Anita Kruse, chef för VKV

En presentation över ämnet: "Anita Kruse, chef för VKV"— Presentationens avskrift:

1 Anita Kruse, chef för VKV
VKV Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer Anita Kruse, chef för VKV 031 –

2 VKV:s mål /uppdrag VKV:s övergripande mål/uppdrag är att förbättra hälso- och sjukvårdens förmåga att identifiera, bemöta, omhänderta personer utsatta för våld i nära relationer samt att förbättra dokumentationen

3 VKV:s målgrupp VKV:s målgrupp är hälso- och sjukvårdsanställda i Västra Götalandsregionen Det innebär alla anställda inom primärvård, länssjukvård, folktandvård och privata vårdgivare

4 Nytt uppdrag VKV har fått i uppdrag av Regionstyrelsen
att ta fram program/riktlinjer för hälso- och sjukvårdens och tandvårdens åtgärder/handläggning vid misstänkt brott mot barn eller vuxen inom området våld i nära relationer

5 ”Den arge”- www.cinebox.se

6 Våldets omfattning! Enligt BRÅ ökar anmälningarna om brott mot barn och ungdomar misshandelsbrott mot barn i åldern år, 2 800 våldtäkter mot barn i åldern 0—17 år. Ca barn upplever våld mot mamma 5 barn dödas varje år Hur vanligt är det, prevalens Enligt Bråttförebyggande rådets statistik så visar den att anmälningar om brott mot barn ökar. Varför det är så kan bero på flera faktorer, dels har anmälningsbenägenheten ökat framförallt från barnomsorg och skolan men också att våld mot barn och framförallt de mindre barnen har ökat i vårt samhälle. Under 2012 anmäldes 3 200 misshandelsbrott mot barn i åldern 0—6 år och 8 770 misshandelsbrott mot barn i åldern 7—14 år. Det är svårt att ta reda på den egentliga omfattningen av barnmisshandel eftersom våldet ofta inte polisanmäls när det gäller små barn. År 2012 anmäldes sammantaget 18 200 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–17 år. Det motsvarar 21 procent av alla anmälda misshandelsbrott. Av dessa riktades 6 950 (38 %) mot flickor och 11 200 (62 %) mot pojkar. Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn 0–6 år ökade med elva procent jämfört med 2011, medan antalet anmälningar gällande misshandelsbrott mot barn mellan 7 och 14 år minskade med fem procent.Polisen får in allt fler anmälningar om barnmisshandel – de senaste 30 åren har antalet tredubblats. Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn i åldern 0–6 år ökade under 2011 med 14 procent. Men de flesta anmälningar gäller barn mellan 7 och 14 år. I många fall känner barnet förövaren. När det gäller de äldre barnen anmäls misshandeln ofta av skolan, vilket märks i statistiken på så sätt att färre brott anmäls under sommaren än under terminerna. Av de misstänkta för misshandel mot små barn är andelen kvinnor relativt hög jämfört med andra brott – 35 procent av de misstänkta för misshandel mot barn 0–6 år är kvinnor (2011). Det är ofta en förälder eller styvförälder som anmälts som misstänkt. tatistiken över misstänkta personer visar att nära en tredjedel av de som misstänks för misshandel mot denna åldersgrupp är i åldern 15–20 år (2011). Men då är det viktigt att komma i håg att den siffran endast omfattar misstänkta personer över 15 år. Ett mycket stort antal brott mot barn 7–14 år syns alltså inte i statistiken över misstänkta personer eftersom gärningspersonen i många fall inte fyllt femton och därmed inte är straffmyndig. Räknar man även med dessa fall är uppskattningsvis 70 procent av alla misstänkta 20 år eller yngre. Statistiken visar bara en mindre del av alla misshandelsbrott mot barn anmäls – trots att vissa yrkesgrupper blivit skyldiga att anmäla misstänkta fall av barnmisshandel. Vi kan inte heller förlita oss på brottsofferundersökningar eftersom barn yngre än 15 år inte intervjuas. Sexualbrott 10 % pojkar, mest representerade i åldersgruppen 7-14 år Med utgångspunkt i resultaten av Brå:s kartläggning av den polisanmälda barnmisshandeln inom familjen under 00-talet kan huvudparten av den statistiska ökningen förstås som ett resultat av dessa förändrade förhållanden. Få anmälningar förs hela vägen till lagföring Av de totalt polisanmälningar som ingår i studiens urval lades 25 procent ner utan att en brottsmisstanke registrerats i misstankeregistret. Av de drygt 770 anmälningar som upptagits i misstankeregistret fördes en misstanke avseende brott mot barn 0–6 år vidare i rättsprocessen till åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse i 123 fall (12 procent av de ursprungliga anmälningarna).Totalt ledde närmare åtta procent av de ursprungliga anmälningarna till lagföring – de flesta genom fällande dom. Det finns inga större förändringar mellan början och slutet av 00-talet i andelen anmälningar som resulterade i en lagföring. Påföljdsvalet varierar beroende på om det finns flera brott i åtalet I cirka hälften av de fällande domar som ingår i materialet avser domen endast brott mot barn 0–6 år. I den andra hälften avser domen även brott mot äldre syskon eller mamman. I de fall där domen bara avser brott mot barn i 0–6-årsåldern är den vanligaste påföljden böter. I de flesta fall framgår att brottet i domen rubricerats som ringa misshandel. En fängelsepåföljd var betydligt vanligare i de fall där domen även avsåg brott mot äldre syskon eller mot 0–6-åringens mamma. Totalt 21 fängelsepåföljder har dömts ut i samband med de anmälningar som ingår i materialet. I 13 av dessa 21 fall avser domen även brott mot mamman till 0–6-åringen År 2010 anmäldes brott som rubricerades som misshandel av barn i åldern 0–6 år av bekant. Av dessa var brott mot flickor (42 procent) och 1 375 brott mot pojkar (58 procent). I figur 1 redovisas brotten efter de kategorier som kriminalstatistiken ger möjlighet till. Omkring 90 procent av brotten hade begåtts inomhus, oavsett offrets kön. 20 Figur 1. Misshandel av barn 0–6 år av bekant. Anmälda brott år 2010, efter kön och platsen Brå 2012, Rädda Barnen, Jansson m.fl., 2011 6

