Presentation laddar. Vänta.

Presentation laddar. Vänta.

-Aktgranskning av 213 barn i åldern 0-16 år som påbörjade 317 placeringar under åren 2005 och 2006 Om förekomst och riskfaktorer för instabilitet - En.

Liknande presentationer


En presentation över ämnet: "-Aktgranskning av 213 barn i åldern 0-16 år som påbörjade 317 placeringar under åren 2005 och 2006 Om förekomst och riskfaktorer för instabilitet - En."— Presentationens avskrift:

1 -Aktgranskning av 213 barn i åldern 0-16 år som påbörjade 317 placeringar under åren 2005 och 2006 Om förekomst och riskfaktorer för instabilitet - En studie baserad på intervjuer med 12 barn i åldern 8-18 år. Om barns upplevelser av instabil samhällsvård och deras relationer till föräldrar, vårdgivare och socialsekreterare. Instabilitet i samhällsvård för barn 1

2 Instabilitet i samhällsvård •Instabilitet i familjehemsvård och institutionsvård är ett stort problem inom hela västvärlden. •Tidigare forskning i Sverige har främst utgått från socialtjänstakter och studerat instabilitet i form av sammanbrott d.v.s. att vården avbryts plötsligt och utan att socialtjänsten planerat det. •Forskningen visar att faktorerna att barn är tonåring, har ett utåtagerande beteende eller har flyttat inom samhällsvården samvarierar med ökad risk för sammanbrott. •Planerade byten av vårdmiljöer innebär att barn utifrån en planering från socialtjänsten byter vårdgivare. Kan bero på att barn flyttar från en jourplacering till en långsiktig lösning eller att barn flyttar till en mer öppen vårdform t.ex. från institution till familjehem. •Återplaceringar kan ses som ett mått på en instabil hemflytt och innebär att barnet inom ett år efter en hemflytt på nytt placeras i samhällsvård. 2

3 Placeringsmönster Placeringar där barn byter från en vårdmiljö till en annan (N=114, 47,5 %) Placeringar som var stabila och pågick under tvåårs perioden (N=77, 24 %) De 213 barnen hade totalt 317 placeringar Placeringar som avslutades någon gång under den två år långa uppföljningsperioden (N=240, 76 %) Återplaceras inom ett år (N=38, 30 %) Stabila ett år efter hemflytt (N=88, 70 %) Placeringar som avslutas helt (N=126, 52,5 %)

4 4

5 Kort summering av studien som baseras på information från barnens socialtjänstakter •Av alla tonåringarnas påbörjade placeringar avslutades 39 % i sammanbrott d.v.s. plötsligt och oplanerat. Att barnet är tonåringar eller hade ett aggressivt beteenden samverkade med högre sannolikhet för sammanbrott. •Barnen är de som enligt socialtjänstakten vanligen initierar ett sammanbrott t.ex. genom att rymma (55 %). Näst vanligast är att vårdgivarna avbryter uppdraget (32 %). •När barn rymmer utsätts de ofta för fara ” Fredag eftermiddag avvek Sandra tillsammans med en annan tjej och har under helgen farit illa när hon drogat och blivit utsatt för våldtäkt”. •I socialtjänstakten framgick att såväl barn som vårdgivare påtalat problem ett flertal gånger innan sammanbrottet. I vissa fall framgick det av akten att barn skadade sig för att få avsluta sin placering ”Hanna skär sig och säger att hon inte vill vara kvar i familjehemmet” •30 % av barnen vars placering avslutades helt under studien återplacerades inom ett år i samhällsvård. •Det som visade sig öka risken för återplaceringar var att barnet varit placerat i HVB-hem samt att föregående placering avslutades utifrån att föräldrarna återkallat samtycket till placeringen.

