Pikettys kritik mot kapitalismen Per Krusell Institutet för Internationell Ekonomi, Stockholms Universitet 19 augusti, 2014.

En presentation över ämnet: "Pikettys kritik mot kapitalismen Per Krusell Institutet för Internationell Ekonomi, Stockholms Universitet 19 augusti, 2014."— Presentationens avskrift:

1 Pikettys kritik mot kapitalismen Per Krusell Institutet för Internationell Ekonomi, Stockholms Universitet 19 augusti, 2014

2 Kritiken och dess roll i boken Kritiken: liksom Marx pekar Piketty på inneboende krafter i marknads- ekonomin som ger högre och högre ojämlikhet (Kuznets hade motsatt syn) Min tolkning: stort genomslag i media just på grund av kritiken. Bokens empiri i all ära men framför allt angeläget att granska kritiken.

3 Grunderna för kritiken Vad ligger bakom kritiken? Hur kan vi utvärdera Pikettys prognos om ökande ojämlikhet under “le vingt et unième siècle”? Mitt svar: det som ligger bakom kritiken och prognosen är framför allt – teori, matematiskt formulerad… – …som gör antaganden likt all nationalekonomisk teori… – …men som skiljer sig på väsentliga punkter från gängse teori. Med andra ord: det är inte empirin som “automatiskt” leder oss till slutsatser om vare sig tolkning eller prognoser! (Så är det tyvärr aldrig inom vårt område…)

4 Teori 1: “Kapitalismens två fundamentala lagar” Med denna teori drar Piketty sina huvudsakliga slutsatser; det är också den Tony och jag har granskat speciellt. Intuitivt innebär teorin att anta ett extremt aggressivt sparande vid låg tillväxt. Lag 1 (en definition): kapitalinkomsten som andel av nationalinkomsten = rk/y (r är kapitalavkastningen). Lag 2 (en teori): kapitalkvoten, k/y, bestäms på lång sikt av s/g, där – s är nettosparkvoten, dvs ökningen i kapitalstocken som andel av nationalinkomsten (BNP minus kapitalförslitning); och – g är tillväxttakten i befolkning och produktivitet Lag 2 kan härledas enkelt från antagandet att s och g är konstanta.

5 Piketty använder teori 1 för sin prognos Anta att: – r inte kommer ändras – s inte kommer ändras – g kommer falla (lägre befolkningstillväxt, lägre produktivitetstillväxt), säg 0,03 => 0,01 Då kommer rk/y = rs/g stiga med en faktor 3! Om g föll till noll skulle kapitalkvoten, och kapitalinkomstandelen, explodera. Problem med högt k/y: k är mer ojämnt fördelat än y => hög ojämlikhet Detta är, enligt Piketty, marknadsekonomins inneboende krafter mot ökad ojämlikhet: när tillväxten avtar blir sparandet mer och mer aggressivt och ojämlikheten större och större!

6 Vi pekar på en distinktion mellan Pikettys grundantagande och det som gängse (logiskt och empiriskt testad) teori bygger på: – (Piketty) nettosparkvoten är konstant – (gängse teori) bruttosparkvoten är konstant bruttosparande – kapitalförslitning = nettosparande bruttosparkvot = bruttosparande/BNP Skillnaden kan tyckas hårfin men blir stor när tillväxten faller. Vi visar att kapitalkvoten inte alls faller dramatiskt utifrån gängse teori: med konstant bruttosparkvot sker ingenting konstigt ens vid nolltillväxt! Min och Tony Smiths utvärdering av Lag 2

7 Intuitivt bygger Pikettys teori, som sagt, på antagande om extremt översparande då tillväxten g faller. Som illustration, anta att g blir noll. – Att då fortsätta att nettospara, så att kapitalets ökning är en konstant proportion av inkomsten, innebär att kapitalet blir större och större i förhållande till inkomsten, och detta utan gräns (k/y går mot oändligheten). Konsumtionen går mot noll. – Detta är (naturligt nog) inte förenligt med hur vi observerar att hushållen sparar. Utan tillväxt i arbetsinkomsten håller de förmögenheten förhållandevis konstant. Aggregerade amerikanska data talar samma språk! Grundproblemet i Pikettys teori

