Vår kontraproduktiva välfärd

En presentation över ämnet: "Vår kontraproduktiva välfärd"— Presentationens avskrift:

1 Vår kontraproduktiva välfärd
Det här föredraget sammanfattar slutsatserna av mina resonemang kring den framtida välfärdens finansiering och de vägval som Sverige står inför. De vägvalen handlar om långt mer än vår välfärd, de rör vid kärnan i den demokrati som har hjälpt oss bygga välfärden. Jag erbjuder inga ”Lösningar”, utan vill visa i vilken riktning vi behöver förändra samhället för att klara finansieringen – och samtidigt försvara de värden vår demokrati bygger på. Förändringarna kommer att behöva ske i små steg – det viktiga är att vi tar stegen åt ungefär samma håll – att förändringarna får stöd i en gemensam vision av hur vi ska kunna färdas väl genom livet. Det finns liknande föredrag i anslutning till hemsidans olika temata: Hur ska det gå för >Christina?, Utanförskap!, Välfärdens människosyn, och Är det kört för oss? Du är fri att använda materialet. Plocka ut det som passar bäst för dina behov och utforma dina egna kommentarer. Men låt mig börja med en snabb överblick över vad som pågår . . .

2 Demokratins dilemman! Det här föredraget sammanfattar mina resonemang kring de vägval kring vår demokratis framtid som Sverige står inför. Jag erbjuder inga Lösningar, utan vill visa i vilken riktning vi behöver förändra samhället – och samtidigt försvara de värden vår demokrati bygger på. Förändringarna kommer att behöva ske i små steg – det viktiga är att vi kan enas om i vilken riktning vi vill röra oss – att förändringarna får stöd i en gemensam vision av hur vi ska kunna färdas väl genom livet. Det finns liknande föredrag i anslutning till hemsidans olika temata: Hur ska det gå för Christina?, Folkvandring!, Välfärdens människosyn, Demokratins dilemman och Och se’n då?. Du är fri att använda materialet. Plocka ut det som passar bäst för dina behov och utforma dina egna kommentarer. Vi möter en rad förändringar av våra yttre och inre förutsättningar. Många av dem är av en sort som vi aldrig tidigare mött, så vi behöver akta oss för att bli låsta av gamla föreställningar. Men låt mig börja med en snabb överblick . . .

3 Förändringar! UTIFRÅN INIFRÅN befolkningsstruktur befolkningsstruktur folkvandring integration ekonomi finansiering De viktigaste förändringarna är: Sveriges – och världens – befolkningsstruktur genomgår en rejäl förändring. Allt färre barn föds och vi blir allt äldre. När min dotter Christina föddes (1971) fanns det 24 personer i yrkesverksam ålder (20 – 64) per person 80 och äldre. När hon själv fyller 80 kommer det att finnas sex. Det här gör att pensions- och äldreomsorgskostnaderna skenar samtidigt som det blir allt svårare att bemanna välfärden. Krigen i Mellanöstern leder tillsammans med en växande våg av ”ekonomiska migranter” från Afrika och Asien till en mycket omfattande ”folkvandring” till Europa. Vi ser en motsvarande ”folkvandring” från Latin-Amerika till Nordamerika. Å ena sidan behövs ”folkvandringen” för att balansera de mycket låga födelsetalen i Europa, som håller på att ”avfolkas”. Vi (och hela Europa) behöver en stor invandring för att återställa balansen. Sverige skulle behöva 250 – invandrare om året! å andra sidan medför samma ”folkvandring” mycket stora påfrestningar på vår förmåga att ta emot och integrera dessa immigranter. Vi sköter det klart sämre än exempelvis England. Europas välfärdssystem står under ett snabbt växande tryck av den här utvecklingen – och politikerna lappar och lagar , vill ogärna prata klartext. Finansieringen av ’samhällets’ centrala uppgifter (lag och ordning) hamnar på efterkälken.

4 Förändringar! UTIFRÅN INIFRÅN befolkningsstruktur befolkningsstruktur
folkvandring integration ekonomi demokratin underfinansieras nya kunskaper om människan! stötskydd eller stöttålighet? vårt välstånd ändrar ”spelreglerna”! Välfärd 1.0 byggdes utifrån bilden av en människa som behövde skyddas och ”förädlas” av en starkare elit. Stötskydd blev välfärdens signum. Dagens bild är en annan. Vi bär på ett bagage från våra liv som medlemmar i en jagande/samlande flock, där just våra förfäder var tillräckligt starka och själviska för hjälpa avkomman att överleva. Själviskheten tuktades av behovet att få hjälp av de andra flockmedlemmarna. Behovet att höra till, vara solidarisk med flocken, bidrog till överlevnaden. De här förfäderna överlevde därför att de, kunde klara både det dagliga slitet – och de överraskande anfallen av rovdjur eller en annan flock. De var stöttåliga, visste att de hade fysiska och mentala resurser att hantera livet. Samtidigt visste de att livet inte var självklart – man behövde anstränga sig, jaga och samla, för att leva. När vi på senare tid lärt oss att odla och bygga fabriker har det mesta ändrats. I dag behöver vi inte längre undra var morgondagens mat ska komma ifrån – i varje fall inte här i Europa. Det nära sambandet mellan den fysiska tryggheten och vårt välbefinnande tunnas ut när överlevnad tas för givet. I dag ser vi svenskar knappast det sambandet alls – och vårt välbefinnande behöver andra sorters näring än enbart överlevandet. VILKEN SORTS NÄRING BEHÖVER VÅRT VÄLBEFINNANDE I DAG? Men först, litet mer bakgrund till mina påståenden . . .

