Dinosauriernas rekordbok

En presentation över ämnet: "Dinosauriernas rekordbok"— Presentationens avskrift:

1 Dinosauriernas rekordbok

2 Kapitel 1: Dinosauriernas uppkomst och försvinnande
Dinosaurierna har nu sedan länge tillbaka varit utdöda, men trotts detta lyckades de leva genom tre olika tidsperioder, nämligen trias, jura och krita. Ordet dinosaurie kommer från det grekiska ordet deinos, som betyder fruktansvärd och saurus=ödla. Hur många olika dinosaurier det har funnits är hittills en obestämd siffra, men man tror att det rör sig om olika släkten och totalt minst 2000 arter. De uppstod för cirka 230 miljoner år sedan efter en kollosal katastrof och är de mest framgångsrika varelserna som någonsin har levt på jorden. Katastrofen innan deras välde började utplånade nästan allt liv som innan dess levde på jorden och gav på så sätt en annan sorts era, chansen att ta form. Gigantiska vulkaner förvandlade jorden från en blöt och fuktigt varm plats till en torr och bergig sådan. Den enda sortens groddjur som bosatte sig på land var den som sedan blev dinosauriernas förfader och denna art lyckades anpassa sig där och på så sätt överleva. De utvecklade med tiden bättre sinnesfunktioner och fick hårdare fjäll. Dinosaurierna var det nästa steget i ett av de första kräldjurens utvecklingsprocess, dessa organismer kallas arkosaurier. Dinosaurierna triumferade i 150 miljoner år. De var vanligast på samtliga kontinenter och fanns där i alla möjliga former och arter. De försvann dock helt och hållet för cirka 65 miljoner år sedan, alltså 200 miljoner år efter sin ankomst och detta av okänd anledning. Den mest kända teorin är att ett enormt meteoritnedslag var grunden till alla förändringar. Stoftet som på grund av kollideringen lyftes från marken då täckte atmosfären så att solljus inte kunde ta sig ned till marken. Detta ledde i sin tur till att omgivningen för djuren blev kylig och till att växter inte kunde genomföra fotosyntes. På så sätt fick de inte heller näring och kunde inte växa. Efter en tid av global förödelse dog enligt denna teori tillslut både växter och de följande stegen i näringskedjan ut. Det som dock gör att man inte tror att detta var den enda anledningen till dinosauriernas utrotning är att dinosaurierna efter detta just inte försvann alla på samma gång, vilket de borde ha gjort. Istället blev de som sagt bara färre och färre under en lång tid. Detta kan istället peka på att levnadsförhållanden och villkor bara hade börjat bli sämre på grund av detta och att detta som sagt bara var en av anledningarna och kanske startskottet till den slutgiltiga massdöden. Det sägs också att vulkanutbrott och jordbävningar kan ha haft ett finger med i detta spel. Som sagt är man dock inte säker än, men något som man inte har någon tvekan om är att det har varit en kraftig global förändring som tillslut tog kol på dem och som inte bara drabbade dinosaurierna. Det är fastställt att klimatet blev mycket kallare, men man vet ännu inte hur mycket kyligare. Oberoende på teorin är man dock överens om att detta hur som helst var en av de största massutrotningarna under jordens existens. När dinosaurierna dock var helt borta var det de mindre djuren, som t.ex. gnagare som lyckats överleva katastroferna de som var kapabla att frodas. De klarade sig genom svårigheterna just på grund av sin storlek och att de till skillnad från dinosaurierna inte krävde så mycket föda.

