Information till vårdnadshavare

En presentation över ämnet: "Information till vårdnadshavare"— Presentationens avskrift:

1 Information till vårdnadshavare
Vaccination mot HPV Information till vårdnadshavare Bild 1. Vaccination mot HPV Den 1 januari 2010 infördes ett nytt vaccin i det svenska vaccinationsprogrammet för barn. Flickor födda 1999 eller senare erbjuds vaccination mot HPV när de är år gamla. HPV är en förkortning för humana papillomvirus – virus som bland annat kan orsaka livmoderhalscancer.

2 Hur fungerar vacciner? Vacciner innehåller delar av ett smittämne (virus eller bakterie) eller hela smittämnet i försvagad form Kroppen reagerar genom att aktivera immun försvaret och bilda antikroppar När man senare utsätts för verklig smitta är kroppen förberedd och antikropparna kan oskadliggöra smittämnet innan sjukdomen hinner bryta ut Ofta behövs mer än en dos Bild 2. Hur fungerar vacciner? Ett vaccin innehåller antingen delar av det smittämne som orsakar en sjukdom, dvs. bakterier eller virus, eller hela smittämnet i försvagad form. När man sprutar in vaccinet reagerar kroppen genom att aktivera immunförsvaret och bilda antikroppar. När man senare i livet utsätts för verklig smitta är kroppen förberedd och antikropparna tillsammans med celler i immunförsvaret kan oskadliggöra smittämnet innan det hinner orsaka sjukdom. Alla vacciner är olika men oftast behöver man mer än en dos för att få ett grundskydd. För de flesta vacciner behövs sedan en eller flera påfyllnadsdoser för att uppnå ett långvarigt skydd.

3 Det svenska vaccinationsprogrammet
Ålder Årskurs Vaccination mot 3 mån difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib, pneumokocker dos 1 5 mån dos 2 12 mån dos 3 18 mån mässling, påssjuka, röda hund 5–6 år difteri, stelkramp, kikhosta, polio dos 4 6–8 år 1–2 10–12 år 5–6 HPV (flickor födda 1999 eller senare) dos 1–3 14–16 år 8–9 difteri, stelkramp, kikhosta dos 5 Barn födda 2001 eller tidigare följer ett annat schema från 5–6 års ålder Bild 3. Det svenska vaccinationsprogrammet På denna bild syns det svenska vaccinationsprogrammet för barn. Alla vaccinationer är ett erbjudande – i Sverige finns inga krav på obligatorisk vaccination, utan det är vårdnadshavarna som avgör om barnet ska vaccineras eller inte. Under barnets första levnadsår vaccinerar man mot sex sjukdomar: difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib-infektion (infektion med Haemophilus influenzae typ b) samt pneumokockinfektion. När barnet blivit 18 månader erbjuds vaccination mot ytterligare tre sjukdomar: mässling, påssjuka och röda hund. Påfyllnadsdoser ges sedan längre fram under skoltiden. Schemat ser lite olika ut beroende på när barnet är fött. Från 2010 innehåller programmet vaccination mot en tionde sjukdom: HPV-infektion. Vaccinationen erbjuds alla flickor som är födda 1999 eller senare när de går i årskurs 5 och 6. Tips! De olika sjukdomarna presenteras närmare i Socialstyrelsens broschyr ”Det svenska vaccinationsprogrammet för barn”. 5–6 år polio dos 4 10 år 4 difteri, stelkramp, kikhosta 10–12 år 5–6 HPV (flickor födda 1999 eller senare) dos 1–3 12 år 6 mässling, påssjuka, röda hund dos 2

4 Infektion med HPV Sprids genom direkt fysisk kontakt
Drabbar de flesta sexuellt aktiva Infekterar hud och slemhinnor Märks oftast inte Läker vanligen ut av sig själv Bild 4. Infektion med HPV HPV är vår vanligaste sexuellt överförbara infektion. Den sprids genom direkt fysisk kontakt och en majoritet av alla sexuellt aktiva människor kommer någon gång att bli infekterade. Genom mikroskopiskt små skador i huden kan virus tränga ner och orsaka en infektion. Viruset kan också infektera slemhinnor i t.ex. vagina, mun och anus. De flesta märker inte att de har råkat ut för en infektion och det vanliga är att den läker ut av sig själv. Användning av kondom minskar risken för smittspridning, men tar inte bort den helt. Humant papillomvirus (HPV) Källa: NIH-Visuals Online# AV