6 Att lyssna till hur varje unikt barn uppfattar sin situation hjälper oss att förstå vad barnet anser sig behöva och förstå barnets agerande. Detta är nödvändigt för att göra barn delaktiga! En tanke att bära med under dagen

7 Barn som erfarit instabilitet kan uppfatta familjebegreppet som svårt och minns inte alltid sin placeringshistoria •Familjesituationen är ofta allt annat än enkel för barnen att beskriva och att svara på frågan ”berätta om din familj” blir svårt. ”Min riktiga eller min fosterfamilj?” ”Det där är inte min familj, jag tycker inte att det är min familj” ”Vår riktiga mamma är Yvonne-mamma” •Barnen har ofta svårt att minnas sin placeringshistoria men under intervjuns gång minns de. ”Sen så flyttade dom mig till ett annat hem och så bodde jag där och så rymde jag därifrån. Sen fick jag komma hem och bodde hemma ett tag sen blev jag flyttad igen typ. Sen blev jag flyttad till familjehem så bodde jag där ett tag. Sen flyttade dom mig från familjehem igen till låst” •Vi kan hjälpa barnen att minnas! 11år familjehem A HVB-hem Afamiljehem BHVB-hem B SiS-institution A familjehem C SiS-institution A HVB-hem Cfamiljehem D SiS-institution B familjehem D, pågår 15 år 7

8 Snabba placeringar som är svåra att förstå •De flesta barn beskriver att deras placering gick väldigt snabbt. ”Det bara gick så fort (…) Vi satt oss i socialtjänstens bil och vi hann inte säga hejdå eller något, vi bara åkte.” •Barnen beskriver grader av bristande information i de mest extrema fallen förstod barnen inte att de skulle placeras… ”När man kom dit med morsan och så soctanten då liksom 9 bast och tänkte ja men morsan ska väl vara här också näe så vart man lämnad då skulle de åka iväg en fett tung känsla.” •…eller vad som är orsaken till placeringen. ”Alltså jag har ju aldrig riktigt fått nån konkret riktig förklaring på varför jag blev placerad första gången. Men vad jag har hört det var att ja att morsan inte ville att det skulle gå dåligt för mig och såhär (…) Näe jag tror nog att morsan tyckte det var jobbigt så fort jag var lite för jag har ju DAMP eller ADHD eller vad man ska säga nu för tiden. Jag var ju sjövild när jag var lite så jag misstänker att det kan vara lite sånt att hon inte riktigt orka med å kunde uppfylla mina behov på så sätt.” •Insikt om föräldrarnas problematik innebär inte att barnet förstår att det är skäl till placering. ”Jag var ju jättevan att mamma drack och höll på och festa och sådär med sina kompisar så det var inget ovanligt. Men sen liksom vad var det som hände nu då. Då sa de det är ju vanligt att mamma dricker och så där och vi bara åkte iväg.” 8

9 Det kan vara skillnad på vilken information vi uppfattar att vi gett och vilken information barnen uppfattar att de fått! 9 Att barn upplever att de inte fått någon information betyder inte att ingen informerat dem, men det visar att vi inte nått fram med informationen till barnen.

10 Vi måste komma ihåg att 10 •Vi som arbetar inom socialtjänsten besitter ett överläge redan från början vad gäller kunskap om systemet d.v.s. vi riskerar att glömma bort att informera om det som är självklart för oss. •Vi måste utgå från vad det unika barnet vet och inte vet för att förstå vad vi behöver informera om. •Det är inte för sent att ge information! •Ta med barnens akt, be dem berätta om vad de vet, fråga vad barnet vill veta mer om och ge barnen sin historia.