7 Våldsutsatta barn inom hälso- och sjukvården
Våldsutsatta barn inom hälso- och sjukvården Kritik och förslag från Rädda Barnen. 1) Hälso– och sjukvården har bristande kunskaper om våld mot barn och försummar ofta att anmäla till socialtjänst. 2) Landstingen uppmärksammar inte i tillräcklig utsträckning barn med ökad risk att utsättas för misshandel.

8 Varför anmäler vi inte? Vår egen ångest - vill inte se
Skjuter upp problemet till nästa person Rädsla för att slå sönder familjen Dålig återkoppling Misstro till socialtjänstens arbete Dålig kunskap Källa: Björn Tingberg, Miogruppen, 2008

9 Från VKV:s kartläggningsstudie av BVC, MVC och UM under 2012
Regionresultat från BHV(535), MHV(311) och UM(184) Om du avstår från att anmäla, vad är orsaken? Barnet/familjen/ungdomen har en pågående kontakt med socialtjänsten. (Flera alternativ möjliga.) BHV av 294 svar Ej svarat 241 MHV av 184 svar Ej svarat 127 UM av 118 svar Ej svarat 66

10 Varför ska vi göra något?
Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem. Socialstyrelsen. Nationella folkhälsorapporten s.347 Våld i nära relationer är en av de vanligaste skadeorsakerna bland kvinnor. Campbell (2002) Health consequences of intimate partner violence. Lancet 2002; 359, 9314; Hälso- och sjukvården är ofta den första instans som våldsutsatta personer söker sig till. Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK). Våldsutsatta kvinnors hälsa och livssituation. (2006) Våldet är ofta en bakomliggande orsak till andra ospecifika symptom. Krantz, Gunilla, Östergren, P.O.The association between violence victimisation and common symptoms in Swedish women. Journal of epidemiology and community health X. ; 54(2000):11, s Barn som lever med våld far illa och löper ökad risk för framtida ohälsa. Socialstyrelsen. Nationella folkhälsorapporten s. 255

11 Komplext folkhälsoproblem
Forskningen visar att kvinnor med erfarenhet av våld är i frekventa besökare inom vården på grund av akuta och kroniska fysiska, somatiska, känslomässiga och beteendemässiga störningar och skador att upprepade behandlingar ges inom akut- primär- och specialistvården Källa: Bohn&Holz 1996, Bonomi mfl. 2009, Plicta 2005 mfl.

