Noot-Book för F. A. B-d. Ett notfynd från Metsämäki i S:t Marie Mikko Lagerspetz, Åbo Akademi.

En presentation över ämnet: "Noot-Book för F. A. B-d. Ett notfynd från Metsämäki i S:t Marie Mikko Lagerspetz, Åbo Akademi."— Presentationens avskrift:

1 Noot-Book för F. A. B-d. Ett notfynd från Metsämäki i S:t Marie Mikko Lagerspetz, Åbo Akademi. mlagersp@abo.fimlagersp@abo.fi

2 Metsämäki i S:t Marie Löjtnant Carl Johan Rosenbröijer ägde Metsämäki 1835-47

3 Inbunden notbok på 55 sidor i storleken 19x15 cm

4 Namnteckning Löjtnant Carl Johan Rosenbröijer (1798-1865)? Major Carl Christian Rosenbröijer (1762-1832; fram till 1819 Bröijer)?

5 Andra anteckningar en beskrivning av noternas namn och tonhöjd, längd samt förtecknen för sju durtonarter en ”låtlista”

6 Dikter, klotter Dikter på tyska och svenska Rinaldini och Rosa – huvudpersonerna i Christian August Vulpius ”Röfwar- anföraren Rinaldo Rinaldini. En romantisk historia från det förflutna århundradet...”. som utkom i svensk översättning 1801-1802 Namn, klotter, årtal

7 Tidpunkt och sammanhang? Med hjälp av dessa anteckningar kan man sluta sig till när som melodierna ungefär skrivits in i boken. En marsch vid namnet ”Slaget vid Austerlits” förekommer 1813 och kan inte ha funnits till före själva slaget i december 1805. Boken kan alltså ha påbörjats tidigast då. Å andra sidan tycks boken ha börjat användas som klotterpapper runt 1821. Melodierna torde alltså ha blivit nedskrivna under årtiondet efter Finska kriget eller möjligen något år före eller efter. Man kan också utgå ifrån att boken skrivits och använts i ett militärt sammanhang. Ur musikutövningens synpunkt var, förutom Åbo, akademikretsarna och Musikaliska sällskapet där, sådana ställen som Sveaborg och kadettskolan i Haapaniemi viktiga centra. C Chr R tjänstgjorde i Sveaborg 1808, C J R var kadett i Haapaniemi 1817-1821.

8 Motsvarigheter i andra källor

9 Mest kadriljer Melodierna tycks ha skrivits av fyra personer med olika handstilar. De första 13 melodierna är numrerade med siffror från 4 till 16, därefter kommer en ny version av melodin ”N:o 14 Nya Åttan”, transponerad från C-dur till B-dur och angiven som ”lägre stämma”. Därefter kommer ännu två melodier som är utan nummer men skrivna med samma hand. De sexton första melodierna har rubriker som anger till vilken dans de ska spelas, men inga namn (utom den sista, ”Hastig man”(?)). Åtta av dem är kadriljer (”Qwadrill”), tre är polonäser, en är en vals, en är en åtta och en är en ny åtta (skriven två gånger). Melodierna 17-29 saknar någon rubrik. En tycks dock tydligen vara en polonäs, och de övriga är väl kadriljer i 2/4-taktart. I marginalerna för 17-29 finns en anmärkning som kan läsas som V 1o (ex. 23) dvs. Violino primo. Efter den tyskspråkiga dikten kommer 12 melodier, varav den första är rubricerad som ”Qwadrille No 1. Violino 1mo ”. Nästa melodi är rubricerad som Qwadrille No 2, men därefter upphör igen numreringen och återstoden av melodierna 30-41 betecknas rätt och slätt som kadriljer (”Qwadrille” eller Qvadrille”). Fyra går i 6/8-takt, de övriga har taktarten 2/4. De två sista melodierna i boken har båda rubriken ”Quadrille”. Den första av dem är den enda som tillskrivs någon kompositör – det finns en anmärkning ”par F: J:”i övre högra hörnan. De flesta melodierna (32) är alltså kadriljer. Dansens namn syftar på att den dansades i kvadratisk anordning; en och samma dans kunde omfatta turer med flera olika danssteg. Kadriljens glanstid i Sverige var årtiondena före och efter sekelskiftet 1800, efter vilken de avlöstes med vals som den mest populära dansen.

10 Ensemblespel ”Violino primo” Ackompan- jerande toner ”Adolf”

11 Ensemblespel Huvudtonarten för melodierna 1-16 är antingen C (12 melodier), F (2), D(1) eller B (den transponerade Nya Åttan). För melodierna 17-29 är huvudtonarten F (5), C (2), d (2), B(2), c(1) eller G(1). För melodierna 30-41 är huvudtonarten F (6), B (5) eller Ess (1). Huvudtonarten för de två sista melodierna är F. Att just de melodier som är anmärkta med Violino Primo (samt den transponerade Nya Åttan som är anmärkt med ”Adolf”) mest går i b-tonarter – inte lika behändiga för violinen som korstonarterna, men däremot bekväma för t ex klarinett – kunde peka på att det i den ensemble som uppfört melodierna även ingått blåsare. Antagandet är inte långsökt med tanke på det militära sammanhang som boken troligtvis använts i. I Metsämäki fanns också ett taffelpiano tillverkat i Borgå 1824, som kan ha ägts av C J Rosenbröijer. Instrumentet finns numera i Sibeliusmuseets samlingar.

12 Formen Omväxlande perikoper, dvs. bestående av vanligen fyra avsnitt på 16 takter med repris, eller också ömsesidiga perikoper där den första perioden till slut upprepas, vilket betecknas med Da Capo och Fine. I några fall (28, 38, 39) finns en trio med ömsesidig byggnad av ramtyp, vilket gör att formen kan betecknas som liedform med trio

13 Stilistiska särdrag

14 Nutida framförande? Att arrangera melodierna för en symfoniorkester av den wienerklassiska typen ser jag inte som någon anakronism. Trots att melodierna antagligen aldrig spelats av en sådan besättning, hör de till samma tradition som t ex Beethovens Zwölf Kontratänze, osv. Använda samma stilmedel som t ex i de dansanta satserna i Haydns symfonier, eller i Mozarts serenader, beakta det som Dahlström skriver om Crusells instrumentering. Använda ungefär samma tonomfång som hos t ex Haydn, och t ex låta trumpeterna och valthornen endast spela de noter som var tillgängliga före ventilernas införande; inte förutsätta att pukorna snabbt behöver stämmas om, osv.

15 Musikexempel Riku Rinne, vl Helena Ahlfors, cl John-Erik Saxén, vc Mikko Lagerspetz, pi

16 Tackar för uppmärksamheten!