11 Barnen upplever att bristande matchning får betydelse för instabilitet •Det snabba förloppet upplevs begränsa möjligheten till matchning. Barnen vill att matchningen ska få ta tid och att den ska anpassas till det enskilda barnet ”Lyssna på vad barnet vill och inte bara tänka på vad de tror kommer att bli bra för att de kan ju inte veta vad barnet känner.” •Barnen har synpunker på vilken typ av placering de vill ha och uppfattar inte att deras röst blir hörd. ”Jag ville hellre flytta till ett familjehem för det kändes som att det skulle fungera bättre att bo i en familj där det är lite normalare än behandlingshem. Jag tyckte inte att det gav så mycket heller att bo där men det var typ ingen som lyssnade.” •Att flyttas omkring ställer höga krav på barnens anpassningsförmåga. ”Jag har blivit jävligt, alltså mått jävligt dåligt, blivit jävligt förvirrad bara kommit till nya ställen vet inte hur man ska vara typ och så tappat kompisar. Allt har ju blivit annorlunda. Flytta från familjen alltså ja allting, byta stad”. 11

12 Barn i familjehem och på institution vill: •Bli lyssnad till och få närhet ”Hos Sven och Sigrid, familjehemmet där var jag tryggast liksom. Jag kunde känna att de kunde jobba med mig, de kunde förstå mig, de kunde lyssna på mig och det var precis det jag behövde (…) jag kände mig trygg när jag pratade med dem.” ”Visa mer kärlek alltså visst du behöver inte säga ja men jag älskar dig som person eller något sånt där utan det räcker med en kram en kram säger mycket.” •Känna att de behandlas som de övriga som bor i vårdmiljön och känna sig uppskattade. ”Hon sköter ju hand om oss såhär riktigt som om vi var hennes barn.” ”Dom tyckte det var jätteroligt att ha mig där (…) jag körde mycket traktor och grejer där, hjälpte till att skotta och sådär var väldigt omtyckt.” •Få egen tid med sina vårdgivare och skratta. ”Vi kan göra saker tillsammans. Ibland kan mamman och jag åka ut och typ shoppa eller någonting bara hon och jag för det är lättare för mig att prata med henne eftersom båda är tjejer och mammor brukar inte vara lika arg.” ”Vi skämtar ju väldigt mycket här, liksom alla har samma humor. Man kan sitta och skratta åt någonting, folk som inte ens hör till familjen kan tycka bara va? vad är det som är så kul med det? Då kan vi sitta och skratta åt.” •Kännas sig trygg och höra till! 12

13 •Föräldrarnas problematik beskrivs skapa oro hos barnen och fortsätter påverka dem även sedan de placerats i samhällsvård. ”Mamma vill jag träffa oftare ändå för jag är lite mer orolig för henne (…) eftersom hon håller på med droger och sånt så vet man ju inte vad som kan hända och så känns det som att om det skulle hände något skulle man inte få reda på det.” •Barnens egen problematik och relationsproblem som fanns innan placeringen fortsätter påverka dem. -Problem i skolan (instabiliteten försvårar ytterligare skolgången). -Missbruk. -Kriminalitet -Relationsproblem med biologiska föräldrar •Barns erfarenheter innan placeringen påverkar dem t.ex. beskriver barn som har föräldrar med missbruksproblematik att det är jobbigt när familjehemsföräldrar dricker. ”Jag tyckte det var jättejobbigt när han drack för då blev man påmind liksom om hur det var innan och det tycker jag inte att man borde bli utan det är då man ska försöka få en chans till ett bättre liv och då känner man liksom bara ja att det går inte att man vill inte bo där då.” Problem innan placeringen fotsätter påverka barnen 13

14 Skolan som exempel på problem som fortsätter Skolproblem/problem i förskolan den vanligaste egna problemtiken för barn som placeras. Barnen beskrev i intervjustudien faktorer som gjorde det svårt för dem att gå i skolan när de befann sig i vård. Dessa faktorer bestod t.ex. av: •egen problematik (t.ex. koncentrationssvårigheter) •upprepade byten av vårdmiljöer (som ledde till en splittrad skolgång) •samt att de nekades att gå i skolan av socialtjänsten och vårdmiljön (med hänvisning till att de skulle anpassa sig i vårdmiljön först) Vi måste med andra ord fundera över när samhällsvården i sig är en tillräckligt insats och när kompletterande stöd behövs!

