Till dig som är chef Materialet som ligger i ledningssystemet under verksamhetsplanering och uppföljning, jämställd och jämlik verksamhet, jämställdhet.

En presentation över ämnet: "Till dig som är chef Materialet som ligger i ledningssystemet under verksamhetsplanering och uppföljning, jämställd och jämlik verksamhet, jämställdhet."— Presentationens avskrift:

1 Till dig som är chef Materialet som ligger i ledningssystemet under verksamhetsplanering och uppföljning, jämställd och jämlik verksamhet, jämställdhet och jämlikhet, APT- material och har ett filnamn som inleds med APT har till syfte att underlätta för dig som chef som vill ta upp frågor om jämställdhet, jämlikhet, normer och diskriminering på era arbetsplatsträffar Materialet är varierande och du väljer det som passar dig och din arbetsgrupp bäst och/eller det som du känner dig mest bekväm med att börja med Varje presentation är max 5 sidor och innehåller bakgrund, korta fakta samt några diskussionsfrågor Hur lång tid presentationen tar beror på ämnet liksom gruppens intresse för dialog och diskussion Ett tips kan vara att börja med de presentationer som är av ”lärande karaktär” Målsättningen är att varje enhet ska använda APT-materialet vid minst tre APT:er per år för att få igång samtal och diskussioner kring jämställdhet, jämlikhet, normer och diskriminering på sin enhet eller i sin ledningsgrupp Behöver du stöd eller har frågor kring materialet kontakta Anna Ebenmark, mångfaldsstrateg,

2 Hälso - och sjukvårdens etiska plattform
Om tid finns och intresse finns och ni vill komma igång och fundera över etik så går det alltid att inleda med ett etiskt dilemma. Låt gruppen dela in sig i par eller grupper om tre och fundera över nedanstående: ”Harold Carpenter och Lou Bishop är grannar i det soliga Erinsford, en stad på engelska Rivieran. Olyckligtvis är inte Harold lika solig som sin hemstad. Han är misantrop. Han tycker illa om människorna – mycket illa. Han har inga vänner, och han ser på sina bekanta med illa dolt förakt. Harold är en opartisk misantrop – han avskyr män, kvinnor, heterosexuella, homosexuella, svarta, vita, enbenta med samma intensitet. Till hans heder ska det sägas att han vet att hans misantropi är ett problem, så han isolerar sig så mycket som möjligt. Inte desto mindre än han en negativ kraft i världen, som minskar summan av mänsklig glädje istället för att öka den. Lou Bishop är helt annorlunda. Han gillar de flesta människor högt och rent. Han betraktar till och med sina grannar som goda vänner och bemöter nästan alla han träffar med samma hänsyn och vänlighet. Men han är en obotlig mansgris. Han tror att män är överlägsna kvinnor och att ”det fagra könet” bara duger till att vara hemmafruar. Han klarar överhuvudtaget inte av ”moderna” kvinnor: enligt hans mening bör kvinnor hållas så långt borta som möjligt från manliga sysslor som att tjäna pengar eller spela golf. Lou är medveten om att samhället ogillar hans sexism, så han försöker undvika moderna kvinnor så mycket som det bara går. Likafullt är han i sitt umgänge med dem definitivt en negativ kraft i världen och minskar den sammanlagda summan av mänsklig lyfta istället för att öka den. Ytterligare fakta om Harold och Lou: Harold behandlar ”moderna” kvinnor värre än Lou gör. Inte på grund av att han är sexist – för det är han inte – utan helt enkelt för att han inte tycker om människor. Lou behandlar alla människor bättre än Harold behandlar någon. Harold diskriminering inte människor, vilket Lou gör. Harold skulle anställa en kvinna om hon var den bäst lämpade för jobbet. Det skulle Lou inte göra. Vad är värst, Harolds misantropi eller Lous sexism? Vem skulle ni helst vilja ha som patient? Som närstående till en patient? Som kollega?”

