Stadieindelning av prostatacancer med 11C-acetat-PET/CT Sara Strandberg, Camilla Thellenberg Karlsson, Mattias Ögren, Margareta Ögren, Jan Axelsson, Katrine Åhlström Riklund; samtliga vid Institutionen för Strålningsvetenskaper, Umeå Universitet Bakgrund PET/CT är en hybridavbildningsteknik som används inom onkologisk radiologi för stadieindelning av tumörer, värdering av terapirespons samt vid recidivmisstanke. Metoden kombinerar funktionell och morfologisk information. 18F-FDG är den vanligaste tracern vid PET/CT och speglar glukosmetabolismen, vilket är fördelaktigt då många tumörer har en ökad glukosomsättning. 18F-FDG har dock sina begränsningar, dels där bakgrundsmetabolismen är hög, och dels vid långsamväxande tumörer, där fett huvudsakligen används som energisubstrat. En tracer som avspeglar lipidmetabolismen är 11C-acetat, som används vid stadieindelning av prostatacancer (1,2,3). Syfte Män med prostatacancer med >15 % risk för regional lymfkörtelmetastasering enligt nomogram (4) kan behandlas med ett utökat strålfält med lokalt högre stråldos till metastasmisstänkta lymfkörtlar. 11C-acetat-PET/CT används på denna patientgrupp såväl vid primär stadieindelning som vid misstanke om lokalrecidiv efter tidigare prostatektomi. Material och metod De första 50 konsekutiva patienterna som remitterades till 11C-acetat-PET/CT vid Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, under perioden 110520-120607 har inkluderats i en retrospektiv deskriptiv studie. Högmetabola lesioner med lipidmetabolism över den lokala bakgrunden kvantifierades i mätningar av SUV max (högsta uppmätta aktiviteten korrelerat till kroppsvikt och injicerad dos, g/ml). Utfallet av undersökningarna kommer framgent att utvärderas i relation till kliniska undersökningsfynd, Gleason score, PSA-nivå, fynd vid skelettscintigrafi och i förekommande fall PAD, samt i vilken mån undersökningsresultatet påverkar handläggningen av patienten. Preliminära resultat Här presenteras initiala deskriptiva data ur undersökningsmaterialet. 10 patienter var prostatektomerade och en av dessa hade upptagsmässigt lokalrecidiv i prostatalogen. Av övriga 40 patienter hade 34 upptag i prostata. Lymfkörtelmetastasering var vanligast längs bäckenkärlen (tabell 1). I övriga körtelstationer sågs upptag paraaortalt (8/50 patienter), mediastinalt/hilärt (15/50) samt på halsen (8/50), se tabell 2 för fördelning på upptagsnivå . Övriga patologiska upptag var fördelade i skelett (6/50 patienter), binjurar (5/50), njure (1/50), rectum (1/50), urinblåsa (1/50) samt lever (2/50), se tabell 3 för fördelning på upptagsnivå. Slutsats Preliminära resultat visar att 11C-acetat-PET/CT för stadieindelning av prostatacancer påverkar handläggningen av patienter med spridd sjukdom. Ytterligare data krävs dock innan metoden kan införas i klinisk rutin. Referenser 1. Oyama N, Akino H, Kanamaru H, Suzuki Y, Muramoto S, Yonekura Y, et al. 11C-Acetate PET imaging of prostate cancer. J Nucl Med. 2002;43:181–6. 2. Brogsitter C, Zöphel K, Kotzerke J.(18)F-Choline, (11)C-choline and (11)C-acetate PET/CT: comparative analysis for imaging prostate cancer patients. Eur J Nucl Med Mol Imag. 2013;40:1 suppl:18-27. 3. UICC (International Union Against Cancer) TNM Classification of malignant tumors, Seventh edition 4. Cagiannos I, Karakiewicz P, Eastham JA, Ohori M, Rabbani F, Gerigk C, et al. A preoperative nomogram identifying decreased risk of positive pelvic lymph nodes in patients with prostate cancer. J Urol. 2003;170:1798–1803. Fig 1. 11C-acetat-PET/CT med ökat upptag i prostata (SUV max 5,5). Fig 2. 11C-acetat-PET/CT med upptag i paraaortala lymfkörtelmetastaser. Fig 3. 11C-acetat-PET/CT med ökat upptag i biopsiverifierad levermetastas från prostatacancer. Lokoregionala lgll n (total) Pararectal dx 2 Pararectal sin 1 Obturator dx Obturator sin 4 Iliac ext dx 30 Iliac ext sin 37 Iliac int dx 9 Iliac int sin 7 Iliac com dx 6 Iliac com sin Presacral Övriga lgll-stationer n (total) Paraaortal/paracaval 10 Mediastinal dx 13 Mediastinal sin 15 Hilus dx 7 Hilus sin 4 Cervical dx 5 Cervical sin 9 Axilla sin 1 Inguinal sin Övriga patologiska upptag n (total) Skelett 17 Binjure dx 1 Binjure sin 5 Njure dx Lever 2 Urinblåsa Rektum Tabell 1. Fördelning av patologiska upptag i lokoregionala lymfkörtlar. Tabell 2. Fördelning av patologiska upptag i övriga lymfkörtelstationer. Tabell 3. Fördelning av övriga patologiska upptag.