15 Skolproblemens betydelse •Svensk forskning har visat att barn som varit i samhällsvård som unga vuxna har tre gånger så hög risk att endast ha grundutbildning. •Långtidsplacerade med stabil samhällsvård har högre utbildning i jämförelse med barn som har flyttat upprepade gånger. •Sammanbrott tenderar att generera skolbyten. •Överrisker för allvarliga utfall som missbruk, allvarlig kriminalitet, tonårsföräldraskap och beroende av ekonomiskt bistånd nästan halveras när det kontrolleras för låga grundskolebetyg vilket visar på ett starkt samband mellan dåliga skolresultat och sämre framtidsprognos för placerade barn.

16 •Barnen har ibland svårt att se att föräldrarnas brist på prioriteringar hör samman med deras problematik och föräldrarnas problem försvårar kontakten. ”Mamma valde ju alkoholen före mig (…) Hon har sagt väldigt fula saker och sånt. Ja hon har inte funnits för en när man har behövt henne fast hon är mamma. Det är hennes uppgift (…) Jag kommer aldrig förlåta henne har jag bestämt…(…) mamma skulle aldrig ha börjat dricka då hade liksom aldrig något av det här hänt.” •Socialsekreterare är otroligt viktiga personer för barnen! Barnen vill att socialsekreterare ska lyssna på dem och visa att de genuint bryr sig. ”De soc jag har haft de har lyssnat (…) de gör något bra av det alltså de gör sitt jobb bra.” ”Alltså vissa visar att det här är mitt jobb och jag jobbar här från tolv till fem typ (…) de ska visa att de verkligen bryr sig att det inte bara är ett jobb för dem. För så kunde jag känna vissa dagar jaha nu har hon semester och hon sa ingenting innan. Nu måste jag vänta två veckor i mitt liv. Nu stannar mina två veckor i mitt liv upp. De fattar inte riktigt det för dem är det bara ett jobb men det handlar faktiskt om att de håller ju på att utreda mitt liv. (…) De borde visa mer respekt för barnet och för familjehemmet. För det handlar ju faktiskt om en människas liv även om det bara är ett jobb för dem. Det är det viktigaste.” Barn vill ha en nära och god relation till biologiska föräldrar, vårdgivare och socialsekreterare. 16

17 •Alla barnen beskrev att det är jobbigt med byten av socialsekreterare. ”Jag har bytt så jävla mycket också det har jag inte heller gillat som när jag väl har fastnat med en socialsekreterare då byter de. Det tycker jag är för jälvligt…jag börjar misstänka att man inte får binda några riktiga band mellan soc och patienten eller klienten eller vad fan man nu säger.” •Barn som flyttar får svårt att tro att lita på att deras placering ska bli långvarig. ”Alltså det skulle påverka vem som helst men jag har blivit starkare på ett sätt men de vuxna säger oftast att jag har blivit för stark att jag inte låter folk komma in i mitt liv. För att jag är väldigt såhär rädd att om man verkligen trivs i en familj och sen säger de bara att du måste flytta då känner man bara att man kommer att bli sårad och så och då har jag ofta byggt som en mur och liksom varit mest på mitt rum och så. Så om de säger någonting att man ska hitta på någonting då vill jag inte vara med för jag vill inte liksom att jag ska trivas där eller någonting (…) Då om man börjar trivas då kanske de säger vi orkar inte vara familjehem och så eller att man inte kan bo där något mer för att det är något som har hänt” Barn vill ha en nära och god relation till biologiska föräldrar, vårdgivare och socialsekreterare forts. 17 Föräldrars problematik, byten av socialarbetare och instabil samhällsvård försvårar för barn att få en trygg tillitsfull relation till de vuxna som är ämnade att dela på ansvaret för dem

18 Att berätta kräver tillit och en relation. 18 ”Alltså soc vet man bara att man är en av typ hundra alltså för dom. Dom hinner inte lyssna så jävla mycket och dom känns bara stressad hela tiden och har inte tid egentligen (…) soc känner ju inte mig heller kan man säga, dom har ju bara träffat mig på möten och läst papper och sånt där så det är väl mer dom som bestämmer” ”Soc lyssnade inte på min berättelse, dom lyssnade mer på personalens berättelser om hur jag har haft det och såna saker. Det tycker jag är jättefel för om dom vill hjälpa mig då ska dom lyssna mer på mig för att förstå hur jag vill ha det” Det enskilda barnets perspektiv och verklighet är vad hen ser, hör, upplever och känner. Barnet kommer att agera utifrån sitt perspektiv. Vi behöver skapa en relation för att barnet ska berätta och lyssna för att förstå barnet.