3 Bakgrund 1997 fattade riksdagen beslut om riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården Människovärdesprincipen Behovs- och solidaritetsprincipen Kostnadseffektivitetsprincipen Den etiska plattform som riksdagen beslutat om ska styra alla de prioriteringar som görs i hälso- och sjukvården. Den etiska plattformen syftade till att förstärka och fördjupa hälso- och sjukvårdens grundtema ”en god vård på lika villkor för hela befolkningen”. Riktlinjerna och plattformen skulle vara vägledande för beslutsfattare både på politisk/administrativ nivå samt i den kliniska vardagen inom vården. Prioriteringarna ska utgå från tre grundläggande etiska principer som finns i plattformen: Människovärdet: Alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Behov och solidaritet: Resurserna bör i första hand fördelas till de områden där behoven är störst. Kostnadseffektivitet: Man bör eftersträva en rimlig relation mellan kostnader och effekt då man väljer mellan verksamhetsområden eller åtgärder mätt i hälsa och livskvalitet. Principerna är rangordnade så att människovärdesprincipen går före behovs- och solidaritetsprincipen, som i sin tur går före kostnadseffektivitetsprincipen. Detta innebär till exempel att svåra sjukdomar går före lindrigare, även om vården av de svårare tillstånden kostar väsentligt mycket mer. Det är oförenligt med de etiska principerna att generellt låta behoven stå tillbaka på grund av patientens ålder, födelsevikt, livsstil, ekonomiska förhållanden eller annat. Det är däremot förenligt med de etiska principerna att i det enskilda fallet ta hänsyn till omständigheter som begränsar nyttan av de medicinska åtgärderna för patienten. Prioriteringar har alltid gjorts i hälso- och sjukvården, exempelvis att allvarligt akut sjuka patienter tas om hand före mindre sjuka patienter. Även i hälso- och sjukvårdslagen är det tydligt att vården ska ges på lika villkor och att den som har störst behov av vård ska få vård först. Allt eftersom forskningen och utvecklingen går framåt så blir det också möjligt att rent medicinskt hjälpa allt fler patienter samtidigt som att det inte finns ekonomiska resurser till all vård som nu är möjlig. Då måste prioriteringar göras och det krävs en diskussion om hur sjukvårdens resurser används bäst. Principerna är en del av den etiska plattformen. Diskussion har förekommit på senare är om hur olika principer ska rangordnas när resurser fördelas inom sjukvården. Ingen förändring i vad som beslutades 1997 har dock skett.

