Epilepsi Alma & Marie-Louise

En presentation över ämnet: "Epilepsi Alma & Marie-Louise"— Presentationens avskrift:

1 Epilepsi Alma & Marie-Louise
AiV2

2 Epilepsi exciteras, nervcellerna spontant urladdas
lat. epilepsia grekiskan epilambanein plötsligt gripa eller fatta tag i status epilepticus Epilepsi är ett kroniskt tillstånd, som beror på att hjärnans nervceller har en onormal benägenhet att spontant urladdas, exciteras. Epilepsi lat. epilepsia av grekiskan epilambanein vilket betyder plötsligt gripa eller fatta tag i, anfall. Kallas också morbus sacer, den heliga eller förbannade sjukdomen. Om anfallet varar längre än 30 minuter eller flera anfall kommer tätt efter varandra utan att personen vaknar emellan är tillståndet livshotande status epilepticus. Det är viktigt att påpeka att epilepsi inte är en speciell sjukdom utan ett symtom på en hjärnskada eller en störd nervcellfunktion i hjärnan. AiV2

3 Orsaker beroende på ålder
hos barn missbildning/hjärnskada vid förlossning efter en hjärninfarkt/hjärnblödning, hjärninflammation mångårigt sprit- och tablettmissbruk hjärntumör ärftliga orsaker kan ligga bakom epilepsin. Orsakerna till epilepsi varierar beroende på i vilken ålder man insjuknar. Hos småbarn är epilepsi ofta symtom på hjärnskada till följd av t ex missbildning eller förvärvad hjärnskada i samband med förlossningen. Epilepsi som börjar senare i livet epilepsia tarda kan uppstå efter en hjärninfarkt eller hjärnblödning postapoletisk epilepsi, efter hjärninflammation, mångårigt sprit- och eller tablettmissbruk. En hjärntumör kan ibland ha epileptiska anfall som första symtom. Ibland kan även ärftliga orsaker ligga bakom epilepsin. AiV2

4 Indelning av epileptiska fall
utifrån var i hjärnan det epileptiska anfallet börjar två huvudgrupper: Partiella anfall Primärt generaliserade anfall Symtomen beror på vilken form av epileptiskt anfall patienten är utsatt för. I regel har patienten förkänningar i form av oro, ångest, yrsel. Epilepsi delas in i sådan med känd orsak och sådan utan påvisbar orsak idiopatisk epilepsi. Epilepsi kan också delas in utifrån var i hjärnan det epileptiska anfallet börjar eller med hänsyn till hur den ter sig. Med utgångspunkt var i hjärnan anfallen startar delas de i två huvudgrupper. AiV2

5 Indelning av epileptiska fall
Partiella anfall 1. Enkla partiella 2. Komplexa partiella Primärt generaliserade anfall 1. Tonisk-klonisk anfall Absenser 3. Myokloniska anfall Anfall som startar i en begränsad del av hjärnan kallas partiella. Ibland används i stället benämningen fokala eller lokala anfall. I huvudsak talar man om två huvudtyper av partiella anfall, enkla respektive komplexa anfall. Om medvetandet och kontakten med angivningen är påverkade kallas anfallet för komplext partiellt. Det komplexa anfallet sprids till lite större delar av hjärnan så att medvetandet påverkas. Det kan medföra att man blir avskärmad, inte uppfattar omgivningen och inte minns anfallet. Den som står bredvid märker att man inte svarar på tilltal, kanske stirrar rakt fram och plockar med händerna eller smackar med läpparna. Allt detta sker omedvetet och man minns själv inget av detta efter anfallet. Ett komplext anfall kan börja som ett enkelt fokalt med ryckningar i en hand, känsel- eller synupplevelser innan anfallsaktiviteten sprider sig så att medvetandet påverkas. B. Primärt generaliserade anfall delas in i tonisk-kloniska anfall absenser myoklona anfall AiV2

