Allergi och andra immunreaktioner/ överkänslighetsreaktioner

Olika typer av immunreaktioner (överkänslighetsreaktioner) Indelas i typ I till typ IV hypersensitivitet Typ I hypersensitivitet (snabb överkänslighetsreaktion) orsakas av att ämnen frisläpps från mastceller. Denna reaktion är framkallad av allergener som har lett till produktion av IgE antikroppar. Typ II hypersensitivitet orsakas av andra antikroppar än IgE. Dessa antikroppar binds inte till någon receptor på mastcellerna utan framkallar reaktioner genom att antikroppen direkt skadar celler eller vävnad eller förstör deras funktion. Typ III hypersensitivitet innebär att antikroppar bildar komplex med antigen där sedan komplexet orsakar inflammation och vävnadsskada. Typ IV hypersensitivitet innebär en reaktion av T-lymfocyter vanligen riktad mot antigener i vävnader. Typ IV hypersensitivitet är alltså en T-cell medierad sjukdom.

Allergi Allergi betyder immunologiskt betingad överkänslighet. Allergi är överkänslighetsreaktion av typ I hypersensitivitet. Allergi av typ I hypersensitivitet kallas Atopisk allergi och innebär att antigenerna har orsakat bildning av IgE- antikroppar. Utmärkande för atopi är också att T H 2 lymfocyter engageras. Immunsystemet reagerar på harmlösa ämnen i miljön. Antigener eller allergener är ämnen som framkallar allergi. Pollen

Sjukliga tillstånd av Typ I hypersensitivitet Allergi av typen atopiska allergier. (IgE-antikroppar) Allergisk astma Urtikaria Atopiskt eksem Quinkes ödem Allergisk rinit Födoämnesallergier som medför kräkningar och diarre Allergisk konjunktivit

Urtikaria (Nässelutslag, nässelfeber) Klåda Migrerade nässelutslag med kvaddlar. Perivaskulärt ödem med ett fåtal inflammatoriska celler. Var som helst på kroppen. Etiologi: födoämnen och läkemedel Patofysiologi: Mastcellsmediatorer; framför allt histamin Urtikaria kan också orsakas av annat än IgE-mediering, tex fysikaliska stimuli (köld, tryck, solbestrålning), immunkomplex reaktioner, psykiskt utlösande faktorer, infektioner.

Atopiskt eksem (Allergiskt eksem) Torr hud och klåda. Nedsatt barriärfunktion. Pga den nedsatta barriärfunktionen inflammeras huden. Debuterar vanligen före fem års ålder men kan förkomma hos vuxna. Etiologi: födoämnen och luftburna antigener. Antigener kan också ta sig igenom den skadade hudbarriären där Langerhans cell i epidermis hos atopikerna har IgE-receptorer som kan fånga upp antigener. Patofysiologi: Mastcellsmediatorer; ffa. histamin Eksem kan också orsakas av annat än IgE-mediering, tex kontakt eksem som är av typ IV-hypersensitivietet.

Quinckes ödem (Angioödem) Lokaliserat ödem i dermis eller subcutis, ffa där slemhinna och hud möts med stickande, pirrande känsla. Främst i ansiktet runt ögonen, läpparna och genitalia. Kan involvera slemhinnorna i andningsvägarna och gastrointestinalkanalen. Förekommer ibland med urtikaria. Etiologi: födoämnen, läkemedel, insektsgift. Patofysiologi: Mastcellsmediatorer; ffa histamin Quinckes ödem kan också orsakas av annat än IgE- mediering tex. psykiska faktorer, infektioner

Allergisk konjunktivit Bilateralt Klåda Rodnad Konjunktival svullnad Papillhypertrofi på insidan av ögonlocket Tårflöde Förekommer oftare hos individer med rinit eller astma. Etiologi: Luftburna antigener Patofysiologi: Mastcellsmediatorer ffa. histamin Konjunktivit kan också orsakas av annat än allergi

Allergisk rinit Nästäppa Rinnsnuva Klåda i näsan Bör förebygga de allergiska symtomen för att minska risken för utveckling av astma. Etiologi: Gräs- och björkpollen och pälsdjur Patofysiologi: Mastcellsmediatorer; ffa histamin Rinit kan också orsakas av annat än allergi.