3 Kapitel 2. Tyrannosaurus rex: Den mest kända
Denna skräckinjagande köttätare uppstod för cirka miljoner år sedan, alltså hann den inte existera särskilt länge innan alla dinosaurier dog ut. Tyrannosaurus rex är trotts detta en av de mest kända dinosaurierna. Man har hittills hittat mer än trettio skelett tillhörande utdöda sådana och en del av dessa är nästan helt fulländade. Tyrannosaurus rex betyder på svenska ”Tyrannödlornas kung” och var under sin kortlivade existens det- inte helt oväntat med tanke på dess namn- farligaste rovdjuret av alla. Men dessa blodtörstiga vidunder dök inte bara upp en dag. De hade nämligen utvecklats under 100 miljoner år från att vara en dinosaurie inte högre än 2 meter. T-rex skelett har bara hittats i Nordamerika, mer exakt i Kanada och norra USA. Deras livsmiljö var varm, fruktbar och fuktig, med stora floder och gröna trädlösa grässlätter kantade av skog. T-rex åt bland annat noshornsödlor som t.ex. Triceratops och as, men de kunde också äta individer av sin egen art om de behövde. De beräknas ha kunnat väga nästa 10 ton och även om man inte vet exakt hur gamla de kunde bli har man inte hittat någon som blev äldre än 30 år. Teorin till att T-rex blev så stor är att deras skräckinjagande förfäders konkurreter inte längre fanns kvar i Nordamerika. En annan sak som hjälpte dem att frodas var att kontinenten förändrardes för 75 miljoner år sedan. Då försvann inlandshaven och land fanns i större skala, när mer mark fanns till hands skapades mer föda. Tyrannosaurus rex kunde bli i alla fall 5 meter hög och 12 meter lång. De hade förutom kraftiga käkar dessutom mycket starka ben. Deras skalle och käkar var mer än 1,5 meter långa och svansen var mer än 6 meter lång. Vissa tror att ungarna var täckta av fjädrar, men man vet inte om detta också var fallet mer de vuxna individerna. En fråga som många ställer sig gäller frambenen och varför de var så små i jämförelse med resten av kroppen, samt vad de faktiskt användes till. Detta har man inte hittat någon säker förklaring till, men det finns bland annat teorier som att hannarna använde dem under parningen för att hålla fast honan. Det sägs också att de kan ha använts för att hålla i döda byten då att bära allt i munnen skulle lägga för stor tyngd på den främre delen av kroppen, eftersom huvudet i sig var väldigt stort. En del forskare säger dessutom att T-rex var för stor för att jaga och därför bara åt as istället för att jaga egen föda.

4 Hörseln T-rex hade stigbygel i innerörat och dess existens visar att djuret hade mycket bra hörsel. Synen Tyrannosaurier kunde som många andra rovdjur se framåt. De hade också överlappande synfält och ägde därför en väl utvecklad syn för jakt. Nosen T-rex hade både stora näsborrar och nervgångar. Det sägs därför att de hade ett bra luktsinne. Tänder och käke Stora rovdjur som Tyrannosaurus rex hade tänder som var en aning sågtandade. Tänder och käke var väldigt viktiga för T-rex och därför hade de c.a.50 stycken cm långa gaddar som användes till att hålla tag i och slita sönder föda. Kraften i dessa käkar låg på 1500 kilo och de kunde utan problem ha sönder skelett. Tänderna användes dock inte för att tugga bytet och T-rex svalde stora köttstycken hela.

5 Kapitel 3. Argentinosaurus: Den största
Argentinosaurusen är hittills både det längst och det tyngsta landdjur som man vet någonsin har levt på jorden. De fanns för cirka miljoner år sedan i Sydamerika, var 37 meter långa och kunde väga allt mellan ton. Deras ägg var dock inte större än rugbybollar och därför tog det 40 år eller mer för dem att nå sin fulla storlek. Djuret kallas också för ”Argentinas ödla.” Argentinosaurus rörde sig förmodligen i flockar med runt 290 individer. De kallades för tidens ”gräsklippare” för att de kunde rensa nästan hela områden med löv, frön och frukt innan gav sig av för att hitta en ny betesplats. Som växtätare var de- trotts sin storlek- hotade av rovdjur som Giganotosaurus. Dessa vidunder jagade Argentinosaurus i grupper av sex eller fler. De gav sig ofta på de yngre och svaga och lurade dem bort från resten av jorden innan de tog kol på den. Man trodde första att Sauropoder som Argentinosaurus var dumma och lata, men det visar sig att de faktiskt var väldigt framgångsrika. Sauropoderna uppstod för cirka 225 miljoner år sedan och lyckades på olika sätt anpassa sig till alla olika kontinenter, förutom Antarktis. De var förutom de största också de mest effektiva växtätarna som någonsin funnits på jorden. Från matsmältningssystem till lungor var alla beståndsdelar fokuserade på att få tag i så många kalorier som möjligt utan att anstränga sig mer än nödvändigt. Huvudet Huvudet hölls alltså oftast i en horisontell vinkel och rördes mest från sida till sida. De åt lika mycket av både blad och gräs. Sauropoderna hade inga stora huvuden och detta berodde på att en lång hals inte kunde hålla ett stort och tungt sådant uppe. Tack vare detta hade de inte heller ett välutvecklat munparti. Halsen Den långa halsen användes egentligen inte för att nå blad högt uppe i träden, som man trott innan. Den var användbar vid växtrensning av ett område då ingen större rörelse av resten av kroppen krävdes och de pendlade fram och tillbaka med huvudet. De knipsade dock av blad från höga grenar emellanåt om det behövdes. Halsen var alltså enligt teorin det som gjorde dem så framgångsrika bland växtätare. Luftsäckar Sauropoder hade inre luftsäckar, precis som fåglar. Det visar på att detta också var vad Sauropoderna sedan utvecklades till. Dessa luftsäckar satt i rygg-och halskotornas hålrum, var viktiga för halsens längd och gjorde också den påfrestande vikten mindre. Luftsäckarna gjorde dessutom att dessa jättar kunde tömma hela halsen på luft och tack vare lungorna behövde de inte andas så ofta som andra djur. Den extra energin som de sparade genom besparade andetag användes även detta till ökad tillväxt.