5 Västerlandets roll kommer att minska!
Alla andra I-länder 1950 stod Västeuropa och Nordamerika (”Västvärlden”) för en tredjedel av världens befolkning – och en betydligt större andel av världens ekonomi. Vi var ’världens facit’ – i varje fall i våra egna ögon. Så här utvecklas vår roll i världen: Västvärlden stannar kvar på i stort sett dagens befolkningsnivå – och det är möjligt enbart därför att att prognosen innehåller en invandring på ett par miljoner människor om året! Våra ”egna” födelsetal ligger en bra bit under de 2,1 barn per kvinna som krävs för att befolkningen ska vara stabil. Befolkningen i resten av världen, med Indien och Kina i täten, mångdubblas, vilket gör att Västvärlden faller från drygt 30 % år 1950 till mindre än 10% av totalen år 2100. Vilken roll kommer vi att ha i framtiden? Vad krävs för att vi ska kunna färdas väl genom livet? Det beror på vilka värderingar och visioner vi bär med oss.

6 Åldersstruktur Sverige 1860 - 2100
65 + 0 - 14 80 + Så här ser det ut här hemma! Bilden visar hur stora andelar olika åldersgrupper har – och kommer att ha – av hela befolkningen. Andelen unga (0 – 14 år, gröna linjen) faller från nästan 35 % i mitten av 1800-talet till mindre än hälften år 2100. Andelen pensionärer (65+ år, ljusröd linje) mer än femdubblas från 5 % (1860) till över 25%. Än viktigare, andelen 80+ ökar från knappt märkbar 1860 till nästan lika många som ungdomarna. Då ska man komma ihåg att en person över 80 kostar nästan fyra gånger så mycket i skattepengar som en 6-åring.

7 Kostnaderna skenar! Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035 därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. Statens direkta kostnader för invandringen blev ca 60 miljarder under För 2017 räknar man med 70 miljarder. Givet att vi tog emot så många blev en hel del av kostnaderna oundvikliga. Alla måste få någonstans att bo. Alla måste få en chans att lära sig svenska. Många behöver hjälp med sin utbildning. O s v. Men det är inte hela förklaringen till att det i genomsnitt tar åtta år innan en flykting hittar ett jobb. Missförstå mig 9inte! Felet var inte att vi tog emot så många! Felet var vårt sätt att ”ta emot” dem. Det börjar med att vi har en mottagningsprocess som är linjär: Först ska vi ha en asylprövning. Sedan ska flyktingen bli kommunplacerad. Sedan ska flyktingens arbetsmarknadsmässiga förutsättningar fastställas. Sedan ska hon/han gå igenom SFI. Sedan ska den egna utbildningen valideras. Sedan ska man (eventuellt) läsa Svenska som andra språk. Sedan ska Hur mycket av allt detta skulle kunna ske parallellt? Vilka incitament skulle kunna bidra till att höja takten? När flyktingen väl är framme vid att ”få söka ett jobb” har arbetsmarknaden med en massa regler som ska skydda de anställde mot de ”elaka” arbetsgivarna. Vi har avtal om lägstalöner som ligger en bra bit över andra länder i Europa. Resultatet är oundvikligt . . .

8 Ställningstaganden Hur ska vi (med demokratiska metoder) kunna ändra reglerna för: * ett välfärdssystem (Välfärd 1.0) som väldigt många är beroende av – och vi inte har råd med? * en arbets-”marknad” som bidrar till att getton utvecklas? * en bostads-”marknad” som leder till bostadsbrist – och getton? Vilken roll kan vi, vill vi, spela i en värld där Sverige, Västeuropa får allt mindre att säga till om? Hur ska vi kunna övertyga väljarna om att vår demokrati – och därmed vårt välstånd – inte överlever om vi tar dem för givna! Det här är några av de ställningstaganden vi behöver göra, och nu menar jag bokstavligen ”vi”, du och jag – inte bara politikerna i Stockholm. Vi behöver ta ställning till hur vi tycker att: Välfärd 1.0 fungerar och hur det behöver utvecklas för att motsvara vad vi anser oss veta om människan: Väljare och politiker ska kunna övertygas om att förändringar är oundvikliga Vi ska välja riktning för de nödvändiga förändringarna Människors rädsla och motvillighet mot förändringar ska övervinnas, vilka argument och incitament som är förenliga med en demokratisk process Dörrar ska kunna öppnas till jobb och bostäder för de flyktingar som söker skydd i Sverige – för att inte tala om oss andra som står i olika köer till jobb, bostad, eller, för den delen, sjukvård Vår framtida roll i världen ska utvecklas Vi som medborgare och väljare ska bli mycket mer medvetna om de fördelar demokratin har möjlighet att ge oss – och vilket pris vi då måste betala (i form av försvar för samma demokrati) för att kunna färdas väl genom livet.