Atopiska allergier hos barn

Typ I hypersensitivitet ”Snabb överkänslighetsreaktion” Överkänslig för ett eller flera av följande ämnen; kvalster (djurmjäll) proteiner i pollen vissa födoämnen tex komjölk insektsgifter läkemedel som tex penicillin

Typ I hypersensitivitet Snabb överkänslighetsreaktion Produktion av IgE antikropp Som ett svar på antigener utsöndras från T H 2- celler två cytokiner, IL-4 och IL-13, som i sin tur stimulerar B-lymfocyter (plasmaceller) att producera IgE antikroppar. Mycket stark genetisk bakgrund till denna T H 2- cell reaktion.

Sensibilisering IL-4 IL-13 Y Mastcell Y Typ I hypersensitivitet: Första mötet T H 2 cell Y Y Y Y Y Y IgE B cell/Plasmacell FcεRI Antikroppfrisättning/ sensibilisering

Allergisk reaktion Y Mastcell Y Typ I hypersensitivitet: Andra mötet/allergisk reaktion Tidig fasreaktion Sen fasreaktion Allergen Antikropp

Typ I hypersensitivitet Snabb överkänslighetsreaktion Att vara sensibiliserad betyder att individen har tidigare stött på sitt allergen och att mastceller är täckta med IgE antikroppar för ett specifikt antigen. Att vara sensibiliserad betyder inte att man är allergisk, för detta krävs att man har symtom vid naturlig exponering.

Kraftigare reaktioner för varje gång Den allergiska reaktionen blir vanligen värre för varje gång som en allergisk reaktion uppstår, dock inte alltid kliniskt men alltid en ökad antikroppsbildning och T- cells aktivitet.

Typ I hypersensitivitet Snabb överkänslighetsreaktion Aktivering av mastcellen innebär att tre typer av respons följer: Steg: 1 Snabb frisättning av granulainnehåll (degranulering) 2 Bildning och utsöndring av prostaglandiner och leukotriener 3 Bildning och utsöndring av cytokiner Steg 1-2 innebär den tidiga fasreaktionen (early phase reaction) Steg 3 innebär den sena fasreaktionen (late phase reaction)

Den tidiga fasreaktionen Inom några minuter Histamin Vasodilatation av små blodkärl Ökad vaskulär permeabilitet Kontraktion av glatt musklulatur Proteaser Proteinnedbrytande enzymer som framkallar lokal vävnadsskada

Den tidiga fasreaktion Efter minuter Prostalglandiner Vasodilatation Kontraktion av bronkmuskulatur och slemhinneödem Leukotriener Långvarig kontraktion av bronkmuskulatur Ökad permeabilitet och slemproduktion i bronkslemhinnan

Den sena fasreaktion Inom 6-24 timmar Cytokiner TNF och IL-4 → främjar den eosinofil- och neutrofilrika inflammationen. T H 2 celler och mastceller bildar IL-5. IL-5 aktiverar eosinofiler och neutrofiler. Eosinofiler och neutrofiler frisätter proteaser → orsakar vävnadsskada. T H 2 celler producerar också IL-13 (stimulerar till slemsekretion).

Tidig och sen fasreaktion

Anafylaxi Den allvarligaste formen av snabb överkänslighetsreaktion. En utbredd mastcellsdegranulation. Initialstadiet Klåda i handflator, fotsulor, svalj. Hosta. Känsla av oro, obehagkänsla eller tryck över bröstet. Progresstadiet Urtikaria, angioödem, andningssvårigheter, takycardi, oro, gastrointestinala smärtor. Chockstadiet Medvetslöshet, hypotoni och cirkulationskollaps.