6 Först avstod forskare från teorin att det var saker i miljön som extremt näringsrik föda eller hög syrehalt i atmosfären som var anledningarna till jätteväxten. Detta för att livsvillkoren för växter och djur då var sämre än de skulle ha varit nu. Just eftersom detta var fallet trodde man att svaret till deras gigantiska storlek låg i deras kroppars funktion. Man sa att Sauropoderna var tvungna att ha utvecklats från ett mindre förfäder hos ödlorna. Det fanns nästan bara två tillvägagångssätt att bli större och det var antingen att växa snabbare än sina föregångare eller att växa under längre tid. Eftersom det verkade opraktiskt för Sauropoder att växa under fler år, då det skulle resultera i senare könsmognad och senare fulländning till att bli en vuxen individ, drog man istället slutsatsen att de växte extremt snabbt, plus att undersökningar visar på detta. Organismer kan under miljontals år växa sig större och större tills de når den biologiska gränsen där miljön sätter stopp. Anledningen till varför Sauropoderna växte sig så stora var att det fanns plats för dem att göra just det. De var på grund av sin storlek tvungna att få i sig massor av föda för att förse kroppen med energi. Sauropoderna blandade egenheter hos både däggdjur och ödlor. De sistnämndas kopierade drag var att få många och små ungar. De tuggade heller inte maten, istället skalade de bara av det översta lagret och svalde den sedan hel. De hade också en hög ämnesomsättning som däggdjuren och samma sorts lungor som fåglar. På så sätt lyckades de skaffa den där extra energin utan överdriven ansträngning. Man tror att Sauropoder så stora som Argentinosaurusen stoppade i sig mer än ett ton föda om dagen och tack vare att kroppen blev större och större fick de ett längre och längre matsmältningssystem som i sin tur ledde till att de kunde använda mer av födans näring. Detta resulterade i att de blev ännu större. Ett annat av de speciella och framgångsrika drag jag nämnde innan var att de dessutom fick många ungar. Sauropoderna kunde lägga upp till 40 ägg på en plats och dessa ägg var konstigt nog inte större än grapefrukter. Platserna besökte de sedan om och om igen. Ungarna växte mycket fort direkt efter kläckning och vid cirka 20 års ålder var de könsmogna. Fullvuxet tillstånd nåddes vid års ålder och det var viktigt för ungarna att växa fort eftersom de var ett lätt byte för rovdjur. De flesta av ungarna hann dö innan de nått en säkerhetsskänkande storlek, men trotts detta lyckades Sauropoderna behålla ett tillräckligt antal individer för att inte riskera utrotning, anledningen var att en hona lade ägg under hela sitt liv.