8

9 Teori 2: “r-g” Teorin: ojämlikheten ökar när r-g ökar. Idén, intuitivt: – de rikas kapital växer i takt r (om de inte har arbetsinkomst och sparar allt) – de fattigas resurser växer i takt med lönerna, dvs i takt med g; de sparar inte – alltså växer kvoten av de rikas och de fattigas resurser i takten r-g. Problem 1 (teori): gängse teori säger att r-g inte nämnvärt påverkas av att g minskar: r går ner markant när g går ner. Alltså kommer inte r-g påverkas om, som Piketty tror, g faller framöver. Problem 2 (empiri): stödjer gängse teori. Problem 3 (empiri): tillväxttakten korrelerar positivt med ojämlikhet – under hög tillväxt ökar lönespridningen, vilket ökar förmögenhetsspridningen.

10 Financial Times: felkodning, problem med data. Min syn: ingen allvarlig kritik. Uppgången i kapitalkvoten är pga att bostäder inkluderats i förmögenhetsmåttet samtidigt som vi haft en “bostadsbubbla”. Min syn: stämmer, och gör att graferna på stigande kapitalkvoter inte kan tolkas som ökat sparande, samt att det inte är orimligt att dessa bubblor brister/slutar växa => kapitalkvoten fortsätter inte växa. Förmögenhetsmåttet inte brett nog: om t ex pensioner inkluderades skulle ojämlikheten bli mindre. Min syn: stämmer, siffrorna borde justeras (åtminstone skönsmässigt). Ändrade skatteregler i USA: har skapat incitament att klassificera om inkomst/välja investeringsalternativ som gör att den egentliga uppgången i förmögenhetsspridningen överskattas i boken. Min syn: stämmer, men USA-specifikt; dock är just uppgången synligast där. Annan kritik mot boken

11 Dataproblem gör att uppgången i förmögenhetsspridning förmodligen överskattats. Mer relevant: Pikettys huvudtes håller inte. Summa summarum

12 Fundamentala bestämningsfaktorer: Ökad lönespridning. – Varför: snabb teknisk utveckling, globalisering. Stora skillnader i kapitalavkastning mellan hushåll. – Varför: olika portföljval (inklusive bostäder) i en alltmer komplex finansiell marknad med stora prisrörelser som tillåtit “arbitrage” och högt risktagande; private equity. Skillnader i sparbenägenhet mellan hushåll (dock oklart om denna faktor fått ökad betydelse). Lägre grad av omfördelning i skatte- och transfereringssystemen. – Varför: bred politisk trend, skattekonkurrens mellan länder i alltmer globaliserad värld. Vad förklarar då den ökade ojämlikheten?

13 Piketty: global förmögenhetsskatt. Min syn: snedvrider mer än rättvrider, men framför allt bättre att fokusera på fundamentala orsakerna än på symptomen. Att göra åt de fundamental orsakerna: Utbildningssystemet: – Hög lägstanivå (men satsa också på högre utbildning). Befrämjar social rörlighet, integration, stärker demokratin. – Kanske också “privatekonomisk utbildning”, dvs ekonomi i skolan. Flexibel arbetsmarknad med socialt trygghetssystem: – Gör det möjligt att byta spår i karriären, främjar humankapitaluppbyggnad. – Viktigt speciellt under strukturomvandling. Reglering av finansiella marknader? Svårt, kan få motsatta effekter. Begränsa privata donationer inom politiken (följ inte USAs exempel). Vad göra?

14 Vad gäller kritiken mot kapitalismen: den håller inte. Det räcker inte att bry sig; det är viktigare med rätt analys! Men boken bidrar ändå på flera sätt: – Nya historiska data, kommer säkert användas av många. – Nytt kapitalmått: viktigt ta hänsyn till bredare förmögenhetsmått i vissa sammanhang. – Värdefullt fokus på de allra rikaste: viktiga för makroekonomin just för att de står för det mesta av sparandet. – Bred samhällsvetenskaplig metod (t ex kopplingen mellan ojämlikhet och demokrati). – Litterära referenser/anekdoter gör analysen levande, kan bli stilbildande. – Engagemang för ojämlikhet som säkert kommer attrahera många unga till ämnet. Blir förmodligen det största och mest bestående bidraget. Slutkommentarer om boken