Anafylaxi forts Hudsymtom Klåda, myrkrypningar, rodnad, nässelutslag, svullnad och ögonklåda. Luftvägssymtom Klåda, svullnad i halsen, hosta, nysning, astma och andningsstillestånd. Buksymtom Illamående, kväljningar, urinavgång, diarre och krampartade buksmärtor. Cirkulationssymtom Kallsvettning, blekhet, takycardi, oregelbunden puls, blodtrycksfall, kramper och medvetslöshet och hjärtstillestånd.

Anafylaxi forts Debut (efter kontakt med den utlösande faktorn) kan variera mellan sekunder och timmar vanligen inom 30 minuter Varje försening i igenkännandet av de initiala tecknen och symtomen kan medföra dödlig utgång, som orsakats av luftvägsobstruktion eller cirkulationskollaps. Beroende på utvecklingen av reaktionen kan anafylaxi indelas i anafylaktisk reaktion och anafylaktisk chock

Anafylaxi forts Etiologi Vanligaste orsaker är födoämnen främst jordnötter och nötter och därefter insektsgifter. Patofysiologi Mastceller och basofila granulocyter är de viktigaste cellerna. Aktivering av dem ligger bakom de patologiska reaktionerna vid anafylaxi. Aktiveringen som antingen kan vara av IgE-medierade eller av icke-IgE-medierade medför frisättning av histamin och att leukotriener och prostaglandiner bildas. Ytterligare mediatorer aktiverar andra vägar för inflammationen. Tryptas kan aktivera komplementkaskaden. PAF (platelet-activating factor) kan aktivera koagulationskaskaden. TNF kan uppreglera adhesionsmolekyler, vilka i förening med kemotaktiska faktorer (t ex interleukin-5) kan rekrytera andra inflammatoriska celler, bla eosinofiler och lymfocyter, vilket ger förlängda och/eller förstärkta reaktioner. Vid anafylaktisk reaktion bör ett blodprov tas omgående för att mäta trypas (S- Tryptas).

Varför ökar allergierna? Många orsaker har undersökts. Teorierna är många och faktorer har påträffats som kan ha bidragit till såväl ökningen som till de geografiska skillnaderna. Ingenting kan hittills helt och hållet förklara ökningen av allergiska besvär i västvärlden. ”Hygienteorin” har fått stort genomslag de senaste åren som förklarar allergiökningen med en minskad förekomst av infektionssjukdomar. Fokus i den teorin är T-hjälparcellernaT H 1 och T H 2. T H 1 tar hand infektioner av bakterier och virus, medan T H 2, som kännetecknas av IgE produktion, har stor betydelse vid parasitangrepp. Stödet för hygienteorin är att bristen på infektioner med bakterier och virus har stört den känsliga balansen mellan T H 1 och T H 2 så att T H 2 blir dominerande. Detta kan ge upphov till allergi.

Diagnostik/utredning Pricktest – allergen appliceras på huden och prickas in, reaktionen avläses efter något dygn. Intradermalt hudtest – allergen injiceras i huden. RAST – blodprov, mätning av specifika IgE- antikroppar. Eliminationstest – Misstänkta allergener undviks en viss tid (matvaror).

Behandling för överkänslighet och allergi Undvik exponering Hyposensibilisering Läkemedelsbehandling; profylax lindring och dämpning akut livräddande

Sjukliga tillstånd av Typ II hypersensitivitet (Antikroppsmedierad; IgG, IgM, IgD, IgA) Hemolytisk anemi Trombocytopen purpura Goodpasterure syndrom Reumatisk feber Myastenia gravis Graves sjukdom Perniciös anemi

Sjukliga tillstånd av Typ III hypersensitivitet (Immunkomplex – antigenantikroppskomplex) SLE Polyartritis nodusa Poststreptokock- glomerulonenefrit

Sjukliga tillstånd av Typ IV hypersensitivitet (T-cellsmedierad, vilka svarar på presenterat antigen. Dessa antigen kan komplexbinda MHC-molekylen (en sk presentationsmolekyl) Diabetes typ 1 Reumatoid artrit MS (multipel scleros) Morbus Chron Kontakt allergi Hepatit B Hepatit C Toxiskt chocksyndrom