärde barn i en familj vars dagliga inkomst är under en euro. Varje år dör nästan 10 miljoner barn innan sin femte födelsedag – ca barn om dagen. UNICEF

5 Konventionens viktiga tilläggsprotokoll
Tilläggsprotokollet om Barn i väpnade konflikter: nedre åldersgräns från 15 till 18 år. Tilläggsprotokollet om barnhandel och barnprostitution.  Konventionen utvecklas också i framtiden Barnkonventionen är inte ett oföränderbart dokument. Nya problem och de förändrade omständigheterna i världen kräver att konventionen omevalueras och uppdateras. Tilläggsprotokollet om barns deltagande i väpnade konflikter höjer åldersgränsen för deltagande i beväpnade konflikter och rektrytering till armén från 15 år till 18 år (i kraft fr.o.m. den 12. februari 2002). Man uppskattar att det för tillfället finns minst barnsoldater i världen. Både pojkar och flickor deltar i olika krigsoperationer. Som barnsoldat definieras förutom barn som bär vapen också de barn som fungerar t.ex. som servicearbetare, bärare, kock eller underhållare av andra soldater. Tilläggsprotokollet har skrivits under av 123 och ratificerats av 121 stater (juli 2008). Finland ratificerade protokollet den Efter att Finland anslöt sig till protokollet har man inte kunnat ansluta sig till armén som underårig, inte ens som frivillig. Det andra tilläggsprotokollet behandlar barnhandel, barnprostitution och barnpornografi (i kraft fr.o.m. den ). Dess syfte är att genom internationell lagstiftning ingripa i olika former av utnyttjande av barn. Problemen finns både i utvecklingsländerna och industriländerna. UNICEF uppskattar att ca en miljon barn hamnar i sexhandeln varje år. Tilläggsprotokollet gör bl.a. sexuellt utnyttjande av barn, handel med barns organ, användandet av barnarbetskraft och barnhandel för illegal adoption straffbart. Tilläggsprotokollet har skrivits under av 115 och ratificerats av 128 stater (juli 2008). Finland har skrivit under protokollet den , men har inte ratificerat det. Vår strafflag definierar ännu inte människohandel som ett brott. Detta måste ingå i lagen innan Finland kan ratificera detta tilläggsprotokoll. UNICEF

6 Hur övervakas konventionen
Länderna rapporterar vart femte år till FN:s kommitté för barnets rättigheter I kommittén sitter tio sakkännare från olika länder Kommittén ger rekommendationer och anmärkningar  Länderna bestraffas inte om de bryter mot konventionen FN:s kommitté för barnets rättigheter övervakar förverkligandet av Barnkonventionen i olika länder. Kommittén, som består av tio medlemmar, samlas tre gånger i året för att behandla ländernas rapporter. Alla länder som ratificerat konventionen är skyldiga att rapportera till kommittén om förverkligandet av konventionen först två år efter ratificeringen och därefter vart femte år. Kommittén utvärderar rapporten, ställer frågor om rapportens innehåll och ber en representant från landet komma till deras sammanträde för att bli hörd. Trots att staterna inte direkt kan bli bestraffade för att bryta mot Barnkonventionen ger kommittén rekommendationer för att rätta till missförhållanden och för att främja barnets rättigheter. Rapporterna är offentliga. Desto större offentlighet rapporten och kommitténs kommentarer får i landet i fråga, desto större är den moraliska skyldigheten för landet att rätta till missförhållandena. Medborgarorganisationer har en betydande roll i konventionens förverkligande-, övervaknings-, och uppföljningsprocess. Enligt artikel 45 har FN:s specialorganisationer, som t.ex. UNICEF, och andra FN-organ rätt att delta i utvärderingen av förverkligandet av konventionen. Kommittén för barnets rättigheter uppmuntrar också enskilda medborgare till att informera de lokala myndigheterna som övervakar barnets rättigheter om kränkningar av konventionen i sitt eget land, men kommittén tar ändå inte ställning till kränkningar som utförs av enskilda personer utan den övervakar stater. I Finland är det polisens, socialmyndigheternas och rättsväsendets uppgift att övervaka att barnets rättigheter med stöd av Finlands lag inte kränks. UNICEF