6 Symtom Enkla partiella anfall
hela tiden vaken och vid fullt medvetande kan efteråt komma ihåg och beskriva anfallet rytmiska ryckningar pannloben domningskänslor i hand, arm eller ben hjässloben ljusklot eller ett blinkande ljus nackloben minnesbilder & luktförnimmelse tinningloben Anfall som startar i en begränsad del av hjärnan kallas partiella. Ibland används i stället benämningen fokala eller lokala anfall. I huvudsak talar man om två huvudtyper av partiella anfall, enkla respektive komplexa anfall. Den som har ett enkelt partiellt anfall är hela tiden vaken och vid fullt medvetande och kan efteråt komma ihåg och beskriva anfallet. Enkla anfall som beror på elektrisk överaktivitet i pannlobens bakre delar gör att man får attacker av rytmiska ryckningar. Om aktiviteten under anfallet pågår lite längre bak i hjärnan, i hjässloben som är centrum för känsel, påverkas känseln. Anfallen blir då attacker av domningskänslor i hand, arm eller ben beroende av vilka delar av hjässloben som är inblandade. På liknande vis upplever man anfall från synbarken i nackloben som synfenomen, kanske attacker då man ser ett ljusklot eller ett blinkande ljus. När man får anfall från tinningloben kan man uppleva korta sekvenser av bekanta minnesbilder eller luktförnimmelser. Man kan alltså ha epileptiska anfall som inte syns på utsidan utan som man bara upplever själv. AiV2

7 Symtom Komplexa partiella påverkad medvetande
svag, svarar inte på tilltal minns inte anfallet kan börja som ett enkelt anfall sedan sprider sig till större delar av hjärnan Om medvetandet och kontakten med angivningen är påverkade kallas anfallet för komplext partiellt. Det komplexa anfallet sprids till lite större delar av hjärnan så att medvetandet påverkas. Det kan medföra att man blir avskärmad, inte uppfattar omgivningen och inte minns anfallet. Den som står bredvid märker att man inte svarar på tilltal, kanske stirrar rakt fram och plockar med händerna eller smackar med läpparna. Allt detta sker omedvetet och man minns själv inget av detta efter anfallet. Ett komplext anfall kan börja som ett enkelt fokalt med ryckningar i en hand, känsel- eller synupplevelser innan anfallsaktiviteten sprider sig så att medvetandet påverkas. AiV2

8 Symtom Tonisk-klonisk anfall grand mal, förlorar medvetandet
spänd i hela kroppen rycker i armar och ben man vaknar till stegvis inget minne av själva anfallet Absenser petit mal, frånvarande, svarar inte på tilltal varar endast några sekunder Myoklona anfall upprepade muskelryckningar i armar, huvud och ben Anfall som startar i samtidigt i hela hjärnan kallas primärt generaliserade hela hjärnan är engagerad redan från början. Det finns också flera former av primärt generaliserade anfall. Eftersom alla generaliserade anfall berör hela hjärnan, beror de olika anfalls typerna på epilepsiaktivitetens karaktär. Tonisk-kloniska anfall - symtomen Det tonisk-kloniska anfallet är den mest kända formen av primärt generaliserat anfall. Man förlorar medvetandet utan förvarning, blir spänd i hela kroppen och efter några sekunder börjar det rycka i armar och ben. Anfallet går över inom ett par minuter och man vaknar till stegvis. Man vaknar upp, känner sig tung i huvudet, kan ha träningsvärk i armar och ben och upptäcker att man kanske har kissat på sig eller bitit sig i tungan. Man har inget minne av själva anfallet och undrar ofta vad som har hänt. Absenser Den här typen av anfall, som förr kallades petit mal, är en annan form av primärt generaliserat anfall. Dessa anfall varar endast några sekunder och har inte lika många och tydliga symtom. Man blir frånvarande, stirrar kanske tomt framför sig och svarar inte på tilltal. Man minns inget av anfallet efteråt men kan kanske uppleva det som att man tappat tråden. Absenser kan komma åtskilliga gånger per dag. Myoklona anfall Vid myoklona anfall kan man vara vid fullt medvetande men få häftiga upprepade muskelryckningar i armar, huvud eller ben. Det rycker oftast i båda sidorna av kroppen samtidigt. Myoklona anfall kommer oftast på morgonen och man kan efteråt berätta hur anfallet kändes. De flesta har upplevt liknande muskelryckningar innan man somnar, men det innebär inte att man har epilepsi. AiV2