9 Ställningstaganden Hur ska vi (med demokratiska metoder) kunna ändra reglerna för: * ett välfärdssystem (Välfärd 1.0) som väldigt många är beroende av – och vi inte har råd med? * en arbets-”marknad” som bidrar till att getton utvecklas? * en bostads-”marknad” som leder till bostadsbrist – och getton? Vilken roll kan vi, vill vi, spela i en värld där Sverige, Västeuropa får allt mindre att säga till om? Hur ska vi kunna övertyga väljarna om att vår demokrati – och därmed vårt välstånd – inte överlever om vi tar dem för givna! Välfärdskostnaderna slukar redan i dag två tredjedelar av alla de skatter vi betalar. Vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. Kostnaderna för Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder högre fram till 2035 på grund av den ändrade åldersfördelningen. Som jag visade har den här processen pågått i åtminstone 150 år och den kommer att fortsätta. ’Samhällets’ centrala uppgifter, vårt inre och yttre skydd, blir allt mer eftersatta idet ständiga lappandet och lagandet för att finansiera välfärden. Vi har nedrustat försvaret radikalt. En allt större andel av rapporterade brott skrivs av utan egentliga utredningar. Låt mig visa ett exempel . . .

10 Polisens arbete (enligt Aftonbladet)
Antalet inkommande ärenden i de tre storstadsregionerna ökade med sju procent under de här åren, medan antalet ärenden som gick till åklagare minskade med drygt 20 procent, bl a därför att polisen fick möjlighet att lägga ner ärenden utan att höra med någon åklagare. Inte fullt fem procent av anmälda inbrott utreds över huvud taget. Det här är ett grundläggande demokratiskt dilemma, eftersom ’samhället’ måste vara medborgarnas garant för individens trygghet till person och egendom.

11 Ställningstaganden Hur ska vi (med demokratiska metoder) kunna ändra reglerna för: * ett välfärdssystem (Välfärd 1.0) som väldigt många är beroende av – och vi inte har råd med? * en arbets-”marknad” som bidrar till att getton utvecklas? * en bostads-”marknad” som leder till bostadsbrist – och getton? Vilken roll kan vi, vill vi, spela i en värld där Sverige, Västeuropa får allt mindre att säga till om? Hur ska vi kunna övertyga väljarna om att vår demokrati – och därmed vårt välstånd – inte överlever om vi tar dem för givna! Välfärd 1.0 bygger på att skydda oss mot de stötar livet ger oss alla, förr eller senare. Stötskyddet blir aldrig tillräckligt omfattande. Ju mer vi låter oss bli beroende av den trygghet vi tycker oss få av stötskyddet, desto mer skydd vill vi ha – och vill våra politiker leverera. I sin iver att framstå som trygghetens givare skapar man också lagar som syftar till att förebygga att vi väljare gör fel. Ett exempel: Ny lagstiftning kräver att alla som lämnar anbud vid offentlig upphandling ska bifoga utdrag ur brottsregistret för berörd personal inom företaget – allt för att förebygga att ohederliga företagare kan få offentliga uppdrag. Det (kanske) hindrar enstaka ”skurkar” från att få uppdrag, men det hindrar säkert också långt fler hederliga företagare från att alls ta sig tid att lägga anbud. I ett stöttåligt system skulle många av de här ”förebyggande” reglerna kunna ersättas av långt färre regler som bestraffar dem som faktiskt är brottsliga. Den som vill ändra i Välfärd 1.0 stöter på ett jättebekymmer. En stor andel av Sveriges befolkning har blivit så omhändertagen och stötskyddad att människor är ytterligt sårbara. Budskapet ”vi tar hand om dig!” har – tillsammans med en av världens högsta marginalskatter – lett till att bara var tionde svensk har några ekonomiska reserver att tala om .

12 Svenskens stöttålighet
Svenskarnas tillgång på ”egna pengar” (fattigaste tiondelen till vänster, rikaste till höger) Den fattigaste tiondelen Diagrammet visar hur den fattigaste tiondelen av alla svenskar (år 2004) hade en nettoskuld (exklusive fastigheter) på nästan kronor. Det vara bara den rikaste tiondelen som hade reserver bortom kommande månads matbudget. Vi saknar stöttålighet! Det här är ett exempel på hur vi gör oss väldigt sårbara inom ramen för det stötskyddande Välfärd 1.0, som individer och som land. Undra på att rädslan för förändringar, ja, för framtiden, växer. Den som med demokratiska metoder vill ändra i Välfärd 1.0 måste övertyga tillräckligt många om att det är nödvändigt, trots att ändringar på kort sikt kan upplevas som – kan vara – hotande . Det är nog möjligt endast om alternativet att inte göra något uppfattas som ännu mer hotande! Här behöver vi lära oss av miljörörelsens arbete, hur de har arbetat. Skapa ett krismedvetande Erbjuda möjligheten för enskilda individer att engagera sig Göra det ”lönsamt” för politiker att agera. Den rikaste tiondelen