7 Varför blir rättigheterna inte alltid förverkligade?
Traditioner, seder, tro och kulturbarriärer måste övervinnas Folket känner dåligt till konventionen Lagstiftningen ligger efter Staterna är oförmögna eller ovilliga att lösa problem Om barnet endast ses som sina föräldrars egendom kan det bli behandlat som gods och då tillstås barnet inte sina egna rättigheter. För att förändra denna attityd behövs information, utbildning och mycket tid. Utbildning som rör mänskliga rättigheter är otillräckliga också i många skolor i västvärlden. Många stater har ännu inte ändrat sin lagstiftning för att motsvara Barnkonventionen, trots att de ratificerat avtalet. Konventionens målsättning är så hög att många stater endast bundit sig till avtalet för att få vara med bland de ”bra”, och ändå har de inte vidtagit några åtgärder för att fungera enligt konventionen. Å andra sidan är många länder så fattiga att de inte har råd att göra förbättringar. Många fattiga länder använder också en oproportionerligt stor del av sina resurser till t.ex. militär rustning och lämnar en alltför liten del till utbildning och hälsovård. Detta är också ofta en förutsättning för att erhålla utvecklingshjälp: ett land som själv satsar på sina medborgares välmåga efter sina möjligheter får lättare utvecklingshjälp än ett land som använder sina resurser till vapen. Inte heller västländerna har helt antagit sig principerna för barnets fördel. Detta betyder att barnets fördel borde iaktas i allt beslutsfattande. Använder t.ex. byggandet av en ny motorväg eller ett köpcentrum resurser som borde användas till barns hälsovård eller utbildning, eller orsakar byggandet otrygghet i barnens levnadsmiljö? Många projekt förutsätter att dess miljöpåverkan värderas på förhand – borde man också ta i bruk en ”evaluering av barnpåverkan”? UNICEF

8 Vad kan vi göra? Respektera varje människas människovärde
Verka för en mer rättvis värld genom att ta ansvar för miljön och våra närmaste Varje människa är lika värd. En västerländsk människa har inte ett högre människovärde trots att vi har mer materiell egendom. Människovärde kan inte mätas i pengar. ”Alla människor föds fria och med jämlika rättigheter. De föds med förstånd och medkänsla och måste fungera gentemot varandra i andan av broderskap.” (FN:s världsomfattande deklaration om mänskliga rättigheter, 1. artikeln) Alla blir inte politiker. Ändå kan vi alla påverka. Vi kan påverka våra närmaste och vår miljö genom att fungera etiskt rätt och bry oss om varandra. Med den teknologiska brytningstiden och globaliseringen har världen kommit mycket närmare oss och våra handlingar påverkar också livet på andra sidan jordklotet. Det finns inget oss och dem. Det finns bara oss. UNICEF

9 Anta utmaningen! Arbeta som frivillig Donera Köp UNICEF-produkter
Delta i UNICEF- dagsverksinsamlingen Sy Anna och Toivo –dockor Ordna ett ”välgörande” jippo Det är varje medborgares rätt och plikt att fungera för en bättre värld och att försvara mänskliga rättigheter och barnets rättigheter. Påverkningsarbete är ett samarbete där enskilda personers små insatser binds ihop och leder till förändringar – först i den egna närmatse kretsen, så småningom i större utsträckning, också globalt. Olika organisationer erbjuder medborgare möjligheter att påverka och bära ansvar för omständigheterna i världen. UNICEF, som arbetar för barns välmåga, har i Finland en stor grupp av frivilliga. UNICEF har 40 lokala grupper på olika håll i världen i vilka 2000 frivilliga fungerar. De lokala verksamhetsgrupperna organiserar jippon och evenemang, säljer UNICEF-produkter och informerar lokalt om barnens situation i världen. Insamling av medel spelar en viktig roll i de lokala gruppernas verksamhet. Sin insats för världens barn kan man också ge genom att anmäla sig som månadsgåvogivare, delta i skolornas UNICEF-dagsverkinsamling eller t.ex. sy Anna och Toivo –dockor, vars försäljningspris används för att vaccinera barn. Egenhändiga insamlingar eller informationsjippon är också bra påverkningssätt. UNICEF vill att alla vuxna och barn tillsammans bygger upp en värld, där barnets rätt till ett värdigt och tryggt liv uppfylls.. UNICEF