Förbättrat omhändertagande av pneumonipatienter i slutenvård Problematik: Ökande antibiotikaresistens ställer krav på att vi ger rätt antibiotikaterapi.

En presentation över ämnet: "Förbättrat omhändertagande av pneumonipatienter i slutenvård Problematik: Ökande antibiotikaresistens ställer krav på att vi ger rätt antibiotikaterapi."— Presentationens avskrift:

1 Förbättrat omhändertagande av pneumonipatienter i slutenvård Problematik: Ökande antibiotikaresistens ställer krav på att vi ger rätt antibiotikaterapi med så smalt spektrum som möjligt i rätt doser i de fall där antibiotika är nödvändigt. Bland sjukhusvårdade patienter i Sverige är Streptococcus pneumoniae dominerande orsak till pneumoni, följt av Haemophilus influenzae, Mycoplasma pneumoniae och olika luftvägsvirus. Det har tidigare inte skett någon granskning av vilken antibiotika som används hos pneumonipatienter på medicinkliniken i Ljungby. En allmän uppfattning hos personalen har varit att cefotaxim överanvänds. Frågeställning: Kan information samt ökad diagnostik leda till större användning av B-PC hos patienter där man redan vid inläggningen misstänker pneumoni? Mål: Öka diagnostiken samt användningen av B-PC. Dessa två punkter är de viktigaste kvalitetsindikatorerna vid omhändertagande av patienter med pneumoni i slutenvård. I Sverige har vi ännu en mycket liten penicillinresistens hos pneumokocker, 2-4% Metod: Efter en noggrann granskning av nationella riktlinjerna för behandling av samhällsförvärvad pneumoni hölls en föreläsning för medicinklinikens läkare, avdelningschefer, och chefen för akuten, om behandling av samhällsförvärvad pneumoni hos immunokompetenta patienter som är i behov av intravenös antibiotika i slutenvård. Cheferna informerade i sin tur personalen på respektive medicinavdelning/akutmottagning. En A3 plansch sattes upp på akuten och samtliga medicinavdelningar med information om luftvägsdiagnostik samt behandling av patienter med misstänkt pneumoni. Allt genomfördes i slutet på oktober 2012. En journalgranskning genomfördes av samtliga patienter som fått diagnosen pneumoni (J13- J18.9) vid utskrivning november 2012 och jämfördes med patienter med samma diagnos för november 2011. Efter journalgranskningen hittades 20 patienter för november 2011 och 20 patienter för november 2012 som legat inne med pneumoni, där man redan vid inläggningen hade misstänkte pneumoni. Resultat: Efter föreläsningen om nationella riktlinjer steg användningen av B-PC dag 1 och luftvägsdiagnostiken ökade vid inläggningen. B-PC förbrukningen dag 1 steg från 15 % under november 2011 till 50 % för november 2012 (45% B-PC, 5% B-PC + Aminoglykosid). NF-odlingarna steg från 25 % till 80 % Sex patienter avled under vårdtiden november 2011. Alla hade fått cefotaxim dag 1. Tre patienter avled under vårdtiden 2012. I denna grupp hade alla fått B-PC dag 1. Pneumoni är en allvarlig sjukdom. De flesta patienter i den studerade populationen var multisjuka äldre. Medianåldern och medelåldern för november 2011 var 68 år respektive 74 år och för november 2012, 79 år respektive 82 år. Median- och medelåldern för 2011 påverkades av ett litet antal mycket unga. Enbart fem patienter för november 2011 och två för november 2012 saknade bakomliggande kronisk sjukdom så som kronisk hjärtsjukdom, KOL/astma, neurologisk sjukdom, kronisk njursjukdom, m. fl. Slutsats: Genom att arbeta med att utveckla riktlinjer kan vi skapa förutsättningar för efterlevnad av dem och mäta graden av efterlevnad. Genom återkoppling mellan kollegor kan man förbättra omhändertagandet av en stor patientgrupp på medicinkliniken i Ljungby. Talen är för små för robust statistisk analys, men föreslår att intervention på kort sikt både kan öka användningen av B-PC och diagnostiken, vilket var huvudmålet med arbetet. För bestående resultat borde förmodligen informationen återupprepas med jämna intervall.