13 Ställningstaganden Hur ska vi (med demokratiska metoder) kunna ändra reglerna för: * ett välfärdssystem (Välfärd 1.0) som väldigt många är beroende av – och vi inte har råd med? * en arbets-”marknad” som bidrar till att getton utvecklas? * en bostads-”marknad” som leder till bostadsbrist – och getton? Vilken roll kan vi, vill vi, spela i en värld där Sverige, Västeuropa får allt mindre att säga till om? Hur ska vi kunna övertyga väljarna om att vår demokrati – och därmed vårt välstånd – inte överlever om vi tar dem för givna! Hur ska ett nödvändigt Välfärd 2.0 utformas – och genomföras – med demokratiska medel? Det första steget är att ställa sig frågan: Vad är det vi vill åstadkomma – och vilka är ”vi”? ”Vi”, ja, det är väl du och jag, vanliga medborgare i Sverige som vill kunna färdas väl genom livet – och se våra barn kunna göra sammalunda. Det svaret tar faktiskt hand om den första halvan i frågan, vad vi vill åstadkomma. Det är väl just att kunna färdas väl genom livet. Du märkte väl att jag samtidigt tog ställning till frågan om vilket som är viktigast, individens eller ’samhällets’ behov? Varje samhälle som sätter samhällets väl före individens kommer oundvikligen att hamna i någon form av diktatur med en elit som lever högt på alla andras bekostnad. Vad innebär det då att ”kunna färdas väl genom livet”? Det bästa ”recept” vi har i dag säger att människor färdas väl genom livet när de: har kvar befälet (och ansvaret!) i sina egna liv behövs för andra i omgivningen behöver lära sig nya saker för att klara de två första. Sverige behöver: Politiker som vågar leda, vågar samtala med sina väljare om hur det verkligen ser ut med vår välfärd och vår demokrati och om vilka förändringar vi kommer att tvingas hantera. Medborgare som formulerar egna åsikter om hur de vill leva – och startar ett samtal med sina politiker om vad som behöver förändras. Om detta inte sker får vi räkna med att vi får ”hjälp” i förändringsarbetet av omfattande ekonomiska och politiska kriser. Sådana kriser har faktiskt redan börjat! Ett tecken på detta är att vi har fått getton i Sverige . . .

14 Ställningstaganden Hur ska vi (med demokratiska metoder) kunna ändra reglerna för: * ett välfärdssystem (Välfärd 1.0) som väldigt många är beroende av – och vi inte har råd med? * en arbets-”marknad” som bidrar till att getton utvecklas? * en bostads-”marknad” som leder till bostadsbrist – och getton? Vilken roll kan vi, vill vi, spela i en värld där Sverige, Västeuropa får allt mindre att säga till om? Hur ska vi kunna övertyga väljarna om att vår demokrati – och därmed vårt välstånd – inte överlever om vi tar dem för givna! De stora flyktingströmmarna under 2014 – 2015 gjorde det omöjligt att blunda för att bristerna i vårt sätt att fungera . . . De här två ”marknaderna” har en avgörande betydelse för flyktingarnas möjligheter att hitta ett jobb, kunna försörja sig – och hitta en bostad. Jag börjar med jobben . . .

15 Europeiska minimilöner 2016
Den här bilden visar lägstalöner (i euro) för ett antal konkurrentländer – länder som samtidigt är viktiga marknader för oss. Luxemburg har den högsta nivån, men det är inte så viktigt för oss. Sedan kommer emellertid en rad länder som är intressanta: Belgien, Holland, Tyskland, Irland, Frankrike, Storbritannien och USA. Alla de här länderna har lagstiftning medan Sverige, Norge, Danmark, Finland och Italien har lokala kollektivavtal. Och hur ser våra lägstalöner ut i jämförelse?

16 Svenska lägstalöner 2016 LO har kunnat driva igenom långt högre nivåer än man fastställt på den politiska vägen i andra länder. Den röda linjen visar en lägstalön på kronor per månad, Kommunals nivå. En svensk metallarbetare får nästan kr mer än sin tyske kollega före skatt. Den svenska lönestrukturen är dessutom mer sammanpressad än i flertalet andra länder, vilket lämnar mindre utrymme för en personlig utveckling av lönen.