5 Från HPV till livmoderhalscancer
upp till 5 år 10 år senare eller mer HPV-infektion kvarstående infektion cellförändringar livmoderhalscancer Infektionen kan inte behandlas, men cellförändringar kan tas bort HPV-infektion nödvändig, men inte tillräcklig, för att utveckla cancer Bild 5. Från HPV-infektion till livmoderhalscancer Hur kan då en infektion med HPV leda fram till cancer? Hos de flesta kvinnor som får en infektion av HPV i livmoderhalsen läker infektionen ut av sig själv – uppskattningsvis 70 procent av alla HPV-infektioner har läkt inom ett år. Hos några kvinnor kvarstår dock infektionen under många år. Med tiden kan den långdragna infektionen medföra förändringar i några celler. De flesta av dessa cellförändringar läker spontant och det får inga allvarliga konsekvenser, men i en liten andel fall utvecklas cellförändringen till cancer. Hela processen kan ta flera decennier. Det går inte att behandla HPV-infektioner med något läkemedel, men cellförändringar kan upptäckas och avlägsnas innan de ger symtom. Detta är grunden för programmet med gynekologiska cellprovskontroller. Genom att regelbundet ta prover från livmoderhalsen kan eventuella cellförändringar upptäckas och tas bort. Många av förändringarna skulle aldrig ha utvecklats till cancer, men i tidiga stadier går det inte att på förhand avgöra vilka som är allvarliga. HPV-infektion är en nödvändig men inte tillräcklig riskfaktor för livmoderhalscancer, dvs. utan HPV ingen livmoderhalscancer, men alla med HPV-infektion behöver inte få cancer. Varför en del kvinnor med cellförändringar drabbas av cancer och andra inte, vet man inte. Man har dock kunnat urskilja ett antal faktorer som ökar risken: exempelvis rökning, flera graviditeter, infektion med hiv eller andra sexuellt överförbara sjukdomar samt eventuellt användandet av p-piller.

6 Livmoderhalscancer Varje år dör ca kvinnor i världen Cellprovskontroller har minskat antalet fall i Sverige radikalt Varje år insjuknar 400–450 kvinnor i Sverige och ca 150 kvinnor dör Drabbar kvinnor i alla åldrar God prognos för överlevnad vid tidig upptäckt Bild 6. Livmoderhalscancer Om man ser till hela världen är livmoderhalscancer den näst vanligaste formen av cancer bland kvinnor och WHO beräknar att upp till 250 000 kvinnor dör i denna sjukdom varje år. När gynekologiska cellprovskontroller infördes i Sverige på 1960-talet var livmoderhalscancer den tredje vanligaste cancerformen bland kvinnor i landet. Screeningprogrammet har minskat insjuknandet och dödligheten radikalt och denna cancertyp hade 2010 sjunkit till femtonde plats på listan. I Sverige beräknar man att mellan 400 och 450 kvinnor insjuknar i livmoderhalscancer varje år och cirka 150 kvinnor dör varje år av sjukdomen. Medelåldern för de kvinnor som insjuknar i livmoderhalscancer i Sverige är 54 år. Men sjukdomen finns spridd i alla åldrar, från 20-årsåldern och upp till mycket hög ålder. Livmoderhalscancer delas in i olika stadier efter hur långt den har utvecklats. Ju tidigare den upptäcks, desto lindrigare kan behandlingen vara och desto bättre är prognoserna för tillfrisknande och överlevnad. Beroende på hur långt cancern har spridit sig så kan behandlingen innebära begränsad eller omfattande kirurgi, strålning eller cellgifter. Behandlingen kan påverka fertiliteten och komplikationer som torra slemhinnor och smärtor kan uppstå, vilket i sin tur kan inverka negativt på samlivet.