7 Kapitel 4. Microraptor: Den minsta
Namnet Microraptor betyder i princip ”Den lilla som griper”. Microraptorn var den minsta av alla dinosaurier och den levde i Kina i Asien där man nu har hittat välbevarade fossil i Liaoning. Microraptorn hade fjädrar, var ungefär 40 centimeter lång och levde för cirka 125 miljoner år sedan. Vissa tror att denna varelse var en föregångare till vår tids fåglar och den tillhörde kategorin Dromaeosaurid. Både fram- och bakbenen var täckta av långa fjädrar, den var alltså fyrvingad. För vissa befjädrade dinosaurier var fjädrarna en prydnad som antingen skulle jaga bort fiender, locka till sig det motsatta könet, hålla värmen eller kanske alla tre, men för Microraptorn ansvarade fjädrarna för det syfte som vi människor kanske först och främst tänker oss. De användes nämligen till flygning och eftersom de var så långa var fjädrarna perfekt designade för just detta ändamål. Microraptorn hade klor på fötterna, men dessa användes inte till försvar utan var ett välbehövt hjälpmedel vid klättring, som ofta förekom då de främst levde i skogen där det var lätt för dem att ta sig fram. De kunde nämligen inte röra sig så smidigt på marken och öppna ytor för att de långa fjädrarna på bakbenen gav ett luftmotstånd som var svårt att ignorera då de försökte fly från en fiende till fots, de var alltså inga bra sprinters. Även om fjädrarna lät dem flyga kunde de inte flaxa med vingarna och därför inte bestämma fritt varken höjd eller längd på sina flygturer. Det var istället så att deras teknik var att glidflyga i luften och på så sätt ta sig från ett träd till ett annat. De klättrade alltså högt upp i träden och hoppade sedan ut med armarna sträcka från kroppen. Microraptorn var mycket skickliga glidflygare, men trotts detta blev situationen farlig om de jagades av en annan, nära besläktad flygare. Eftersom de inte kunde ta sig högre upp i luften medan de gled mellan träden kom de bara närmare och närmare marken och blev på så sätt bara mer och mer sårbara. På grund av att de var sådana dåliga löpare blev de plötsligt ett lätt byte så fort de satte fötterna på jorden. För att klara sig undan var de alltså tvungna att snabbt komma upp i träden igen och därifrån segla vidare. Microraptorn är den Dromaeosaurid som man beräknas ha hittat allra flest fossil av. Antalet fynd av detta djur ligger på cirka 300 stycken.

8 Kapitel 5. Troodon: Den klokaste
Troodon var den klokaste av alla dinosaurier och hade till skillnad från många andra en mycket stor hjärnan i förhållande till kroppen. Den var mer bestämt cirka tre gånger större än andra dinosauriers om man jämför med kroppsproportioner i åtanke. Namnet Troodon betyder ”Skadande tand” och varelsen levde för cirka miljoner år sedan i västra Nordamerika och på slätter i Asien. Den vägde omkring 63,5 kilogram och var ungefär 183 centimeter lång. Hade stor hjärna i förhållande till kropp. Troodon var den smartaste av alla dinosaurier. Hade dock inte särskilt mycket muskler. Troodon hade större ögon än de flesta andra Theropoderna och detta berodde på att de skulle kunna uppfatta ljus i kalla och mörka klimat, där de både blomstrade och trivdes. Detta var också något som skilde dem från så många andra dinosaurier. Troodon är några av de få köttätande dinosaurierna vars uppfostringssätt vi idag känner till helt och hållet. Det var nämligen så att honorna lade två ägg varje dag under mer eller mindre än en vecka i taget och en sådan period kunde resultera i allt från 16 till 24 ägg. En annan sak man tror sig veta är att det var hanarna som ruvade på Troodon-äggen och inte honorna. Man har än så länge inte kunnat fastställa med säkerhet om Troodon hade fjädrar, men med tanke på dess släktskap vore det inte så konstigt om detta var fallet och i så fall faktiskt mer förvånande om man skulle komma fram till motsatsen. Troodon var en köttätare med kännetecken som sin ovanligt stor hjärna, långa hals och vassa, sågliknande tänder. Den var en av de sista Theropoderna som hann blomstra innan dinosauriernas utplåning och de hade många fördelaktiga egenskaper som gjorde dem till bra rovdjur. Några av dessa fördelar var att de bland annat hade en snabb, tvåbent gång och stereosyn, de sägs också ha haft ett bra luktsinne. Dock hade Troodon även defekter och en av dem var att de saknade välutvecklade muskler då mycket energi gick åt till att forma den komplexa hjärnan. På grund av bristen på fysisk styrka konsumerade de ofta lätta byten som bland annat ägg, som de stal från andra dinosaurier. Man tror dock att Troodon tog hand om sin egen avkomma även efter att äggen hade kläckts. Troodon beräknas ha varit så intelligent att vissa till och med tror att den -om den inte hade utplånats för 65 miljoner år sedan- kanske hade utvecklat samma nivå av intelligens som dagens människa. En Kanadensisk paleontolog vid namn Dale Russel gjorde till och med en undersökning år 1982 om hur Troodon kunde ha sett ut nu om den hade fått fortsätta sin utveckling ostört. Resultatet han fick var att Troodon till slut kunde ha fått en ännu mer välutvecklad hjärna och varit tvåbent. Den hade varit en storögd reptil med tummar och tre fingrar på varje hand.