17 Minimilöner % av medianlön
Sverige ligger i en ohotad topp. En nyanställd och därmed oprövad individ ”ska ha” två tredjedelar av medianlönen för området. Det kan du jämföra med de allra flesta av våra (europeiska) konkurrenter, där minimilönen är hälften av medianlönen. Det här är också ett uttryck för vår ”stötskydds-inställning”. Den tycker inte att människor behöver tydliga incitament, de gör ju sitt bästa i alla fall! Det här får åtminstone två konsekvenser: Det blir attraktivare att mekanisera, att sätta in maskiner i stället för människor. Det blir mycket riskablare att anställa, särskilt när det rör människor från andra länder, eftersom skillnader i kulturbakgrund och språk ökar osäkerheten. Företagen behöver: tydliga och stabila spelregler konkurrenskraftiga kostnadsnivåer, inklusive lägstalöner flexibilitet för att kunna reparera misstag/svikande marknader Individen behöver: tydliga och stabila spelregler möjlighet att påverka sin egen situation det ska vara lätta att byta jobb Det vi får i stället är . . .

18 Så här har vi svenskar det!
Gruppen 20 – 64 år Sverige Andel (%) förvärvsarbetande 77 Andel (%) akademiker med motsv. jobb 68 Andel (%) som varken arb. eller stud. 16 Andel (%) m utländsk bakgrund 22 Så här ser det ut i Sverige: Tre vuxna av fyra i åldern 20 – 64 år har ett jobb att gå till, ett jobb som ger lön och stabilitet i livet. De som har satsat på att utbilda sig har i allmänhet ett jobb i linje med utbildningen – även om en tredjedel faktiskt inte jobbar på sin egen nivå eller inom sitt eget område. Var sjunde varken arbetar eller studerar. Här kan vi finna gamla tiders hemmafruar, men också människor som av något skäl inte kan jobba, är ”förtidspensionärer”. Var femte vuxen har en utländsk bakgrund. Här i Sverige betyder det att båda föräldrarna (eller vederbörande själv) är födda i ett annat land. Och hur ser det ut i alldeles för många svenska förorter?

19 Vi skapar getton! Gruppen 20 – 64 år Sverige 38 förorter Andel (%) förvärvsarbetande Andel (%) akademiker med motsv. jobb Andel (%) som varken arb. eller stud Andel (%) m utländsk bakgrund 22 73 Jan Edling har granskat 38 förorter i sin rapport ”Förorterna som Moder Svea glömde” I alla de förorterna har mindre än 60 % av de vuxna ett jobb eller plugg att gå till och mindre än 70% av ungdomarna kunde gå vidare till gymnasiet. Genomsnitten ser ut så här: Drygt hälften av de vuxna har ett jobb att gå till. Bara en liten del (40%) av invandrade akademiker har jobb på ”sin” nivå. Fyra av tio vuxna vare sig arbetar eller studerar. Många av dem lever med andra ord på någon form av understöd. Tre av fyra har utländsk bakgrund. Vi har låtit getton växa fram i Sverige! Det här är den sortens orter dit ambulanser kör enbart om de får poliseskort. Det här är den sortens orter där flyktingar faller tillbaka i ett tidigare klantänkande därför att de inte hittar något som är bättre där de bor. Det talas mycket om Malmö i nyheterna, oftast i samband med våld och död. Så här ser det ut i Rosengård . . .

20 Vi skapar getton! Gruppen 20 – 64 år Sverige 38 förorter Rosengård Andel (%) förvärvsarbetande Andel (%) akademiker med motsv. jobb Andel (%) som varken arb. eller stud Andel (%) m utländsk bakgrund Rosengård är det mest extrema fallet! Bara var sjunde har ett jobb att gå till. De allra flesta har därmed förlorat möjligheten att försörja sina familjer, vilket för många är en outhärdlig skymf. De allra flesta med akademisk utbildning har jobb under sin nivå – de som alls har jobb Mer än hälften av alla vuxna vare sig arbetar eller studerar. Vad gör de i stället? Praktiskt taget alla har utländsk bakgrund.. Varför ser det ut så? Vilka ”egenskaper” i det svenska samhället har bidragit till att människor som i de allra flesta fallen vill och skulle kunna arbeta stängs ute på det här sättet? Vad kan vi göra för att ge de här människorna en chans att bli delaktiga i vårt demokratiska samhälle? Innan jag försöker svara på de frågorna vill jag gå närmare in på hur vi behandlar invandrarna. Glöm bara inte att jag talar om olika människogrupper med olika förutsättningar. Där vi tidigare tog emot invandrare g från inte minst det gamla Jugoslavien kommer i dag många med mycket svag utbildning. Hur har deltagandet på arbetsmarknaden utvecklats?