12 -Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att ett liv under förtryck, där våld eller hot om våld förekommer, påverkar hälsan negativt. Därför måste våld som orsak till sjukdom och ohälsa undersökas för att man i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen ska kunna erbjuda god vård. NCK:s nya antologi – Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Rapport 2010:14

13 Hälso- och sjukvårdens roll
Upptäcka/identifiera Behandla/stödja/motivera Dokumentera skador/spårsäkra Vägleda/hänvisa till andra hjälpinstanser Samverka

14 Hur arbetar vi? Tillsammans med målgruppen
Dialog, delaktighet och processarbete

15 VKV:s metoder Initiera och bedriva: Utbildningsverksamhet
Informationsverksamhet Utvecklingsarbete kring metoder och samverkan Forskning med anknytning till den kliniska verksamheten. Följa, sammanställa och sprida forskningsresultat

16 Utbildningar, information
Portal med hjälpguide, filmer, kalendarium etc Utbildningar, seminarier, medverkan i högskoleutbildningar

17 VKV erbjuder följande:
Utbildningar till samtliga försäkringsmedicinskt ansvariga läkare 2013 Utbildningar till all övrig personal som arbetar med sjukskrivningsprocesser – 1-2 VC inom resp. försäkringsmedicinskt område väljs ut till piloter under 2013 – utbildning, handledning, praktiskt stöd, uppföljning Pilotprojekten genomförs under 2014 samt utvärderas

18 Forskning, utveckling Initiera, bedriva och förmedla forskning
Riktlinjer kring handläggning vid sexuella övergrepp

19 TANDVÅRDEN VIKTIG Tandvården är en viktig del av barnens skyddsnät under lång tid. 95 – 98 % av alla barn får sin tandvård via Folktandvården. Mer än hälften av alla misshandelsskador på barn visar sig i mun-, huvud- och halsregionen. 3-19 Extra år fri tandvård 95-98 % av alla barn får sin tandvård via Folktandvården Många misshandelsskador på barn visar sig i mun -, huvud- och halsregionen. Enligt en rapport från Socialstyrelsen från 2007 hade 64% av de barn som med anledning av ett övergrepp av en annan person, sökt vård vid akutmottagning eller jouorcentral vid sjukhus under åren en skada på huvudet. 6 % av dessa barn hade en skada på hals eller nacke. Misshandelsskador på barn visar sig således ofta i den region som tandläkare har god möjlighet att överblick Det är viktigt att vara uppmärksam på problem i barns hemmiljö och levnads- förhållanden. Om en förälder exempelvis söker tandvård för en egen tandskada, som har orsakats av misshandel, befinner sig barnet i en olämplig miljö där våld 25 förekommer. I denna situation bör du, även om barnet inte är din patient, göra en anmälan till socialtjänsten. Det kan också handla om föräldrar med funktionsnedsättning, missbruksproblem eller annan problematik där det är uppenbart att barnet inte får den omvårdnad och stimulans ett barn bör få BO, br2010:2

20 Samverkans- och utvecklingsprojekt om barn som utsätts för våld samt upplever våld i nära relationer
Att synliggöra och uppmärksamma barn som utsätts för våld, sexuella övergrepp, försummelse och barn som lever med våld i nära relationer Tandvård – BVC – Socialtjänst Göteborg och Borås 8 Tandvårdskliniker – 10 BVC – 8 Socialtjänstområden Utveckla personalens kunskap Utveckla samverkansmöjligheter Utarbeta/revidera rutiner och riktlinjer Uppföljning

21 Pressmeddelande Första stora studien i Sverige som kartlägger hur vården upptäcker och bemöter våld i nära relationer VKV gör en stor undersökning om hur vården upptäcker och bemöter vuxna, ungdomar och barn som lever med våld Studien vänder sig till samtliga som arbetar vid MVC, BVC och Ungdomsmottagning i hela Västra Götalandsregionen

22 Utmaningar En gemensamt definierad samverkan mellan landsting och kommuner En definierad samverkan inom landstinget Anmälningsplikten Fråga om våld på rutin Uppföljningar Driva ett 12:e folkhälsomål Driva en förändring av HSL Driva en förändring av SKL:s inriktning

23 Några regionala framgångsfaktorer
Politiska och övergripande beslut Beslut från olika ledningssystem Utbildningsinsatser till samtliga anställda Framtagande av rutiner/riktlinjer i samverkan med berörda målgrupper Implementering i samverkan med olika berörda system

24 Några lokala framgångsfaktorer
Kunskap Samverkan som är gemensamt definierad Regiongemensamma riktlinjer Utarbetade rutiner på arbetsplatsen Rutiner för arbetsgivarens stöd Diskutera värderingar inom arbetsgruppen. Våga agera!