7 Skydd mot livmoderhalscancer
Den svenska strategin består nu av två delar vaccination cellprovskontroll vaccination + cellprovskontroll Bild 7. Skydd mot livmoderhalscancer Den svenska strategin för att skydda kvinnor mot livmoderhalscancer består från och med 2010 av två delar: • vaccination av flickor när de är år • cellprovskontroller för kvinnor i åldern år Det bästa skyddet får de kvinnor som vaccineras som unga och som sedan i vuxen ålder går på regelbundna kontroller. Bäst skydd får den kvinna som vaccineras som ung och sedan regelbundet går på cellprovskontroller som vuxen

8 Vaccination mot HPV Det finns mer än 100 HPV-typer, varav ca 14 räknas som högrisk, dvs. kan orsaka cancer Vaccinationen skyddar mot de två vanligaste högrisktyperna: HPV 16 och HPV 18 Innebär ett skydd på ca 70 % Därför fortsatt viktigt med regelbundna cellprovs- kontroller som vuxen Bild 8. Vaccination mot HPV Bland de högrisktyper av HPV som kan orsaka cancer är det två virustyper som tillsammans orsakar över 70 procent av alla fall, och de kallas HPV 16 och HPV 18. De vacciner som för närvarande finns tillgängliga på marknaden skyddar mot just dessa två HPV-typer. Det innebär alltså att vaccinationen skyddar mot ca 70 procent av all livmoderhalscancer. Det är därför viktigt att inse att detta vaccin inte skyddar helt mot sjukdomen. De flesta andra vacciner som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn har ju en högre skyddseffekt. Vaccinet minskar alltså risken för cellförändringar och cancer, men tar inte bort den helt. Därför är det också mycket viktigt att flickor som vuxna går på regelbundna cellprovskontroller för att upptäcka eventuella cellförändringar som har orsakats av någon annan HPV-typ än 16 och 18.

9 Vaccination mot HPV Viktigt att bli vaccinerad innan man blir infekterad, dvs. före sexualdebuten Ges med tre doser i armen, vanligen inom sex månader Flickor som är akut sjuka med feber ska vänta med vaccinationen tills de är friska Mycket viktigt att ange om flickan är allergisk eller överkänslig mot något! Bild 9. Vaccination mot HPV (forts.) Det är viktigt att bli vaccinerad innan man har utsatts för infektion, vilket i praktiken innebär före sexualdebuten. Av denna orsak har vaccinationsåldern i Sverige bestämts till år. Vaccinationen ges med tre injektioner i överarmen, som i normalfallet görs inom ca 6 månader. Om flickan är akut sjuk och har hög feber ska vaccinationen senareläggas till ett annat tillfälle. Flickor som av någon anledning har ett nedsatt immunförsvar kan vaccineras, men vaccinationen kan ge en lägre skyddseffekt. Det är mycket viktigt att ange om flickan har någon allergi eller överkänslighet på den samtyckesblankett som ska skrivas under och ges till skolsköterskan.

10 Behöver vaccinationen förnyas?
Ingen kan idag säga hur länge skyddet varar De som först vaccinerades följs noggrant för att se i vilken takt skyddet minskar Hittills ligger deras skydd kvar på en hög nivå Studierna kommer att visa om det behövs fler vaccinationer längre fram för att behålla skyddet Bild 10. Behöver vaccinationen förnyas? Det finns idag ingen som kan säga hur länge skyddseffekten av denna vaccination kommer att finnas kvar. De första kvinnorna vaccinerades i början av 2000-talet och så här långt visar de ett fortsatt bra skydd mot de två HPV-typer som omfattas av vaccinet. Alla vacciner följs upp kontinuerligt för att se hur skyddet utvecklar sig över tid. Vi måste alltså avvakta svaren från de långtidsstudier som genomförs för att se i vilken takt skyddseffekten avtar och för att kunna ta ställning till om en påfyllnadsvaccination kan bli nödvändig i framtiden för de flickor som vaccineras nu.