21 Arbetsmarknadens regelverk
Arbetsgivare avskyr risker, inte minst vid nyrekrytering. Till de i dag största riskerna hör: Det är dyrt att introducera nya medarbetare Det är dyrt att rätta till misstag Det finns en extra stor osäkerhet (kulturkrockar!) när man rekryterar människor från andra länder Lägstalönen ( – kronor) höjer ribban för hur ”lönsam” den nyrekryterade behöver bli Kom ihåg, det är de små företagen som står för en stor del av de nya jobben – men där saknas ofta tillräcklig kunskap om lagar och avtal! Där är beslutsfattaren också mindre beredd att ta risker i anställningsbeslutet. Ett misstag är mycket farligare när man har 10 anställda än när man har Låt mig ge ett exempel på hur riskerna kan se ut: Om en nyanställd av någon anledning inte fungerar kan det bli nödvändigt att säga upp den berörde. Facket för då dennes talan och tar inte så sällan frågan till Arbetsdomstolen. Domstolen behöver i genomsnitt två år för att nå ett beslut. Under väntetiden har den anställde rätt till full lön, en lön som inte behöver betalas tillbaka om arbetsgivaren vinner målet. Risktagandet ligger alltså på upp till två års lön vid anställningsbeslutet. Undra på att arbetsgivaren försöker undvika alla risker. Då spelar referenser och en igenkännbar bakgrund stor roll. Invandraren saknar bådadera. Regelverket verkar skrivet väldigt ofta vara skrivet för att hindra missbruk, snarare än straffa missbruk om det sker! Muren kring arbetsmarknaden består inte enbart av regler eller avtal, utan också av synen på parterna . . .

22 Arbetsmarknaden Arbetsmarknadens regler verkar vara präglade av två perspektiv: Synen på företagandet som ett nollsummespel – det en tjänar förlorar en annan. Företagande är därmed ett utslag av själviskhet, girighet – och socialdemokratins uppdrag att skydda anställda mot denna girighet. Tron på kollektivets förmåga att företräda en mångfalds intressen utan egenintresse. Det finns en dubbelhet i resonemangen från vänster: Företagaren är en girig knöl som måste kontrolleras och begränsas i sitt maktutövande. Jag håller med om behovet av begränsningar för företagarens maktutövning, men samma sak gäller för alla maktutövare, inte minst de S-stödda fackliga organisationerna! Givna makt har de flesta av oss människor en obehaglig benägenhet att utnyttja makten till vår egen och våra ’trosfränders’ förmån. Det är därför vi behöver demokratin. Företrädare för de stora kollektiven, facket, hyresgästföreningen, kooperationen, osv agerar för kollektivets bästa. De är i den rollen både kloka och osjälviska. Facket har fått en myndighetsliknande roll och ses därför nästan som ”ojävigt”, snarare än som ett särintresse. Naturligtvis skulle ingen socialdemokrat formulera det så här. Här vill jag ställa en viktig fråga: ”Varifrån kommer de skattemedel som är förutsättningen för vårt välfärdssystem?” Mitt svar är: Det är det privata näringslivet som erbjuder jobb och betalar löner till miljontals människor. Skatten på dessa löner (och moms och punktskatter på deras konsumtion) står för merparten av de pengar som finansierar vår välfärd. De offentliganställda är en annan nödvändig förutsättning för vår demokrati och vår välfärd, men deras löner ska ju betalas med just de skattemedel som vi kommer att få ont om.

23 Brist på bostäder! S har satt marknaden ur spel ”för att alla ska ha råd att bo!”. Resultatet är att: det inte byggs tillräckligt med hyresrätter hyresrätter blir bostadsrätter lägenheter står oanvända i Stockholm den svarta marknaden blomstrar byggkostnaderna rasar i höjden. Utan kontaktnät – och pengar - står man sig slätt i Sverige – precis det som ideologerna säger sig vilja hindra. Enligt Boverket behöver Sverige bygga närmare nya bostäder fram till 2025 – det motsvarar runt nya bostäder om året. Förra året blev mindre än hälften så många nya bostäder av alla typer klara. Som alltid när en marknad detaljregleras uppstår en svart marknad. I Stockholm ligger priset för ett förstahandskontrakt på en liten lägenhet på till kronor. Det finns lägenheter bara i Stockholm som hyresgäster betalar för – utan att riktigt behöva dem. Skälet är att hyrorna i centrala Stockholm ofta är lägre än i förorterna, folk ”hamstrar”. Ett annat sätt att mäta hur sned hyressättningen är kan vara att jämföra med priserna på bostadsrätter. I dag säljs bostadsrätter för runt kronor per kvm.. Byggkostnaderna låg runt i storstadsregionerna. Bostadsrätter ger därmed mycket bättre avkastning på investeringen än hyresrätter – och avkastningen kommer så snart bygget är klart. Osäkerheten blir mycket mindre på ett område som ”plågats” av politisk styrningsedan andra världskriget.

24 Bostäder Diagrammet visar sambandet – eller bristen på samband – mellan folkökning och antalet nya lägenheter. Fram till ungefär år 2000 höll nyproduktionen mer än väl takten med folkökningen. Här spelade miljonprogrammet en stor roll med allmännyttan som ledande aktör. Vi ökade boendestandarden, både i innehåll och i yta per person. Ändå uppstod bostadsköer (och svarta marknader) i storstäderna. Sedan är det tyvärr så, att slarv med underhållet skapat ett underhållsunderskott på hundratals miljarder kronor. Den kraftiga röda linjen visar hur den låga byggnadstakten under 2000-talet lett till en allt mer besvärande bostadsbrist. De bristen skapar i dag en rejäl begränsning i våra möjligheter att växa. Folk har svårt att flytta dit där jobben finns. Det här är tveklöst ett stort demokratiskt problem.!