19 Det kan finnas skäl till att inte berätta 19 •Barn träffar inte sin socialsekreterare enskilt ”Vi pratatade ju i telefon med vår socialsekreterare och då hörde man liksom att familjehemsmamman lyssnade. Hon tog upp en annan telefon och lyssna vad vi sa (…) och så fråga socialsekreteraren -Är det någon mer som lyssna. Min syster sa –Nej. Hon visste ju att det var familjehemsmamman men annars kunde hon fått stryk av henne.” •Barn har dåliga erfarenheter av att berätta. ”Jag har aldrig berättat för dom [socialsekreterna] vad jag tycker. Någon gång kanske jag har gjort det men dom lyssnar inte och säger fortfarande bara det som dom tycker är bäst. Då tycker jag det är onödigt att prata överhuvudtaget då om dom ändå inte lyssnar på vad man säger. Då säger dom ändå bara ja men det här är ändå bäst för dig men dom vet egentligen ingenting om det.” •Barn vet inte deras rättigheter.

20 Glöm inte att du är viktig för de barn du möter! 20

21 Flera av barnen upplever institutionsvården som rigid •Flera av barnen på institution beskriver samhällsvård som ett straff och inte som vård eller behandling. ”Sa man någonting fel till personalen på avdelningen framför någon annan så var de, då var man liksom nu ska du fan få se att du sa det där. Det är ungefär nu ska du ångra dig att du sa det där så ska du inte säga till mig (…)Det räcker med att man har så mycket, mycket problem så sitter de där också och trycker ner en.” •Institutionsvården beskrivs kantad av faser, steg el. dylikt för att belöna gott beteende och bestraffa dåligt beteenden. Det yttersta ”bestraffningen” blir isolering och kroppsvisitering. •Barn upplever i vissa fall att det inte är viktigast hur de mår utan att de sköter sig. •Risk finns för en ”upptrappningsstruktur” där barn beskriver beteendeproblem kopplat till att de inte klarar av en icke-familjär miljön vilket leder till att placeringen bryter samman och ersätts av en placering med än mer rigid struktur. 21

22 Att vara med om missförhållanden eller inte trivas •Såväl barn i familjehem som på institution beskriver missförhållanden i form av fysiskt och psykiskt våld. ”Så hotade han mig och höll på i telefon.” ”När han drack då blev han aggressiv både mot sin fru och mot mig.” ”De satt ner i soffan och myste (…) medan vi satt uppe och hade typ svintråkigt.” ”Det är ditt fel att du sitter här. Det är ditt fel, du betedde dig illa.” •Barnen beskriver hur upplevelser av missförhållanden fortsätter påverka dem. ”Alltså det sätter ju sina spår på ett sätt men man kommer nog över det tror jag åtminstone, efter ett tag. Det här med hoten hur han kunde säga att jag var en dålig person och sånt där det är just sånt som sätter spår man vill inte höra hur dålig man är liksom.” •Barn beskriver att de av olika skäl har svårt att komma till rätta i placeringen. Både för att de inte trivs och för att de saknar sin familj. ”Vissa människor alltså man fungerar bara inte ihop med dem.” 22