9 Kapitel 6. Stegosaurus: Den dummaste
Stegosaurusen kallas den dummaste av alla dinosaurier och namnet Stegosaurus betyder i princip ”Tak-ödla” eller ”Täckt ödla.” Den var ungefär lika stor som en elefant eller en buss, men trotts detta var hjärnan inte större än en valnöt och huvudet var därför också litet. Den vägde ungefär två ton och var cirka 6 meter lång. Stegosaurus levde i Europa och i skogsområden i västra Nordamerika för cirka miljoner år sedan. Den levde med andra ord under den senare delen av jura-perioden. Stegosaurus var kraftigt byggda växtätare med korta framben. De gick med huvudet nära marken och höll svansen högt. Med tanke på att huvudet hölls på så kort avstånd från marken antar man att denna dinosaurie åt föda på den nivån. Kosten kunde innefatta låga växter som till exempel buskar. Djurets bästa försvar och vapen var svansen, som var utrustad med fyra stora ”taggar”, två på var sida. Längs ryggen, från nacke till svans hade de dubbla rader av utstående plattor bestående av ben som kantade varandra och dessa hjälpte dem att kontrollera kroppstemperaturen, genom att leda bort hetta från kroppen. Man tror dessutom att de kan ha använts som försvar mot rovdjur eller som prydnad i parningssyften. Stegosaurus gick på alla fyra, hade en rundad rygg och kort hals. En av deras nackdelar var förmodligen att de hade en dålig kommunikation mellan kropp och hjärna och detta var resultatet av ett minimalt intellekt. På grund av detta tror man att djuret knappast kunde styra alla sina lemmar på en gång. Man har hittat Stegosaurus fossil i både Portugal och USA och det första sådana fossilet grävdes upp redan år Detta gör Stegosaurusen till en av de först upptäckta dinosaurierna. Stegosaurus är lätt för forskare att känna igen tack vare dess säregna drag, som rygg och svans. Den speciella svansen kallas med ett annat ord för ”Thagomizer,”som är ett engelskt ord. Stegosaurus var troligen en mycket fredlig varelse och detta gjorde att de uppmärksammades av rovdjur som till exempel Allosaurus. Man är dock tveksam över om en Allosaurus skulle våga ge sig på en fullvuxen Stegosaurus med tanke på dess försvarsmekanismer. En gång i tiden trodde man att Stegosaurus var tvåbent och även nu finns det forskare som hävdar att de hade förmågan att emellanåt ställa sig på bakbenen. En sak som många växtätande dinosaurier gjorde, inklusive Stegosaurus var att svälja små stenar, dessa kan ha hjälpt till att mosa de kraftiga växterna de konsumerade. Något som skilde denna organism från många andra dinosaurier och dessutom gav den en liten fördel var att de tros ha haft kinder. Kinder var bra att ha då de gav extra plats i munnen till att tugga föda och med andra ord smälta den en aning i förtid, innan den nådde magsäcken. Kindernas elastiska förmåga tillät också Stegosaurus att bära på extra mycket mat.

10 Av: Danielle Gustafsson Klass: ES1C