11 Är HPV-vaccinerna säkra?
Vacciner måste genomgå ytterst noggranna tester innan de blir godkända för användning HPV-vaccinerna har i studier visat sig ha god säkerhet Ca 30 miljoner* flickor över hela världen har redan blivit vaccinerade HPV-vaccinernas säkerhet följs kontinuerligt Bild 11. Är HPV-vaccinerna säkra? Vacciner, liksom alla läkemedel, måste genomgå mycket noggranna tester innan de godkänns för användning. HPV-vaccinerna har prövats i stora kontrollerade studier på många försökspersoner. Studierna har visat att vaccinerna har god säkerhet och tolereras väl. HPV-vaccination har de senaste åren införts i nationella vaccinationsprogram i flera andra länder och ett stort antal flickor över hela världen har redan blivit vaccinerade. Totalt rör det sig om ca 30 miljoner flickor (2011). Därigenom finns stor erfarenhet. På samma sätt som för övriga vacciner och andra läkemedel följs HPV-vaccinerna upp kontinuerligt vad avser biverkningar och andra faktorer för säkerhet. *2011

12 Biverkningar från HPV-vaccin
De flesta biverkningar är milda och går snabbt över Exempel på rapporterade biverkningar: Mycket vanliga (≥1/10): smärta, rodnad och svullnad där nålen stacks in, trötthet, huvudvärk Vanliga (≥1/100): feber, blåmärken, illamående, kräkning, klåda, utslag, smärta i arm Sällsynta (<1/1000): andningssvårigheter, nässelutslag Okänd frekvens: förhårdnad och domning, diarré, buksmärta, smärta i leder och muskler, yrsel, svimning Bild 12. Biverkningar från HPV-vaccin HPV-vaccin, liksom andra vacciner, kan ge biverkningar, men nyttan bedöms vara större än riskerna. Bland de biverkningar som förekommer är de flesta milda och snabbt övergående. På denna sida finns en sammanställning över de biverkningar som har rapporterats. De absolut vanligaste är lokala biverkningar på injektionsstället som smärta, rodnad och svullnad. Även feber, illamående, blåmärken och klåda där nålen stacks in är vanliga. Sällsynta reaktioner är allergiska reaktioner med nässelutslag och andningssvårigheter. Rapporter om misstänkta biverkningar efter godkännandet med okänd frekvens har inkluderat lokal förhårdnad och domningar vid injektionsstället, allmän sjukdomskänsla, diarré, buksmärta, smärta i leder och muskler samt yrsel och svimning Det har rapporterats i media om en del misstänkta biverkningar, där man trots omfattande undersökningar inte har kunnat finna något orsakssamband mellan vaccinationen och biverkningen. Informationen nedan kan vara bra att ha om det kommer frågor eller om man själv vill utveckla ämnet. Av särskilt intresse att följa för HPV-vaccinerna, liksom för andra vacciner, är rapporter om autoimmuna sjukdomar (t.ex. Guillain-Barrés syndrom och multipel skleros), reumatologiska och bindvävssjukdomar (t.ex. Crohns sjukdom), immunologiska rektioner (t.ex. allergisk chock), hudreaktioner (t.ex. nässelutslag) samt neurologiska reaktioner.  Många gånger inträffar biverkningen strax efter vaccinationen, dvs. det finns ett tidssamband, men svårigheten är att avgöra om reaktionerna är direkt orsakade av vaccinet eller om det finns andra orsaker. Rapporter finns som beskriver individer som har utvecklat multipel skleros (MS) efter HPV-vaccination. Efterföljande undersökningar har dock inte kunnat påvisa något orsakssamband. Fall av Guillain-Barrés syndrom efter HPV-vaccination har uppmärksammats. Trots noggrann genomgång har man dock inte kunnat konstatera något orsakssamband. Med hänsyn till tidssambandet har sjukdomen ändå angivits i produktinformationen. Det finns endast några enstaka rapporter där man misstänkt narkolepsi efter HPV-vaccination. Fallbeskrivningarna visar på ett möjligt tidssamband, men däremot inget orsakssamband.   Dödsfall efter vaccination mot HPV finns rapporterade. I de flesta fall har man emellertid kunnat påvisa andra orsaker till dödsfallen såsom hjärtmuskelinflammation, blodpropp i samband med p-pilleranvändning, etc. I andra fall har informationen varit otillräcklig för att göra en bedömning av orsaken till dödsfallet.