23 Att agera eller ge upp när orden inte räcker •Barnen beskriver att de försöker tala om när de inte vill stanna i vårdmiljön men i flera fall upplever de inte att någon lyssnar. ”När jag inte hade några bevis lyssnade de inte på mig. Mina ord var tomma för dem.” •När barn upplever att ingen lyssnar på deras känsla av att vantrivas eller av att utsättas för missförhållanden beskriver de två olika strategier för hur de agerar. -De ger upp och finner sig i situationen. ”Jag har ändå ett ganska vanligt liv nu så det gör inget om jag inte trivs så jättebra för jag behöver inte vara där jämt liksom. (…) Det är ingen ide att kämpa emot heller. Det är bara ja man kan ju inte göra någonting förrän de är nöjd.” - De agerar ut i ord eller handling. ”Jag mådde sämre och sämre och alltså jag började skära mig då ett tag för soc vägrade lyssna och sen liksom när polisen sa till då börja de lyssna så jag blev så sur för att det känns som att det var det ända sättet att få soc att lyssna att åka fast eller någonting.” 23 Barnen agerar utifrån hur de förstår sin situation. Om vi inte kommer ihåg detta riskerar vi att fokusera på symtom och missa bakomliggande orsaker!

24 Placeringarna avslutas De 12 barnen hade erfarenhet av 54 avslutade placeringar och kunde ange skäl till 52 av dessa. 34 placeringar avslutades p.g.a. sammanbrott. 15 placeringar avslutades p.g.a. planerat byte av vårdmiljö. 3 placeringar avslutades p.g.a. att vårdbehovet upphör. 24

25 Vården avslutas •Även om sammanbrottet sker plötsligt beskrivs vägen dit som en process där barn uppger att de signalerar till socialtjänsten att placeringen inte fungerar. •Bristande information, matchning, missförhållanden och beteendeproblem får enligt barnen betydelse för vårdens avslut. •Beteendeproblem består både i svårigheter som fanns inledningsvis och svårigheter som uppstår under placeringstiden. •Sammanbrott i släktplaceringar kan få svåra konsekvenser om barnen inte bara mister sin vårdmiljö utan även sin släkt. ”Då fick pappa åka och hämta sakerna och sånt där och jag träffade inte släkten någon för jag bröt kontakten med alla på pappas sida för dom tog släktingfamiljehemmet parti och då känner jag att jag vill inte ha någonting med dom att göra.” •När barnen använder normbrytande beteende för att de vantrivs finns en risk att endast deras beteende blir den synliga orsaken till placeringens avslut. ”Jag rymde ju för att jag inte ville vara där. För att jag mådde så jävla dåligt där så då hade de väl kunnat lyssna mer och kanske gjort något åt det.” 25

26 Vården avslutas forts. •Barnens önskan om kontakt efter avslutad placering är individuell men alla uttrycker en tydlig önskan och flera upplever inte att det finns någon planering kring detta. De flesta vill ha ett avslut oavsett vad som hänt och även om barnet initierat ett avslut kan det vara svårt för barnet. ”Det var tungt det också för man hade ju byggt upp en alltså kontakt med dem och det. Det var ju skitsvårt att kunna lämna dem.” •Att flytta innebär också att flytta från ”fostersyskon”. ”Familjehemmets dotter fick jag ett brev av när jag flyttade och då hade hon skrivit att hon fick inte ha kontakt med mig för sina föräldrar men då skrev hon att hon var så ledsen för att jag hade flyttat.” 26

27 Såväl sammanbrott som planerade byten av vårdmiljöer får konsekvenser Planerade byten av vårdmiljöer från en placering barnen trivs i beskrivs som svår: ”Jag fick vara där tillfälligt men där trivdes jag jättemycket så man blev liksom lite ledsen när man flyttade därifrån för där var det enda stället jag riktigt trivdes på och så.” Sammanbrott från en placering där barnen inte kommer överrens med sina vårdgivare kan trots att det innebär svåra känslor beskrivas som en lättnad: ”Jag blev jätteglad när jag fick flytta.” 27 Hur svår barnen upplever en flytt verkar vara kopplat till deras relation till de/den de flyttar ifrån.