9 Utredning Anamnes Hjärnans elektriska aktivitet EEG
EKG, MR, CT, sömn EEG Blodstatus, saltbalans, leverfunktion Patientens anamnes är viktig för att utesluta andra faktorer som kan ge liknande besvär. Sådana tillstånd är bl a hög feber, sömnbrist, skallskada, förgiftningar. Det är viktigt att man kontrollerar att kroppens reflexer är normala. Kontrollera också ögonbottnar. Likaså kontrolleras blodvärde (Hb), antalet vita blodkroppar (LPK), snabbsänka (CRP). Kroppens saltbalans kontrolleras liksom blodsocker och kontroll av leverfunktionen. Vanligtvis kontrolleras EKG och hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av ett EEG. Vid epilepsi kan man under en sådan registrering ofta påvisa plötsliga urladdningar från en stor grupp nervceller. Registrering under sömn (sömn EEG) kan ibland avslöja en benägenhet för epileptisk aktivitet. Vid större epilepsicentra finns möjlighet att videofilma epileptiska anfall under samtidig EEG-registrering. Ibland utförs också en datortomografi eller MR av hjärnan. Utredning skall göras av eller ske i samråd med neurolog. Vanligen krävs det mer än ett anfall, utan direkta utlösande faktorer, för att ställa en epilepsidiagnos. AiV2

10 Hur hjälper man en person som får ett epileptiskt anfall?
Uppträd lugnt Se till att personen inte skadar sig och se till att hon/han har fria luftvägar. Håll inte fast honom/henne Sätt inte något mellan tänderna, det kan ge tandskador Ge inte något att dricka Stanna kvar hos honom/henne film AiV2

11 Behandling Antileptika Stesolid, Tegretol, Gabapentin, Pro-Epanutin
Operation Stimulering av vagusnerven Biverkningar av läkemedel dåsighet, trötthet, hudutslag, diarré De flesta som får epilepsi behandlas med läkemedel, antiepileptika. Behandlingen ges för att minska risken för nya anfall. Man börjar oftast inte behandla förrän du haft två epileptiska anfall. Om man behandlas för epilepsi, men inte haft något anfall på flera år, kan man ofta trappa ner medicineringen och avsluta behandlingen utan att anfallen kommer tillbaka. En del personer med epilepsi behöver behandlas livet ut, och en del får täta anfall trots behandling. Några som har svår epilepsi där läkemedelsbehandling inte har tillräcklig effekt kan vara hjälpta av en operation. Olika former av epilepsi kräver olika antileptika. Innan medicinering inleds måste man klargöra vilken typ av epileptiska anfallen uppträder. Medicinering innebär att patienten dagligen i regel under flera år och resten av sitt liv måste ta tabletter med vissa bieffekter (dåsighet, trötthet), hud- eller blodpåverkan. Att doseringen är rätt kontrolleras genom blodprover där man kontrollerar halten i blodet av den medicin patienten tar. Stesolid, Tegretol, Pro-Epanutin AiV2

12 Komplikationer Psykiskt påfrestande
Att bli drabbad av epilepsi innebär krav på omställning och stora påfrestningar för den som får sjukdomen Eftersom man aldrig vet när ett anfall ska komma innebär epilepsin ofta att man kan känna en osäkerhet. Detta kan skapa en rädsla som leder till att man undviker situationer där ett anfall skulle kännas särskilt generande eller få andra besvärande konsekvenser. Den som har epilepsi får inte köra bil förrän två år efter sitt senaste anfall. Liknande bestämmelser finns även när det gäller andra fordon. Det innebär att till exempel yrkeschaufförer och piloter som får epilepsi måste omskola sig. Det finns andra arbetsmoment som är olämpliga eftersom ett anfall skulle innebära fara för en själv, till exempel oskyddat arbete på byggnadsställningar på hög höjd. Man kan också ibland behöva göra vissa anpassningar på arbetsplatsen eller hemma för att minska skaderisken om man får ett anfall. Detta gäller särskilt om man har svårare epilepsi. Allt detta kan innebära krav på omställning och stora påfrestningar för den som får sjukdomen. Samtidigt är det viktigt att framhålla att de flesta som får epilepsi kan fortsätta att leva som vanligt och fungera i sina yrkes- och familjeroller. AiV2