Neutralisation av en syra och en bas Vi tog saltsyra och natriumhydroxid och neutraliserade ( ph7). Då bildades vatten och salt. HCL + NaOH  H+ + CL- +Na+ + OH- H2O + NaCl Om vi låter vattnet dunsta bort återstår saltet, vanligt bordssalt. Ett salt är en jonförening. En positiv och en negativ jon som förenas Salter bildar kristaller. Många jonföreningar sitter ihop och bildar en formelenhet.

Namn Metalljonen först. Om det är en ensam negativ jon får den ändelsen – id. T.ex. natriumklorid Om den negativa jonen är en sammansatt jon får den ändelsen –at eller –it. T.ex. kopparsulfat Kopparsulfat sammansatt negativ jon SO42- Natriumklorid ensam negativ jon Cl- Bariumnitrat sammansatt negativ jon NO3-

Jonföreningar hålls samman av elektrostatiska krafter När Na+ och CL- möts uppstår en skillnad i laddning som håller ihop jonerna. Plus dras mot minus. Elektrostatiska krafter. Jonföreningar är starka. Det krävs mycket energi för att bryta en jonförening. T.ex. Natriumklorid smälter vid 801° C och kokar vid 1413 ° C Men det går lätt att lösa NaCl i vatten. Vattenmolekylen har en positiv och en negativ sida, dipol. Vattenmolekylen kommer att lägga sig mellan Na+ och Cl- så att det bildas fria joner.

Svårlösliga salter Vissa salter är svårlösliga. Detta kan utnyttjas vid kemiska analysmetoder. Reagenser. Silvernitrat kan användas för att upptäcka kloridjoner. Om det finns kloridjoner bildas ett svårlösligt salt Silverklorid. Det bildas en fällning. Ag+ +Cl-  AgCl På liknande sätt används Bariumklorid används för att identifiera sulfatjoner: Ba+ +SO42- BaSO4 bariumsulfat är ett svårlösligt salt, ger fällning

Metalloxider Jonföreningar av metall och syrejoner Två former av järnoxider förekommer: När järn brinner i syrgas bildas hematit, blodstensmalm 4Fe +3O2 2Fe2O3 När järn brinner i vanlig luft bildas magnetit, svartstensmalm 3Fe +2O2  Fe3O4

Rost eller oxidskikt När metaller reagerar med syre och vatten bildas oxider. Oxider kan vara skyddande eller vittrande (förstörande) När järn rostar vittrar järnet sönder. Det förstörs. Andra metaller får ett skyddande oxidskikt t.ex. T.ex. zink, aluminium och krom får skyddande oxidskikt. Ädla metaller som guld och platina bildar inte metalloxider men silver kan få en svart beläggning, silveroxid och koppar ärgar (får ett grönt skyddande oxidlager) .

Några av de vanligaste grundämnena H O N C Cl S Fe Hg Väte Syre Kväve Kol Klor Svavel Järn kvicksilver

De vanligaste atomerna i våra kroppar De vanligaste atomslagen i våra kroppar är: H Väte O Syre C Kol

Joner och jonföreningar Natriumklorid Vanligt bordssalt Är uppbyggt av två joner Na+ och Cl- Detta är en jonförening

Plus och minus dras till varandra Detta gör att positiva joner och negativa joner kommer att dras till varandra. Då bildas en jonförening Na+ Cl- NaCL Jonföreningar kan bestå av tusentals joner som sitter ihop som i en kristalliknande form

Salter Inom kemin har ordet salt en annan innebörd. Med salt menas en jonförening T.ex. magnesiumoxid (MgO), kalciumkarbonat (CaCO3), salmiak (NH4Cl) 

Kvävets kretslopp börjar i atmosfären. Luften är en blandning av gaser som består av 21% syre, 78% kväve och 1% andra gaser. Kväve i luften reagerar inte med andra ämnen. Men lite hjälp från bakterier går det.

Kvävets kretslopp

Hur kväve lämnar atmosfären Så här ser dem ut. Kväve tas upp i jorden av en speciel typ av bakterie.

Hur kväve lämnar atmosfären Klöverblommor är bland de växter som är rikast på kväve. Kor älskar att äta klöver. Kväve tas upp via rötterna Så när växter har tagit upp kväve så är det inne i kretsloppet.

Kvävets kretslopp fortsättning Att djur behöver äta klöver är för att de ska kunna bilda nya och fler celler. Behövs till: Proteiner & DNA

Hur kväve kommer tillbaks till atmosfären Bakterier i marken omvandlar kväveföreningar till kvävgas igen.

Människans påverkan och ett rubbat kretslopp Kväveföreningar ifrån jordbruk, trafik och reningsverk hamnar i marken och vattnet och till slut i sjöar och hav. Leder till övergödning och algblomning

Förbränning vid hög temperatur Salpetersyra HNO3 Kväveoxider t.ex. NO2 Kvävgas N2 Förbränning vid hög temperatur Salpetersyra HNO3 Kvävefixerande (bakterier) Denitrifikation (bakterier) Nitratjoner NO3- Växtprotein Djurprotein Nitrifikation (bakterier) Protein i döda växter och djur Ammoniak NH3 Urinämne Spridning av handelsgödsel

Försurning och övergödning Orsakas till stor del av samma föroreningar: svavel, kväveoxider och ammoniak. Utsläppen av svaveldioxid är den viktigaste källan till försurning.

Kväveföreningar (kväveoxider och ammoniak) är den viktigaste orsaken till övergödning av naturmiljöer på land och i kustnära hav.

Kväveoxider bildas vid all förbränning. Omkring hälften av utsläppen i Europa kommer från motordrivna fordon (främst vägtrafik), resten till största delen från stora förbränningsanläggningar. Nedfallet av kväve - med ursprung i utsläppen av kväveoxider och ammoniak - fungerar som en gödsling av naturen.