Specialistutbildning i Sverige

En presentation över ämnet: "Specialistutbildning i Sverige"— Presentationens avskrift:

1 Specialistutbildning i Sverige
Jeanette Martinell Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus Ordförande i Barnläkarföreningens utbildningskommitté

2 Historik 1960- offentligrättslig reglering av läkarnas specialistutbildning Utbildningens art och längd bestämdes 29 specialiteter, samtliga basspecialiteter med tidsangivna huvud- och sidoutbildningar

3 Historik 1969- inrättande av särskilda läkartjänster (visstidsförordnande) för läkare under vidareutbildning Obligatoriska teoretiska moment 44 specialiteter uppbyggda dels basspecialiteter, dels basspecailiteter med grenspecialiteter knutna till invärtes sjukdomar, kirurgiska sjukdomar, radiologi, lab, ÖNH, psyk. Tidsbesämda huvud- och sidoutbildningar behölls.

4 Historik 1992- tillsvidareanställning av läkare under specialistutbildning (ej universitetssjukhus) Obligatoriska moment togs bort 60 specialiteter,samtliga basspecialiteter med målstyrd utbildning om minst 5 år

5 Styrning av specialistutbildning
Av de specialiteter som är författnings-mässigt godkända Av landstingets tillgång på anställning vars omfattning skall motsvara framtida behov Av läkares personliga intresse

6 Styrning av specialistutbildning
Patientperspektivet med samspelet mellan; Specialistindelning Hälso- och sjukvårdens uppdrag och organisation Vetenskaplig och teknologisk utveckling Demografisk utveckling och sjuklighet personalförsörjning

7 Ansvarsfördelning Staten- sätter ramar för specialistutbildning och utfärdar specialistbevis samt finansierar SK-kurser Landstinget- finansierar ST-anställningar, inrättar studierektorsbefattning. Tillser att tjänstgöringen sker under handledning och ansvarar för kvalitetskontroll

8 Ansvarsfördelning På frivillig bas åtar sig Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet att kvalitetssäkra utbildningen genom; Inspektioner (SPUR) Framtagande av utbildningsböcker Bildande av nätverk för studierektorer

9 Specialistutbildning-juli2006
Minst 5 års tjänstgöring som läkare Tjänstgöring under handledning Deltagande i kompletterande utbildning För pediatrik obligatorisk sidoutbildning 3-6 månader inom barn- och ungdomspsykiatri

10 Barnmedicinska specialiteter
Barn och ungdomsmedicin som gemensam grund med vidareutbildning till självständiga subspecialiteter inom Neonatologi Barn-och ungdomsallergologi ” neurologi med habilitering ” kardiologi

11 Organisationsförändringar
Primärvården skall vara basen- resurstilldelning Närsjukhus med begränsad akutsjukvård (invärtesmedicin+ geriatrik) Länssjukhus med bättre samarbete över specialitetsgränser samt med regionsjukhus Regionsjukhus/universitetskliniker med centrumbildningar för tvärprofessionell kunskapsutveckling

12 Specialitet Vad menar vi med det?
Område som är kunskapsmässigt sammanhållen I viss mån avgränsbar från andra specialiteter Gemensam kunskapsbas och ett specifikt kunskapsområde Rimlig storlek Avspegla patientens och hälso- och sjukvårdens behov

13 Specialisering Fördelar:
Kunskapsutveckling såväl vetenskaplig som teknologisk Gynnar patienten som kan behandlas mycket kvalificerat om den hamnat rätt Har gett en ökad resurstilldelning till området Mer möjlighet till fördjupning av kunskap

14 Specialisering Nackdelar: Patienter hamnar inte rätt
Patienter flyttas runt inom sjukvården Ansvaret för patienten oklart Patientens behov av helhetssyn åsidosatt

15 Specialisering Problem är att
För långt driven och för tidig specialisering leder till problem vid jourbemanning och svårighet vid rotation av läkare Risk för fragmentering inom sjukvården Studier har visat att specialisering som format organisatoriska enheter skapar tröghet vid införande av nya metoder och avvecklande av gamla

16 Förändring av specialitetsindelning
Socialstyrelsen har via enkätstudier med samtliga parter inom hälso- och sjukvården funnit att Samtliga är nöjda med målstyrd specialistutbildning Samtliga är nöjda med tillsvidareanställning vilket införts på de flesta universitetssjukhusen Instämmer i borttagande av obligatoriska moment

17 Förändring av specialitetsindelning
Flertalet sektioner är för en utökad specialisering medan landstingen är emot ökad specialisering p.g.a. Risk för fragmentering av hälso-och sjukvården samt svårighet vid jourbemanning. Samtliga missnöjda med att klinikchef är ansvarig för utbildning, krav på extern bedömning

18 Förändring av specialitetsindelning
Viktigt med samordning inom EU/EES för att kunna följa läkardirektivet Några länder har enbart basspecialiteter, andra har bas- och grenspecialiteter 52 specialiteter där 17 finns i samtliga länder Fortsätta med att harmonisera specialitetsindelning utbildningssystem inom området

19 Norden Finland Universitetsutbildning/medicinska fakulteten
49 specialiteter där man har common trunk som kan delas av flera specialiteter Totalt 5-6 års utbildning där 6-9 månaders skall fullgöras inom primärvård. Obligatorisk specialistexamen

20 Norden Danmark 37 specialiteter där 9 ingår i internmedicin och 5 inom kirurgi I specialistutbildningen ingår 22 veckors teoretisk utbildning; 12 veckor forskningsträning 4 veckor kommunikation, ledarskap, administration, pedagogik, samarbete 6 ämnesspecifika kurser

21 Norden Sverige efter juli 2006
31 basspecialiteter, 22 grenspecialiteter, 2 tilläggsspecialiteter och möjlighet till profilområde Basspecialitet: 5 års specialistutbildning Grenspecialitet: kompetenskrav utöver basspecialiteten enligt målbeskrivning som ger dubbelspecialisering bas+ gren Tilläggsspecialitet kan adderas en annan bas; ex smärtlindring och klinisk nutrition Profilområde; ex colorektalkirurgi (ej myndighetskrav)

22 Barn och ungdomsmedicin
Fortsättningsvis basspecialitet med följande grenspecialiteter; Neonatologi Barn-och ungdomsallergologi Barn- och ungdomsneurologi med habilitering Barnkardiologi Barnonkologi

23 Barn och ungdomsmedicin
Profilområden; Endokrinologi och diabetes Metaboliska sjukdomar Cystisk fibros Epidemiologi Gastroenterologi/nutrition Infektion Reumatologi Öppenvård Ungdomsmedicin