Sedan 1857 har fysiker använt en metod kallad spektralanalys för att bestämma sammansättningen av stjärnans yttre lager. Metoden bygger på det faktum att.

En presentation över ämnet: "Sedan 1857 har fysiker använt en metod kallad spektralanalys för att bestämma sammansättningen av stjärnans yttre lager. Metoden bygger på det faktum att."— Presentationens avskrift:

1 Sedan 1857 har fysiker använt en metod kallad spektralanalys för att bestämma sammansättningen av stjärnans yttre lager. Metoden bygger på det faktum att ljuset skickas ut från stjärnans inre, ogenomskinliga lager.

2 På sin väg mot jorden måste det passera genom stjärnans atmosfär. Där kommer alla ämnen i gasform, oavsett om det rör sig om grundämnen eller kemiska föreningar, att absorbera en mycket bestämd uppsättning våglängder. Ljus med just dessa våglängder, som är karakteristiska för ett visst ämne, når därför inte fram till forskarnas teleskop. När ljuset från stjärnan skickas genom ett prisma uppstår det ett spektrum, alltså en presentation av samtliga färger (våglängder) i ljuset.

3 Detta spektrum, som liknar färgerna i en regnbåge, är kontinuerligt bortsett från mörka linjer vid de våglängder där ett ämne i stjärnans yttre lager har absorberat den elektromagnetiska strålningen. När stjärnljusets så kallade absorptionsspektrum analyseras, berättar de mörka linjernas exakta placering entydigt om sammansättningen av stjärnans atmosfär.

4

5 En planetarisk nebulosa är ett astronomiskt objekt som består av materia som tunga och medeltunga stjärnor i slutfasen av sitt liv stöter ut. En stjärna balanseras hela sin livstid av två krafter, gravitationen som försöker komprimera stjärnan och det mottryck som kärnreaktionen i stjärnans centrum skapar. Kärnreaktionen uppstår när väte under gravitationens tryck upphettas och övergår i helium. När vätet i stjärnans centrum tar slut, kommer stjärnan i obalans och börjar pulsera och under dessa konvulsioner kastas en stor del av stjärnans massa ut i rymden.astronomiskt objektstjärnorgravitationen kärnreaktionenväte helium

6 Big Bang (eller Stora smällen), är den mest vedertagna kosmologiska teorin om universums tidiga utveckling. Teorin täcker tidsperioden sedan universum var mycket, mycket ungt och fram till idag. Universums utveckling startade för cirka 13,8 miljarder år sedan, då rymden började expandera. Universum var då extremt tätt och varmt, och hela det observerbara universum var koncentrerat i en punkt. Den snabba expansionen har resulterat i vårt nuvarande kalla och glesa universum. Rum, tid, och materia uppkom alla vid Big BanguniversumsTeorinrymdenobserverbara universum

7 Termerna "Big Bang" och "Steady State" myntades av astronomen Fred Hoyle under en radiointervju i BBC den 28 mars 1949, som ett kärnfullt sätt att karakterisera de båda dominerande kosmologiska teorierna vid den tiden. [1] Termen Big Bang i sig är dock något missvisande då det inte handlar om en explosion av materia i en tom rymd utan istället om en expansion av rummet som materian befinner sig i.Steady StateastronomenFred HoyleBBC28 mars1949 [1]

8 Varför tror vetenskapsmännen att universum expanderar?

9 När man tittar på avlägsna galaxer så ser man att ju längre bort de är, desto fortare rör de sig bort från oss. Detta är kännetecknet på att något expanderar. Det kan man testa själv. Sätt en massa prickar jämnt spridda på en ballong. Medan du blåser upp den rör sig prickarna ifrån varandra, och de som rör sig fortast bort från din mun är de som sitter längst ifrån den: de hinner röra sig kanske 15 cm från munnen på de 5 sekunder det tar dig att blåsa upp ballongen, medan den prick som sitter alldeles nära din mun bara flyttar sig några få cm på samma tid.

10