Lennart Lönngren TYSTNA Är Stagnelius otydlig?.

En presentation över ämnet: "Lennart Lönngren TYSTNA Är Stagnelius otydlig?."— Presentationens avskrift:

1 Lennart Lönngren TYSTNA Är Stagnelius otydlig?

2 Tystna, suckande vind i trädens kronor!
Nej, tack vare kommateringen är det helt klart hur vi måste tolka följande vackra rad från dikten Endymion: Tystna, suckande vind i trädens kronor!

3 Tolkningen måste bli denna:
Suckande vind i trädens kronor, tystna! … och inte denna: Tystna i trädens kronor, suckande vind!

4 Tystna, suckande vind, i trädens kronor!
Den sistnämnda, felaktiga, tolkningen skulle ha krävt ytterligare ett komma: Tystna, suckande vind, i trädens kronor! Låt oss ändå se på valensstrukturen hos båda tolkningarna.

5 Först den riktiga tolkningen:
T.<IMP><du>, «dvs» s. v. i t.<s> k.! Ur formen tystna extraherar vi två lexem, talaktspredikatet <IMP> (= «(jag) ber (dig)») och 2 person sing., dvs «du».

6 Nu den alternativa, felaktiga, tolkningen. Det mesta är oförändrat:
T.<IMP><du>, «dvs» s. v. i t.<s> k.! Skillnaden ligger i prepositionens första aktant: inte vind utan tystna.

7 Tystna, vind som suckar i trädens kronor!
Men vänta nu, vad händer om vi löser upp participet? Då får vi ytterligare en parafras, som t.o.m. är acceptabel från metrisk synpunkt: Tystna, vind som suckar i trädens kronor! Den får följande analys: T.<IMP><du>, «dvs» v. (som) s. i t.<s> k.!

8 Ännu en kandidat till första aktantpositionen hos prepositionen i!
Semantiken pressar på, syntax och pausering gör motstånd!

9 Denna tolkning är syntaktiskt omöjlig:
suckande vind i trädens kronor Denna tolkning förhindras av pauseringen: Tystna, suckande vind i trädens kronor

10 Alla tre tolkningarna är semantiskt kompatibla.
Det förefaller som om de ratade aktanterna, tystna resp. sucka, ändå är i viss mån närvarande. Alla tre tolkningarna är semantiskt kompatibla.

11 Vi kan ta hänsyn till detta i valensrepresentationen.
T.<IMP><du>, «dvs» s. v. i t.<s> k.! ”Skuggrelationerna” markeras med icke heldragna linjer.

12 SLUT