13 Rapportera biverkningar
Skolhälsovården ska rapportera alla misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket Den vaccinerade flickan eller någon anhörig kan också rapportera misstänkta biverkningar Blanketter och e-tjänst finns på Bild 13. Rapportera biverkningar Skolhälsovården är skyldig att rapportera biverkningar och misstankar om biverkningar till Läkemedelsverket. Som privatperson kan man också anmäla misstänkta biverkningar som har drabbat en själv, ens barn eller någon anhörig. Rapporteringen görs antingen via en e-tjänst på Läkemedelsverkets webbplats eller via en blankett som laddas ner på webbplatsen och sedan skickas in till myndigheten.

14 Gynekologiska cellprovskontroller
Infördes på 1960-talet och har kraftigt minskat antalet som insjuknar och dör i livmoderhalscancer Omfattar kvinnor 23 – 60 år, kallelse vart 3:e–5:e år Åtta av tio med allvarlig livmoderhalscancer har helt eller delvis låtit bli cellprovskontroller Mycket viktigt även för vaccinerade kvinnor då de saknar skydd mot 30 % av all livmoderhalscancer Bild 14. Gynekologiska cellprovskontroller Det svenska programmet med organiserade kallelser till cellprovskontroll infördes på 1960-talet och det fick snabbt en stor inverkan på hur många som blev sjuka och dog i livmoderhalscancer. Insjuknandet har sedan dess minskat med mer än 60 procent. Genom programmet upptäcks årligen mellan 6 000 och 8 000 cellförändringar. En del av dessa skulle med största sannolikhet ha utvecklats till cancer. Screeningprogrammet kan se lite olika ut beroende på landsting, men i stora drag ingår alla kvinnor mellan 23 och 60 år. De får en kallelse till kontroll vart tredje år fram till 50 års ålder och sedan vart femte år fram tills att de fyller 60. Därefter kan provtagningen upphöra om alla prover har varit normala. Åtta av tio kvinnor deltar i programmet regelbundet, men det är alltså 20 procent av de svenska kvinnorna som av en eller annan anledning inte tar cellprover, och därmed går miste om möjligheten att upptäcka cellförändringar på ett tidigt stadium. Programmets betydelse för kvinnors hälsa visas också av det faktum att de flesta av de kvinnor som får allvarlig livmoderhalscancer helt eller delvis har låtit bli att gå på cellprovskontroller. Det är mycket viktigt att även vaccinerade flickor går på regelbundna cellprovskontroller som vuxna eftersom de saknar skydd mot 30 procent av all livmoderhalscancer.

15 Sammanfattning HPV-vaccinerna är testade och har god säkerhet
Eventuella biverkningar är vanligen milda och går snabbt över Vaccinationen skyddar mot 70 % av all livmoderhalscancer Minskar risken men tar inte bort den helt Därför viktigt att som vuxen regelbundet gå på cellprovskontroller Bild 15. Sammanfattning De viktigaste punkterna i denna presentation kan sammanfattas på följande sätt: HPV-vaccinerna har noggrant testats i stora studier och inget har framkommit som gör att man ifrågasätter deras säkerhet. Eventuella biverkningar är vanligen milda och går snabbt över. Vaccinationen skyddar mot de två HPV-typer som orsakar ca 70 procent av all livmoderhalscancer. Vaccinationen minskar risken att drabbas av livmoderhalscancer högst väsentligt, men tar inte bort den helt. Därför är det mycket viktigt att flickan sedan som vuxen går på regelbundna gynekologiska cellprovskontroller.