25 Ställningstaganden Hur ska vi med demokratiska metoder kunna ändra: * ett välfärdssystem (Välfärd 1.0) som väldigt många är beroende av? * en arbetsmarknad som bidrar till att getton utvecklas? * en bostadsmarknad som leder till bostadsbrist – och samtidigt drastiskt växande byggkostnader? Vilken roll kan vi, vill vi, spela i en värld där Sverige, Västeuropa får allt mindre att säga till om? Hur ska vi kunna övertyga väljarna om att vår demokrati – och därmed vårt välstånd – inte överlever om vi tar dem för givna! Svaret på den här frågan behöver bygga på vårt egenintresse, vår själviskhet! Det handlar inte om att vi svenskar ska visa världen hur saker och ting bör skötas. Själva poängen är ju att det måste varje folk och individerna i varje folk, vara med om att bestämma. Så, vilken sorts Sverige vill vi lämna till våra barn – vilka värderingar och visioner har vi för oss själva som vi kan lämna till dem för att de ska kunna vidareutveckla dem? Låt mig påminna om hur världens befolkning utvecklas . . .

26 Utanförskapets pris Priset betalas i många valutor: människors lidande
ökad konkurrens om välfärdens sinande pengar ökad arbetslöshet uteblivna skatteintäkter ökad kriminalitet ökad politisk extremism Hur tror du att det känns för (i sina tidigare liv) aktiva, ansvarstagande människor att ”förvaras” utan möjlighet att påverka sitt liv? Ambitionen att göra allting alldeles ”rätt” ökar handläggningstiderna – och kostnaderna. Handläggningstiderna samverkar med murarna kring arbetsmarknaden så att arbetslösheten ökar. När människor inte kommer i arbete uteblir skatteintäkterna. Människor utan framtidstro söker sig tillbaka till klanen, gänget. Det växande utanförskapets kostnader uppmuntrar enfrågepartier. Utanförskapet tär på våra resurser på ett sätt som hotar välfärden därför att vi har misslyckats med att byta kostnader för omhändertagande på hundratusentals kronor mot skatteintäkter på (återigen) hundratusentals kronor per person. Här är det viktigt att konstatera att det är inte var människor föddes som är det viktiga, utan vårt sätt att stänga dörrarna till arbete och självständighet. Det är de stängda dörrarna som hotar välfärden. Det är ett genuint demokratiskt – för att inte tala om moraliskt – dilemma!

27 Världens befolkningsstruktur
Ni har redan sett den här bilden, men låt mig lägga till följande: Det pågår en dragkamp mellan det gamla och inom sina egna ramar framgångsrika klansystem som fortfarande dominerar stora delar av världen å ena sidan och det demokratiska systemet med dess snabbt växande välstånd å den andra. Där klanen ger en lokal stabilitet och trygghet (till priset av en sämre ekonomisk utveckling) leder demokratin till en ökande globalisering och ett ökat välstånd och materialism – men också ökad upplevd osäkerhet. Många människor i gränslandet mellan de två ser också en konflikt mellan demokratiernas fokus på individen och individens välstånd jämfört med den egna religionen. Vi behöver ta ställning till hur viktig demokratin är för oss i mycket konkreta termer, svara på frågor av typen:: ”Varför är demokratin bra för mig?”

28 Välstånd och välfärd ”finns” inte!
Välstånd och välfärd är inte något som vi äger - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Det lätt att tro att vi äger vårt välstånd, att kassan är outtömlig! Saker ”måste få kosta” för att citera en landstingspolitiker i Dalarna. Den inställningen har sina rötter i vår till synes gränslösa välfärd under 60- och 70-talen. Det var mot den bakgrunden vi byggde Välfärd 1.0 med sin höga ambition att skydda alla svenskar mot livets alla stötar. Välfärd 1.0 bygger på vad andra ska göra för mig. Då är det lätt att se politikerna som ”välfärdsleverantörer” och sig själv som ”föremål för omsorg” – och, om man inte får ”tillräckligt” – som offer. Nu är det ju så, att pengar inte är något man öser ur en bottenlös kassakista. Pengar är händer – och huvuden – som jobbar. Pengar är människor som skapar mervärden. Pengar är måttet på hur mycket vi kan hjälpa varandra att färdas väl genom livet. Sverige behöver ett Välfärd 2.0 som bygger på stöttålighet, på vad jag själv klarar. Det skulle bidra till en social miljö där jag har kvar befälet i mitt eget liv. Då är jag inte ett offer - jag har befälet! Jag återkommer till den saken. Som du redan sett har vi ”gammelsvenskar” stora omställningar framför oss! Alternativet är att antalet offer växer, med ett växande utanförskap som resultat . . .