28 Instabilitet ur ett vuxen- eller ett barnperspektiv? Är det skillnad på instabilitet ur ett vuxet- och barnperspektiv eller instabilitet inom och utom vården? Om det är så vilket perspektiv behöver vi socialarbetare ha? 28 Flytt inom eller med familjen Flytt till samhällsvård Hemflytt Planerat byte av vårdmiljö Sammanbrott, ny placering Hemflytt Återplacering till samhällsvård Flytt inom eller med familjen

29 Hemtillhörighet hos barn som flyttas omkring kan finnas i den biologiska familjen, vårdmiljön eller i värsta fall inte alls •Den biologiska familjen ” Jag har en önskan att komma hem.” •Familjehemmet ”Visst jag har tänkt många gånger att jag verkligen vill flytta härifrån. Jag vill inte vara kvar och då fick jag åka till en familj som jag kunde ha som kontaktfamilj men när jag kollade på dem då känner jag bara gud det är mycket bättre hemma [i familjehemmet]. Efter det då har jag tänkt att jag skulle inte klara av att flytta ifrån dem för de känns precis som en familj.” •Ingen hemtillhörighet ”Ett helvete alltså man kände sig inte hemma. Man kände sig inte trygg liksom. Man kunde liksom inte lita på någon längre. Det kändes bara som att det inte gick.” 29

30 Instabilitet som reproduceras Barnens snabba väg in i vården och deras känsla av bristande hänsyn till deras upplevelser riskerar att leda till snabba avslut som i sin tur måste lösas snabbt och en spiral av instabilitet riskerar att skapas. Barnen kan ”lära sig ett beteende” som reproducerar en flyktig tillvaro d.v.s. om ingen hör deras protester men de får som de vill om de agerar ut riskererar de att lära sig att normbrytande beteende är den framkomliga vägen. 30

31 Instabiliteten riskerar att skapa en otrygg tillvaro ”När man bor hos föräldrarna då vet man att man inte kommer att bli placerad någonstans när man bor i fosterfamilj såhär då tänker man alltid, man har alltid typ en tanke i huvudet att man kanske inte bor här så länge för de kanske inte vill ha en efter ett halvår. Så man har alltid det som man tänker på och det brukar kanske vara i typ ett halvår eller någonting och sen kan man inse att jag kanske bor här längre.” 31

32 Så vad kan vi lära oss av att lyssna på barn som erfarit instabil samhällsvård? •Barn i samhällsvård behöver själv definiera vilka personer som är viktiga för dem. •Barn behöver involveras i matchningsprocessen och, i den mån det går, bör snabba och tillfälliga placeringar undvikas. •Barn i samhällsvård kan behöva extra stöd för att hantera både föräldrars och egen problematik samt hantera känslan av att vara placerade. •Instabilitet kan bestå av både sammanbrott och planerade byten av vårdmiljöer. •Barn behöver återkommande få information om sin placeringsorsak, sina rättigheter, sin placeringshistoria och socialtjänstens planering. •Barns signaler om att de inte vill stanna i en vårdmiljö bör tas på allvar. •Barn bör få stöd i att planera för kontakt med vårdgivare de flyttar från. •Vuxna behöver komma ihåg att barns relationer till föräldrar, tidigare vårdgivare och tidigare socialsekreterare kan påverka deras sätt att agera i nya relationer. •Barn vill ha nära relationer till trygga vuxna d.v.s. du är viktig! •Ta del av barnens perspektiv! 32

33 Behöver vi lyssna annorlunda till barn? 33 ”Jag var arg hela tiden, till slut fick inte jag bo där för att jag bråka och sånt där… …(…) [Varför var du arg?] För att jag saknade min familj.”

34 Delaktighet kan ses som en del i omsorgen om utsatta barn: •Barn som levt i en oförutsägbar miljö behöver kontroll över sin situation och behöver uppleva sin situation som begriplig vilket delaktighet kan bidra till (Eriksson & Näsman, 2001) •Att göra barn delaktiga dvs. att informera dem, lyssna på dem och beakta deras åsikter kan vara en förutsättning för att ge adekvat skydd/omsorg. Är det en motsättning mellan att låta utsatta barn vara delaktiga och att ge dem skydd?