4 De etiska principerna Människovärdesprincipen
Principerna är rangordnade Människovärdesprincipen Alla människor har ett lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Behovs- och solidaritetsprincipen Resurserna bör fördelas efter behov. Kostnadseffektivitetsprincipen Vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och förhöjd livskvalitet, eftersträvas. Principerna är rangordnade så att människovärdesprincipen går före behovs- och solidaritetsprincipen, som i sin tur går före kostnadseffektivitetsprincipen. Människovärde: Har en central plats i den etiska debatten och används ofta som utgångspunkt för etiska resonemang och vid ställningstaganden i etiska frågor. Utgångspunkten är att alla människor har ett egenvärde just för att de är människor och inte för vad de har eller gör, vilket också utgör grunden för och innebörden i deklarationen om mänskliga rättigheter. Föreställningen om alla människors lika värde innebär att alla människor har vissa fundamentala rättigheter (rätten till frihet, liv, hälsa, värdigt liv och personlig säkerhet bland annat) som ska respekteras och att ingen i dessa avseenden är förmer än någon annan. Det är därför inte konstigt att människovärdesprincipen som är grundläggande för hela samhället också är den viktigaste och mest grundläggande principen inom hela hälso- och sjukvården. Människovärdesprincipens viktigaste funktion är att tydligt visa på vilka grunder prioriteringar INTE får göras. Den tydliggör att det INTE är tillåtet att låta ex social ställning, ålder, inkomst, kön, begåvning, kulturell bakgrund eller annat utgöra grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Syftet är att motverka diskriminering, stigmatisering och även kommersialisering av människan. Denna princip räcker däremot inte när resurserna är begränsade. Ett urval baserat på behov är nödvändigt. Behovs- och solidaritetsprincipen: Den innebär att resurserna bör satsas på dem områden, verksamheter och individer, där behoven är störst. Om prioriteringar måste ske ska mer av vårdens resurser gå till de som är mest behövande, de som har de svåraste sjukdomarna och den sämsta livskvaliteten. Principen utgångspunkt är att de med mindre behov solidariskt ska avstå resurser till dem med större behov. Principen anger även en skyldighet att särskilt beakta behoven hos de svagaste i samhället, ex de som inte är medvetna om sitt människovärde, de som har mindre möjligheter än andra att få sin stämma hörd eller att kunna utnyttja sina rättigheter. Hit hör ex barn, personer med demenssjukdom, medvetslösa och gravt psykiskt sjuka. Kostnadseffektivitetsprincipen: Principen anger att hälso- och sjukvården har ett ansvar att använda sina resurser så effektivt som möjligt. När det gäller val av åtgärder för den enskilda patienten ska däremot kostnadseffektivitetsprincipen vara underordnad principerna om människovärde samt behov och solidaritet. Den ska tillämpas ENBART vid val mellan vårdinstanser för samma diagnos. Däremot, påpekas i propositionen, att det är angeläget att sjukvården strävar efter hög kostnadseffektivitet i vårdens verksamheter i allmänhet. Det är svårt att tillämpa kostnadseffektivitetsprincipen vid fördelning av resurser för vård av olika sjukdomar vilket gör att rekommendationen är att endast tillämpa den principen vid jämförelse av metoder för behandling av samma sjukdom. En följd av ovanstående principer, och dess rangordning, är att svåra sjukdomar och väsentliga livskvalitetsförsämringar går före lindrigare. Även om vården av de svåra tillstånden kostar väsentligt mer. I prioriteringsutredningen lyftes några andra tänkbara principer för diskussion, bl a nyttoprincipen. Utredningen godtog däremot inte en nyttoprincip med innebörden att det som ger störst nytta för flest patienter ska väljas. Det innebär ett avstånd från att te x lägga resurser på att hjälpa många människor med lindrigare besvär istället för ett fåtal med svåra skador eller att prioritera de människor som är mest lönsamma för samhället, till exempel människor i produktiv ålder framför äldre. Utredningen menade att det resonemanget kommer i konflikt med både människovärdesprincipen och behovs och solidaritetsprincipen. Utredningen förespråkade istället att nyttan ska ses från individens och inte kollektivets perspektiv och att den nytta som i detat sammanhang är relevant består av förbättrad hälsa och livskvalitet (SOU 1995:5)

5 Hur gör vi hos oss? Förlag till diskussionsfrågor Om vi får in en patient som kräver minst dubbelt så mycket personella resurser som övriga patienter hur stämmer det med de etiska principerna? Hur bör vi prioritera den patienten jämfört med övriga patienter med tanke på de etiska principerna? Hur bör våra inklusionskriterier utformas med tanke på de etiska principerna och vårt uppdrag? Används den etiska plattformen i ledning och styrning idag? På övergripande nivå? På enhetsnivå? Om det sker – diskutera hur. Om det inte sker – diskutera hur det skulle kunna utvecklas. Låt gruppen gärna diskutera i smågrupper, antingen med bordsgrannen eller i grupper om exempelvis tre. När du märker att grupperna verkar ha diskuterat färdigt tar du upp frågorna i storgrupp. Låt det gärna gå en runda från grupp till grupp. Diskutera därefter gärna gemensamt i storgrupp. Förslag på frågor: Följer vi dem etiska principerna idag? På vilket sätt märker vi att vi följer de etiska principerna? Om vi inte följer dem – hur märks det? På vilket sätt skulle vi vilja att det såg ut hos oss när det gäller den etiska plattformen? Behöver vi förstärka det arbetet på något sätt? Hur skulle det i så fall kunna se ut? Frågorna är anpassade för att kunna fungera i hälso- och sjukvården liksom tandvården samt inom staberna. Använd, eller utveckla, de diskussionsfrågor som ni själva anser är mest lämpliga för era medarbetare.