29 Välstånd och välfärd ”finns” inte!
Välstånd och välfärd är inte något som vi äger - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. och inte demokrati heller! Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Jag har redan illustrerat var vi hamnar om vi ”väntar och ser” – i Rosengård. Då utmanas demokratin både: 1. uppifrån genom att ’samhällets’ resurser inte räcker för att upprätthålla ordningen och 2. nedifrån genom att särintressen håller människor som vill jobba kvar i overksamhet, beroende – och hopplöshet. Välstånd finns inte, det skapas genom enskilda människors arbete, dag efter dag, år efter år. Demokrati är inte ett tillstånd, det är en process där människor gör medvetna livsval, dag efter dag, år efter år.

30 Värderingar och visioner
Våra värderingar är basen för våra visioner! Våra visioner är det som ger livet mening! Vårt samhälle formas av vilka värderingar de tongivande – eller mest högljudda – grupperna har. I en demokrati förväntas du och jag tillhöra den tongivande gruppen – nämligen Sveriges väljarkår. Det är nu en ”lätt” överdrift. Vår politiska elit har fortfarande stor makt – därför att vi andra låter den! Vi i väljarkåren har den avgörande makten, den att kunna tillsätta – eller avsätta – den politiska eliten, men bara om vi väljer att vilja det och göra det. Det är också så, att våra värderingar avgör vilka visioner som leder oss och mening åt våra liv. Utan visioner , en mening med livet, blir vi illa kvickt ”offer” för andras visioner – vilka de än är.

31 Ställningstaganden Hur ska vi med demokratiska metoder kunna ändra: * ett välfärdssystem (Välfärd 1.0) som väldigt många är beroende av? * en arbetsmarknad som bidrar till att getton utvecklas? * en bostadsmarknad som leder till bostadsbrist? Vilken roll kan vi, vill vi, spela i en värld där Sverige, Västeuropa får allt mindre att säga till om? Hur ska vi kunna övertyga väljarna om att vår demokrati – och därmed vårt välstånd – inte överlever om vi tar dem för givna! Härmed är jag framme vid en helt avgörande serie frågor: ”Är min beskrivning av de ställningstaganden vi står inför trovärdig? ”Om den inte är trovärdig, vilken utveckling ser du som mer trolig – och önskvärd?” ”Om den är trovärdig – är den värd att försvara när jag jämför den med de tänkbara alternativen?” ”Om du svarar nej – vilken samhällsform skulle ge dig en likadan eller högre livskvalitet?” ”Om du svarar ja – vad tänker du göra åt saken?” Det här står på min egen ”att-göra-lista” . . .

32 Vad göra . . .? Sverige behöver:
utveckla välfärdssystemet så att det bidrar till * en hanterbar kostnadsutveckling * att vi blir mer stöttåliga * att vi blir mer medvetna demokrater * att vi lär oss mycket mer om hur vi kan färdas väl genom livet när mat för dagen inte längre står i centrum för vår tillvaro se till att organisationerna i gränslandet mellan myndighet och särintresse får roller som motsvarar de särintressen de faktiskt representerar skapa mycket rakare – och kortare – vägar till självförsörjning för dagens (och morgondagens) invandrare. Nu skulle du lätt kunna utbrista: Tulipanaros och det är inte så svårt att förstå! Visst kan du tycka att den här listan har litet doft av ”om pappa ville ge ja en femöring . . .” Men i så fall skulle du svika demokratin! Du skulle svika dina egna möjligheter att färdas väl genom livet! Socialdemokratins alla budskap på temat: ”Vi tar hand om dig!” och ”Vi vet vad som är bra för dig!” och ”’Samhället’ har råd!” har fått alldeles för många av oss att tro att vi är hjälplösa ”föremål för omsorg”, undersåtar – inte självständiga och potentiellt stöttåliga medborgare som deltar i att styra Sverige. Det är den här sortens frågor vi behöver ”tvinga” våra politiker att ta ställning till.

33 Vill du påverka? Frågan är inte om ändringar kommer
utan om du vill påverka vilka de blir och hur de genomförs! Det finns två sätt att förhålla sig till det som pågår: Vi kan fortsätta lappa och laga . . . Det skulle leda till en fortsatt försvagning av ’samhällets’ förmåga att erbjuda det skydd för de (negativa) rättigheter som är en förutsättning för att demokratin ska fungera. Det skulle leda till att många råkar illa ut. Populistiska rörelser skulle göra sig ännu bredare, med ökade motsättningar och en växande främlingsfientlighet som följd. Vi ser redan smakprov på den utvecklingen i de förorter där det demokratiska samhället i allt större utsträckning ersätts av klanvälden. Alternativet är att vi, du och jag, reagerar och agerar, ifrågasätter en rad ”självklarheter” i den svenska modellen: den stötskyddande välfärden, den utestängande arbetsmarknaden och den sorterande bostadsmarknaden. Den stora frågan är hur du ser på saken: Tänker du göra något åt det du själv tycker behöver förbättras – eller tycker du att det är kört!

34 Läs mer på: www.kan-vår-välfärd-räddas.se