35 Tack! Viktoria Skoog

36 Vägen till instabilitet i samhällsvård för barn- familjehemmens perspektiv. En intervjustudie med 8 familjehemsföräldrar

37 •Finns en önskan om att erbjuda en stabil familj och vara en ställföreträdande förälder ”Att kunna hjälpa ett barn. Ja och jag tycker att vi hade en stabil familj att kunna ge...En ja bra miljö så... båda flickorna våra har vuxit upp och dom börja ja dom klara sig själv och jag kände att jag skulle vilja ge mer”. •Familjehemmen möter de extraordinära omständigheterna när barn ofta placeras akut och snabbt vilket kan leda till bristande information och möjlighet till förberedelser för familjehemmen. ”Det gick bara på någon dag så skulle dom ju komma med henne och det var jättedramatiskt när hon kom för hon bara skrek och slog och vi fick inte ens in henne här” •Familjehemmen möter de extraordinära barnen som erfarit svårigheter i sin hemmiljö (missbrukande föräldrar, varit utsatt för övergrepp) och har stora egna behov (psykisk ohälsa, beteendeproblem) ”Hon var ju deprimerad och skulle få medicin för det och allting men det vart ändå inte bättre. Hon försökte ta livet av sig flera gånger och sådana saker” Barnet anländer

38 Behovet av stöd tillgodoses inte och avbrottet kommer. •Det finns ett behov av stöd men många upplever att det är svårt att nå socialtjänsten och att de inte får det stöd som behövs. •Avsluten sker snabbt, abrupt, ofta utan planering för umgänge. Många beskriver hur de möter en tystnad från socialtjänsten. ”sen ringde de från Socialtjänsten och ifrågasatte oss och sen så fick vi bara veta de ska inte tillbaka till er (…) alltså fortfarande tänker jag vad var det som hände (…) vi har aldrig haft något avslut alltså där vi suttit tillsammans och pratat, vad var det som hände den där dagen.” •Beskrivs lika svårt oavsett vem som initierade placeringens upphöranden. •De avslutade familjehemsuppdragen riskerar att lämna starka känslor och kan upplevas som ett misslyckat föräldraskap. ” Jag vart ledsen men inte så att jag inte kunde hantera det men liksom att jag saknade henne. Det kanske var ett misslyckande... jag klarade inte av att ge henne ett varaktigt hem på det viset…”

39 Vägen till avslut är en process med många avgörande händelser •Familjehemmen beskriver svårigheten med barns beteendeproblem men utifrån ett annat perspektiv än socialtjänstakten. Det är inte är barnens beteende i sig utan bristen på information om barnens problem innan placeringen och bristande stöd i att hantera situationen under placeringen som leder till avbrott. ”Nu fick vi en tjej som vi trodde hade bara problem med sina föräldrar och inte hade några problem själv (…) där är väl dom brister som finns kan jag uppleva i varje fall. Om jag visste vad jag fick från början vad jag skulle ta hand om då hade allt kunnat se annorlunda ut”. •Målet att vara en ställföreträdande förälder är tydligt och vandringen mot målet börjar när barnet anländer men utan information och stöd blir det en vandring utan ledljus där målet är svårt att nå.

40 Något om vad vi kan lära oss •Involvera familjehemmet i matchningsprocessen vilket kräver mer omfattande information om barnets behov. •Redan vid placeringens start planera för vilken avlastning och vilket behov av stöd till vårdgivaren som barnets behov kräver. •Om sammanbrott är oundvikligt krävs tydlighet och samtal om barnets framtida kontakt med omsorgsgivaren.


Ladda ner ppt "-Aktgranskning av 213 barn i åldern 0-16 år som påbörjade 317 placeringar under åren 2005 och 2006 Om förekomst och riskfaktorer för instabilitet - En."

Liknande presentationer


Google-annonser